I söndags var det högtidlig diakonvigning i Växjö Domkyrka. Eftersom vår nya diakon Anna-Karin hörde till skaran av aspiranter så var domkyrkan denna dag välfylld av Långarydsbor!

Och ännu fler Långarydsbor!

De fem blivande diakonerna avger sina löften:

Det var svårt att få till bra bilder inifrån domkyrkan men här kommer istället lite glada mingelbilder från kyrkbacken efteråt:

Den absolut snyggaste prästdräkten hade vår käre Jens!!! (I bakgrunden syns Anna-Karins två assistenter vid vigningen: Kerstin Berggren och Rune Bolmblad.)

Många ville gratulera och krama om den alldeles färska diakonen!!!

Stefan, Anna-Karins man har ställt upp och stöttat sin hustru genom hela utbildningen! Det är vi i Långaryd väldigt tacksamma över också!!

Kyrkonämndens ordförande i samspråk med vice ordförande i Långaryds församlings kyrkoråd!

Två av Guds medarbetare och för oss mycket viktiga människor i kyrkans tjänst!

Vi önskar Guds rikaste välsignelser över Anna-Karins tjänst i vårt pastorat! Vi är så glada att du nu är beredd att ge av din tid och kraft till oss! Vår förhoppning är att du ska få mycket tillbaka och att du kan känna vår tacksamhet över dig!!
Här kommer en liten stump om vad som hände i lördags.


Det här skulle kunna vara ett helt vanligt bostadsområde i Sävsjö (Sévschöö,
som biskop Sven sa)...


...Men det är det inte, för här ligger nämligen Boda Borg! (Ej att förväxla med
Boda skola som ligger på vägen till Unnaryd.) På Boda Borg var vi i lördags med
årets konfirmander. Och här är de på väg in eftersom de tröttnade på att vänta
på Anna-Karin, Kristin och Petter.


Här har de kommit in.


Tre konfirmander i ett av rummen. Boda Borg fungerar ungefär som "Fångarna
på fortet".


Tre andra konfirmander som väntar utanför ett annat rum.


En av banorna hette "Gymnastik" och inleddes med ett rum där man skulle dansa
på rätt sätt.


Följt av ett rum där man med hjälp av en träningscykel och "en annan maskin"
skulle göra tillräckligt mycket el för att komma vidare.


Tre konfirmander kikar ut från ett av rummen.


Här är alla konfirmanderna (+Petter) som var med på Boda Borg. Anna-Karin
tog kortet, så det blev lite suddigt.


Petter tyckte att det behövdes lite historisk bildnig också, så han tog med
sig konfirmandflickorna till Nydala klosterkyrka.


Här föreställer de nunnor (fastän Nydala var ett munkkloster).


Sedan följer två försök att ta ett "i luften-kort". På förstå försöket togs bilden
lite för tidigt, så flickorna hade inte lyft ännu.


Och på andra försöket togs kortet för sent, så de hade redan landat.

Sedan råkade vi komma på E4:an från fel håll och fick köra till Hörle och vända...
På allmän begäran kommer här ett litet reportage från friluftgudstjänsten i lokstallarna förra söndagen (4/9)!


Ett reportage från tågdagarna bör även innehålla några bilder på tåg. Här är två
röda lok.


Och ett lite mindre svart lok på vändskivan utanför lokstallarna.


Det här är inget tåg, men väl en brittisk bil av modellen Reliant Robin, även kallad
Plastic Pig.


Vår kyrkoherde på väg till lokstallarna i sällskap med Allan och Vivianne Algerbo.


Kyrkokören övar i lokstallarna.


En del tog dressinen till "kyrkan".


Gudstjänsten inleddes med körsång.


Rune ledde gudstjänsten från förarhytten på ett lok som stod i lokstallarna.
Det är tur att våran kyrkoherde är en ung och spänstig 77-åring som utan
vare sig tvekan eller svårighet klättrar upp i loket när folk halvt på allvar,
halvt på skoj föreslår sådana expeditioner.


Det var mycket folk i på gudstjänsten i lokstallarna.


Kören och en del av den övriga församlingen framför altartavlan/predikstolen
- ett stort, svart, SJ-lok som, enligt experterna, är ett av få oljeeldade ånglok
som finns kvar.

Och så avslutades en riktig folkfest i Landeryd.


I vårt församlingshem finns skor i alla storlekar och varianter!


I vårt församlingshem finns alltid någon som känner för att möblera om lite!

I vårt församlingshem finnsde mest lysande konstnärer!


I vårt församlingshem finns en massa fantastiska barn!


I vårt församlingshem dansar vi i glädje!


I vårt församlingshem finns glada och engagerade kyrkorådsledamöter!

Tänk så mycket vi har att glädjas åt i vår församling!!!

