När vi går vilse
0kommentarer
Jag vet inte hur det är med dig men jag tillhör sorten som går vilse.
Mest hela tiden faktiskt.
Jag tappar bort mig än här och än där, försvinner bort på orosstigar och in i dunkla bekymmersdimmor. Jag tar omvägar runt stora tvivelsberg och fastnar i gnälliga trötthetsrevor. Jag lyfter inte blicken och missar därför målet. Jag går i cirklar och kommer tillbaka dit där jag började min vandring.
Men jag blir alltid hittad igen.
Det var för de vilsegångnas skull Jesus gav sitt liv.
För att kunna hjälpa oss hela vägen hem,
/Karina
Kommentera