Ni som känner mig känner nog också till min stora kärlek till retreatgården Wettershus, belägen på branten ovanför Vättern strax söder om Gränna.
 
Jag var där som gäst förra helgen och min kamera fick förstås följa med. Här kommer några bilder, ett litet försök att beskriva något av upplevelsen.
Retreatledare var Tomas Boström, metodistpastor, psalmförfattare, visdiktare och trubadur från Roma, Gotland. Att påstå att Tomas är min vän vore nog att förhäva mig men vi har en gemensam vän och det är mer än nog!
 
På Wettershus håller en örtagård på att växa fram ur vildmarken och det är något alldeles fantastiskt!
Och mitt i allt detta hänger Frihetens gunga.
 
Visst känns det ibland som om vi fått lite dåliga förutsättningar? Jordmånen är väl inte den bästa...
Tänk om vi ändå kan hitta lite mossa på en sten att gripa tag i, Något som ger oss ork och näring också en torr sommar!
Och ibland vill vi så mycket, ibland bär vi så mycket frukt att vi knappt orkar...Då behöver vi någon som stöttar oss, håller oss uppe, håller ihop oss.
När jag gick där i Wettershus örtagård upptäckte jag plötsligt att någon mer gick där alldeles bredvid mig. Vi stannade till och vinkade till varandra.
Också ur det som känns gammalt och torrt kan något nytt och skirt spira.
Ibland behövs inte orden. Kärleken talar ofta utan dem.
 
Visst tycker vi att vi kunde vara bättre på alla tänkbara sätt? Visst frågar vi oss ibland varför vi blev just så här? 
Tänk om det är för att Gud vill det? Tänk om han vill ha oss just precis så här ofärdiga? Tänk om vi just precis av den anledningen passar in i hans plan?
 
 
Eller som Tomas Boström diktat i en av sina sånger:
 
Jag lever i din kärlek. Mitt liv är i ditt liv.
Jag är av dina händer. En aning av ditt "Bliv".
 
Du lever i mitt öga, i varje andetag.
Jag lever i din kärlek. En aning "Bliv" blev jag.
 
 
/Karina
 
Vill du veta mer om Wettershus eller retreater så kan du gå in på deras hemsida www.wettershus.se eller kontakta mig!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Wettershus,
tisdagen den 27 augusti
3xT (Tjejer som träffas och trivs) träffas kl 19 vid Landeryds församlingshem för utelekar.
 
onsdagen den 28 augusti
14.30 Gudstjänst på Höstro, Rune Bolmblad.
 
torsdagen den 29 augusti
Kyrkokören övar kl 19 i Landeryds församlingshem.
 
fredagen den 30 augusti
Kyrkans Unga börjar terminen kl 19 i Unnaryds församlingshem.
 
söndagen den 1 september HÄR HAR VISST BLIVIT JÄTTEFEL - DETTA GÄLLER!
Fjortonde söndagen efter Trefaldighet – Enheten i Kristus
10.00 Gudstjänst i Unnaryds församlingshem, Bo Gunnar Åkesson.
18.00 Högmässa i Långaryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson.
Den 15 september är det kyrkoval. Då har alla medlemmar möjlighet att påverka församlingarnas verksamhet under de kommande fyra åren. Här följer några frågor och svar om kyrkovalet.
 
Vem får rösta i kyrkovalet?
Alla som är medlemmar i Svenska kyrkan och fyller 16 år senast på valdagen har rösträtt i kyrkovalet. Dessutom ska man vara folkbokförd i Sverige när röstlängden fastställs (den 1 augusti 2013). Röstkorten kommer i brevlådan runt den 28 augusti.
 
Vad väljer man till?
Valet sker på tre olika nivåer:
KYRKOMÖTET (Svenska kyrkans ”riksdag”) där följande nomineringsgrupper ställer upp:
STIFTSFULLMÄKTIGE (Sverige är indelat i tretton stift och vi bor i Växjö stift, som omfattar Småland och Öland) där ovan nämnda nomineringsgrupper (förutom FiSK) samt nomineringsgruppen Vägen ställer upp.
 
KYRKOFULLMÄKTIGE som kommer att leda det nya Hyltebruks pastorat. Kyrkofullmäktige utser sedan ett gemensamt kyrkoråd för pastoratet (det som tidigare hette kyrkonämnd) och församlingsråd för respektive församling (tidigare kyrkoråd). Följande nomineringsgrupper (följt av listans förstanamn) ställer upp i valet:
 
Alla Tiders Kyrka i Hyltebruks pastorat (Bo Gunnar Åkesson, Hyltebruk)
Arbetarepartiet - Socialdemokraterna (Ove Gustafsson, Hyltebruk)
Femsjö kyrka i centrum i Hyltbruks pastorat (Ann-Sofie Wahlström, Femsjö)
Gemensam framtid för Hyltebruks pastorat (Anders Bertilsson, Jälluntofta)
Levande kyrka i Hyltebruks pastorat (Karina Johansson, Landeryd)
 
Var och när kan man rösta?
På valdagen kommer det att finnas vallokaler i Landeryds och Unnaryds församlingshem. Dessa har öppet 9–11, 12–14 samt 18–20.
Dessutom kan man rösta i Jälluntofta församlingshem 10.30–12.30 och i Långaryds församlingshem 14–16.
 
