02 Jun

17:44

Musikgudstjänst och avtackning av Titti

0kommentarer

I samband med musikgudstjänsten i söndags kväll avtackades vår diakoniassistent Titti officiellt av Långaryds pastorat och församling.


Vår vackra kyrka fylldes så sakteliga i sommarkvällen.


Desto större aktivitet var det i ett av rummen under läktaren där Lise-Lotte och
Ylva förberedde "plockmat" till minglet efter musikgudstjänsten.


Såhär fint dukade de upp under läktaren!


Vår duktiga kyrkokör framförde ett varierat program med stycken av Mendelsohn
Rutter och Bruckner, men även svenska folkvisor.


Körlogistik


Så var det tid för andakt och Titti talade om bönen, ett ämne som ligger henne
varmt om hjärtat.


Så fortsatte musiken. På orgelpallen satt dagen till ära Ingrid Melltorp, orgelpedagog
vid Malmö Musikhögskola, som kanske hamnade lite i skymundan eftersom alla var
så fokuserade på Tittis avtackning.


Så var det då dags för Tittis avtackning. För pastoratet talade vår kyrkoherde
Bo Gunnar Åkesson...


...och Kyrkonämndend ordförande Ove Benjaminsson.

Och för Långaryds kyrkoråd talade ordförande Karina Johansson och Helen Skoogh,
som sa att de hade råkat glömma sitt tal och därför fick säga sanningen istället...
Även Kyrkans Ungas "ålderspresident" Petter Bäckman talade litegrann.


Efter att kyrkokören sjungit Kulanders "Vid sommarens grind" var det dags för
mingel och smarrig plockmat under läktaren.

Så gick en halvtimme eller två. Folkmassan tunnades ut. Och från koret kunde två
kvarvarande kyrkvärdar och vaktmästaren höra Sv Ps 758 sjungas med av en vacker
stämma ackompanjerad av stilla pianotoner. Det var två av församlingens trotjänare
och arbetshästar som tog avsked av varndra. Där i stillheten och enkelheten fanns det
vackraste avtackningstalet.
Herre till dig får jag komma,
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser
all min svaghet och vet
att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Herre, till dig får jag lämna
att som vill tynga min själ.
Du lovat att bördorna bära
du lovat att själv vandra med.
Din närhet är nog,
för jag vet du dog
för att jag skulle leva och ha allt.
Varje dag, o jag ber,
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg du befallt.

Herre, till dig får jag komma
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.
REPORTAGE

Kommentera

Publiceras ej