Som en del i sommarmusiken fick vi på Kristi förklaringsdag fira en musikgudstjänst där delar av den fantastiskt musikaliska familjen Carr medverkade!
Från vänster syns pappa Leif Carr, i mitten står dottern Alma och till höger har vi mamma Ninni. Det finns ytterligare döttrar i familjen men de är redan riksspelemän och är ute på egna uppdrag!
 
Men innan musikgudstjänsten var det förstås kaffe!
Annelie Good Erlandsson hade varit med och ordnat detta!
 
Det fanns också möjlighet att titta på olika och gamla instrument i en liten utställning.
Det Jens, Johanne Eli och Inger tittar så intresserat på är en träskofiol. Här får ni också se den:
Sedan var det dags för musikerna att sätta igång! Och det var minsann inte bara fiol som spelades!
Här spelar Ninni på ett bockhorn och Alma blåser i en näverlur (eller vad detta instrument nu heter...)
Leif spelar på sin fiol.
Almas huvudinstrument är nog blockflöjt och detta instrument är hon otroligt skicklig på att spela!
Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik!
Är man bara musikalisk så kan man nog få vackert ljud ur det mesta!
Här spelas det på träskofiolen! Det ska tydligen snart bli ett VM i just träskofiolspel... Både Ninni och Leif ställer upp i detta, man undrar vem som vinner?!
Enligt Leif så kan vilken dräng som helst spela på ett durspel?
 
På tal om dräng så sjöng familjen just "Jag är en fattig bonddräng" med text av Astrid Lindgren:
 
 
Jag är fattigbonddräng men jag lever endå 
Dagar går och kommer medan jag knogar på 
Harvar sår och plöjer, mockar, gräver och bär 
Går bakom mina oxar hojtar, visslar och svär 

Oh jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus 
Och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus 
Sen när jag blivit livad, vill jag tampas och slåss 
Vila hos en flicka, vill jag också förstås 

Sen så kommer söndan, och då vill våran präst 
Att jag ska I kyrkan, men då sover jag bäst... jag menar 
Prästen kan väl sova, hela måndagen... men... 
För en fattig bonddräng börjar knoget igen. 
 
Så går hela veckan, alla dagar och år 
Jag går med lie, och jag plöjer och sår 
Jag kör mina oxar och jag häsjar mitt hö 
Harvar gnor och trälar, men till sist, ska jag dö 

Står där fattig bonddräng, in vid himmelens port 
Lite rädd och ledsen, för de synder jag gjort 
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss 
Herren Gud I himmlen, är väl missnöjd förståss 

Men då säger herren, fattig bonddräng, kom hit 
Jag har sett din strävan, och ditt eviga slit 
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här 
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när 

Oh ja fattig bonddräng, står så still, inför Gud 
Ohh sen klär han på mig, den mest snövita skrud 
Nu du, säger herren, är ditt arbete slut 
Nu du, fattig bonddräng, nu får du vila ut
 
Precis så tror jag det blir för oss alla! Fattiga och eländiga komer vi att stå där och få del av nåden. Vi kommer att få vila ut.
 
Här har Ninni plockat fram en man ur publiken som aldrig spelat fiol tidigare (?). Men det lät fint!
Petter höll i andakten. Jag tror att vi kan räkna med att han delar med sig av de kloka orden han sa här på bloggen!
 
Nästa sommarmusiktillfälle i vår församling blir den 28/7 kl 18.00 i Landeryds kyrka. Karin Bengmark och Håkan Brandqvist spelar och sjunger. Innan musikgudstjänsten är det kaffeservering och utställning om "kaffets historia" från kl 16.00. VÄLKOMNA DÅ!
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sommarmusik,
Nu är årets sommarcafé i Sandvik öppet och känner du för en eftermiddagsutflykt av det lite kortare slaget så är detta ett perfekt resmål!
En massa goda hembakta bullar och kakor serveras av...
...frivilliga medarbetare i Burseryds pastorat!
 
Att de just denna dag bestod av vår alldeles egen diakon Anna-Karin och vår nästan egna Annika Källner (född i Landeryd och med flicknamnet Gustafsson) samt hennes son Axel Källner gör ju inte saken sämre!!!
 
(Dock kommer det inte att vara de som sköter sommarcaféet resten av sommaren.)
 
Vill du besöka detta fantastiskt vackert belägna café så är det öppet alla dagar från den 30/6 till den 2/8 kl 14.00-18.00.
 
Det finns också fint hantverk att titta på och kanske köpa med sig.
 
Under hela perioden kommer det på tisdagar och söndagar kl 15.00 att hållas musikandakter i kyrkan. På torsdagar är det musikandakt kl 18.00.
 
Exempelvis kommer det den 18/7 kl 18.00 att vara allsång med Owe och Ylva Eriksson!
 
/Karina
 
Något som nu blivit en av Landerydsbornas (och många andras) käraste sommartraditioner är att gå på jazzkonsert med "Jazzcats" i Landeryds kyrka! Det var nu för nionde gången de besökte oss!
 