Förtidsrösta kan man göra på pastorsexpeditionen i Hyltebruk enligt följande:
2 september                        10–12            13–16
3 september                        10–12            13–16            17–20
4 september                        10–12            13–16            17–20
5 september                        10–12            13–16
6 september                        10–12            13–16
9 september                        10–12            13–16            17–20
10 september                      10–12            13–16            17–20
11 september                      10–12            13–16
 
Man kan även förtidsrösta i Unnaryds församlingshem:
4 och 10 september 17–20 samt 5 och 9 september 9–12.
 
På valdagen finns även möjlighet att rösta i församlingshemmen i Femsjö och Hyltebruk.
Den som inte har möjlighet att ta sig till någon vallokal kan brevrösta eller rösta via bud. För mer information om detta – se röstkortet!
 
Kan man personrösta?
Ja, det kan man. Man kan kryssa de tre personer som man helst vill få valda. En kandidat får tillräckligt många kryss klättrar uppåt på listan och får större chans att få ett mandat.
 
Varför ska jag gå och rösta?
Kyrkovalet är din chans att påverka vad vi ska ha för verksamhet i vårt pastorat under de kommande åren. (Även om du förstås kan påverka på en massa sätt mellan valen också.) Höstens kyrkoval är extra viktigt eftersom vårt pastorat går samman med Färgaryds pastorat den 1 januari 2014. Sammansättningen i kyrkofullmäktige kommer att ha betydelse för vilka verksamheter som utvecklas, finns kvar eller försvinner. Med din röst kan du värna kyrkokören, Tisdags- och Torsdagsklubbarna, Stor och liten och Soppluncherna. Vad är viktigt att satsa på inom diakonin? Är det viktigt att det finns anställda med arbetsplatser ute i församlingarna eller är det bättre att alla sitter på ett ställe? Vilket slags gudstjänster ska vi fira och hur ofta? Alla de här frågorna avgör du med din röst. Och kom ihåg att en oanvänd röst är detsamma som en röst på de som tycker tvärtemot!
 
Hela Hyltebruks pastorat utgör en valkrets vilket innebär att om många i Långaryd och Unnaryd går och röstar, så får vi större möjlighet att påverka det nya pastoratets framtid.
Mer information om kyrkovalet hittar du på www.svenskakyrkan.se/kyrkoval samt på ditt röstkort.
Hyltebruks pastorat, Kyrkoval,
Vi i Levande kyrka i Hyltebruks pastorat vill arbeta för att skapa goda mötesplatser för människorna i våra församlingar. Varje församling ska få möjlighet att vidareutveckla sin verksamhet och det de är bra på. Församlingarna ska också ha möjlighet till samarbete när det gynnar verksamheten. Vi vill verka för:
  • Olika typer av gudstjänster.
  • Livaktigt barn- och ungdomsarbete.
  • En bred musikverksamhet, med körer, solister och instrumentalister.
  • Ett internationellt engagemang grundat i lokala företeelser som missionsauktioner, basarer, babypaket, vänförsamlingsutbyte m.m.
  • Diakonalt arbete med såväl hembesök hos äldre, hjälp till behövande och större samlingar, öppna för alla.
  • Möjlighet till undervisning och fördjupning i tro, både på bredd och djup.
 
Den lokala förankringen är viktig. Församlingsborna ska veta vem som är deras präst, diakon och musiker.
 
Kyrkans uppdrag är att göra alla människor till lärjungar. För att åstadkomma detta i vårt nya pastorat måste vi ha låga trösklar och ha en bred och inbjudande verksamhet.
 
Kandidater till Kyrkofullmäktige:
1. Karina Johansson, Landeryd.
2. Aino Larsson, Landeryd.
3. Helen Skoogh, Landeryd.
4. Anneli Good Erlandsson, Långaryd.
5. Hans Andersson, Landeryd.
6. Rebecca Bäckman, Långaryd.
7. Anna Roos, Långaryd.
8. Anna Kjeller, Landeryd.
9. Terese Borg, Långaryd.
10. Bengt-Göran Kjeller, Landeryd.
11. Ola Skoogh, Landeryd.
12. Jan-Erik Larsson, Långaryd.
13. Bo Larsson, Långaryd.
 
