Långaryds församling

Det har väl inte undgått er att Långaryds församling om bara några dagar får fint besök av Christian från vår vänförsamling i El Salvador. Jag kollade på SMHI:s hemsida och kan konstatera att de i dag har 29 grader varmt och solsken där.

 

Trots detta har jag hört att Christian längtar efter kyla och snö...

Visst vore det ibland intressant att få svar på frågan varför?

 

Vi jobbar på så gott vi kan. Vi kämpar och vi ordnar. Vi funderar och räknar ut.

 

Men vad är det vi bygger och varför?

När har vi egentligen tillräckligt?

 

Tillräckligt med pengar?

Tillräckligt med prylar?

Tillräckligt med tid?

Tillräckligt med kärlek?

Tillräckligt med framgång?

 

När känner vi oss nöjda?

När har vi nog?

 

Vad är det vi söker?

Vad är det vi egentligen behöver?

 

Svaret finns kanske närmare än vi tror.

måndagen den 27 januari

Bibelstudiegruppen tar sig an Nya Testamentet kl 19 i Långaryds församlingshem.

 

torsdagen den 30 januari

Stor & liten kl 9.30 i Långaryds församlingshem.

Kyrkokören övar kl 19 i Långaryds församlingshem.

 

Man är i full gång med att byta värmesystem i Långaryds kyrka vilket fått till följd att det just nu är +2 grader i kyrkan... Vi som i dag planerat att fira gudstjänst i Långaryd var därför tacksamma att den var flyttad till församlingshemmet!

Det verkar minsann vara säsong för årsmöten. I tisdags var det Landeryds syförening och  i går, onsdag, Långaryds kyrkliga syföreningar som höll sitt!

På tisdagskvällen var det mycket på gång i Landeryds församlingshem! Tisdagsklubbsbarnen byttes vid sjutiden ut mot ett gäng glada syföreningsdamer som skulle ha sitt årsmöte!

Söndagen den 2/2 är det familjegudstjänst i Landeryds kyrka med fika efteråt!

Detta måste förstås förberedas på både det ena och det andra sättet och Tisdagsklubben började därför sin termin med ett storbak!

Livets Gud,

för oss till brunnar med 

levande vatten

och var för oss en källa

som ger liv i överflöd.

I Jesu namn.

Amen.

 

På andra söndagen efter Trettondedagen firade vi på kvällen en "Sinnesromässa" i Landeryds kyrka. Mia ledde gudstjänsten och Eva (Bengtsson) spelade.

 

Sinnesromässa är lite nytt för oss som tidigare firat sinnesrogudstjänster men aldrig i kombination med mässa.

 

Det blev en mycket fin gudstjänst med plats och tid för eftertanke, vila, tystnad, sång och bön.

Och så förstås en måltid, delad med, och för, alla!

Långaryds församlingskår träffas ungefär en gång i månaden enligt följande:

 

3 februari: Årsmöte kl 19 i Långaryds församlingshem.

3 mars: Petter berättar om kyrkans symboler kl 19 i Landeryds församlingshem.

7 april: "Bertil Holmén delar med sig av sitt kunnande" kl 19 i Långaryds församlingshem.

5 maj: "Vägen till präst" Josefin Dahlgren berättar om den svenska prästutbildningen.

 

Dessutom finns bibelstudiegruppen som leds av Jens Bøggild. De träffas kl 19 i Långaryds församlingshem vid följande tillfällen: 20 januari, 27 januari, 17 februari, 24 februari samt 24 mars, 31 mars. Tidigare har man studerat Gamla Testamentet, men från den 27 januari griper man sig an Nya Testamentet.

 

Nya och gamla medlemmar är varmt välkomna!

måndagen den 20 januari

Bibelstudiegruppen börjar sin termin kl 19 i Långaryds församlingshem. Nya och gamla deltagare är varmt välkomna!

 

tisdagen den 21 januari

Tisdagsklubben startar kl 17.30 i Landeryds församlingshem – för barn i låg- och mellanstadieålder.

Landeryds kyrkliga syförening har årsmöte kl 19 i Landeryds församlingshem.

 

onsdagen den 22 januari

Långaryds kyrkliga syföreningar håller årsmöte i Långaryds församlingshem kl 19.

 

torsdagen den 23 januari

Stor & liten börjar kl 9.30 i Långaryds församlingshem. För barn och deras daglediga föräldrar. Vi fikar, leker och sjunger en stump.

Kyrkokören inleder sin termin kl 19 i Långaryds församlingshem.