Nästan lika traditionella är syföreningens fantasifulla utställningsteman! Denna gång var det "Veteranfordon" som visades upp!
Det fanns mängder av gamla traktorer och bilar och andra fordon att titta på!
En och annan veterangubbe fanns också på plats!
Många nyfikna gick runt och tittade. När ett par av de gamla traktorerna startades var nostalgifaktorn på topp!
Intresset för traktorer ska odlas tidigt!
Samtidigt började folk (och en hel del modernare fordon) att vända intresset mot kyrkan där jazzkatterna förberedde sin konsert.
Man undrar om denne man någon gång ibland önskar att han valt munspel som sitt instrument?!
Klockan 18.00 fanns 186 besökare på plats i kyrkan och konserten kunde börja!
De som ville dansa stod längst ner i kyrkan och studsade runt!
Det är alltid lika härligt att lyssna till dessa män och smittas av deras musikglädje! (I bakgrunden ses föresten Petter Bäckman som höll i kvällens andakt!)
 
Nedan följer några bilder på musikerna:
 
 
 
 
 
Och här sitter Petter och filar på sin andakt! (Det är skoj att använda objektiv!)
Till traditionen hör att syföreningen ordnat kaffe och frallor i pausen! Sällan är det så mycket liv och rörelse på Landeryds kyrkogård som denna kväll!
Efter avslutad fika går alla in i kyrkan igen och konserten fortsätter!
 
Dock hade jag drabbats av en sommarförkylning (jazzbacill?) och jag gick därför hem. Jag är säker på att Petter sa något klokt i sin andakt som han delar med sig av här!
Genom de öppna kyrkfönstren spred sig musiken i sommarkvällen nedför kullen mot samhället!
 
 
Tidigare under dagen då jag var ute på promenad närmade jag mig ett hus. Jag märkte då att två fönster som var placerade precis bredvid varandra såg helt olika ut. Det ena var bara mörkt men i det andra kunde man se molnen på sommarhimlen. Jag funderade på varför det var så tills jag kom lite närmare.
 
Det mörka fönstret var stängt men det som speglade himlen stod på glänt. Den lilla, lilla uppåtgående vinkeln var skillnaden.
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Landeryd, Sommarmusik, musik,
Tisdags- och Torsdagsklubbarna var på sommarläger i Kulltorp 18-20 juni. Och så var där förstås en massa andra miniorer och juniorer.
 
Bakom kontraktsgården hade det, trots störtskurar under onsdagen, växt fram en hel liten tältby.
 
På torsdagsförmiddagen gick barnen en Idefix-vandring (Idefix är Obelix lilla hund). Maria, som är församlingsassistent i Kulltorp, sammlade ihop barnen för att skicka iväg dem.
Fast den som slutligen skickade iväg dem var Julius Caesar. (Eller "Julle", som Asterix och Obelix brukar säga.)
 
Under vandringen sprack molnen upp och det blev ganska varmt. Som tur var fanns det förfriskningar på stationerna, även om småsmält kexchoklad och chips kanske inte var det man var mest sugen på i värmen.
 
Efter Idefix-vandringen blev det ett välbehövligt bad.
 
Och sedan blev det mat. Det är roligt när man kan sitta ute!
 
Efter lite mer bad samlades vi på fotbollsplanen för avslutning och sammanfattning.
 
/Petter
Kulltorp, Tisdagsklubben, läger,
En gammal kär tradition i vår församling är att fira friluftsgudstjänst på Nissaryds skans på Midsommardagen! Hur många gånger vi verkligen har kunnat vara på Skansen vet jag inte, midsommarvädret är ju som det är...
 
Vid dåligt väder har vi tidigare varit i kyrkan i stället men i år hade Nissarydsborna kommit på att vi vid regn istället kunde vara på Norregårds loge!
Där välkomnades vi av Eva Larsson (kyrkvärd),Sven Hagberg (tjänstgörande präst) och Mette Grön (vaktmästare).
Att vara kyrkvaktmästare på en friluftsgudstjänst är något av ett äventyr, man vet aldrig vad man ställs inför! Här ringer Mette samman till gudstjänsten genom att slå på en metallbit med en hammare! Det var en oväntat fin klang i denna "kyrkklocka"!
En fin klang var det också i Nssaryds alldeles egen lilla kör "kaffebönorna"!
I programmet stod det att Jörgen Andersson skulle spela fiol men han hade med sig dessa fantastiska flickor som skötte det mesta av spelandet! Det är något alldeles speciellt med fiolspel på en loge!
Sven Hagberg höll i gudstjänsten.
Gudstjänsten avslutades med att kaffebönorna bjöd på kaffe!
 
Tack till alla er i Nissaryd som ordnat detta!
 
När dagen fylls av fågelsång,
när äng och hagar blommar,
när markens hela rikedom
förkunnar Nordens sommar.
Då spelar Skaparen och vi
är toner i hans symfoni
av ljud och ljus och färger.
(Sv. Ps 754:1)
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
Den 8 juni for Kyrkans Unga till Liseberg. Det har vi gjort varje i år i urminnes tider. (Eller åtminstone sedan Tittis tid.)
 

