Eftersom jag lovat att hålla andakten i samband med musikgudstjänsten i Unnaryds kyrka på söndagskvällen så åkte jag direkt från friluftsgudstjänsten i Yttersjöholm (se reportage nedan) till Unnaryd.
Tidigare under dagen hade det varit konfirmation i Unnaryds kyrka och all den vackra utsmyckningen fanns kvar för att glädja även oss!
Så här vackert hade man smyckat dopfunten!
 
Kvällens musikaliska gäster var "Tre generationer Tägil" som bjöd oss på en fantastisk musikupplevelse med både folkvisor och klassiska stycken.
Här ser vi mor och dotter, Ingela och Minna Tägil.
Och så pappa/morfar, Nils Tägil. 
Tänk vad fint att 3 generationer tillsammans kan få musicera så här fantastiskt!
 
De sjöng bland annat en av mina favoritpsalmer.

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort
och inte ens en sparv till marken faller ner,
om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.
Vart jag än flyr så finns du där, du har mig mycket kär.

Som luften sluter om varenda dal och höjd,
som vattnet fyller ut de stora havens djup:
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, vart än jag går.
För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.

Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner,
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.
Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår
och vad som sås i ringhet här du ger sin blomning där.

J.A Hellström


Nästa "musik i sommarkväll"är på söndag, 5/7 då Stockholms Kammarblåsare besöker Färgaryds kyrka kl 18.00.

Nästa "musik i sommarkväll" i Långaryds församling blir söndagen den 12/7 kl 18.00 i Långaryds kyrka. Vi gästas då av Gruppen Söder som med förankring i den traditionellanordiska folkmusiken skapar något nytt!

Från kl 16 är det utställning på temat "Skolan förr i tiden" och fikaservering i församlingshemmet!

/Karina

 

Så var det dags för ännu en av dessa "riskfyllda" friluftsgudstjänster... Denna sommar, då regnet hittills aldrig varit långt borta har det varit extra tufft att ha planerade uteaktiviteter...
 
Men denna söndag hade Yttersjöholmsborna bestämt att det fick bära eller brista, gudstjänsten skulle hållas utomhus! Och minsann, det kom inte en endaste droppe på oss även om det var en aning kallt.
Här kan man ju börja misstänka att Mia är sponsrad av ett känt tandkrämsmärke men så är det nog ändå inte...
 
Denna söndags tema (4:e söndagen efter Trefaldighet) är "Att inte döma" och tandkrämstuben fick symbolisera hur svårt det är att få något osagt eller ogjort. När man väl tryckt ut tandkrämen ur tuben är det faktiskt omöjligt att få tillbaka den in i tuben igen. Precis så är det ju med det vi säger eller gör också!
En tänkvärd bild.
Vi fick sjunga de där allra mest välkända sommarpsalmerna. Olle Jigsved spelade och vid postludiet fick han hjälp av sin Anna-Britta.
Hembygdsföreningen bjöd på uppskattat kyrkfika!
Och faktiskt, när vi satt där och fikade så kikade solen fram flera gånger.
Det värmde oss till både kropp och själ!
 
/Karina
Jesus sa: "Döm inte så blir ni inte dömda". (Matt. 7)
 
Hur svårt är inte detta?
Och allra snabbast är vi kanske med att döma oss själva?
-Inte kan väl jag.
-Vem skulle kunna tycka om mig?
-Jag räcker inte till.
Tänk om vi kunde se på oss själva med lite mildare ögon.
Med en liten gnutta mera ömhet.
 
Jag tror att det skulle kunna förändra världen.
 
/Karina
Domen,
I förra veckan och helgen innan dess var det läger. Mia och jag var mer eller mindre på läger från torsdag kväll till onsdag eftermiddag. Jätteroligt och en smula intensivt.
 
Vi började skolavslutningsdagens kväll med läger i Jälluntofta för barnen i pastoratets alla barngrupper.
 
När det är barn från många olika ställen är det bra att börja med lite namnlekar. Här pågår tidningsleken. Den som tar ska springa och försöka slå "Kalle" på benen med en tidning. För att komma undan ska "Kalle" ropa någon annans namn och då ska den som tar springa till honom istället. Och så håller man på tills någon inte hinner säga ett annat namn och blir slagen. Då får tagaren byta plats med den som inte hann komma på ett annat namn. Fast vi bytte ut tidningen mot en ihoprullad duk. Mycket mjukare!
 