Kyrkoval, Levande kyrka, Levande kyrka i Hyltebruks pastorat,
Alla Tiders Kyrka (ATK) är en nomineringsgrupp som ställer upp i valet till kyrkofullmäktige i Hyltebruks nybildade pastorat.
 
ATK tror att kyrkan har en viktig roll i alla tider – också vår. Som kultur- och traditionsbärare, mötesplats för människor i vår stressiga tid är kyrkan viktig.
 
I ATK finns människor som är politiskt aktiva och som inte är det. ATK står alltså fri från alla politiska partier.
 
Vi vill använda det nya pastoratet som bildas 1/1 2014 till att bättre nyttja personal och ekonomiska resurser.
 
Vi vill att gudstjänsten – församlingens centrum – skall vara en blandning av goda traditioner och tilltal till människor som inte så ofta går i kyrkan. Särskild omsorg skall läggas på tiden för gudstjänsten. Dessa måste vara anpassade till hur människor lever och arbetar. Gudstjänsterna blir mer levande med flera medverkande och ett varierat utbud av olika gudstjänster.
 
ATK ser barn- och ungdomsverksamhet som självklara delar i kyrkans verksamhet.
 
Särskilt samarbetet med skolan måste prioriteras. Kyrkan har stora möjligheter att förmedla sitt budskap. Skollagen ger sådana möjligheter, men det skall vara på skolans villkor.
 
Vi ser musiken i kyrkan som viktig. Den är en del av kyrkans roll som kulturbärare.
 
Kyrkan skall ligga i framkanten när det gäller sociala medier. Det är där yngre generationer är och där skall också kyrkan vara.
 
ATK vill att kyrkans byggnader skall vara väl underhållna enligt den underhållsplan som finns. Samtidigt vill vi att man kontinuerligt bedömer lokalbehovet och bara behåller fastigheter som är nödvändiga för kyrkans verksamhet.
 
Diakonin är viktig och kyrkans förlängda arm. Vi vill att diakonin utvecklas, att man söker nya samarbetspartners och att hembesöksverksamheten struktureras.
 
Kyrkbackens förskola ser vi som mycket värdefull och vi vill att samarbetet mellan församlingen och förskolan utvecklas.
 
Kandidater till Kyrkofullmäktige:
1. Bo Gunnar Åkesson, fd kyrkoherde.
2. Margaretha Johansson, rektor.
3. Thomas Larsson, banktjänsteman.
4. Britt Johansson, innesäljare.
5. Katarina Åkesson, lågstadielärare.
6. Loredana Tonnby, förskollärare.
7. Carola Håkansson, kokerska.
8. Ingrid Ehde Larsson, utvecklingsledare.
9. Anna Britta Jigsved, fd diakon.
10. Bo Emanuelsson, sågverksarbetare.
11. Per Johansson, vaktmästare.
Alla Tiders Kyrka, Kyrkoval,
Vi socialdemokrater vill om vi får ditt förtroende i kyrkovalet arbeta för:
  • Mer lyhördhet och omsorg vid dop, konfirmation, vigslar och begravningar.
  • Förena goda traditioner med nytänkande så att flera känner sig delaktiga.
  • Hålla våra kyrkobyggnader och kyrkogårdar öppna och välvårdade.
  • Vi vill visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan
  • Arbeta för internationell solidaritet, social rättvisa och en hållbar utveckling.
  • Vara drivande i arbetet mot mobbing och rasism.
  • Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sittansvar för välfärden.
  • Avskaffa alla avgifter Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet.
  • Ta vara på församlingshemmen som öppna mötesplatser i lokalsamhället.
  • Skapa en god arbetsmiljö och utvecklingsmöjligheter för alla anställda.
Kandidater till Kyrkofullmäktige:
1. Ove Gustafsson, Hyltebruk.
2. Silva Hafström, Hyltebruk.
3. Krister Mattsson, Unnaryd.
4. Susann Ehde Larsson, Hyltebruk.
5. Ingemar Andersson, Hyltebruk.
6. Birgit Gabrielsson, Unnaryd.
7. Sven Erik Jenbrant, Unnaryd.
8. Birgitta Årzén, Hyltebruk.
9. Kjell Larsson, Hyltebruk.
10. Kristina Johansson, Hyltebruk.
11. Leif Ekelund, Hyltebruk.
12. Matilda Johansson, Hyltebruk.
13. Rikard Gustafsson, Hyltebruk.
14. Camillla Gustafsson, Hyltebruk.
 