På vägen upp till Göteborg stannade vi till vid Vinbergs gamla kyrkogård. Där fikade vi och firade andakt.
 
Andakten handlade om dopet. Om hur dopet symboliserar en ny början. Allt som blir fel drunknar i dopets vatten och vi får stigaa upp på andra sidan - renade och skuldfria. Nyfödda. Alltid älskade, aldrig glömda. Det är ett ord att lita på.
 
Sedan sprang vi runt som skållade troll på Liseberg och åkte allt vi kunde. (Och så åt vi mycket och gott.) Det blev inte så många bilder tagna.
 
Men Linn vann i alla fall en gris som fick heta Miss Piggy. (Som ni ser, så var grisen bättre på att vara stilla under fotograferingen.)
Och så, framåt natten, samlades vi på parkeringen för att åka hem.

Trodde vi i alla fall! För när vi kom dit visade det sig att bilnyckeln inte alls låg i min byxficka. Och inte i någon väska. Inte ens i Alfreds bil! Sakta gick det upp för oss att den nog glidit ur chinosfickan när vi sprang runt för att hinna åka så mycket som möjligt.
 
Och Liseberg var stängt för kvällen, så vi kunde inte gå in och leta. Jag provade att ringa, men jourhavande vakt hade gått hem för dagen. Och då, precis när jag börjat fundera på om man kanske kunde klättra över de tre meter höga grindarna, hör jag rasslet av en nyckelknippa och ser en randig lisebergsfluga. Så får jag, mitt i Göteborgsnatten, hjälp av Viktor som jobbar i biljettkassan på Liseberg. Han ringer till hittegodsavdelningen där det mycket riktigt finns en hondanyckel. Han låser upp grinden för mig och jag får springa genom ett tomt Liseberg till den Rosa Villan där nattvakten Hans ger mig nyckeln. På vägen har jag fått ett skavsår, så jag tar av mig barfota och springer hela vägen tillbaka till bilarna.
 
Från ovh med nu tycker jag att vi ska ta med Viktor och Hans i den allmänna förbönen. Varje söndag. Blir jag ärkebiskop ska jag ordna så att det blir så.
 
Apropå bön, så sa en av KU:arna att det är bra med goda kontakter "uppåt" när man slarvar bort sina bilnycklar. Han skulle inte haft sådant flyt som jag, påstod han. Men jag tror inte på en gud som belönar, för i den andra änden av en sådan tro finns en straffande gud. Jag tror på Dopets Gud, en gud som älskar och förlåter. En gud som är med alla alltid och som vi hela livet får öva oss att se i det som händer. Oavsett om det rör borttappade nycklar eller upphittade sådana.
 
Jag tror att få naturupplevelser kan matcha den att mitt i sommarnatten susa fram längs vägarna. Se himmelen börja rodna i nordöst. Allt är vackert och stilla. Dimman dansar vid varje vattendrag.
 
Petter
Dop, Förlåtelse, Kyrkans Unga, Kärlek, Liseberg,
...eller avslutar vårterminen, men det låter trevligare att inleda sommaren!
 
"Vid sommarens grind" hette det program som Regina och Ricky Burton satt ihop till sina båda körer då de gemensamt satte fart på sommaren!
 
Först några bilder tagna en halvtimme innan gudstjänsten började!
Lite resonemang runt ett av körstyckena.
Har du tänkt på hur det lyser runt en del människor?!
Och i församlingshemmet förbereddes den korv som skulle serveras efter gudstjänsten!
Så kom då gudstjänsten i gång. Berndt hälsade alla välkomna! Jag satt på läktaren och fotograferade och Petter satt i första bänk och tog bilder. Det förklarar de olika perspektiven på kommande bilder!
Långaryds och Refteles kyrkokörer bildar tillsammans en stor härlig kör!
Duktiga solister har vi i församlingen! Här Anna Roos! 
Här dirigerar Regina kören inlevelsefullt genom "Jag vill lovsjunga dig" som bygger på Psaltaren 30. 
 
En annan av "våra" solister, nämligen JohanneEli Funder.
Ricky på en av sina favoritplatser!
När Regina och kören kommit igång så fanns det ingen hejd på dem! De fortsatte sjungandet utanför kyrkan!
Där organiserades också en kö till den utlovade varmkorven! 
Vädret och stämningen gjorde att många stannade kvar och pratade med varandra och åt en korv till!
 
I sommar kommer många fler möjligheter till musikgudstjänster att erbjudas i vår församling! Håll utkik i församlingsblad, tidningar och här på bloggen så att du inte missar något!
 
/Petter & Karina
Lovsång, Långaryds kyrkokör, Sommarmusik,
I söndags firade vi sinnesrogudstjänst i Landeryds kyrka!
Det var Anna-Karin som höll i gudstjänsten.
 
På väg in i kyrkan fick vi varsin påse med diverse innehåll:
"Bra-och-ha-grejer" helt enkelt! En lapp med psalmer, en sinnesrobön, ett ljus och en liten sten!
 