Framåt kvällen, när vi hade varit och grillat vid campingen, fortsatte vi med fler lekar. Det här en stafett där man skulle springa med en tennisboll mellan knäna...
 
...men barnen kom på att det var lättare att hoppa fram!
 
Den här lite skakiga bilden föreställer längdspottning med godisnapp.
 
På fredagen var vi nästan hela dagen vid campingen. Vi paddlade...
 
...badade...
 
...fiskade...
 
...och hade vattenkrig. Nu kanske någon undrar om det verkligen fungerar att ha vattenkrig med 30 barn utan att någon som inte är med också blir blöt? Svaret är att det gick jättebra. Barnen hade full koll på vilka som var tillåtna mål. Ända tills en fullt påklädd Pia (vår församlingsassistent) fick för sig att skjuta på en lika fullt påklädd Helen. Sedan gick ingen säker.
 
Här är resultatet av en hel dags fiskande.
 
Temat för lägret var "Jesus och vatten". Och här går Naemi på vattnet. Det ska vara ett prästbarn till att klara av något sådant!
 
Här är nog nästan alla lägerbarnen.
 
Ibland är det lättare att manövrera en kanot om man är i vattnet.
 
På lördagen hade Mia och jag paus. (Eller paus och paus... Mia med familj var på Långarydsföreningarnas Lisebergsresa och själv var jag på Tiraholm och övade teater hela dagen.) Anna-Karin och Pia startade upp nästa läger - konfirmandläger på Gullbrannagården med sommarkonfirmanderna. (De konfirmerar sig i Unnaryds kyrka kl 11 på söndag!)
 
Fast när jag kom till Gullbrannagården på lördagskvällen satt Pia och Anna-Karin på sitt rum med en fikakorg och såg på prinsbröllopet.
 
Här försöker jag hålla en lektion om Gud och det onda, men konfirmanderna tyckte det var roligare med rockringarna. (Fast sen lyssnade de och diskuterade ordentligt - jag har nämligen bara duktiga konfirmander!)
 
På måndagen var vi på Arosfortet (ungefär som "Fångarna på fortet"). Bilden är från en av cellerna. Konfirmanderna ville inte ha med oss ledare i sina lag, men en av våra duktiga konfirmandfaddrar förbarmade sig över oss. Så vårt lag fick heta "Elin och pensionärerna".
 
(Och så bör det väl tilläggas att vår komminister är en tävlingsmänniska utan dess like. Hon kastade sig mellan ribbstolar och klättrade runt i labyrinter med friskt mod. Hon löste till och med en matteuppgift och såg till att vi klarade cellen där problemet på bilden ovanför fanns.)
 
På tisdagskvällen firade vi en fin mässa på stranden. Konfirmandfaddrarna Moa och Linn ledde mycket av mässan och läste en berättelse om att inte överge ina drömmar.
 
Och så gjorde vi en massa annat förstås! Vi tävlade, gungade, lekte maffia, åt ofta och mycket, hade gymnastiska övningar i korridoren, spelade brännboll mot föräldrarna som hälsade på under söndagen och mycket annat roligt.
 
Vi pratade om ondska och förlåtelse. Om döden och kärleken. Dop och konfirmation. Bön och självkänsla.
 
Här är nästan alla konfirmanderna på bild. Unga, kloka och roliga konfirmander på väg in i vuxenlivet, förhoppningsvis med ett frö av tro i hjärtat. Och framför dem en nästan fyrahundra år äldre kalk som vi nyss firat mässa med.
 