 

söndagen den 26 januari

10.00 Mässa i Långaryds kyrka, Mia.

18.00 Frälsarkransmeditation i Landeryds kyrka, Mia och Anna-Karin. Redan kl 16 är man välkommen till ett samtal utifrån Frälsarkransens pärlor, en fördjupning och fortsättning på höstens husförhör.

 

måndagen den 27 januari

Bibelstudiegruppen träffas kl 19 i Långaryds församlingshem och tar sig an Nya Testamentet.

Så här några veckor in i på det nya året känns julen och ledigheten redan avlägsen och det januarigrå är över oss på alla tänkbara sätt.

 

Ofta när jag är ute på vandring ser jag lämningar av dem som en gång bodde på dessa platser, i dessa skogar.

 

Och det som alltid slår mig är att det som finns kvar är grundstenarna, det andra är borta sedan länge.

 

I går (måndag) hölls Hyltebruks pastorats allra första kyrkoråd och det leddes förstås av vår eminente ordförande Bo Gunnar Åkesson!

Den 12 januari 2014

Texter: Jesaja 43:1–4, Markus 1:9–11

 

Ibland finns det djup i en text som först inte träder fram. Symbolik som är hemlig tills någon berättar om den. Och så är det med den här texten, för Jesus gör ett mycket fysiskt nedstigande i den texten. Och inte bara ner i Jordanfloden för i en enda mening sjunker han sisådär 700 meter – från det bergiga Galileen ner till nederdelen av Jordanfloden, som ju mynnar ut i Döda havet, den lägsta punkten på jordytan. Och då blir det liksom en bild, en förstärkning av vem Jesus faktiskt är, vad som är julens innersta innebörd – Gud som stiger ner till oss.

 

Nu vet jag inte om det var uträknat så av Jesus och Johannes, att Jesus dop skulle laddas med så mycket symbolik som möjligt, eller om det bara var en slump att Jesus lämnade det höga och vandrade ner till det lägsta. Men i alla fall var det så det blev och då kan vi använda den bilden för att förstå Jesus bättre. Medvetet eller omedvetet, så djupnar berättelsen när vi vet att Jesus rör sig ner i de djupaste djupen.

 

För det är ju det vi egentligen firar när vi firar jul i kyrkan, inte Jesus födelsedag, utan att Gud har blivit människa. Att han har delat våra villkor – att han har skrattat och gråtit, hyllats och hatats. Att Gud lämnar det höga och oåtkomliga och vandrar med oss ner till det djupaste och svåraste. Nära oss. Jämte oss. Efter sitt dop fastar Jesus i öknen och frestas av Djävulen – Gud har också upplevt hur det är att ha ökenperioder i livet.

 

Sedan finns det saker som är svåra att förstå med att Jesus döps. För det här dopet som Johannes döpte med är till viss del en annan sorts dop än det kristna dopet. Det är ett omvändelsedop. Människor kom till Johannes i öknen. De ångrade en väldans massa saker – sorger och misstag i livet, saker som inte gick att göra ogjorda. Och så gick de ner i Jordan, blev döpta, alltså doppade, av Johannes och så fick de gå upp på den andra stranden. Den gamla människan, med alla misstag och allt svek, drunknade eller tvättades bort och en ny människa steg upp på den andra stranden. Och det är ett något som alla människor behöver, alla behöver få lämna det som har blivit fel bakom sig och börja om på nytt i förlåtelsen. En nystart – som med nyårslöften ungefär. Alla behöver det, alla utom Jesus som ju är utan synd.

 

Så varför döps Jesus? Kanske är det som en förebild? Alla behöver ju döpas och därför vill Jesus vara med oss där också, längst ner där Jordanfloden rinner ut i Döda havet. Precis som när han, som är oskyldig, blir korsfäst för våra skulder. Eller är det kanske så att Jesus inte hade insett hur speciell han var? Han kanske tänkte att han också hade syndat, att han också behövde dopet? Och först när himlen öppnar sig, när resten av Treenigheten är där tillsammans med honom, fattar han vem han är. Då förstår han sin roll och vad han ska göra. Och så börjar det.

 

Där börjar det som leder fram till korset. Det ultimata nedstigandet. Från Galileen till Döda havet. Från Himmelen till korset. Döden. Graven. Hela vägen är han med dig. Men där är inte slutet, för Guds kärlek är starkare än döden. Han stiger inte bara ner i Jordanfloden, han stiger upp på andra sidan. Och Himmelen öppnar sig så att vi kan ana Gud.