Stenen fick symbolisera allt som tynger oss. Allt vi bär på i onödan och som vår Herre vill lyfta av oss.
Därför fick vi gå fram och lägga våra stenar, allt det som tynger oss, på altarrundeln. Vi får lägga det svåra hos Gud, han vill hjälpa oss bära det.
Vi fick också tillsammans be sinnesrobönen. "Gud ge mig sinnesro"...
Ungdomskören sjöng under ledning av Ricky.
Vi fick också tända våra ljus. Kanske symboliserar de något som är viktigt i våra liv just nu och som vi vill lägga fram inför Gud?
 
Kanske tändes ett ljus för en mamma denna Mors dag? I församlingens kyrkor är vi rikt välsignade med vackra Mariastatyer. En bild för den goda modern!
 
/Karina
Redan utanför kyrkan kunde man ana att detta inte var vilken söndag som helst! Nej, det var BÅDE Pingstdag OCH Konfirmation!
Fina konfirmander laddar upp på församlingshemstrappan!
Lilla Elise går troligen på sitt livs första konfirmation!
Så var det äntligen dags för ingångsprocession!
Och uppställning i koret!
Petter ledde konfirmanderna genom redovisningen.
Konfirmanderna redogjorde för vad de lärt sig om olika frågor inom kristen tro. Det handlade bland annat om bönen och nattvarden.
Dessa fantastiska konfirmander utgjorde dessutom en alldeles fantastisk kör! Ricky ser nöjd ut!
Och så genomförde de ett drama med "den barmhärtige samarien" som utgångspunkt. Här är det en polis som bara rusar förbi den slagna flickan. En diakon som var på väg till en gudstjänst hann inte heller stanna.
Men slutligen kom en utländsk kvinna, en främling, och hjälpte flickan.
Kvinnan såg till att sjukvårdspersonal tog hand om den skadade.
Andreas höll ett tal till konfirmanderna där han liknade dem vid stenar i en vacker småländsk stengärdsgård. Alla har en funktion men det måste vara levande stenar! Dessutom måste där finnas en "hörnsten". För oss kristna utgörs denna av Jesus Kristus!
Konfirmanderna hade fått välja kollektändamål och det blev till majblommekommitén. Här är det nästan lite trängsel bland håvar och kollektinsamlare!
Sedan samlades konfirmanderna runt altarringen för bön med handpåläggning.
Varje konfirmand nämndes vid namn och fick en förbön.
Vi firade mässa! Här syns Anna-Karin (något skymd av blommorna på altaret), Andreas och Petter som lett årets konfirmandarbete.
Övriga konfirmandledare har varit:
Rebecka Bäckman
Marie Holmqvist
Albin Paulsson
Stort TACK till er alla som hjälpt till!
Brödet är ett, brutet för alla, skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given för alla här vid nattvardens bord.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.
 
Kalken är en, delad av alla, vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken...
 
Nu är vi ett, Herren är allas, öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen, hopp och glädje att ge.
Vi reser ett tecken...
(Sv Ps. 398)
Slutligen fick konfirmanderna sina biblar.
Efter den avslutade gudstjänsten samlades konfirmanderna utanför kyrkan!
 
Årets konfirmander i Långaryds pastorat är:
Oskar Bodi
Elias Borg
Annie Bäckman
Linus Fallmo
Mia Grön Robertsson
Nanette Höglund
David Johansson
Andreas Johansson
Markus Kamstedt
Alfred Kjeller
Ida-Maria Ortega Knutsson
Amanda Svensson
 
 
 
Gud i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Vaje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
(Sv. Ps. 769)
 
/Karina
Anden, konfirmander,
I fredags (10/5) införde vi nya säkerhetsregler för Kyrkans Unga.
 
Först och främst ska man ha en vacker blå mössa på huvudet.
 
Utanpå denna tar man sedan en hjälm i lämplig storlek. Man bör även tänka på att inte ha några lösa föremål i fickorna.
 
Nu fanns det förstås en anledning till de extra säkerhetsföreskrifterna, och den var att KU denna vackra vårkväll hade tagit sig till Anderstorp för att köra gokart. (Men det hade de glömt på gokartbanan, så det krävdes ett telefonsamtal och lite väntetid innan vi kunde börja köra. Sensmoral: Man bör alltid ringa och kolla en bokning i förväg, även om man har bokat via e-post och fått svar ett antal gånger.)
 
Men sedan körde vi så fort att vi knappt fastnade på bild!
 
Och så var det dags för prisutdelning:
1:a plats - Viktor Börjesson, Landeryd (Som tydligen har vunnit varje gång han satt sin fot på gokartbanan...)
2:a plats - Simon Karlsson, Unnaryd
3:e plats - Anton Johansson, Unnaryd
 
På sista plats kom en församlingassistent som med emfas hävdade att det är svårare att köra gokart ju längre man har haft körkort eftersom man tänker för mycket. Det kan också vara så att församlingsassistenten körde lite för agressivt och snurrade hela tiden...
 
Efter detta åkte vi i alla fall "hem" till Unnaryds församlingshem...
 
...där vi i sann KU-anda åt Bullens korv.
 