Kyrkoval, Socialdemokraterna,
  • Vi sätter Kyrkan i centrum med regelbundna söndagliga gudstjänster för alla åldrar i gemenskap där vi får möta den levande Herren.
  • Vi vill arbeta för ett decentraliserat ledarskap där de lokala församlingsråden tillsammans med församlingsprästen ges möjligheter och resurser att planera och bestämma över den lokala församlingens verksamhet. De lokala variationerna är stora runt om i pastoratet och då är detta viktigt ur ett helhetsperspektiv.
  • Vi vill värna diakoniverksamheten i pastoratet. Behoven i samhället ökar ständigt och här räcker inte samhällets resurser till. Samtalsgrupper, efterlevnadsgrupper och inte minst hembesök är viktiga inslag i den verksamheten. Här har kyrkan en viktig uppgift att fylla.
  • Vi vill göra det möjligt för olika grupper att verka inom församlingarna. Barn- och ungdomsarbete, musikverksamhet och syföreningsverksamhet är bra exempe på detta. Den sociala gemenskapen är viktig.
  • Vi vill slå vakt om traditionen och ta tillvara på de kulturvärden som finns runt om i våra församlingar och föra det vidare in i framtiden.
  • Vi vill på alla sätt verka för en öppen och levande kyrka för alla, så att människorna väljer att stanna kvar som medlemmar i kyrkan.
Kandidater till Kyrkofullmäktige
1. Ann-Sofie Wahlström, Femsjö.
2. Maria Bertilsson, Femsjö..
3. Kerstin Brodin, Femsjö.
4. Kjell-Åke Källén, Femsjö.
5. Ragnhild Nöjd, Femsjö.
6. Åse Johansson, Femsjö.
7. Lars Ström, Femsjö.
Femsjö kyrka i centrum, Kyrkoval,
Nomineringsgruppen Gemensam framtid för Hyltebruks pastorat vill
  • att församlingarna i det nya pastoratet ska bilda en livskraftig pastoral enhet där kristen tro kan levas och föras vidare helt i enlighet med Stiftets strukturarbetes intentioner.
  • se det nya Hyltebruk pastorat som en enhet och att som förtroendevald arbeta för hela pastoratet och pastoratsinvånarnas bästa.
  • arbeta för ett gott samarbete och utbyte av erfarenheter mellan församlingarna i det nya pastoratet.
  • skapa goda förutsättningar till en bra arbetsmiljö för de anställda.
  • skapa förutsättningar och avsätta medel för en utökad verksamhet för barn och ungdomar.
  • behålla det rika musikliv och den körverksamhet som finns även i det nya pastoratet.
  • att det diakonala arbetet ges resurser för besöksverksamhet i varje församling.
Kandidater till Kyrkofullmäktige:
1. Anders Bertilsson, Jälluntofta.
2. Sylvia Sjöö, Hyltebruk.
3. Rolf Johansson, Unnaryd.
4. Ove Benjaminsson, Unnaryd.
5. Britten Bodi, Unnaryd.
 
Gemensam framtid för Hyltebruks pastorat, Gemensam framtid i Hyltebruks pastorat, Kyrkoval,
måndagen den 19 augusti
Kyrkvärdsträff kl 19 i Landeryds församlingshem.
 
tisdagen den 20 augusti
Landeryds kyrkliga syförening träffas kl 19.
 
söndagen den 25 augusti
Trettonde söndagen efter Trefaldighet – Medmänniskan
9.30 Söndagsbön i Långaryds kyrka, kyrkvärdarna (Ylva och Petter).
11.00 Gudstjänst i Unnaryds församlingshem, Bo Gunnar Åkesson.
17.00 Högmässa i Landeryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson.
Helt enligt traditionen inbjuder församlingen och hembygdsföreningen till friluftsgudstjänst i Jansberg någon gång under sensommaren, så också detta år. Däremot bröts de senaste årens vackra friluftsgudstjänstväder av en gråmulen och regnig söndag.
Kanske har helt enkelt antalet soldagar redan förbrukats denna sommar?
Det gjorde nu inte så mycket eftersom hembygdsparken bjuder på så fina möjligheter att sitta inne på logen och fira gudstjänst!
Bo Gunnar höll i gudstjänsten och predikade över söndagens tema "Friheten i Kristus".
För det musikaliska stod Lena Carlberg som med sin tvärflöjt hjälpte oss genom psalmerna. Detta har för övrigt också blivit en del av "Jansbergstraditionen"! (Jag ber om ursäkt för den mycket dåliga bildkvaliteten...)
Efter avslutad gudstjänst skedde en viss ommöblering och sedan plockades de medhavda kaffekorgarna fram.
Till det rogivande ljudet av regndroppar på plåttak fick vi en stunds gemenskap med människor runt oss. Våra medmänniskor!
 
