Jag ledde två gudstjänster i söndags, en utanför Fegens kapell och en i Gällareds kyrka, och tänkte att kanske även långarydsborna ville ta del av min predikan. Men jag måste varna er innan ni börjar läsa: det är en ganska lång predikan!
Allt gott i Kristus!
Petter
Predikan på Den helige Johannes döparens dag 2011
Predikotext: Lukas 1:67-80
”Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.” (Luk 1:76) så profeterade Johannes döparens far Sakarias när Johannes hade fötts. I inledningen till Johannesevangeliet kan vi läsa följande:
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. (Joh 1:6-8)
I den här predikan ska vi titta lite närmre på vem Johannes döparen var och vad han sa. Men vi ska också fundera över vad det innebär för oss – här och nu.
Ja, vem var Johannes? Enligt Lukas var han släkt till Jesus – deras mammor Maria och Elisabet var släkt. Han var ett halvår äldre än Jesus, och det är ju därför vi firar Johannes döparens dag nu, sex månader innan jul. Man kan nog säga att Johannes var lite ”före” och lite ”mer” än Jesus även på andra sätt. Extrem. När Jesus hade döpts fastade han visserligen i öknen i fyrtio dagar, men om Johannes står det: ”Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.” (Luk 1:80) Johannes levde alltså länge, kanske hela sitt liv, som asket i öknen.
”Så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.” (Mark 1:4) står det i Markusevangeliet. Johannes började alltså sin verksamhet när Jesus fortfarande var snickare i Nasaret. Flera av Jesus lärjungar hade tidigare varit Johannes lärjungar och det är mycket troligt att även Jesus var en del av Johannes rörelse.
Johannes budskap var: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” (Matt 3:2) Omvändelsen har jag redan pratat lite om, och det handlar om att vända sig till, återvända till, Gud. För alla gör vi fel. Vi är lite elakare, lite latare, lite kortsiktigare, lite längre ifrån Gud än vi egentligen vill vara. Och det är synden, att missa målet. Och vi grämer oss.
Omvändelsens gåva är att vi alltid kan ta ett nytt avstamp när vi inte nått ända fram. Omvändelsen är att vända sig till Gud och säga: ”Jag vet att det har blivit fel, jag har inte varit sådan som jag vill vara. Nu vill jag försöka igen. Glöm det som varit, vi börjar om. Förlåt mig.” Och Gud förlåter.
Allra bäst kommer kanske förlåtelsen fram i Liknelsen om den förlorade sonen (Luk 16:11-32). Sonen får ut sitt arv i förtid, slösar upp det, lever i misär. Så minns han att tjänarna hemma hos pappa i alla fall har det bättre än vad han har det nu. Och med mössan i näven och böjt huvud kommer han hem för att be om en tjänst, för att be om förlåtelse, för att be om mer än han förtjänar. Men fadern springer honom till mötes. Allt är förlåtet. Till sonen som stannat hemma säger fadern: ”Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.” (Luk 16:31-32) Sådan är Gud när vi vänder om och kommer hem. Fadern förlåter fullständigt.
Många trodde att Johannes var Messias, men han sa hela tiden att det ska komma en som är större än han. Så kom då Jesus till Johannes för att döpas. ”Varför behövde Jesus döpas?” kan man fråga sig. Han som var syndfri behövde väl knappast syndernas förlåtelse eller omvändelsen? Johannes undrade också:
"Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig." Jesus svarade: "Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten."
(Matt 3:14-15)
Kanske lät Jesus döpa sig som en förebild för oss andra. Det hör liksom till att vara döpt, det ”hör till rättfärdigheten” som Jesus sa. Eller så såg han det som en ny start, avstampet för ett nytt kapitel i livet, det slutgiltiga kapitlet. Det omvända kapitlet. Kapitlet som helt fokuserade på hans uppdrag. För det är i och med dopet som Jesus börjar predika och samla lärjungar kring sig. Johannes fängslades, han blev för kontroversiell för dåtidens makthavare, och Jesus fortsatte där Johannes hade börjat. Många av Johannes lärjungar följde Jesus. Jesus hade samma budskap som Johannes: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1:15)
Gudsriket, ja. Både nu och då, det som är och det som kommer. Det är lite svårt att få grepp om det, för det blev ju inte som man trodde i fornkyrkan att Jesus skulle komma tillbaka inom några år. Inte heller gick jorden under den 20 maj i år. Gudsriket – här och nu, men ändå i framtiden.