Ät mitt bröd, drick mitt vin, kom till mig så ska du ej hungra.
Ät mitt bröd, drick mitt vin, tro på mig så ska du ej törsta.
(Sv Ps 727)
 
fred och kärlek
 
Petter
Gullbrannagården, Jälluntofta, Tisdagsklubben, konfirmander, läger,
Söndagen den 28/6 - Fjärde söndagen efter Trefaldighet
Friluftsgudstjänst vid Yttersjöholms skola kl 15, Mia.
Kaffeservering. Sammarrangemang med Hembygdsföreningen.
(För kyrkskjuts ring Jens Böggild tel 0371 / 460 09)
 
 
Söndagen den 5/7 - Apostladagen
Mässa i Landeryds kyrka kl 10, Mia.
Kyrkfika.
(För kyrkskjuts ring Anna-Karin Samuelsson tel 0371 / 461 15)
 
 
VÄLKOMNA!
Ingen vet väl riktigt för vilken gång i ordningen, men nu har de varit hos oss i Landeryds kyrka igen!
New Orleans Jazz Cats!!! Det blir inte riktigt sommar i Landeryd om dessa "goa gubbar" inte får lufta sina instrument i vår kyrka!
I år var nog vädret det sämsta hittills och det fanns lite mer långväga besökare som talade om snö/hageldrivor på vägen... Men när klockan slog 18 var kyrkan ungefär lika välfylld som traditionen bjuder och Mia fick hälsa alla välkomna!
De flesta av musikanterna är numera välbekanta ansikten för oss. Trummisen och trombonisten har nog varit med alla år tror jag!
 
Hängivna musikanter är tacksamma att fotografera. Här kommer några "stilstudier":
 
 
Som vanligt var musiken uppdelad i två avdelningar med fikapaus mitt i. För första gången fick kaffet detta år intas inne i församlingshemmet eftersom regnet hängde i luften.
 
Innan pausen höll Mia en kort andakt och då fick vi, ackompanjerade av Jazzkatterna, sjunga den vackra psalmen 48, "Vilken vän vi har i Jesus".
 
/Karina
 

Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän,  som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

Har du sorger och bekymmer, är du modlös trött och svag, Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag. Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.

Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår. Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång, älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång.


 
 
 
 
 
Landeryd, Sommarmusik,
Traditionsenligt så bjöds det in till friluftsgudstjänst på Nissaryds skans på midsommardagens förmiddag.
Och nästan lika traditionsenligt så fick gudstjänsten flyttas inomhus på grund av osäkra väderförhållanden.
Men det gör inte så mycket eftersom Axelssons loge är ett så bra alternativ och lätt förvandlas till en fin (och torr!!) gudstjänstlokal!
Som kyrkvaktmästare ställs man inför lite olika utmaningar när gudstjänsten inte hålls i kyrkan. Exempelvis blir man ganska så "handgripligen" ansvarig för att få liv i kyrkklockan!
Mia höll i gudstjänsten och Andreas spelade.
 
Bland det finaste med att ibland fira gudstjänst någon annanstans än i kyrkan är att vi kommer så nära det vardagliga och därmed också själva livet. Titta bara på den gamla bilen där bakom...
...en gammal Volvo 142:a med varselljus och allt. Den vore helt klart värd ett eget reportage men uppmärksammas i alla fall med denna bild!
Efter gudstjänsten hade damerna i Nissaryds syförening ordnat gott kyrkfika till oss alla!
Vi må tycka att sommaren inte varit så alldeles fantastiskt lysande så här långt...
Men oj vad den ändå ger om vi bara väljer att se och ta emot.
 
/Karina
 
 
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!
(Lindström)
Midsommardagen, 20/6
Kl 10.00 Friluftsgudstjänt vid Nissaryds skans kl 10.00, Mia.
Kaffeservering.
Vid regn hålls gudstjänsten i Axelssons lada.
(För kyrkskjuts ring Inger Andersson tel 0371 / 402 17)
 
Söndagen den 21/6
Kl 18.00 musikgudstjänst i Landeryds kyrka med New Orleans Jazz Cats, andakt Mia.
Fika i pausen.
Utställning med veteranfordon från kl 16.00
(För kyrkskjuts ring Birgitta Holmén tel 0345 / 130 10)
 
