Långaryds församling

En underbar doft av jul och nybakade pepparkakor spred sig i tisdags (22/11) i Landeryds församlingshem. Det var de glada tisdagsklubbsbarnen som ställt till med pepparkaksbak!

Riktigt skojigt var att man också kunde ha mjöl i ansiktet!

Degen skulle kavlas... 

Pepparkakor skulle stansas ut...

Pepparkakor skulle pillas loss...

Överbliven deg skulle rensas bort...

Ibland blev det extra pilligt... Tur att Helen kunde rycka in då!

Många duktiga pepparkaksbagare fanns på plats!

Och så skulle ugnen vaktas...

...och så skulle man ju vänta på att få provsmaka!!!

Äntligen var första plåten med Landeryds snyggaste pepparkakor färdig!

Vill du provsmaka?! Kom då till Landeryds kyrka på söndag klockan 10.00. Förutom pepparkakor bjuds du på härliga adventspsalmer, drama, dop och mycket annat! VARMT VÄLKOMMEN!

Lördagen den 19/11 var det så dags för syföreningsdamerna i Landeryd att ordna sin missionsauktion! Mycket fint fanns att bjuda på!

Från alla håll kom hoppysslade och inhandlade saker av de mest varierande slag!

Förkläden är ett klassiskt och välkänt inslag på vår församlings auktioner!

Bröd och andra matvaror är alltid populärt att köpa!

Innan auktionen drog igång fick vi en sångstund framförd av Katarina och Bo Gunnar Åkesson. De sjöng sånger som speglade livets gång och just här är det ungdomen de gestaltar!

På den här bilden har de åldrats något...

Efter underhållningen och kaffepaus var vi laddade att börja bjuda på alla fina alster! Traditionellt var det Svante Nilsson som höll i auktionsklubban assisterad av Inger Andersson! Elvi Fahlén skötte utlämnande och insamling av pengar!

Sekretariatet hade fullt upp att anteckna alla köpare och hålla reda på kassan!

Hur mycket auktionen inbringade vet jag i skrivandets stund inte men vi tackar alla som var med och gav! Vi tackar också vår fantastiska syförening som lägger ned så mycket abete på att ordna detta på ett så fint sätt!

Jag gick mig ut att vandra i den stjärnklara natten.
Det var precis runt nollpunkten.
Jag kom till "Johannesa môsar"
och den typiska lukten av mosse slog emot mig:
jordig, men ändå vild - som bismaken på älgkött.
Förbi Oset och så var jag inte längre i Södra Remma by.
Förbi Sällsnäs och så rundade jag vår la'gård i Horshult.

Jag vandrade vidare och var strax framme i Ekhult...


För där var det nämligen husförhör för Höljeryds, Bälsås, Hokhults och Kärringanäs rotar!


Husförhöret hölls hemma hos Lotta och Gert i Ekhult och det var Sven Hagberg
som ledde samtalet som handlade om kyrkoåret. Men först gällde det att ta reda
på exakt varifrån alla kom, vad de hette och eventuella släktband.


Det var ganska låg medelålder på husförhöret. Bo i Remma besitter stora
kunskaper om kyrkoåret (även om Anne-Marie kanske var strået vassare).
Mest intresserad var Bo i Remma dock av lövhyddohögtiden.


Så var det de där släktförhållandena som skulle redas ut...


Inget riktigt husförhör utan rejält med fika. Och hos Lotta och Gert är det ingen
risk att det fattas fika.

Och efter en trevlig pratstund for vi hemåt.

Det var disigt nu, men månen lyste igenom när jag vandrade hemåt i mörkret.
Vid Signes la'gård hördes några vildsvin som sprang undan.

Det har varit missionsauktion i Långaryds församlingshem.


Det hela inleddes med att Anna Roos både underhöll och höll andakt med oss.
Anna utgick från Tomas Tranströers dikt Romanska bågar.


Sedan berättade Katarina Åkesson om dagens kollekt som gick till Långaryds
vänförsamling i San Salvador.


Och därefter var det kaffedags!