Gud,
med hela din skapelse ropar vi
efter den frihet som Kristus har lovat.
Tack för att du låter stumma tala,
rätar krökta ryggar,
och och ger oss hälsa och kraft.
Befria oss till kropp och själ
genoms din heliga Ande,
nu och alltid och i evighet.
Amen.
(dagens bön)
 
/Karina
 
 
 
 
 
Här följer några av mina tankar i söndags, är det handlade om tro och liv. Betraktelsen utgår till viss del från Romarbrevet 7:14–25
 
Ur nattens avskildhet och ro föds vi på nytt,
möter ljuset, går ut i dagen, andas liv.
 
Denna dag ett liv, en skapelsedag,
då evigheten genomlyser nuet.
 
Här i vår mitt är du som evig är
som alla världar utgår från och återvänder till.
 
I dig vi lever och andas.
Du andas och lever i oss.
 
I dig våra rötter, vår källa till glädje
alla våra källor, vår frihet.
Margareta Melin
 
Vad är det egentligen att vara människa? Det är en oändligt stor fråga, förstås. Men ändå: Vad är det att vara människa? Varför finns vi här? Och varför har vi så svårt att göra det vi egentligen vet är rätt?
 
En del av svaret finns nog i skapelseberättelserna i Bibeln. Jag tror på skapelseberättelserna, men jag läser dem inte som naturvetenskap. De handlar om andra saker – om ursprung, värde och mål. De var aldrig tänkta som en beskrivning hur skapandet rent fysiskt gick till. De är berättelser, allegorier, men i en berättelse kan det finnas större sanningar än de man får fram i en exakt redogörelse av ett händelseförlopp. Jag tror på skapelseberättelsernas budskap.
 
Och vad säger de då? Jo, att allt har sitt ursprung hos Gud. Och att Gud tycker mycket om det han har skapat. Han är nöjd med det. Efter varje skapelsedag säger Gud att det han har skapat är gott, på sjätte dagen, när han ar skapat människorna, säger han till och med att det är mycket gott. I grunden är allt skapat något gott, varje människa som föds är älskad av Gud och han har stora planer för henne. För dig!
 
Det står, där i den första skapelseberättelsen, att Gud skapade oss till sin avbild, lika honom. Och så fick vi ansvar för jorden och allt som lever här. Vi blev Guds medskapare. Det är som att vi människor sitter på en mellanchefspost i Skapelsen. Vi är Guds avbilder, hans ögonstenar. I oss har han lagt ner så mycket av sig själv. För vi människor kan så mycket sådant som Gud kan – vi kan fantisera och uppfinna. Skapa. Ibland är vi till och med hyfsat duktiga på att älska. Ganska bra på att förlåta.
 
Vi finns här för att spegla Gud, som solkatter från honom som är solen. Vi är som gudabarn, tänkta att leva tillsammans med Gud.
 
Jag är gudabarn
ljus av ditt ljus
frid av din frid
evig kärlek.
 
I djupet av mitt väsen
är jag den jag är
odelad och sann
ett med dig
ett med allt och alla.
 
Som Margareta Melin formulerar det hela.
 
Men så går vi vilse. Syndafallsberättelsen handlar egentligen inte om Adam och Evas misstag hänger fast vid oss som hundskit under skon. Den handlar om att vi är som dem och gör samma misstag, kommer bort från det vi är tänkta att vara. Vill ha mer än överflödet vi redan har. Lögnerna. Själviskheten.
 
För det är nämligen så med oss mellanchefer i Skapelsen att vi har lite av båda i oss. Å ena sidan är vi gudabarn, vi kan göra så mycket gott. Han reflekteras i oss. Å andra sidan har vi drag av djuren. Roffandet och själviskheten. Latheten.
 
I den andra skapelseberättelsen står det att Gud gjorde människan av jord och blåste in liv genom hennes näsborrar. Paulus skriver till romarna att vi är både kött och ande. Ett stråk av himmel och en doft av jord. Det är därför det blir så att ”det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda, som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19) Och Gud vet att det är så, det finns förlåtelse att få när vi går vilse. Men vi gör ofta som Adam och Eva – skäms och drar oss undan från Gud. En del ger upp, slutar försöka, för ”det blir ju ändå fel förr eller senare.”
 
Och när vi kommer bort från Gud och det rätta mår vi inte bra. Vi vet ju egentligen vad de rätta är, men det onda som vi inte vill, det är det vi gör alldeles för ofta. Vi är gjorda för att vara Guds avbilder, det är det som är våra sanna jag. Det är, på ett sätt, inte vi som handlar, utan synden som bor i oss. Precis som Paulus skriver i den här veckans episteltext.
 