VÄLKOMMEN!
För snart 4 år sedan fick vi åka på diakonvigning i Växjö då Anna-Karin Samuelsson vigdes till detta kall. Jag hade nog inte trott då att jag skulle få uppleva att ännu en av mina käraste vänner skulle diakonvigas några år senare.
Den här gången var vi lite rutinerade och hade fika med! Denna intogs på parkeringen utanför domkyrkan!
Vi var på plats i god tid och det fanns möjlighet att i lugn och ro begrunda den vackra och lite ovanliga altartavlan.
Där framför väntar de blivande diakonernas och prästernas utstyrsel.
Domprost Thomas Peterson inledde så småningom gudstjänsten.
Och där är hon ju, "vår" blivande diakon!
Allas vår Annika Källner (f. Gustafsson), född och uppvuxen i Landeryd och numera boende i Burseryd.
(Till höger om Annika står Ulla Svensson som tillsammans med Annika skulle vigas till diakon.)
Här genomförs vigningsbönen för Annika. Till vänster om Annika ser du ryggen på Kerstin Berggren som var Annikas assistent under vigningen. Till höger står Gunilla Jarl, kyrkoherde i Reftele där Annika har sin tjänst.
Och så skulle stolan (det röda bandet) kläs på.
Och det vackra diakonsmycket med duvan skulle hängas om halsen.
Här ser du Växjö stifts alldeles nyvigda präster och diakoner. 
Visst är det något i blicken och leendet hos dem som gör att man förstår att de varit med om något stort?
Sedan skulle det firas nattvard. Vår biskop Fredrik läste instiftelseorden.
Om du undrar över de många nattvardskalkarna så var det för att varje ny diakon och präst sedan fick dela ut nattvarden vid sin egen station. (Och det var bra eftersom det var mycket folk i kyrkan och alla ville få ta emot nattvarden från "sin egen" diakon eller präst.)
Så småningom avslutades gudstjänsten med att de nyvigda, och vi andra också förstås, fick ta emot välsignelsen av biskopen!
Sedan återstod väl egentligen bara uttåget. Kören gick först.
Här får vi ju även se Kerstin Berggren framifrån!
Fanan där bakom är Växjö stifts vapen och de tre huvudena symboliserar missionären S:t Sigfrids tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De drabbades av ett grymt öde vid sitt missionerande i Småland. (Blir du nyfiken på denna berättelse så kan du googla och hitta mer information)
Och allra sist i processionen gick vår fina biskop Fredrik.
En god herde för vårt stift.
Där utanför, i solskenet, möttes två barndomskamrater och diakoner i en varm kram.
Jag är glad och stolt över att de är mina vänner!
 
Och nu tänker jag inte längre att en diakon- eller prästvigning bland mina vänner är något jag får uppleva en gång i livet. Nej, nu funderar jag mer över vem det blir nästa gång?!
 
/Karina
 
Lär mig din väg, o Gud, lär mig din väg.
Ge mig ditt bistånd, Gud, lär mig din väg.
Hjälp mig i tro på dig vandra din viljas stig.
Bred du ditt ljus kring mig, lär mig din väg.
 
Tvivlar och tvekar jag, lär mig din väg.
Nalkas mig stormfylld dag, lär mig din väg.
Lys mig, när vägen går fram genom dunkla snår,
torka mitt hjärtas tår, lär mig din väg.
 
Var jag min uppgift får, lär mig din väg.
Tills jag vid gränsen står, lär mig din väg.
Tills jag med fröjd går in, Herre, i vilan din,
bärande kronan min, lär mig din väg.
(Sv Ps. 783)
 
 
På söndag får Växjö stift tre nya diakoner och tre nya präster. Och en av de nya diakonerna är Annika Källner som är uppvuxen i Landeryd.
 
Här kan du se ett youtubeklipp med Annika och några av de andra blivande diakonerna och prästerna berättar om sin kallelse och sina tankar inför vigningen.
 
Petter
Måndag 8/6
Café Träffpunkten i Landeryds församlingshem kl 09.30
 
Fredag 12/6
Skolavslutning i Landeryds kyrka kl 09.00
 
Söndag 14/6
Gudstjänst i Långaryds kyrka kl 18.00, Bo
(för kyrkskjuts ring Elvi Fahlén 0371-40246)
 
VÄLKOMMEN!
På söndagsförmiddagen firade vi gudstjänst i Landeryds kyrka.
Söndagens tema är "Vårt dop" och i dagens bön ber vi:
 
Livets Gud,
tack för att du genom dopet
förenar oss med Kristus
i hans död och uppståndelse.
Hjälp oss att dag för dag
leva i vårt dop,
och mogna i vår tro.
I Jesu namn.
Amen.
Anna-Karin höll i gudstjänsten.
 