 

Samma sak händer varje gång en människa döps. Vi blir bekräftade som Guds barn. För ett ögonblick står Himmelen öppen och någonstans viskar Gud: ”Du är mitt älskade barn, du är min utvalda.”

 

När vi döps blir vi liksom inympade i Jesus, i döden och uppståndelse. ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:3–4) skriver Paulus till romarna. Det är som att vi får en vattenstämpel när vi döps, där Gud skriver: Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig.

 

Och så vet vi att Gud har stigit ner i de allra djupaste djupen. Det känns ibland som att jag drunknar i ånger och ångest. Saker jag inte skulle gjort och saker jag skulle gjort. Och Djävulen, människor och jag själv trycker ner mig, försöker hålla mitt huvud under vattnet. Och då får vi påminna oss att vi är döpta. Att Gud har stigit ner i djupen. I botten av det bottenlösa finns alltid Gud och vi får ta spjärn mot honom och skjuta upp genom vattenmassorna. Som en kork i döda havet. Och hela tiden säger han till oss:

 

(Jes 43:1–2, 4)

 

Amen.

På söndagskvällen fanns möjlighet till en stunds stillhet i Landeryds kyrka då det där bjöds på "Söndagsmusik".

 

Det var 2X Rebecka som sjöng och spelade! (I höstas hade vi besök av 2X Julia från Burseryd som spelade tvärflöjt. Det verkar vara en lyckad musikalisk kombination att ha samma förnamn!)

söndagen den 19 januari

11.00 Gudstjänst i Femsjö kyrka, Mia.

18.00 Mässa i Jälluntofta kyrka, Bo.

18.00 Sinnesromässa i Landeryds kyrka, Mia.

 

 

onsdagen den 22 januari

Långaryds kyrkliga syföreningar håller årsmöte i Långaryds församlingshem kl 19.

 

På söndagens förmiddag firade vi gudstjänst i Långaryds kyrka. Eftersom det var vår nye kyrkoherde Bo Lindblads första gudstjänst i vår församling (bortsett från Nyårsdagen) passade vi på att välkomna honom lite grann!

Vi har genom Katarina fått en hälsning från vår vänförsamling.

Läs den och låt dig beröras av orden som Christian (vår kontaktperson i El Salvador) översatt till svenska:

 

Kära Katarina

Kära vänner i Langaryd

Vi hälsar er i Jesu Kristi namn.

Vi fran den Lutherska Kyrkan La Resurrección i San Salvador hälsar er alla genom Christian Chavarría som är  vår kanal mellan er och oss. Vi önskar er lyckönskningar för detta nya år som vi börjar, och med förhoppningar att våra brödraskapet flottor blir mycket mer befogenhet genom att dela vår tro, vår glädje, vår sorg och våra förhoppningar. Vi är ett folk som ni vet, överlever många situationer av motgångar vardagliga, vi lever varje dag som om det vore den sista dagen i våra liv, eftersom vi inte vet vad  förväntar oss i nästa steg , men vi alltid har våra hopp i Gud, och är övertygade om att det alltid blir bättre.

Det är vackert mitt i motgångar ni alltid finnas i våra liv. Era tankar, era böner är positiva energier som når oss trots det enorma avstånd som skiljer oss i fran varandra, och det ger oss styrka, det ger oss tröst och glädje att veta att vi står enade i villkorslös kärlek som en familj i Kristus Jesus.

 Vi tackar vår skapare för var och en av er i Langaryd, god hälsa av alla och era familj, att Gud alltid vare med er och fyller era live av rika välsignelser att hålla våra liv limmade till evangeliet och gudomliga kommandot," älska varandra som jag har älskat er".

 Tack så mycket för att ni visar oss  broderlig kärlek, tack så mycket för hjälpen ni har gett oss  i året 2013. Vi har kunnat göra leenden där redan det var inget leende mer , tack vare all hjälp som ni har skickat oss. Utan att ens veta folk, har ni blivit en enorm välsignelse för dem här i San Salvador.

Vi är mycket tacksamma att  maten inte missat vid bordet för mer än 140 utblottade-hemlösa människor, vara barn kunde ha sina Bibeln skolor och deras unika gåvor i ett helt år, julklappen. De har gjort många saker möjligt, så som  vår Biskop sa pa Jul Gudtjänst, "dessa bröder och systra är ljuset i mörkret, nu ber vi för var och en av dem i Langaryd församling".