Himmelen är att vara så nära Gud det bara går. Är det kanske på det viset Gudsriket är nära? Gud bor hos människorna, vandrar hos dem i mänsklig gestalt. Är det i form av Jesus som Gudsriket är nära? Jag tänker att det var som en försmak, en reklamsnutt om himmelen när Jesus vandrade på jorden. Vi får en glimt av himmelriket, en liten stund med Jesus. Himmelen är fullständig gemenskap med Gud, när Gud vandrar på jorden är Gudsriket nära.
När Jesus hade börjat predika och göra under, eller tecken som det kallas i Johannesevangeliet, sände Johannes döparen bud till honom:
"Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?" (Luk 7:19)
Och Jesus svarade:
"Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull." (Luk 7:22-23)
En försmak av himmelen. Det kommande Gudsriket här och nu. Gud vandrar på jorden och Gudsriket är nära.
Men vad betyder det för oss här och nu? ”Så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.”(Mark 1:4) ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” (Matt 3:2) Johannes budskap är lika aktuellt nu som för tvåtusen år sedan. Vi behöver leva i vårt dop, vi behöver ständig omvändelse. Det är som när man går i en okänd skog med en kompass. Man tar ut en riktning, lägger ned kompassen och börjar gå. Men berg och bäckar, stenar och stubbar, moras och mossar får oss ur kurs och vi får på nytt ta upp kompassen och ta ut riktningen. Det är syndabekännelsens funktion, det är omvändelsen. Utan den missar vi målet. Vi behöver omvändelsen för att hamna rätt.
Himmelriket är nära. Vi kan uppleva Guds fullständig närvaro i nattvarden. Ibland känner vi hur Han talar till oss när vi läser Bibeln. Eller i en psalmvers. Eller i något annat vi hör eller ser. Ibland händer det till och med att en stråle av Guds ljus tränger sig igenom predikantens ändlösa svada. I bönen kan vi uppleva ögonblick av klarsyn, se glimtar av Himmelriket. Genom Anden är Gud hos oss. Andens vind leder oss. Vi ser den inte, men känner hur den smeker kinden. Gud vandrar på jorden och Gudsriket är nära.
Men det är inte bara det Johannes sa som kan leda oss rätt. Johannes själv kan bli en förebild för oss. Inte så att vi ska klä oss i kamelhår, flytta till öknen och leva på gräshoppor och vildhonung. Men på det sättet att vi med våra liv kan vittna om Honom som är större, Han som kommer.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.(Joh 1:7-8)
När vi är öppna med vår tro. När vi står upp för den. När vi firar gudstjänst. När vi är pålästa och har en genomtänkt tro. När vi tar oss tid att diskutera de stora frågorna med människorna vi möter. När vi strävar efter att vara goda och förlåtande. Då vittnar vi om ljuset. Då banar vi väg för Herren. Och Gud är med oss.
Guds ord kom till Jesaja och han profeterade:
Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,
jag tar dig vid handen och skyddar dig.
Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk
till ett ljus för de andra folken.
Du skall öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.
(Jes 42:6-7)
Gud lovar att vara med, att hålla oss i handen och skydda oss, när vi berättar om Honom. Med våra liv visar på Hans kärlek. Så låt oss vittna om ljuset, så att alla kan komma till tro! Bli ljusstrålen som förebådar soluppgången för dem som är mörkret och i dödens skugga! Visa med ditt liv att syndernas förlåtelse finns i dopet och omvändelsen! Visa att Himmelriket är nära!
Då vandrar Gud på jorden och Gudsriket är nära.