Katarina hade gjort ett jättebra barnlotteri med vinst på varje lott. Och lotten var
dessutom en fin prydnadstomte!


Här syns en del av det som skulle auktioneras ut.


Och här är vinsterna i listlotteriet.


Helen säljer biljetter till församlingsfrukosten.


Dagens auktionsropare Ola Skoogh. Ola vet att en auktionsropare måste kunna berätta
historier, men påstod att han inte är så bra på det och inledde med att läsa en historia
som han hade fått av en arbetskamrat. Sedan erbjöd han sig att köpa historier av andra
för tjugo kronor styck. Fast man fick inte betalt själv, utan pengarna gick till auktionskassan.


Ola visar mönstret på en stickad(!) duk.


Lingonlotteriet.


Märta Hagström ropade in en Sune-bok och fick betala till farmor Eva Larsson.


Ett barntäcke i lappteknik som Ola och Katarina "bråkade" om. Ola tänkte köpa in
det till ett kommande svågerbarn, medans Katarina ville köpa det till, i en mer
obestämd framtid, kommande barnbarn.


När man suttit länge och ätit mångagoda kakor och det dessutom är ganska varmt
i församlingshemmet kan man bli lite dåsig. Och då är det inte helt fel med lite
gymnastik. Den här bilden är tagen precis i bytet mellan positionen "Köttbullen" och
positionen "Spaghetti". (OBS - positionernas namn har inget med personerna på
bilden att göra.)


Ola visar ett blommigt förkläde.


Och så en överraskning: Helen Skoogh tilldelades Hylte kommuns pris för barn-
och ungdomsledare. Detta för sitt långa och fantastiska engagemang som just
barn- och ungdomsledare i Långaryds församling, inte minst i Tisdagsklubben.
Och nog får man säga att det var en av de mer välförtjänta prisutdelningarna
som gjorts.

Det var Alla helgons dag ganska nyss, och då handlar det om helgonen. Ett helgon
är en människa som lever nära Gud och med sitt liv visar vägen till Gud för andra
människor. En Guds solkatt där något litet av Guds kärlek och förlåtelse reflekteras
in i våra liv. Och nog får man säga att Helen är något av ett helgon för oss.

Och så är det faktiskt så att det här blogginlägget antagligen inte hade funnits om det
inte vore för Helens. För utan Helen är det inte alls säkert att jag hade funnits i kyrkan.

Jag funderade lite smått på att ta bort möjligheten att kommentera det här inlägget så
att Helen inte skulle kunna gå in och skriva att hon inte alls förtjänar priset och att det
är en massa andra människor som hjälper henne oc så vidare. Ödmjukhet är nämligen
en vanlig egenskap hos helgon.

Men jag låter kommentarsfältet vara öppet, så att du som läser det här kan gå in och
skriva en kommentar om hur mycket du uppskattar Helens arbete. Så kanske det
går att övertyga henne om att hon är väl förtjänt av priset.

/Petter

Igår träffades Långaryds församlingskår hemma hos Jens och Polly i prästgården.


På programmet stod Den danske salmebog och Jens berättade kunnigt om den danska
psalmbokens historia och om några av de stora författarna och tonsättarna.


Mellan varven försökte vi oss på att sjunga några av de danska psalmerna, med
välbehövlig förstärkning av Ricky och JohanneEli.


Jens berättade livligt och reciterade en av de vackraste danska psalmerna på
danska. Om man sedan glömmer att växla tillbaka till svenska efter att ha sjungit
eller läst på sitt modersmål får väl räknas som en världslig, och faktiskt ganska
trevlig, sak.


Och så förstås: det obligatoriska fikat. "Mö'e mat och go'er mat och mat i rättan
ti'" som uttrycket lyder.

Den yndigste rose er funden,
blandt stiveste torne oprunden,
vor Jesus, den dejligste pode,
blandt syndige mennesker gro'de.

Alt siden vi tabte den ære
Guds billedes frugter at bære,
var verden forvildet og øde,
vi alle i synden bortdøde.