Och sedan fick församlingassistenten (han med den agressiva körstilen) improvisera fram en liten andakt. Den tog avstamp i en fråga som dök upp angående matregler i olika religioner. Och avsaknaden av sådana i Kristendomen.
 
Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. En röst sade till honom: ”Petrus, slakta och ät!” Petrus svarade: ”Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.” Då hörde han för andra gången en röst: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.”
 
Vi kan inte närma oss Gud genom att följa regler, varken matregler eller andra regler. För ingen människa kan leva precis så som hon borde, så som både Gud och hon själv vill leva. Det enda sättet att komma nära Gud är att våga lita på att Gud älskar oss tillräckligt mycket för att förlåta oss.
 
Därför finns det inga matregler i Kristendomen. Vad vi äter gör oss varken orena eller rena. Det som tvättar oss rena från alla misstag är Guds förlåtelse, när den sköljer över oss som en flodvåg. Som en tsunami av kärlek.
 
/Petter
Förlåtelse, Jesus, Kyrkans Unga, Kärlek,
I torsdags firade vi Kristi himmelsfärdsdag och det innebär att det Kristusljus som tändes på påskdagen nu har släckts.
I söndags firade vi mässa i enkelhet i Långaryds kyrka. Temat denna söndag är "Hjälparen kommer".
Sällan är den stora målningen i korvalvet så passande som just dessa veckor. Jag kommer att tänka på församlingsbon som hela sitt liv gått i Långaryds kyrka och som aldrig tänkt på målningen som om Jesus far upp till himlen. Nej, hon ser det som att Jesus istället kommer till oss. Hjälparen kommer!
 
I episteltexten läser vi:
...Ty jag är viss om att varken död eller liv,
varken änglar eller andemakter, vaken något
som finns eller något som kommer, varken krafter i
höjden eller krafter i djupet skall kunna skilja oss från
Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
(Rom 8)
 
Trösterika ord.
Efter gudstjänsten fick vi samlas och äta en kvällsmacka tillsammans och prata lite runt söndagens texter. 
 
Det blev en fin stund och det vi kom fram till är att det bästa vi kan göra är att "lägga allt i Guds händer". Förtrösta på att han vet det vi inte alltid förstår. Lita på att han finns där för oss. Nu och då och alltid.
 
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då.
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
 
 
/Karina
 
 
Denna alldeles underbara Kristi himmelsfärds dag fick vi samlas till gökotta i det som numera kallas prästgården i S.Åkershult. Det är alltså Åhrens (numera Anders Larssons!) hus som under våren varit uthyrt till vår komminister Andreas Almer.
Altaret var en bokstubbe och kormattan bestod av vitsippor. Kan det bli finare?
Det var förstås Andreas som höll i gudstjänsten!
Ricky spelade och hade god hjälp av Emmy eftersom den stilla vårbrisen ville blåsa iväg noterna.
Efter gudstjänsten tackade vi Andreas för den tid han gett oss i Långaryd. Andreas slutar sin tillfälliga anställning i pastoratet efter pingst. Vi skickade med honom ett bibelord som vi tycker passar väl in på Andreas som person:
Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han fått,
som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.
(1 Petr. 4:10)
Tack Andreas! Gud välsigne din fortsatta gärning!
 
Eftersom jag höll i Tackningen (vi har avskaffat "avtackningar i Långaryds församling!) blev det ingen bild tagen på just detta. Istället visar vi en bild då kaffekorgarna plockats fram efter gudstjänsten!
Man undrar ju lite över vad den person Ola tittar så bedjande på hade i sin fikakorg...
Malte och Edvin resonerer lite runt hur de ska dela på bullen.
 
Ett stort Tack till alla er i S.Åkershult som ordnat denna fina gudstjänst. Och ett särskilt tack till den som ordnade vädret!
 
Vi hörde föresten aldrig någon gök under gökottan, han gol tydligen innan vi kom. Det gjorde nu inte så mycket eftersom vi har Ricky och han lät som en...
 
/Karina
 
Bön på Kristi himmelsfärds dag:
 
Allsmäktige Gud,
som spränger tidens och rummets gränser
och upphöjt Kristus till din högra sida,
tack för att han alltid ber för oss.
Ge oss genom din heliga ANde kraft
att vittna om honom,
Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Jesus, Landeryd, friluftsgudstjänst,
Om traditionen med valborgsfirande i Långaryd är alldeles nytillkommen så är traditionen att kyrkokören sjunger i Landeryd på första maj desto äldre!
Precis som planerat så sken solen och det var riktigt skönt väder! Jämför du denna bild med den på kören under valborgsfirandet så ser du att klädseln är något lättare nu!
Till traditionen hör också att Ricky ger sig ut bland publiken och hämtar fram alla som någon gång, på något sätt, varit med i kyrkokören. Här är det Göran Jonasson som med milt våld hämtas fram!
 
