Långaryds församling

Jag har suttit här en stund och tittat på de bilder jag tagit under året och jag måste nog säga att Långaryds församling tillhör de mer väldokumenterade...

 

Det finns en uppsjö av bilder på fina barn, fina pensionärer, fina medarbetare, fina församlingsbor och en massa andra fina människor för den delen!

 

Här följer ett litet, litet urval av de bilder som tagits och publicerats på bloggen under år 2013.

 

Minns du...

 

JANUARI:

I söndags kväll fick vi samlas till gudstjänst i Långaryds kyrka.

 

Gudstjänsten hade fått namnet "julens psalmer" och vi fick sjunga några av de lite ovanligare psalmerna. Eller som Petter sa: "De andra har ni ju redan sjungit i jul!"

Mellandagar, årets allra sista dagar.

Dagar mellan dem som varit och dem som ska komma.

En chans att samla ihop det gamla och ladda för det nya.

 

Kanske har du, liksom jag, lyckan att vara lite extra ledig. Kanske har du tid för att läsa den där boken, lägga ett pussel, slöa i soffan, gå på expedition.

Härom dagen stod jag och såg två av mina käraste vänner hoppa in i sin bil och köra i väg i riktning mot Sotaryd. Det såg så vardagligt och självklart ut att det var svårt att riktigt förstå att de just startat sin resa mot Kenya.

 

Det är nog som uttrycket säger: "Varje resa börjar med ett litet, litet steg".

 

Vi måste backa ut från infarten för att komma iväg. Det kräver att man bestämt sig och agerar.

Vi är kanske osäkra på riktningen men börjar vi bara gå så ger det sig nog.

Englands drottning är en klok människa. I årets jultal talar hon om vikten av att hitta balans mellan handling och eftertanke, mellan bön och arbete. Men också om balansen mellan att varje dag sträva efter att bli en bättre människa och samtidigt våga tro att Guds kärlek når oss överallt.

 

 

Och vill ni hitta en stund för stillhet och eftertanke i mellandagarna är ni välkomna till Långaryds kyrka kl 18 på söndag. Där och då ska vi fira gudstjänst med julens psalmer. Jag ska försöka säga något klokt och Eva Bengtsson vikarierar som kantor. Det blir dessutom den sista gudstjänsten i det nuvarande Långaryds pastorat innan vi firar in Hyltebruks pastorat kl 16 på Nyårsdagen.

 

Fred och kärlek!

 

 

 

Jag tillhör de morgonpigga men att gå upp så tidigt som kl 04.10 gör jag bara en gång om året, nämligen på juldagen!

 

Jag tror att vår församling kan delas in i två kategorier. En som tycker att midnattsmässa är det bästa som någonsin införts och att julottor borde förbjudas. Och så vi som sovit en bra stund när midnattsmässan drar igång och som förväntansfullt studsar (nåja...) ur sängen för att gå på julotta kl 05.00. (Sedan finns det också en liten minoritet som med förtjusning går på både midnattsmässa och julotta. Och så förstås Bo Gunnar och Rebecka som tjänstgör på båda och inte vågar gå och lägga sig mellan de båda gudstjänsterna av rädsla att inte vakna i tid.)

Vi önskar dig en riktigt god och fridfull julhelg!

Och så var den fjärde och sista av adventssöndagarna här och julen väntar bakom hörnet.

 

I Långaryds kyrka firade vi på eftermiddagen högmässa med Bo Gunnar i ambon och Petra Dyesson vid flygeln.

 

 

Hur går det, har du köpt alla julklappar än?

 

Till vår stora glädje har Christian, som jobbar i vår vänförsamling i El Salvador meddelat att de är klara med sina inköp!

 

Vår Tisdagsklubb har ju samlat in pengar som skickats till El Salvador för att användas till julklappar åt barnen där och nu är alltså detta ordnat!

 

Visst är det alldeles fantastiskt att vi i vårt överflöd kan få dela med oss och skapa lite julglädje åt barn som lever under så helt annorlunda omständigheter!!

 

Ett stort och varmt Tack till dig som på något sätt bidrar!

...att en ung och ogift kvinna blev gravid.

Historien blev inte mindre komplicerad av att den man, med vilken hon var förlovad, inte var far till barnet.

 

Men mannen var av den ovanligt kloka sorten så han förstod att det inte rörde sig om en otrohetsaffär.

Nej, tvärtom, det var en trohetsaffär.

 

Och när värkarna startade var de båda, den unga kvinnan och den kloke mannen, på resa liksom så många andra just då. Sängplatserna var slut på alla värdshus.