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn,
så var det för mig att komma till Gud, jag kände att där hörde jag hemma.
Det finns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mej.
Och jag kände: Här hör jag hemma, jag vill vara ett barn i Guds hem.
(Sv Ps. 774)

I söndags var det taizémässa med konfirmandinskrivning i Södra Unnaryds kyrka.
I år har vi tio konfirmander i pastoratet. Anna-Karin, Kristin och Petter kommer att
hand om konfirmanderna i år, förstås med en massa hjälp från de duktiga UMIV:arna
(Ung medarbetare i Västbo).


Att tända ljus är en viktig del av taizémässor.


Mysigt är det också.


Och så var det dags för mässfirandet.


Rune fick hjälp av Anna-Karin som gjorde gudstjänstdebut i pastoratet.


Och så välkomnades hon lite smått av kyrkonämndens ordförande Ove
Benjaminsson.

Petter bidrog också till mässan med en meditation över söndagens Nådens gåvor. Eftersom Petter har en olycklig förmåga att inte komma med på bild får ni istället ett utdrag från meditationen:

Vad är nåd? Nåd är gratis. Nåd är när man får mycket mer och bättre än vad man egentligen förtjänar och vågar hoppas på. Riktig förlåtelse måste innehålla nåd. Du kan ångra dig, men du kan inte göra dina misstag ogjorda. Någon måste bestämma sig för att förlåta dig. Det är nåd.

Att få ta emot någons kärlek är också nåd. Man kan aldrig förtjäna en annan människas kärlek. Man kan göra sig oförtjänt av den, trampa sönder och fördärva, men man kan aldrig göra sig helt förtjänt av den. Man måste få den som gåva, av nåd.

Om en stund ska vi fira nattvard. Där kommer vi Gud så nära det bara går på jorden. Altarringen är visserligen en halvcirkel, men symboliken är att den fortsätter på andra sidan in i nästa dimension så att ringen blir hel. Runt en cirkel är ingen plats finare än en annan. Och när vi faller på knä och tar emot enkelt bröd och vin är vi del av en gemenskap. Vi hör ihop med alla de hundratals millioner människor som runtom i världen firat nattvard idag och alla andra dagar. Vi hör ihop med alla i den obrutna kedjan av nattvardsfirare som går ända tillbaka till den första nattvarden som Jesus instiftade på kvällen innan han korsfästes. Vi ingår till och med i samma gemenskap som de som firade nattvard i Långaryds kyrka idag på förmiddagen. En nådens gåva av kärlek och förlåtelse. Det stora i det lilla – Gud i enkelt bröd och vin.

Jag hoppas att ni konfirmander, och ni andra med, ska ta den här tiden tillvara och söka det stora i det lilla. Nådens gåva.

Det stora i det lilla, ljuset i mörkret, det eviga livet mitt i döden.

Gud som blir människa och ger sig själv för oss. Inte för att han måste, utan för att han älskar oss. För att han älskar just dig. Den största av nådens gåvor. Och du kan välja att ta emot den eller låta bli.

För man kan aldrig göra sig förtjänt av någon annans kärlek. Man måste få den som en gåva. Av nåd.

Amen.

Tisdagen den 30/8 hade vi terminsstart för församlingens 40+grupp! Det var också första gången vår nya diakon Anna-Karin var med!

Anna-Karin tog hjälp av Ricky för att genomföra ett musikkryss!

Glada damer som klurar över musiken och vem den där artisten nu var...

Ännu fler glada damer som löser melodikorsord och sjunger psalmer!

Inget 3XT utan den obligatoriska fikastunden!

Kvällen avslutades med en liten andakt runt predikaren 3:1-8

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker
under himmelen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

En strålande vacker sensommarsöndag fick vi samlas till gudstjänst i den vackra hembygdsparken.

Ricky var tillbaka efter sin ledighet och spelade för oss!


Vår käre före detta kyrkoherde Bo Gunnar predikade och vinkade dessutom gärna till kameran!


Ingen riktig friluftsgudstjänst utan den obligatoriska kaffekorgen efteråt!

Bo Gunnar i sina snygga solglasögon!

I söndags var det sommarmusik i Landeryds kyrka, men innan dess var det utställning av
lokala konstnärer och fika i församlingshemmet.


Några av alla de som ville titta på konst, fika och höra vacker musik.


Tre vackra tavlor av Helga Lyding.


Pingviner och is kändes alldeles lagom svalkande i den kvalmiga sommarkvällen.


Fyra tavlor av Göran Jonasson, samt Majken som tyckte bäst om den med näckrosorna.


Två tavlor av Andreas Ivarsson.


Mer konst. De här tavlorna är målade av Gulla Ivarsson och Pia Johansson.