Efter ytterligare ett par sånger, vårtal av Anna Roos, hurrande för våren och nationalsång var det dags att gå in i NTO-lokalen och fika!
På Helens enträgna önskan gjorde jag ett försök att räkna antalet personer i lokalen. Min uppskattning är att
vi var 125 personer (plus/minus 15). Nu vet du det till nästa år Helen!
När fikan var undandukad var det dags för årets lilla spex! Alla som någon gång varit med om detta vet att det då kan hända precis vad som helst...
...som till exempel ett besök av kungen och drottningen...
Här har de upptäckt några bekanta i publiken! Förmodligen familjen Erlandsson?!
Sedan kom ett gäng som ville bli nedburna till sjön!
...och världens sötaste Frankenstains monster tillsammans med diverse spöken och självaste Drakula...
...sedan var det en som ville ha en synth och då kom där minsann en!
alltihop kompades på piano av denne man!
Vår drottning som från början visade en viss värdighet rockade loss allt mer ju längre kvällen led!
Alldeles för snart var det dags att tänka på refrängen och kören, iklädda pyjamas och morgonrock klämde i med "goodnight sweetheart, it is time to go"... Och då fick vi väl göra det!
 
Men innan dess fick jag chansen att ta en närbild på vår kära drottning!
Jag vet inte om det något ansträngda leendet beror på ansiktslyftning eller är det kanske för trånga skor som är orsaken?
 
I vilket fall blev det en glad kväll med många skratt och härlig gemenskap!
 
Stort tack till kyrkokören + gästartist för ert roliga spex och för att ni bjuder så mycket på er själva!!
 
/Karina
Långaryds kyrkokör,
Och allt som låg där fruset i dagar vintergrå
skall löst av himlaljuset mot blom och mognad gå.
Vi glädes åt varandra, åt ljus och sommartid,
att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.
Det syntes inte så mycket kjolar och korta strumpor denna Valborgskväll.
Nej, det handlade mer om långkalsonger, toppluva och tumvantar när en ny tradition såg dagens ljus vid Nyarps bygdegård.
 
Men stämningen var varm och god och brasan värmde oss i den ljusa vårkvällen! Dessutom bjöd kyrkokören på sånger som säkert kommer att locka fram vårvärmen!
De modiga arrangörerna vågade, trots en byig vind, tända vårbålet! (Till vänster i bild kan man faktiskt se vattenstrålen från den slang som Bo i Remma hela tiden gick runt med. Det kändes tryggt!)
Mia Schulz Wigelsmo höll kvällens vårtal som handlade om alla de förväntningar som är knutna till denna härliga årstid!
 
Tack till alla arrangörer för en fin kväll och en ny tradition!
 
Kl 17.00 i kväll (första maj) fortsätter firandet med det mycket traditionella kyrkokörsframträdandet i Landeryds NTO-lokal. Det vill du inte heller missa! Självklart kommer ett reportage från det också här på bloggen så småningom!
 
/Karina
kyrkokören,
Som Karina redan har nämnt var våra konfirmander på läger på stiftsgården Tallnäs under helgen. Framförallt använde vi tiden till att förbereda redovisningen. Men vi hann med en hel mängd med andra roliga saker också! På fredagen blev tyvärr inga bilder tagna, så vi hoppar rätt in på lördagen.
 
Här sitter konfirmanderna och förebereder redovisningen.
 
Och här äter de. På Tallnäs har de mycket och god mat.
 
Efter maten spelade vi en brännbollsmatch. På den här bilden ser vi konfirmandledaren Albin som med full koncentration slår till bollen.
 
Utöver oss, så var en konfirmandgrupp från Ljungby pastorat (eller snarare Annerstad, Angelstad, Torpa. Vrå och Tutaryd) på läger på Tallnäs den här helgen. Det utnyttjade vi, bland annat lånade vi deras tipspromenad. Och så är det alltid kul att träffa nya människor! Fast en viss församlingsassistent var ganska sträng och tyckte att konfirmanderna måste klättra genom fönsterna om de skulle hälsa på varandra efter läggdags. Annars är det ju för lätt!
 
Vi firade förstås andakter också. Här är en stämningsfull bild från lördagens kvällsandakt i det mysiga kapellet på Tallnäs.
 
Och sen spelade vi innebandy till framåt midnatt. En sprucken stortånagel och ett antal svettiga konfirmander och ledare blev resultatet. Mest ont fick Rebecca som hela tiden var där de hårda bandybollarna ven som mest.
 
På söndagmorgonen hade jag så här fin utsikt från mitt fönster.
 
Fint var det också att få fira mässa ihop med konfirmanderna från Annerstad, Angelstad, Torpa, Vrå och Tutaryd. Eftersom Andreas var sjuk och inte kunde följa med på lägret lånade vi deras präst Anna. Och jag fick möjlighet att provköra min betraktelse som jag skulle hålla på kvällen.
 
På eftermiddagenåkte vi hemåt och jag gjorde mitt bästa för att inte slappna av för mycket innan kvällens musikgudstjänst. Min "lägerväxel" gör nämligen så att tröttheten kommer ikapp först är man slappnar av.
 
Fred och kärlek!
Petter
Jesus, Tallnäs, konfirmander, läger,
När Petter efter musikgudstjänsten i Långaryds kyrka i går gjorde lite reklam för vår blogg sa han ungefär så här: "Du kan gå in på bloggen och uppleva det här en gång till!"
 