Da lod Gud en rose opskyde
og sæden¹ omsider frembryde,
at rense og ganske forsøde
or slægts den fordærvede grøde.

I vår kyrka finns en fin tradition att vi i mörkaste november minns de våra som lämnat oss genom att smycka deras gravar och lysa upp deras vilorum med hundratals fladdrande små ljus.

I vår församling finns sedan många år även traditionen att kyrkan eller församlingshemmet är öppet och att det där serveras kaffe!

Där träffar vi människor vi kanske inte mött sedan den här dagen för ett år sedan? Där möter vi människor som åkt långt för att smycka sina anhörigas gravar. Där möts vi för en stunds god gemenskap! TACK till er som bakat och till er som ger er tid i serveringen denna dag!

Tänd också ett ljus där hemma. Låt det brinna för dem du har kvar. Låt det brinna för dig själv och den situation som just nu är din!

"Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen,
och månen ska inte mer lysa dig med sitt sken,
utan Herren skall vara ditt eviga ljus och din Gud ska vara din härlighet
-och dina sorgedagar skall ha en ände".
(ur Jesaja 60)

Hämtat ur "Emil i Lönneberga":

Husförhör, det vet du väl inget om, kan jag tro, men det var så på den tiden att folk måste kunna någotsånär vad som stod i bibliska historien och katekesen och därför skulle prästen då och då hålla förhör och ta reda på hur mycket de kunde och visste, inte bara barnen minsann, som man brukar plåga med förhör, utan alla i socknen, både stora och små. Sådana där husförhör hölls i tur och ordning i alla gårdar i Lönneberga, och även om själva förhöret inte var så roligt, så var kalaset efteråt så mycket bättre. Varenda människa i hela socknen fick vara med, till och med hjonen i fattigstugan, och de kom också så många som orkade släpa sig dit, för när det var husförhör fick man äta så man kunde spricka, och det var en god sak tyckte de flesta. Det var husförhör i Katthult en dag i november, och det livade upp alla, särskilt Lina, för husförhör tyckte hon om.

I Långaryds församling lever traditionen vidare och vi är nu mitt inne i höstens period av husförhör i de olika rotena! I måndags kväll var det dags för Linnås och Landeryds rotar som samlades i församlingshemmet!

Vid husförhöret i Katthult var det prosten som ledde samlingen, i vårt fall är prosten utbytt mot vår kära diakon Anna-Karin!


Alla närvarande blev ordentligt uppskrivna i husförhörslängden!

Istället för att förhöra oss i katekeskunskap ledde Anna-Karin ett samtal om kyrkoårets olika händelser. Vi fick också sjunga psalmer som sjungs vid våra olika högtider!

Sedan var det dags för lite kalasande, här citeras åter igen Astrid Lindgren:

Emils mamma hade lagat precis lika mycket god mat som hon brukade göra till sina kalas, fast Emils pappa hade försökt säga ifrån. "Det är ju ändå bibliska historien och katekesen som är det viktigaste, men du lägger det mer på köttbullar och ostkakor du!" "Allting har sin tid", sa Emils mamma då så förståndigt. "Katekesen har sin tid och ostkaka har sin tid!"


Det är mycket att ordna för kvällens värdinnor Helen och Inger... päron ska skivas och allt ska komma på plats...

...för sedan kommer ju alla de kaffesugna husförhörsdeltagarna!


Hur var det nu med "di där krumelurerna som vi har i örona"? Det var ju när Lina fick frågan om hon inte tyckte det var märkvärdigt att att Gud skapat henne?
Svaret blev:

"Ja, det förstås, själva mej var väl inte så märkvärdigt å göra. Men alla di där krumelurerna som jag har i örona, di tycker jag det skulle vara marigt å få ihop!"

På den nittonde söndagen efter Trefaldighet firades i Landeryds kyrka natvardsgudstjänst med dop! Dagens predikant var vår käre och välbekante Björn Berggren som gjorde ett uppskattat inhopp i sin "gamla" församling!

