Att för en stund få bara vara...
1kommentarer
Den första adventshelgen tillbringade jag som gäst på Wettershus.
Denna lilla retreatgård på vätterbranten som är som en rastplats på vägen. Välkomnande och omfamnande.
En plats där jag för några dagar, i tyst gemenskap med andra gäster, kan dra mig tillbaka och umgås med mig själv. Hinna tänka ifatt.
Och björken utanför glasväggen i det vackra samlingsrummet, "Öppenhetens rum", växer sig för varje år allt större och starkare. Så många tankar har hängts i dess grenar, så mycket av både sorg och hopp har den fått bära.
Det finns en stor omsorg och värme i allt som möter på Wettershus.
Visst är det så att det till synes onödiga faktiskt är alldeles nödvändigt i våra liv?
Det är spännande att några dagar umgås med sig själv och sina tankar.
Kanske lite förvånat konstatera att man ju är ett helt OK sällskap?!
För tänk så mycket lättare det blir om man faktiskt så smått kan börja acceptera sig själv. Sluta motarbeta den man nu blev och är.
Och även om vi är för oss själva så är vi är ju inte helt ensamma, övergivna och utlämnade.
Någon finns vid vår sida.
Någon vill stötta och bära när det känns omöjligt att ta ett endaste steg till.
Jesus sa:
"Kom nu med mig bort till en öde trakt där vi får vara ensamma,
och ni får vila er något lite".
(Mark 6:31)
/Karina
Vill du veta mer om retreater eller Wettershus kan du kontakta mig eller gå in på www.wettershus.se
Wettershus,
retreat,
1 kommentarer
Annika
07 Dec 2013 18:11
Jag kan verkligen rekommendera alla att åka till Wettershus. Det är en gudomlig plats på många sätt.
Kommentera