Tyvärr, kära bloggläsare, var du inte där är det en omöjlig uppgift för mig att förmedla ens lite grann av den fantastiska musikupplevelse Susanne Klarén (Svensson) och hennes musikaliska vänner i jazzgruppen B3 gav oss på söndagskvällen.
 
Det jag kan ge er är några bilder på härliga musikanter:
Vackra, glada, ofta välkända melodier och sånger var vad dessa musiker gav oss!
Fantastiska Susanne! Det är så roligt att fotografera denna vackra kvinna och hennes underbara mimik!
 
Till sin hjälp hade Susanne dessa fina män (tyvärr har jag inga namn på dem):
Instrumentet är i alla fall en "B3:a", föregångare till senare tiders synth och med ett karaktäristiskt ljud.
Detta instrument har också gett jazzgruppen dess namn.
Denne man lär en gång i tiden ha upptäckt Agneta Fältskog. När hon sedan gick vidare till en annan grupp tog det 35 år att hitta någon motsvarande, alltså Susanne Klarén!
Här lurade kameran mig lite genom att fokusera på mikrofonstativet... Men har ni sett sådana snygga trummor?!
Denne man spelade bas och stöttade dessutom med sång vid ett par tillfällen.
Susanne sjöng bland annat "Längtans samba". Jag har aldrig tänkt på det tidigare men den skulle kunna vara skriven till Jesus:
 

Jag vaknar med min längtan,
duschar den i morgonljuset,
prövar varligt om den fortfarande bär,
klättrar upp i trädets krona
och förenar mig med suset,
blir en sång i mig,
Du all min längtan är.

Min längtan är en svala,
bär mig ut på sina vingar,
långt frän sorgen och från saknaden av dig,
för min längtan gör mig modig,
stark som sången när den klingar.
Fast du inte hör,
så sjunger den i mig.

Och jag vill nå dig,
om så än i världens ände.
Jag vill nå dig,
flyga rakt in i din famn.
Jag vill nå dig
innan tiden har sin ände.
Jag vill nå dig nu
och sjunga högt ditt namn.

All den längtan som du väckt
här inuti mig ger mig modet
att våga pröva längtan och hur långt den bär,
och jag vet att den kan bära
ända fram till dig, och orden,
jag ska sjunga dom,
Du all min längtan är.

Petter höll en kort andakt med en alldeles lysande liten predikan som han delar med sig av här på bloggen!
(Petter är dagens hjälte genom att han lyckades hålla ihop sig själv och sina tankar trots att han varit på konfirmandläger på Tallnäs hela helgen!)
Susanne sjöng även en av mina absoluta favorittexter "Gröna små äpplen", som har denna refräng:
 
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar
i så fall.
Då leker inga barn tafatt,
då finns det inga glada skratt,
då är solen kall.

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar,
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
då finns det ingen sån att få på denna jord.

Vi har visat många bilder av vår älskade Ricky på denna blogg men jag undrar om inte detta är den finaste?!
 
Slipsen lite på sned och med en blick och ett leende som utstrålar fullständig musikalisk lycka.
 
För er som inte var på med på gudstjänsten kan jag berätta att Ricky spelade psalm 197, "Den blida vår är inne", så att änglarna dansade i himlen!
 
Dessutom kompade han vid flera tillfällen jazzgruppen på Långaryds stora kyrkorgel. Det finns bara ett ord för det: HÄFTIGT!
 
Ja, det går inte annat än att jubla!!!
 
Tack till underbara Susanne och hennes musiker!
 
Och Tack till vår Ricky, än en gång!
 
/Karina

 

 
Ricky, musik,
Som de flesta kanske redan känner till pågår under år 2013 arbetet med att lägga samman Långaryds och Färgaryds pastorat till ett gemensamt pastorat. Detta nya pastorat träder i kraft den 1:a januari 2014 och kommer att heta Hyltebruks pastorat.
 
Just nu pågår arbetet med hur vi praktiskt ska lösa olika frågor runt sammanslagningen. I fredags var därför hela det nya pastoratets personal tillsammans med indelningsdelegeradse AU (ett gäng förtroendevalda från båda de gamla pastoraten som jobbar med sammanslagningen) på personaldag på Katrinebergs folkhögskola.
 
Eftersom vi är "kyrkans folk" började vi förstås dagen med en fika!
I förgrunden ser du Långaryds pastorats nämndordförande Ove Benjaminsson och Färgaryds pastorats nämndordförande Sylvia Sjöö. Sylvia är dessutom ordförande i indelningsdelegerades arbetsutskott som jobbar med sammanslagningen.
Här känner du nog igen Anna Britta Jigsved och inklämd mellan henne och en Färgarydsvaktmästare sitter Aino Larsson!. Både Aino och Anna Britta är med som förtroendevalda.
Här känner vi förstås igen vår Ricky om inte annat!
 
Vi fikade inte hela dagen utan gick sedan till närmaste konferensrum.
Bo Lindblad som är kyrkoherde i Färgaryds pastorat inledde med en andakt.
Efter det informerade Sylvia personalen om arbetsutskottets förslag angående ny organisation. Till sin hjälp har hon Eva Liwenius som är kyrkokamrer.
 