Det vi ska försöka göra är att skala fram de där gudabarnen vi har inom oss. De som Gud säger är mycket goda. Skala bort synden – lögnen och sveket. Och det här är inte att stympa sig själv, eller avstå från något. Det är att bli hel, att blir mer sig själv. Den du alltid är i Guds ögon.
 
Och i den processen är det bra att påminna sig om vem man egentligen är, så jag vill att ni tar era små lappar och ber högt med mig:
 
Jag är gudabarn
ljus av ditt ljus
frid av din frid
evig kärlek.
 
I djupet av mitt väsen
är jag den jag är
odelad och sann
ett med dig
ett med allt och alla.
 
Amen.
 
Fred och kärlek!
Petter
Förlåtelse, Jesus, Predikan, gudabarn,
onsdagen den 14 augusti
9.00 Torgandakt i Unnaryds församlingshem, Rune Bolmblad.
14.30 Mässa på Höstro, Rune Bolmblad.
 
söndagen den 18 augusti
Tolfte söndagen efter Trefaldighet – Friheten i Kristus
11.00 Gudstjänst i Jälluntofta kyrka, Bo Gunnar Åkesson.
14.00 Friluftsgudstjänst i Jansbergs hembygdspark, Bo Gunnar Åkesson. Ta med kaffekorg!
18.00 Musikgudstjänst i Unnaryds församlingshem, Bo Gunnar Åkesson. Visor, psalm och lite jazz med Johannes Dybeck och Petra Dyesson, kl 16 kyrkogårdsvandring.
Denna söndag, med temat "tro och liv", fanns det möjlighet att fira gudstjänst i båda våra församlingskyrkor! Vi var faktiskt flera stycken som passade på och deltog både i Landeryd och Långaryd!
 
På förmiddagen var det kyrkvärdsledd söndagsbön i Landeryd.
Det var den något ovanlig kombinationen Aino och Petter som höll i gudstjänsten och det gjorde de minsann på ett alldeles förträffligt sätt!
Petter utgick i sin fina betraktelse mycket från Margareta Melins vackra texter.
 
 
På kvällen var det så dags att åka till Långaryd för ett av sommarens musikgudstjänsttillfällen! För dem som var tidigt på plats fanns möjlighet till en kyrkogårdsvandring och därtill hörande kaffe och fralla. Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara med på detta så därför finns ingen bild från vandringen.
 
Redan på parkeringen skvallrades det om vad som var på gång inne i kyrkan. 
Att ha en egen turnébil ger en viss status, inte sant?
Vi välkomnades av vår Bo Gunnar som under hösten lovat hjälpa oss i pastoratet. Det är vi mycket glada för!
Sedan var det då äntligen dags för kvällens artister att göra entré! Och tänk att dessa duktiga musiker är Långarydsbor!
Ove sjöng.
och Ylva både spelade och sjöng!
 
Tack till alla er som gjorde detta till en så fin söndag!
 
/Karina
 
 
 
 
 
Sommarmusik,
Vi känner oss så ofta otillräckliga.
 
Vi sneglar på de andra och tänker att de kan så mycket mer. Vi tycker att de andra är så mycket mer värda.
 
Det är inte så.
 
Bara genom att finnas till speglar vi hela himlen. Bara genom att vara speglar vi det som finns runt oss.
Inte ens en vattenpöl är utan mening.
 
/Karina
 
söndagen den 11 augusti
Elfte söndagen efter Trefaldighet – Tro och liv
10.00 Söndagsbön i Landeryds kyrka, Aino och Petter
14.00 Friluftsgudstjänst vid bryggan i Tiraholm, Bo Gunnar Åkesson.
18.00 Musikgudstjänst i Långaryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson. En sommarhälsning, Ylva och Ove Ericsson, kl 16 kyrkogårdsvandring.
 I söndags landade vår sommarmusikserie i Jälluntofta.
 
Jälluntofta är nog en av de mest idylliska platserna i vårt pastorat.
 
 
Utställningen i församlingshemmet handlade om förkläden. Inte mindre än SEXTIOTVÅ förkläden i olika former och modeller fanns på plats.
 
Tar man sig upp i kyrktornet kan man ta så här vackra bilder på åldrat trä och en bländande utsikt.
 
Åldrat trä och förkläden i all ära, men huvudattraktionen den här kvällen var förstås musikgudstjänsten. Anders Sjökvist, Iréne Jönsson och Gunnar Borén (fast de sitter i omvänd ordning på bilden) framförde ett mycket vackert program. "Vila i musiken" kallade de det för och det kunde man verkligen göra. Det var svindlande vackert.
 
