Diakon- och prästvigning i Växjö domkyrka den 14/6
0kommentarer
För snart 4 år sedan fick vi åka på diakonvigning i Växjö då Anna-Karin Samuelsson vigdes till detta kall. Jag hade nog inte trott då att jag skulle få uppleva att ännu en av mina käraste vänner skulle diakonvigas några år senare.
Den här gången var vi lite rutinerade och hade fika med! Denna intogs på parkeringen utanför domkyrkan!
Vi var på plats i god tid och det fanns möjlighet att i lugn och ro begrunda den vackra och lite ovanliga altartavlan.
Där framför väntar de blivande diakonernas och prästernas utstyrsel.
Domprost Thomas Peterson inledde så småningom gudstjänsten.
Och där är hon ju, "vår" blivande diakon!
Allas vår Annika Källner (f. Gustafsson), född och uppvuxen i Landeryd och numera boende i Burseryd.
(Till höger om Annika står Ulla Svensson som tillsammans med Annika skulle vigas till diakon.)
Här genomförs vigningsbönen för Annika. Till vänster om Annika ser du ryggen på Kerstin Berggren som var Annikas assistent under vigningen. Till höger står Gunilla Jarl, kyrkoherde i Reftele där Annika har sin tjänst.
Och så skulle stolan (det röda bandet) kläs på.
Och det vackra diakonsmycket med duvan skulle hängas om halsen.
Här ser du Växjö stifts alldeles nyvigda präster och diakoner.
Visst är det något i blicken och leendet hos dem som gör att man förstår att de varit med om något stort?
Sedan skulle det firas nattvard. Vår biskop Fredrik läste instiftelseorden.
Om du undrar över de många nattvardskalkarna så var det för att varje ny diakon och präst sedan fick dela ut nattvarden vid sin egen station. (Och det var bra eftersom det var mycket folk i kyrkan och alla ville få ta emot nattvarden från "sin egen" diakon eller präst.)
Så småningom avslutades gudstjänsten med att de nyvigda, och vi andra också förstås, fick ta emot välsignelsen av biskopen!
Sedan återstod väl egentligen bara uttåget. Kören gick först.
Här får vi ju även se Kerstin Berggren framifrån!
Fanan där bakom är Växjö stifts vapen och de tre huvudena symboliserar missionären S:t Sigfrids tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De drabbades av ett grymt öde vid sitt missionerande i Småland. (Blir du nyfiken på denna berättelse så kan du googla och hitta mer information)
Och allra sist i processionen gick vår fina biskop Fredrik.
En god herde för vårt stift.
Där utanför, i solskenet, möttes två barndomskamrater och diakoner i en varm kram.
Jag är glad och stolt över att de är mina vänner!
Och nu tänker jag inte längre att en diakon- eller prästvigning bland mina vänner är något jag får uppleva en gång i livet. Nej, nu funderar jag mer över vem det blir nästa gång?!
/Karina
Lär mig din väg, o Gud, lär mig din väg.
Ge mig ditt bistånd, Gud, lär mig din väg.
Hjälp mig i tro på dig vandra din viljas stig.
Bred du ditt ljus kring mig, lär mig din väg.
Tvivlar och tvekar jag, lär mig din väg.
Nalkas mig stormfylld dag, lär mig din väg.
Lys mig, när vägen går fram genom dunkla snår,
torka mitt hjärtas tår, lär mig din väg.
Var jag min uppgift får, lär mig din väg.
Tills jag vid gränsen står, lär mig din väg.
Tills jag med fröjd går in, Herre, i vilan din,
bärande kronan min, lär mig din väg.
(Sv Ps. 783)
Kommentera