Arbetsutskottets förslag är att det nya pastoratet ska bestå av tre "kyrkliga centra". Långaryds församling kommer i detta förslag att vara ett kyrkligt centra och ha präst, musiker och diakon som har Långaryd som sin arbetsplats. Ungefär som nu alltså.
 
När förslaget presenterats fick vi sätta oss i arbetsgrupper och diskutera förslaget och fundera över vad som är bra och kanske mindre bra med det.
I den här gruppen diskuterar från vänster Kristina Lindstén, Sten Nilsson, Anders Bertilsson, Jacob Flenninger och Ove Benjaminsson hur det skulle kunna fungera bäst.
Det fanns förstås möjligheter till lite förfriskningar när det behövdes. På just denna bilden har en mindre olycka skett men Mette fixar det!
 
Det blev en givande och positiv dag på Katrineberg! Arbetet fortsätter nu med att föra övergången till det nya pastoratet så smidig som möjligt. 
 
Mer information kommer här så småningom! 
 
/Karina
pastoratssammanläggning,
Traditionsenligt så här dags på året samlas damerna i 3XTför att plantera vårgrupper att smycka sina trappor och uterum med!
Sedan ett par år tillbaka gör vi detta hos "Olanders blommor och ting" i Hyltebruk. Tidigare kom Ann-Louise ut till Långaryd med bilen full av blommor men det här är faktiskt smidigare för alla!
Det är minsann ett grannlaga arbete att plantera sina blommor... Först ska en lämplig kruka väljas! (Om man nu inte hade med en hemifrån vill säga.) Vi fick gå ner i affärens gigantiska lager som finns i källaren och där fanns precis hur mycket fina ytterkrukor som helst!!
Ni ser ju själva hur roligt detta är!!
Vem har inte någon gång drömt om att få jobba i en blomsteraffär? Denna kväll förverkligades denna dröm!
Detta är alltså INTE en "Diakonissa" utan en "Blomsternissa". Det var åtminstone vad hon sa själv!
Enda haken var väl att det hela skulle betalas... Vi fick dock en generös rabatt på 10% denna kväll. Här gör Gunnel och Mia upp sina affärer.
Ni kan säkert föreställa er hur fikasugna alla var efter detta! De flexibla flickorna på Olanders trollade fram ett stort bord mitt i affären och där satt vi sedan och drack kaffe bland alla blommor!
En av alla vackra vårgrupper som skapades denna kväll!
 
Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.
(Ps. 198)
 
/Karina
3xT,
På söndagskvällen firade vi en jättefin lovsångsgudstjänst i Landeryds kyrka. Det var en så kallad verkstadsgudstjänst så de som ville fick komma ett par timmar i förväg och vara med och välja sånger och texter.
Anna-Karin höll i gudstjänsten och Ricky spelade.
Precis som i Långaryd för ett par veckor sedan fick vi hjälp med ljussättningen av vår Herre! Den här gången ville han belysa korsets mosaikbilder av korsfästelsen och uppståndelsen lite extra!
Modiga Rebecka vågade berätta lite om sin väg till tro!
Vi fick tända ljus. En enkel liten handling med oerhörd tyngd och vacker symbolik.
Under en stunds tystnad fick vi som ville formulera några ord och tankar till Gud och lämna dem inför honom. Ingen mer än Gud och jag vet vilka.
Rebecka sjöng ett vackert postludium (under ett vattenfall). Ricky kompade.
 
Jag har en sång en enkel sång 
till Dig Jesus min Herre 
Min längtan är att vara där 
Du kan fylla mitt inre 
Jag vill leva där Din flod rinner fram 
Jag vill bo under ett vattenfall 
Jag vill dricka av Din himmelska ström 
Om och om igen 

Jag vill leva av Dig Jag vill leva av Dig
 
Efter gudstjänsten eldades de olästa bönelapparna upp. Det är fint att se dessa böner och tankar stiga upp mot himlen i form av vit rök.
 
/Karina
 
 
Landeryd, Lovsång,
I söndags, när rubriken i evangelieboken var "Vägen till livet", firade Långaryds församlingskår 50 år. Och det skedde med en festhögmässa i Långaryds kyrka.
 
Ljusvarelsen längst till vänster är ingen ängel, utan vår prost Magnus Hullfors som dagen till ära var med och firade. Mannen som liksom tittar upp ur prostens psalmbok är Gösta Carlsson, den enda av församlingskårens ursprungliga medlemmar som ännu är i livet. Sedan igår är han även hedersledamot av Långaryds församlingskår. All heder åt Gösta!
 
Vi firade mässa.
 
Och sedan blev det mer måltid inne i församlingshemmet för Församlingskårens medlemmar, inbjudna representanter för grannkårerna och Svenska kyrkans lekmannaförbund. Samt en kyrkovärd som lyckas nästla sig in överallt.
 
Det var Systrarna i köket som stod för maten och det var mycket gott!
Församlingskåren,