Från andakten blev det ingen bild eftersom det var jag som höll i den, men istället kan ni här läsa min predikan i den något längre versionen som jag hade använt på förmiddagen i Unnaryd. Den handlar om Nådens gåvor och utgår från Matteus 18:18–22 och Romarbrevet 12:3–8.
 
I all vänskap och kärlek, i varje relation, måste det finnas nåd. Utan nåden ingen kärlek. Utan kärleken ingen nåd.
 
För vad är nåden egentligen? Jo, nåden är när vi får mycket mer och mycket bättre än vad vi förtjänar. En oförtjänt gåva. En oväntad tjänst utan baktankar och förväntningar om att den ska återgäldas.
 
Det klassiska exemplet på nåd är förstås en dödsdömd fånge som benådas av någon enväldig kung eller domare. Inte därför att fången är oskyldig eller så, utan därför att domaren just idag var välvillig nog benåda fången. Men det exemplet skaver egentligen lite, för oftast när någon benådas är det för att det finns en massa förmildrande omständigheter eller för att fången har visat sig så alldeles ovanligt ångerfull och ordentlig. Men sådan är inte den sanna nåden. Den sanna nåden sätter inte upp villkor.
 
Att få uppleva kärleken tycker jag är ett mycket bättre exempel på nåden. För ingen människa har egentligen någonsin gjort sig förtjänt av en annan människas kärlek. Man kan trampa sönder och fördärva och göra sig alldeles fruktansvärt oförtjänt av kärleken, men man kan aldrig göra sig helt förtjänt av den. Och ändå hinner titt som tätt att människor finner varandra i människovimlet. Det är en nåd. Och det är väl kanske när man glömmer bort att det man har är en nåd, något att vara tacksam för, som det går snett och relationen blir trasig.
 
Verklig förlåtelse är också nåd. Ofta tänker vi att be om ursäkt och att be om förlåtelse är ungefär samma sak. Men egentligen är de inte det. För när man ber om ursäkt, så finns det liksom inbyggt i frasen att man har en massa ursäkter för det man har gjort. "Ursäkta att jag sträcker mig över din tallrik." Underförstått säger man "Jag vet att det jag gör egentligen är är fel, men jag har en hyfsat bra anledning att göra det, så jag hoppas att du har överseende med det." När man ber om ursäkt ångrar man sig egentligen inte.
 
Med förlåtelsen är det annorlunda. För ber om förlåtelse gör man egentligen när man insett att det man gjorde var fel och att det inte finns några bra förklaringar. Några ursäkter, om man så vill. Att be om förlåtelse är en önskan om att göra det som blev fel ogjort. Inte att försöka motivera det med ursäkter, utan en bön om att den man sårat ska glömma oförätten och lägga den bakom sig. Ursäkten kommer bär inom sig en önskan att rättfärdiga det man gjorde, men att be om förlåtelse har sin grund i ångern.
 
Därför blir det fel när vi blandar ihop begreppen. Alldeles för ofta säger vi "förlåt", men inom oss bär vi en massa förklaringar och ursäkter. Och då går det egentligen inte att förlåta, bara ursäkta.
 
Den franske filosofen Jacques Derrida menar att om man förlåter något som är möjligt förlåta, då har man egentligen inte förlåtit. Genuin förlåtelse är att förlåta något oförlåtligt. Därför är verklig förlåtelse nåd.
 
Den största nåden får vi från Gud. Och den är att vi är älskade. Att han älskar var och en av oss oändligt mycket, fast vi egentligen inte förtjänar det. Och vi får försöka likna Gud. Ge den kärleken vidare till andra. Därför ska vi förlåta, inte bara sju, utan sjuttiosju gånger – alltså fler än vi kan räkna, för Gud har redan förlåtit dig oräkneliga gånger.
 
Men vi får uppleva mycket annan nåd från Gud också. När jag satt igår och skrev den här predikan hade jag en vacker sommarsolnedgång framför mig. Granarnas mörka toppar och små lätta moln som i solens sista strålar lyste starkt rosa. All den där skönheten som hela tiden omger oss är också nåd, men vi är så vana vid den att vi tar den för given. Om man övar sig att vara tacksam, om man övar sig i att se det goda i ens liv som nåd, då blir man sakta allt lyckligare.
 
Sedan är det så att Gud har proppat var och en av oss fulla med nådegåvor. En del av oss är bra på att leda, en del av oss är bra på att trösta. Några av oss är tekniska, andra är bra på att undervisa. Vissa personer är bra på att se framåt och måla upp stora visioner, sätta ut en riktning. Andra är bättre på att se till att visionen blir verklighet och att man kommer fram till målet.
 