Söndagens tema var "Trons kraft" och gudstjänsten inleddes med den vackra psalmen 228, "I tro under himmelens skyar".

I vers 2 av denna psalm sammanfattas hela denna gudstjänst väldigt väl!

Gud mötte i nåden oss alla,
i dopets välsignade stund,
med ordet han än vill oss kalla
och tukta och trösta i grund.
Kring helga nattvardsbordet han samlar än sitt folk,
där möter han de sina, en evig kärleks tolk.
Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning
till den som sig ångar och tror.


Vi hade fint besök av "Drillsnäpporna" som sjöng för oss!

En av kyrkans allra finaste och största fester firades eftersom det i gustjänsten förrättades ett dop!

Det var Manuela och Mikael Charpentiers lille Vincent Carl Mikael som fick mottas i Guds familj och vår församling!

Vi önskar lille Vincent välkommen som medlem i vår församling och Guds stora och brokiga familj! Vi ber om Guds rikaste välsignelse över dig och de som finns runt dig!

Vi fick sedan fira en annan av kyrkans stora fester då vi fick dela bröd och vin i Herrens måltid.

Vi passar också på att än en gång tacka Katarina Åkesson som skänkt spetsen till det nya vackra altarrundsklädet! Till glädje för alla nattvardsfirare i Landeryds kyrka!

...och så en bild på dagens stiliga och ståtliga präst och musiker! För en gångs skull är inte Ricky längst!

Och så gick vi hem, styrkta av goda ord, vackra psalmer, kyrkans sakrament och hoppet om att allt detta faktiskt bara är en försmak av det som en dag ska komma!

I tro under himmelens skyar
vi nalkas den skimrande strand,
i hoppet som städse förnyar
vår lovsång i jordlivets land,
kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus
den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus:
Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

(psalm 228, vers 5)

Vi har fått några riktigt fina bilder från genrepet av Te Deum och Magnificat som framfördes i Reftele och Långaryds kyrkor den 22-23/10. Bilderna är från generalrepetitionen i Reftele kyrka och är tagna av den duktiga fotografen Malin Kettil!

På stiftssidan i Kyrkans tidning nr 43 kan man föresten läsa om det "stora körprojeket i en liten församling"! Så här inleds artikeln i KT:

"År efter år lyckas han tillsammans med sina körer fylla kyrkorna i Långaryds församling. Det är Ricky Burton som under sina åtta verksamhetsår som kyrkomusiker utmanat både sina körer och ortsborna med stora körverk. Och engagemanget är stort."

Artikeln avslutas så här:

"Det är svåra verk på sitt sätt men det gäller att utmana och förvalta de resurser som finns, påpekar Ricky.
-Det är oslagbart på landet. Alla hjälps åt och man har ett stort engagemang, avslutar Ricky Burton."

(Hela artikeln finns i Kyrkanstidning nr 43)

Här kommer bilderna från genrepet som får tala för sig själva:

I tisdags haade 3XT besök av Berit (en kollega till Helen) som berättade om, och lät oss prova mindfulness eller medveten närvaro!

Eftersom även fotografen försökte vara "nu och här" blev det bara en bild tagen under kvällen...

Vi fick prova några enkla övningar som gick ut på att bara vara stilla och fokusera på sin egen andning. Vilsamt men ibland väldigt svårt när tankarna vill flyga iväg!

Kvällen avslutades med psalm 762 som jag tycker på ett bra sätt fångar upp tanken om "här och nu":

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där.
En kraft som vill bära, ja öppna det rum som står låst djupt inom dig.
Barnet som bor där och stumt skriker: "Hör mig".
Du är en bön. Gud är din bön.

Låt oron få sjunka som stenar mot botten.
Hela ditt liv blir ett samtal med honom som bär universum och bor i ditt hjärta.
Han delar ditt liv, både glädjen och smärtan.
Du är en bön. Gud är din bön.

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där. En kraft som vill bära, javåga den tillit som finns djupt inom dig.
Lyssna till rösten som kallar dig: "Följ mig"!
Du är en bön. Jag är din bön.