 

Så i ett stall, någonstans ute på en äng födde kvinnan sin son.

Ingen på jorden visste men i himlen höll nog änglarna andan en liten stund.

När det är som allra mörkast,

när skymningen kommer strax efter gryningen,

när vi känner att nej, nu orkar vi inte mer,

när vi är beredda att ge upp, packa och emigrera.

 

Då.

Precis då...

 

Text: Gal 3:21–29, Luk 3:1–15

 

Det finns många vita dräkter i Kyrkan. Dopklänningar, konfirmandkåpor och såna här ”prästklänningar” som jag och Kristina har på oss. En anledning till att jag och Kristina har dem är för att vi ska bli påminda om att vi ska göra och säga det Gud vill, istället för att hitta på själva. Vi spelar liksom rollen Jesus i gudstjänsten. Men framförallt är det dopkläder.

 

För dopet är något absolut grundläggande, det är liksom det som lägger grunden för livet med Gud. Det där livet nära Gud som vi är skapta för att leva. I dopet finns mycket symbolik och i dopet händer stora saker. När Johannes döpte i Jordanfloden gick det till så att människor kom till honom. De ångrade en väldans massa saker – sorger och misstag i livet, saker som inte gick att göra ogjorda. Och så gick de ner i Jordan, blev döpta, alltså doppade, av Johannes och så fick de gå upp på den andra stranden. Den gamla människan, med alla misstag och allt svek, drunknade eller tvättades bort och en ny människa steg upp på den andra stranden. Det är en av sakerna som händer i varje dop nu också.

 

Och då vet jag dopföräldrar som skyggar lite för det där med arvssynd och skuld som tvättas bort – deras lilla barn har väl inte hunnit göra sig skyldig till någon synd ännu? Och det kanske är sant, men om det är ett människobarn så har det liksom en medfödd benägenhet att gör det som man egentligen vet är fel, sätta sig själv framför andra och svika. Och då behöver vi få lämna det som blev fel bakom oss och börja om, alltså omvändelse. Precis det som Johannes Döparen predikade – syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.

 

Och så finns det en till fantastisk sak i det och det är att vi är Guds barn. Genom tron, genom tilliten blir vi Guds barn. Och då blir alla lika mycket värda, ingen är finare än någon annan, för alla är vi syskon. ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är [vi] ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28) Därför är det samma vita dopdräkt på den som döps, på konfirmander och präster. Och på en massa andra.

 

De av er som är föräldrar vet att en förälder aldrig slutar att älska sitt barn. Man kan hata det de gör, men en bra förälder upphör aldrig att älska sitt barn. Och sådan är Guds kärlek till oss. Vi ber Fader vår, men det ordet som Jesus använder när han formulerar bönen är ”abba” – pappa! På andra ställen i Bibeln talas det om Gud som en hönsmamma som vill samla människorna som kycklingar under sina vingar. Vi är Guds älskade barn.

 

Den gud som vi möter i dopet kan vi våga släppa in i våra liv. Alltså en Gud som säger till oss ”Du är mitt älskade barn. Jag överger dig inte.” Och en Gud som låter oss lämna det som blev fel bakom oss, som låter oss börja om på nytt. Omvändelsen. Den gud som vi möter i dopet kan vi våga släppa in och det är så dopet banar väg för Herren.

 

Det finns fler som bär den vita dopdräkten och en av dem ska jag träffa om en och en halv timme. Hon heter Santa Lucia.  Till sin vita dopdräkt bär hon ett rött band, ett blodrött band. Och det gör hon därför att hon är en av alla kristna som har dött för sin tro. Hon levde på Sicilien på den tiden när de kristna blev förföljda. Ni kan googla helgonberättelsen när ni kommer hem, den finns i ett antal versioner, men det viktiga i berättelserna är att det finns saker som är viktigare än livet. Det visste Santa Lucia och det visste Johannes Döparen. De var ärliga med det trodde på och för det blev de dödade. Och därför är de förebilder för oss.

 

Nu har vi i och för sig sådan tur att vi bor i ett land där man inte blir dödad för sin tro, men ändå, eller kanske just därför, är det viktigt att vi vågar stå upp för vår tro, vågar berätta om den och vågar leva den. Lucia var en av de vackraste och rikaste unga flickorna i Syrakusa, men hon bestämde sig för att inte gifta sig och så delade hon ut sin hemgift till de fattiga. Och det var då hennes tilltänkte man blev sur och angav henne som kristen och hon blev avrättad.