Vi fick möjlighet att förnya våra doplöften, formulera en personlig förbön och tända böneljus. Det blev en mycket fin gudstjänst!
Regina spelade och sjöng fantastiskt vackert för oss!
 
Efter gudstjänsten kunde de som ville fortsätta gemenskapen en stund i församlingshemmet!
 
Och det gick ju bra att fika vid provisoriska bord också! (De ordinarie borden är ju på slipning på Bengtssonss snickerifabrik!)
 
/Karina
 
Tänk ändå så mycket tid vi väntar på att något särskilt ska hända.
Att grannens katt ska komma förbi...
Att regnet ska upphöra.
Att semestern äntligen ska vara här.
Att chefen ska höja lönen.
 
Att vi ska bli så mycket lyckligare.
Att allt ska bli så bra.
 
Men tänk om vi redan har det bra?
Mitt i livet och mitt i veckan och långt från nästa lön.
 
Jag har en god vän som i sin ungdom råkade ut för en svår bilolycka med livslånga problem som följd. När jag frågar honom hur han mår svarar han alltid:
-Jag har det bra på många sätt!
 
Ett klokt förhållningssätt till en vardag och ett liv som inte är utan vedermödor och bekymmer.
För vems liv är det?
 
/Karina
 
Och jag är med er alla dagar till tidens slut.
/Jesus
 
Ja, nu är det slut promenerat för den här terminen, åtminstone vad promenadgruppen angår. Var annan tisdag har vi träffats i ur och skur för att gå en runda tillsammans och därefter fika och samtala om allt möjligt. Nu tar vi sommarlov(hoppas bara sommaren kommer nån gång...) och promenarar vidare tisdagen 25/8 kl 09:30 och träffas som vanligt vid Landeryds församlingshem. Alla som gillar att gå en runda är välkomna, vi går ca 2-3 km. Varmt välkomna till hösten både nya och gamla promenad vänner hälsar Anna-Karin och Mia och varmt tack för denna terminen!
 
Ja vad händer i Landeryds församlingshem? Ser du vad som är fel?
Jo just det här finns inga bord längre! Vad nu, tänker någon kanske, har det varit en bordstjuv i farten? Nej, du kan vara lugn, borden kommer snart tillbaka! De är bara på välbehövlig make over, kan man säga. De är och slipas och kommer snart tillbaka till oss, som nya! Vi får se om de är tillbaka redan nu till söndagens kyrkkaffe efter gudstjänsten kl 10 som Anna-Karin leder, annars finns det andra bord som kommer användas då, så kaffe och dopp blir det oavsett! Mia
Tisdag 2/6
Promenadgruppen träffas i Landeryds församlingshem kl 09.30
 
Söndagen den 7/6
Gudstjänst i Landeryds kyrka kl 10.00, Anna-Karin.
Kyrkfika
 
VÄLKOMNA!
Den himmelska matematiken är inte självklart logisk, i alla fal inte sett med mänskliga ögon.
 
Hur kan en vara tre som samtidigt är en? Fader, son och ande!
På heliga Trefaldighetsdag firade vi gudstjänst i Långaryds kyrka och kanske gjorde Mias predikan oss något lite klokare. Det är i alla fall gott att veta att vi inte riktigt behöver förstå Gud och hur han kan uppenbara sig. Det viktigaste är att vi förstår att han är kärlek.
Vi fick dela bröd och vin, vårt tydligaste tecken på Guds kärlek till oss.
-För att vi ska få leva.
Olle Jigsved spelade på vår vackra kororgel.
Och där på altaret får vi ändå ett bevis för att sommaren väl snart är här?!
Blommande syrener.
 
/Karina
 
 
Jag tror på en Gud, en enda,
en konstnär som målar liv.
Så tar han ett ord och formar
en evighet inuti.
 
Jag tror på en Gud, en enda,
ett gudabarn, mänskoson.
Med kärleken vill han öppna
en evighet inifrån.
 
Jag tror på en Gud, en enda,
en ande, mysterium,
som andas i evigheten och
öppnar mitt inre rum.
(Tomas Boström)