I tisdags invaderades Landeryds församlingshem åter igen av glada barn, ledare och en och annan förälder!

Det höstpysslades i vartenda rum och skrymsle!

Barnen hade plockat löv som sedan blev vackra konstverk!

Det målades och klistrades och fixades...

En och annan hann med att busa lite med fotografen också!


Och alla är vi ALLTID SEDDA OCH ALLTID ÄLSKADE!


Och papporna och de allra minsta är också älskade!

Under samlingen pratade vi om att vi alla är som pusselbitar. Alla behövs och alla är viktiga!

Ett litet reportage från musikgudstjänsten i Långaryds kyrka den 23 oktober:


Man vet att det är en stor musikgudstjänst när man måste plocka ner en del
av ljuskronorna för att kören ska få plats...


Musikgudstjänsten inleddes med att Rune hälsade välkommen. Han var
noga med att påpeka att det inte var han som skulle dirigera...


För det skulle ju Ricky göra. Här har han ganska nyss slagit igång kvällens
först stycke: Antonin Dvořáks Te Deum.


Kvällens sopransolist Rakel Haskiya.


När Ricky dirigerar står blixten stilla.
                         Gammalt kyrkoordspråk


I mitten av den här bilden finns barytonen Anders Lorentzon.


Hela kören bestående av Långaryds och Landeryds kyrkokör, Reftele kyrkokör
samt Gislaveds kammarkör tillsammans med Gislaveds symfoniorkester.


Körens basar och tenorer (samt några altar längst till vänster).


Sedan var det dags för aftonobön och Rune tog plats. Han talade över
söndagens evangelietext (Matt 13:44-46). Människor finnerer tron på
olika sätt: en del gör det efter ett långt sökande som köpmannen som
sökte efter fina pärlor, andra möter plötsligt Gud utan att de egentligen
letade, precis som mannen som hittade en skatt i åkern.


Såhär fullsatt var kyrkan!


Det andra verket som framfördes var John Rutters Magnificat (Marias lovsång,
 Luk 1:46-55).


Helen Skoogh framförde kyrkokörens och församlingens tack till Ricky.


Så var musikgudstjänsten slut och medans kyrkvärdarna räknade kvällens
kollekt till församlingens konsertverksamhet (17 820 kronor!) försvann
ställningarna som kören stått på i ett huj.

På tisdagskvällen var det full aktivitet i skogen utanför församlingshemmet i Landeryd!

Tisdagsklubben hade nämligen utekväll i fantastiskt väder! Tack gode Gud igen!!!

Vi tränade på hur man gör brasa, plockar kråkris, täljer pinnar och...

...tillverkar jättenyttiga hamburgare! Här kommer receptet:
Ta en mashmallow, sätt den på en grillpinne och värm den i brasan. Som hamburgerbröd använder du två mariekex!

En jättemysig kväll!!!!
Ser ni våra fina reflexvästar?

I fredags var som sagt Långaryds KU i Unnaryd för att lyssna på Christian Liljegren och Tommy Johansson från det kristna rockbandet Golden Ressurection (ungefär "Gyllene uppståndelse").


Christian och Tommy.


Christian, som tidigare varit sångare i den kristna rockgruppen Narnia, berättade
hur han ände från det han var liten drömde om att bli en rockstjärna. Han berättade
också att han hade blivit kickad från ett band när han bara ville sjunga egna, kristna,
texter, texter som han kunde stå för. Christian har en dröm om att förmedla det
mäktiga kristna budskapet genom den mäktiga hårdrocken. Han har arbetat med "de
stora" som KISS, Europe och Dregen från Backyard Babies (han syntes förresten för ett
par veckor sedan i Vem tror du att du är? i SVT), men hela tiden ansträngt sig för att
sätta Jesus först. Det var ett vittnesbörd som berörde alla oss som var där.


Tommy är också han kristen och dessutom ett musikaliskt underbarn som
behärskar i princip alla instrument och, verkade det som, alla låtar från alla
genrer. Han tvekade i alla fall inte för något när KU önskade låtar. Tommy
har bland annat synts i sommarens Allsång på Skansen.