 Vi ska följa er församling i bön, vi vill glädjas med er i era glädjeämnen och dela med er era sorg. Det är viktigt att hålla kommunikationen levande, mycket aktiv. Christian visar oss eran blogg, tyvärr vi förstår inte svenska men han översätts till oss och vi förstår allt arbete som ni gör för att hjälpa oss. Våra resurser vi misslyckas med att uppdatera oss tekniskt, därför vi inte har internet i vår kyrka att visa för hela församlingen era blogg. Men alltid berätta för dem av er. Vi är mycket glada att var bror Christian Chavarría kommer att besöka er nästa manad och hoppas att han far en god tid med er.

 Ta emot var hela församlings Hälsning och tacksamhet.

Vi önskar er alla en god fortsättning och ett välsignadt ar 2014!

Que Dios les Bendiga siempre  (Gud välsigne er alltid)

 Iglesia Luterana La Resurrección - San Salvador, El Salvador

 

 Christian har även skickat med några bilder från årets julklappsutdelning:

Jag har i höst läst en nyutkommen bok av Tomas Sjödin som jag gärna vill rekommendera: En bok som handlar om något många av oss nästan glömt bort och är så dåliga på att prioritera, nämligen vårt behov av vila.

 

Det hör på något sätt till att vi ska ha "fullt upp" med en fullklottrad almanacka och mycket spännande på gång. Annars är vi ju inte riktigt med, ingen att räkna med. Eller?!

 

Tänk om det är precis tvärtom? Tänk om vi missförstått alltihop?

Vi vet så lite om vad som göms bakom varje hjärtas dörr.

På trettondagens förmiddag samlades vi till gudstjänst i Långaryds kyrka.

Levande Gud,

tack för att vi får samlas i ditt hus

till bön och lovsång.

Öppna oss för din kärlek

och uppfyll vår gudstjänst med din

närvaro.

I Jesu namn.

Amen.

(Dagens bön)

 

På söndagskvällen (som ju också var Trettondagsafton!) fick bi samlas till mässa i Landeryds kyrka.

 

Det var Mias första tjänstgöring i Landeryds kyrka, i alla fall som Komminister i Långaryd!

Visst är det så ibland att man står där och känner sig skör som ett fågelägg.

Något har hänt.

Vi förstår inte alltid vad. Ibland vet vi precis.

Vi orkar inte riktigt.

Det brister.

Det känns som om vi går sönder.

Text: Matteus 18:1–5

 

SvPs 737:3

 

Det stora med julen är att Gud kommer till oss som ett litet barn. Den allsmäktige har blivit hjälplös, den osynlige synlig. Den evige träder in i tiden. Den helige fick en blöja och lades i en smutsig krubba. Och så är Gud inte längre en gud ovanifrån, utan en gud underifrån. Allra närmast dem som samhället tycker är små och oviktiga. En gud som vet hur det är.

 

Att den här söndagen har fått temat ”Guds barn” beror på att den ligger så nära Menlösa barns dag, som var igår. Den dagen finns till minne av de kanske tjugo barnen som kung Herodes lät döda i Betlehem i sin jakt på Jesus. De menlösa, oskyldiga, barnens dag. De som dog för att en galen kung ville undanröja ett möjligt hot. För säkerhets skull. Nu kom ju Jesus undan förstås, för hans familj flydde till Egypten och så kom Gud att leva som flykting i ett främmande land under sina första år på jorden.

 

Man kan lätt snurra in sig i tanken att det här med Guds barn handlar om Jesus, att det är Jesus som är Guds barn. Vi är så vana att prata om Jesus som Guds Son, med pappa Gud uppe i himlen och Den heliga Anden långt borta i Söderhavet någonstans, att vi liksom missar det mest grundläggande med julen, nämligen inkarnationen – att Gud har blivit människa. Jesus är ingen halvgud, han Gud Sonen. En av personerna i Treenigheten som väljer att bli människa, väljer att dela våra villkor. En gud som vet hur det är.

 

Nej, det här med Guds barn det handlar istället om oss. Jesus säger att vi ska närma oss Gud som barn. Vi ska vara som Guds barn, vi ska prata med honom som med en älskad förälder. Gud vill inte i första hand att vi ska kalla honom ”Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste” (Jes 9:6) som vi läser på julnatten, nej han vill att vi ska säga ”Pappa”. När lärjungarna frågar Jesus hur de ska be säger han att de ska börja med ”Vår fader”. Fast egentligen använder han ordet ”Abba” – Pappa! Så nära ska vi vara Gud. Så nära vill Gud vara oss.

