Betraktelse på Femte söndagen i påsktiden den 28 april 2013 i Långaryds kyrka
Predikotext: 1 Joh 3:18-24
”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.” (1 Joh 3:19-20)
Det handlar om att växa till i tron idag, men det är så lätt att andra dömer en. Det är så lätt att vi dömer oss själva alldeles för hårt. Det är så lätt att tro att misstagen är oåterkalleliga, huggna i sten. Och så dömer hjärtat oss, hårt och skoningslöst.
Där ingen förlåtelse finns, där kan inget växa. Där kan ingen växa. Där blir det kallt och kargt.
Men Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Vi får komma till honom med det som blev fel och han förstår och förlåter. Förlåter så att vi kan förlåta oss själva. Förlåter oss så att vi vågar förlåta andra. I den förlåtelsen och kärleken kan vi växa som människor.
Som att räfsa undan de förtorkade fjolårslöven och finna spirande krokusar, sådan är förlåtelsen. När vi släpper taget om det gamla och förgångna hittar vi det växande och vackra. Och då kan det växa till och få mer färg.
I förlåtelsen kan vi växa som människor. Där kan vi få näring från Guds kärlek och mer och mer likna honom i kärlek. Jag har varit på
konfirmandläger hela helgen och en av sakerna vi pratade om var den här – Frälsarkransen. Ett modernt radband som den gamle biskopen Martin Lönnebo har konstruerat. Pärlorna symboliserar olika saker och är till för att hjälpa oss i bönen. Och två av pärlorna, kärlekspärlorna, är röda. Det finns en anledning till att de är två, de symboliserar nämligen kärleken vi
får och kärleken vi
ger. Eller en andas in-pärla och en andas ut-pärla. För när vi fyller på med Guds kärlek och förlåtelse blir det nästan omöjligt att låta bli att ge den vidare, precis som att vi måste andas ut när vi har fyllt våra lungor med luft. Fyll på – och ge vidare.
Nu har vi hört fantastisk musik och jag tror att vi alla har blivit lite bättre människor av det. Som en vitamin B3 för själen. Men för att växa i tron och växa som människa behöver vi vitamin B4.
Bibeln – där alla bilderna av Gud tillsammans bildar en större mosaik, så att vi kan börja ana en liten del av honom som är större än våra hjärtan.
Brödragemenskapen – eller församlingen, som man säger för det mesta, där vi får dela våra erfarenheter av Gud, där vi kan stötta varandra när det är jobbigt att tro. Där vi ger varandra kärlek och förlåtelse.
Bönen – vårt samtal med Gud, där vi får hjälp att se klarare på andra och på oss själva, där oron får sjunka undan som stenar mot botten.
Brödbrytelsen – där vi kommer Gud närmre än någon annanstans, genom brödet och vinet förenar han sig med oss, hittar ut i varje cell. Då förblir vi i Gud och Gud i oss.
Vitamin B4 är den näring som tron behöver för att växa, den är vad vi behöver för att växa i kärleken och förlåtelsen.
Och att det finns förlåtelse, att nåden är det som genomsyrar Universum, det visade Gud när han blev människa i Jesus. Han sträckte ut sina händer på korset och sa: Jag älskar er så mycket att jag är beredd att dö för er, hur kan ni då tro att jag inte förlåter er nä ni ber om det?
Så när ditt hjärta dömer dig, vet att Gud är större än ditt hjärta och förstår allt. I den kärleken och förlåtelsen kan du växa och bli allt likare Jesus.
”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer.” (1 Joh 4:10)
Och om det inte kärlek är, då vet jag bara det att
Gud gjorde ej gröna små äpplen i så fall.
Det finns inga hav, finns inga sjöar i så fall.
Om inte det är kärlek så, då finns det ingen sån
att få på denna jord.
Och i den tryggheten och kärleken ska vi nu överlämna oss själva och be överlåtelsebönen:
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen.
Fred och kärlek!
Petter