Albin Paulsson från Unnaryd är också duktig på gitarr. Han bjöd på Nirvanas(?)
klassiker Smoke on the Water.

Det var en ovanligt häftig kväll i Unnaryds församlingshem, där vi som var där fick
oss en tankeställare om hur mycket plats vi låter Jesus ta i våra liv och en förebild,
i form av Christian, när det gäller att sätta Jesus främst. Och detta tillsammans med
härlig traditionell hårdrock!

KU tyckte mycket och det och mer eller mindre bokad in Golden Ressurection till både
Unnarydsfestivalen och Långaryds marknad.

Ett jättetack till vår fantastiska kantor Kristin som ordnade med det hela!

/Petter

Öster och väster fyller du med jubel.
Du tar dig an jorden och ger den regn,
du gör den bördig och rik.
Guds flod är full av vatten.
Du får säden att växa,
du sörjer för jorden.
Du vattnar åkerns fåror
och jämnar ut dess tiltor.
Med regnskurar gör du jorden mjuk,
du välsignar det som växer.
du kröner året med goda gåvor,
där du går fram gror feta skördar.
Ödemarkens beten frodas,
höjderna klär sig i jubel.
Ängarna smyckas av fårhjordar
och dalarna höljer sig i säd.
Allt är jubel och sång.
(Psaltaren 65:9-14)


Långaryds kyrka smyckad inför Tacksägelsedagens gudstjänst!


På tacksägelsedagen tackar vi även Gud för vår Ricky, här övandes inför
gudstjänsten!


Långarydsföreningar i samverkan hade ordnat tipspromenad och förfest
i församlingshemmet!

Tårtbuffé stod på menyn!


...och ännu fler tårtor!


Det var många som passade på att frossa i tårta!


Gunnar och Majken (fast de sitter tvärtom) äter tårta.


Kvällens musikanter smakade också på tårtan. "Fin kyrka och god tårta" sa
Fredrik om sitt första (men förhoppningsvis inte sista) besök i Långaryd.


Fler tårtätare.


Och så tog vi oss över till kyrkan där det bjöds på fin folkmusik framförd
av Anna-Karin Andersson och Fredrik Olsson.


Programmet innehöll svensk, norsk och nordamerikansk folkmusik.


Sjunga kunde de också. Några blommor hade vi inte köpt till musikanterna,
men en busig kyrkvärd "lånade" lite av det som Nissaryds syförening hade
smyckat kyrkan med och såg till att de fick en bukett med kärleksört vardera
och varsin potatis.

Andakten hölls av Anna Roos som pratade om vikten av att man övar sig på att vara tacksam för vardagens små under och de lite större som man glömmer bort därför att man ser dem så ofta. Och så gav hon oss läxa - vi fick varsin liten lapp med oss hem där vi skulle punkta ner minst sju saker som vi är tacksamma för.

En av lapparna kom tillbaka i kollekthåven med följande innehåll:

Jag vill tacka för:
 - att jag finns
 - Skapelsen
 - fru
 - barn, barnbarn
 - alla år - vardag
 - allt som man får vara med om
 - livet

Det finns mycket att vara tacksam för! Speciellt om man bor i Långaryd!

Jag vet inte hur bekanta ni är med vår nye litteraturpristagare Tomas Tranströmmer? Jag har inte läst så mycket av honom men min känsla är att han alltid ser det stora i människan och är öppen för det sammanhang vi är insatta i. Här kommer ett smakprov i form av en av hans mer kända dikter, en hel predikan i det lilla formatet:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret,
valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:

Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig,
och det är som det skall.

Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini,

Och inne i dem alla öppnade sig valv efter valv oändligt.

Tomas Tranströmmer

Du blir aldrig färdig, och det är som det ska, vilka trösterika ord!

Karina

På Mikaelidagen som är änglarnas speciella dag fick barnen ta med änglar till kyrkan!

Det finns många sorters änglar!!