 

Och så ska vi bli som barn. Jag tänker på två saker som är typiska för hur barn förhåller sig till sina föräldrar. (Förutsatt förstås att det är kloka och kärleksfulla föräldrar. När vi pratar om Gud som en förälder måste vi hela tiden komma ihåg att det är med en bra förälder, till och med den bästa föräldern, vi jämför honom.)

 

Barn, och speciellt små barn, vill vara med sina föräldrar. De vill ha tid med dem och kunna prata om allt möjligt. Och vi är tänkta att leva så tillsammans med Gud. Nära. Jag pratar med mina föräldrar i princip dagligen – om småsaker och tvättråd och allt möjligt. ”Hur gör man det?” ”Vad tycker du blir bäst?” Eller att bara fika eller äta middag tillsammans. När saker bubblar upp i våra huvuden ska vi bubbla dem vidare till Gud, utan att censurera eller tänka. Precis som små barn som säger det de känner för. Och Gud tål att vi är arga på honom när vi inte förstår vad som händer, när hela livet tycks rasa samman. Då får vi skälla på honom. Skrika åt honom. Och han är med oss i gråten.

 

Sedan finns det en annan sak, som i och för sig har sin grund i att man är tillsammans ofta, och det är tilliten. Att barn litar, helhjärtat tror, att deras föräldrar kan fixa nästan allt. Och därför känner de sig trygga när de är med sina föräldrar. Så får vi krypa upp i Guds famn. Våga tro att han är vår klippa och vår borg. ”Från min första stund har du varit mitt stöd.” (Ps 71:6) För det är ju det som ärr att tro, att våga lita på att Gud har koll när vi inte får någon ordning på någonting. Gud lovar att vara med oss genom allt det svåra och hopplösa. Det finns en berättelse i Gamla Testamentet om hur Jakob brottas med Gud en natt. Gud säger till Jakob att släppa honom, men Jakob säger: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” (1 Mos 32:26b) Det är så vi också får göra genom det mörkaste och svåraste – envist hålla fast vi Gud. Som ett barn som klamrar sig fast vid sin förälder.

 

Och en av de största sakerna med vår kristna tro är att den där guden inte är en gud som är långt borta, det är ingen distanserad gud. Det är en gud som själv har varit människa med allt vad det innebär.

 

Sina första år tillbringade Jesus som flykting i Egypten. Gud vet vad det är att tvingas leva i ett främmande land.

 

Som tolvåring smet han från Josef och Maria, gick sin egen väg och fick skäll. Gud vet hur det är att vara ung, hur det är att vara osams med sina föräldrar, med dem man egentligen älskar.

 

När han började predika så trodde först hans familj att han var galen, de kunde inte förstå det han brann för, varför det var tvunget. Gud vet hur det är att bli missförstådd av de som står en närmast.

 

Tre intensiva år när Jesus predikade och gjorde under. Berömmelse, upphöjelse, förföljelse och avundsjuka. Allt det har Gud upplevt och så mycket intensivare än de flesta av oss gör under ett helt liv.

 

Jesus upplevde glädje och skratt, han sörjde vänner som lämnade detta livet. Han blev sviken och förrådd av dem han litade på. Han bad sina närmaste lärjungar och vänner att be med honom under sitt livs värsta natt, men de somnade och svek honom. Han fängslades, torterades värre än vi kan förstå och avrättades på ett av de grymmaste sätt mänskligheten har uppfunnit. Gud vet hur det är.

 

Jesus dog före oss och för oss. Och Jesus uppstod – före oss och för oss. Gud vet hur det är. Han förstår oss.

 

Och så är det så med Gud, som med alla bra föräldrar, att han aldrig slutar älska sina barn. Han kan hata det vi gör, gråta av sorg och oro när vi går vilse. Men han upphör aldrig att älska. ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss.” (1 Joh 4:10a) Den kärleken är större än alla våra misstag. Större än ondskan. Inte ens döden kan skilja oss från Guds kärlek.

 

Och att kärleken verkligen är så stor kan vi veta genom att Gud blev människa så att vi kan komma honom nära. Han gjorde ett starkt avtryck och verkligheten blev sig aldrig mera lik. För vi har en gud som vet hur det är.

 

Amen

 

Som ni säkert redan vet så gick ju Långaryds pastorat i samband med årsskiftet ihop med Färgaryds pastorat. Denna nya gemenskap heter "Hyltebruks pastorat" och händelsen firades med en stor festgudstjänst på nyårsdagen!