Att förvänta sig det oväntade

0kommentarer

Livet och vår vandring här är ju nu, en gång för alla, inte spikrak. Det tror jag vi alla kan konstatera.
 
Men på våra irrvägar, när vi känner oss som vilse barn i skogen, kan vi ibland stöta på en oväntad glädje.
Vi vet inte mycket om de dagar som kommer mer än att vi kan förvänta oss det oväntade.
Vi vet också att vi inte behöver möta något ensamma. Genom allt är vi burna.
 
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
(Sv Ps. 249:3)
 
/Karina
 
 

Kommentera

Publiceras ej