Gudstjänsten inleddes med att vår nya diakon Anna-Karin välkomnades i församlingen och sedan fick hon hålla sin första gudstjänst hos oss!

Anna-Karin läste berättelsen om Jakobs dröm samtidigt som den dramatiserades! I rollen som Jakob kan vi se Petter, ängeln på stegen spelas av Rebecka (som har huvudet bland molnen på just denna bild!), Gud gestaltas av Helen!

Lägg märke till att Jakob (Petter) faktiskt vilar huvudet mot en riktig sten och att han suger på tummen...!

Efter dramat framträdde VÄRLDENS BÄSTA barnkör!!!

De var så medryckande att de fick igång hela kyrkan i rörelsesång!

Efter gudstjänsten var det kyrkfika och till det hade tisdagsklubben bakat! Behållningen går till vår vänförsamling i San Salvador!! De flesta hade sedan bråttom ut för där väntade...

...fyrhjulingar och motor crosser på att provköras!





Kön av åksugna och förväntansfulla församlingsbor ringlade lång!



Vi planterade även 200 krokuslökar i slänten mellan församlingshemmet och kyrkan! Det blir något att glädjas åt nästa vår det!!!

I en av psalmerna under gudstjänsten sjöng vi:

Änglarna sjunger i himlen. Halleluja.
Änglarna, sången och glädjen väntar oss hemma hos Gud.
Halleluja, halleluja...
(Sv Ps. 333)

Denna eftermiddag har visat att redan nu och här sjunger änglar, och redan här finns glädje!

Hur ska det då inte bli en gång där hemma hos Gud?!

Det är mycket som ska fixas innan en gudstjänst kan börja! Här ger bloggreportern er alla en liten inblick i hur det kan vara i kyrkan en halvtimme innan utsatt gudstjänsttid!

Diakon och kyrkomusiker pratar ihop sig. Vaktmästare och medverkande i dramat planerar och kyrkvärden ser lite fundersam ut...

Vattenglas ska finnas tillgängligt om gudstjänstledaren blir törstig eller börjar hosta...

Predikstol ska provas...

Drama ska övas! Amy blev lite bekymrad över att Petter låg där på golvet...

Vill du se hur gudstjänsten sedan blev så fortsätt att läsa under rubrik "Familjegudstjänst på Mikaelidagen"!

 

I tisdags (27/9) träffades ett glatt gäng damer i Landeryds församlingshem för att prova på den ädla konsten "kakvirkning"!

Alla var djupt koncentrerade då arbetet startade!


Hur var det nu man gjorde en fast maska??!

Vår diakon Anna-Karin var rutinerad, hon berättade att hon minsann en gång virkat en häxa(?!).
Detta är på god väg att bli ett Ballerinakex i Elvis flinka händer!

Detta är dock alldeles riktiga kakor som åts med god aptit i fikapausen!

Kvällen avslutades med en kort andakt då vi bland annat fick sjunga psalm 510:

Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något, Herre vill jag tacka.

Innan natten kommer vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten, Herre vill jag tänka.

Innan natten kommer vill jag bedja
för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar, Herre, vill jag bedja.

Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks till dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre tag emot det.

...och så fick vi gå ut i den sena septemberkvällen med en kvardröjande känsla av gemenskap, med varandra och med Gud som har så stor omsorg om oss och vår församling!

Det var lite svårt att få bra bilder inne i kyrkan, skrev Karina igår. Så jag har "lånat" lite bra bilder av biskop Jan-Olof (eller snarare från stiftets hemsida, länk finns här till höger).


Biskop Jan-Olof med de fem diakonerna som vigdes i söndags. I handen
håller han (om jag inte ser fel) den nya "glasrikeskräklan".


Biskopen i predikstolen. Tidigare i veckan predikade han vid Riksmötets öppnande.


Anna-Karin är fotogenisk och tittar in i kameran i rätt ögonblick.


Välsignelsen. Diakonerna har fallit på knä framför Växjö domkyrkas vackra
altarskåp. Våran Anna-Karin är tvåa från vänster. (Om jag inte misstar mig.)