Men ingen är mindre viktig än någon annan – ”ha inte för höga tankar om er själva” skriver Paulus i sitt brev till romarna. Alla har fått en stor gåva av Gud att förvalta, att utveckla. Och de här gåvorna ska användas till just det jag pratade om för en liten stund sedan – att visa på Guds nåd och ge den vidare till andra. Alla gåvorna, alla kompetenserna, behövs i församlingen. Precis som olika kroppsdelar i en kropp.
 
Men, det finns ett stort MEN här. Om man ska kunna göra riktig nytta i en församling, om gåvan ska kunna växa och utvecklas, måste man vara förankrad i Jesus. Paulus säger att Jesus är kroppen och att vi är kroppsdelar. I en annan liknelse är Jesus stammen och vi är grenarna. En arm som inte sitter fast i kroppen har man inte mycket nytta av. En gren som sågas bort från trädet dör. I allt vi gör i kyrkan och församlingen måste Jesus få vara i centrum, annars är det ingen kyrka längre.
 
Därför är det absolut nödvändigt att de som bestämmer om Kyrkans framtid är kristna. Man måste inte tro att allt som står i Bibeln har hänt. Man måste inte ha alla svaren eller hålla med prästen om allt. Men det som måste finnas är en längtan efter att komma Gud nära. Det man gör i Kyrkan måste få vara i Jesu namn. Och det är så fantastiskt att Jesus har lovat att ”där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” När Jesus får vara i centrum får vi kraft att vara sådana som vi egentligen vill och borde vara. Han är hjärtat som pumpar ut blodet till oss lillfingrar i kyrkans kropp. Han är stammen som skickar näring till oss kvistar och får oss att blomma.
 
En av kyrkofäderna, som kallas för Maximos bekännaren, sa att vi är skapade för att leva tillsammans med Gud. Vi är skapade för att spegla honom, vi här hans avbild. Men vi människor har så lätt att komma bort från det vi är tänkta att vara. Vi kommer så lätt bort från Gud.
 
Men Gud visar hur mycket han älskar oss när han blir människa i Jesus. Han visar hur stor hans nåd är. Och så får vi människor omvända oss, vända tillbaka till Gud, och försöka vara sådana som vi egentligen vill vara, sådana vi borde vara, och försöka ge Guds kärlek och förlåtelse vidare.
 
Det känns inte som att skala bort sig själv eller avstå från något. Ju mer man övar sig på det, desto bättre mår man. När man övar sig på se på andra med Guds förlåtande ögon blir det sakta, sakta, lättare att se på sig själv med samma kärleksfulla blick.
 
Och sakta kommer man närmre både Gud och sig själv. För det handlar inte om att bli någon annan, det handlar om att bli mer sig själv, den gudabild som man faktiskt är. Och på resan mot det målet är du alltid älskad.
 
Innesluten i Guds nåd.
 
Amen.
 
Petter
Jälluntofta, Nåd, Predikan, Sommarmusik,
Jag försöker odla böner. Det går väl så där.
 
Jag planterar dem med stor entusiasm men sedan...
 
...jag låter ogräset växa.
 
...jag tänker inte på att vattna dem.
 
...jag glömmer bort dem helt och hållet under långa perioder.
 
Och ändå...
Bönerna har börjat bära frukt!
 
På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
(Rom 8:26)

/Karina
 
 
 
Livet och vår vandring här är ju nu, en gång för alla, inte spikrak. Det tror jag vi alla kan konstatera.
 
Men på våra irrvägar, när vi känner oss som vilse barn i skogen, kan vi ibland stöta på en oväntad glädje.
Vi vet inte mycket om de dagar som kommer mer än att vi kan förvänta oss det oväntade.
Vi vet också att vi inte behöver möta något ensamma. Genom allt är vi burna.
 
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
(Sv Ps. 249:3)
 
/Karina
 
 
söndagen den 4 augusti
Tionde söndagen efter Trefaldighet – Nådens gåvor
11.00 Gudstjänst i Unnaryds församlingshem, Petter Bäckman.
14.00 Friluftsgudstjänst vid Yttersjöholms skola, Bo Gunnar Åkesson. Hembygdsföreningen bjuder på kaffe.
18.00 Musikgudstjänst i Jälluntofta kyrka, Petter Bäckman. Vila i musiken med Anders Sjökvist, Irene Jönsson och Gunnar Borén, kl 16 utställning med förkläden från förr och nu.
Sommarmusik,
Så många av våra dagar ägnar vi åt att ha bråttom. Därför är det helt OK att då och då faktiskt sakta ner på tempot. Att få ta det lite lugnt.
Vi hinner nog fram ändå!
Och bäst av allt är att vilan faktiskt är sanktionerad från högsta ort!
 
Jesus säger till sina uttröttade lärjungar (Dit vi faktiskt kan våga räkna oss!):
"Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite".
(Mark 6:31)
 
/Karina