 

Precis som Lucia kommer med ljus till oss i vintermörkret får vi ge ljus till människorna vi möter. Det är inte alltid så lätt, det är jobbigt och svårt, men Jesus kallar både sig själv och oss för världens ljus. När vi vågar stå upp för det som är sant och rätt, då blir världen lite ljusare. Då bär vi Jesus till världen. Då banar vi väg för Herren.
Amen.

 

Att vara människa är att alltid leva med risken att det ska rasa.

Det är en del av livet.

 

 

Sven och Anna -Karin höll i gudstjänsten.

 

 

Jag vet inte hur det är med dig men jag tillhör sorten som går vilse.

Mest hela tiden faktiskt.

 

Jag tappar bort mig än här och än där, försvinner bort på orosstigar och in i dunkla bekymmersdimmor. Jag tar omvägar runt stora tvivelsberg och fastnar i gnälliga trötthetsrevor. Jag lyfter inte blicken och missar därför målet. Jag går i cirklar och kommer tillbaka dit där jag började min vandring.

Nu drar det ihop sig.

 

På söndag tänder vi det tredje ljuset i våra adventsljusstakar. Bara en dryg vecka kvar till jul.

 

Är vi färdiga med alla våra "måsten"? Har vi ens börjat på dem?

I onsdags bjöd indelningsdelegerades arbetsutskott in till jultallrik för anställda, förtroendevalda, frivilliga och kyrkvärdar i Långaryds och Färgaryds pastorat. Detta var en lite ovanlig händelse eftersom det är sista gången vi fick träffas som två pastorat, om 3 veckor förvandlas vi ju till det gemensamma Hyltebruks pastorat.

Jag brukar ofta göra små spontanbesök på Tisdagsklubben och då ta kameran med! Men just denna tisdag hade jag blivit ombedd att ta en bild på dem som de kan skicka till barnen i vår vänförsamling i El Salvador.

 

Sagt och gjort!

 

När jag kom till församlingshemmet höll de på med någon sorts "uppvärmning" tror jag?!

Nu har valberedningen tagit fram sina förslag på vilka som ska sitta på olika förtroendeposter i det nya pastoratet. Därför samlades det nya kyrkofullmäktiget på måndagskvällen för att fatta beslut i dessa frågor.

... får man ofta som tjänstgörande kyrkvärd. Till exempel var det nog få som fick se Bo Larsson krypa runt på golvet och leka med barnbarnet Emelia.

 

 

Emelia har nämligen en alldeles enastående förmåga att linda kyrkvärdarna runt lillfingern. I ärlighetens namn bör sägas att en viss bloggande kyrkvärd från Södra Remma också har gjort sin beskärda del av golkrypande för hennes skull.

 

Petter

Helt enligt traditionen bjöd Långaryds och Landeryds kyrkokör in till julkonsert andra advent.

Alltså de där Långarydsborna, hur mycket kraft och vilja finns det egentligen i dem??!

 

I lördags var det dags för den årliga julbasaren och när jag kom dit vid tretiden var hela parkeringen utanför bygdegården fullsmockad med bilar och väl inkommen i bygdegården så var den förstås lika smockfull med glada människor!

Den första adventshelgen tillbringade jag som gäst på Wettershus.

...vill vi säga TACK! Det är så roligt att du tar dig tid att faktiskt titta in här ibland, det betyder så mycket för oss som jobbar med bloggen!!!

 

Och dessutom är ni ju så fantastiskt många! Långarydsbloggen snittar på mellan 30 och 40 unika besökare per dag. Det finns dagar när så många som 60 personer kikar in här!

 

Det finns till och med en och annan utländsk besökare här. Den senaste veckan har vi haft 6 besökare från så skilda platser som Kanada, Danmark, USA, Japan och Finland. Visst är det spännande?!

 

Något som också är riktigt roligt är att vi på senare tid fått lite fler kommentarer från er. Det är ju så fiffigt med bloggar att alla som läser också kan vara med och kommentera och tycka till!

 

Känner du för att kommentera något så gör gärna det men det är förstås helt OK att låta bli också.

 

onsdagen den 4 december

Mässa på Höstro kl 14.30. Sven Hagberg.

 

torsdagen den 5 december

9.30 Stor & liten i Långaryds församlingshem.

18.00 Kyrkokören övar i Långaryds kyrka. OBS! Tiden!

 

söndagen den 8 december

11.00 Temamässa i Unnaryds församlingshem, Sven Hagberg. En mässa som kretsar kring Frälsarkransen.

18.00 Musikgudstjänst i Långaryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson. Långaryd-Landeryds kyrkokör håller julkonsert tillsammans med musikkåren Lyran.

Idag var det familjegudstjänst i Landeryds kyrka. Massor av folk var det där!