Petters favorit för dagen. En disig dag vid en smålandssjö målad av Andreas Ivarsson.


Kyrkan började fyllas. Både på vänstra...


...och på högra sidan.


Och i sakristian satt Bo Gunnar skrudad och färdig och blev intervjuad.


Kvällens artister var Ylva och Ove Ericsson från Långaryd som framförde sitt program
som de kallar för Till din blomstrande äng efter en av sångerna, en lågmäld lovsång som
återfinns i Psalmer i 2000-talet.


Ove sjunger.


Bo Gunnar predikade över söndagens tema som var Efterföljelse.


Ylva och Ove framförde några stycken till.


Och så var det dags för avtackning. Kyrkans Ungas ålderspresident kyrkovärd Petter
Bäckman i Södra Remma (som tyvärr inte kom med på bild) och kyrkorådets vice
ordförande fru Helen Skoogh framförde församlingens tack till Bo Gunnar.


Och till Katarina förstås! Bo Gunnar fick en kyrkljusstake (för att "lysa upp på socialnämndens
möten") och en penninggåva att vidarebefodra till församlingens vänförsamling i San Salvador.


Bo Gunnar avslutade avtackningen med att säga att präster kommer och går, men
det viktiga är att det finns en levande församling med Kristus i centrum. Då lever
kyrkan vidare.

Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.
(Hebreerbrevet 13:8)


Och så avslutade Ylva och Ove med att framföra Gabriellas sång av Py Bäckman.

Till din blomstande äng

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?

Du har aldrig begärt av mig att jag ska
skriva kärlekssånger.
Du har aldrig begärt av mig att jag ska
måla ditt porträtt.
Du har aldrig begärt av mig att jag i
ångest, skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt och
alltid tro det som är rätt.

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?

Jag har aldrig begärt av dig
att du för mig ska gå på vatten.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska göra det till vin.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska tända sol om natten.
Nej, det enda jag har bett om
är att få tro att jag är din.

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?

Vid söndagens musikgudstjänst fick vi fint besök av Elna, Alma och Leif Carr, riksspelemän från Stjärnarp, som bjöd på härlig och glad folkmusik.



Det var tänkt att musiken skulle börja vid tiondeboden som dagen till ära var öppen för besökare men dagens ihållande regn stopade dessa planer och all musik fick framföras i kyrkan.

Familjen hade stor bredd och kunde spela på det mesta! Här är det pappa Leif som spelar på det något annorlunda instrumentet "såg"! Enligt musikerna var just detta såg av märket Stradivarius!



Familjens yngsta medlem Alma visade stor talang och skicklighet med sin blockflöjt!



Leif och Elna spelade på träskofioler. Leif berättade att det var på just detta instrument han fick titeln "riksspeleman"! Träskofiolen uppstod i de fattigare hemmen där man inte hade råd med någon riktig fiol. Man tog helt enkelt vad man hade och byggde sin egen variant!


Närbild på den vackra träskofiolen!

Vi fick alla tåga ut ur kyrkan till vackra toner från vapenhuset där de glada spelemännen spelade vidare!



När vi kom ut ur kyrkan visade det sig att regnet dragit bort och den nedgående solen glittrade till i vattenpölarna!!



Söndagens tema var "Att inte döma" och en del av söndagens psaltarpsalm lyder:

Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
Sätt alltid din lit till honom,
du folk,
öppna ditt hjärta för honom.
Gud är vår tillflykt.
(ur Psaltaren 62)

I söndags var det dags för ett traditionsenligt besök av de omtyckta "Jazzcats" i Landeryds kyrka! Redan på parkeringen kunde man ana att detta skulle bli ännu en succéartad musikgudstjänst!

I församlingshemmet fanns mängder av både roliga och tänkvärda bonader utställda. Här följer ett litet urval!







Efter alla tänkvärda budskap i form av broderade bonader var det så dags att försöka ta sig in i kyrkan... Bloggens utsända reporter var på plats kl 17.40 (musikgudstjänsten började 18.00) och då var läget detta:



De enda platser som fanns kvar var ett par stolar i vapenhuset!



Härligt fullsatt kyrka!



Kl 18 var äntligen alla på plats och den svängiga musiken satte igång. Att musikgudstjänsten verkligen skulle kunna börja på utsatt klockslag var in i det sista osäkert eftersom musikerna hade fått tidsangivelsen 19.00 och därför hann de inte "spela ihop sig"...



Flitiga och laddade syföreningsmedlemmar i väntan på den invasion av fikasugna människor som i pausen ska invadera kaffebordet!



Liksom vid bibelns brödunder räckte frallorna till alla och det blev ändå några över!

Varmt tack till våra syföreningsdamer som ordnade denna kväll så fint! Det är riktigt fin reklam för vår församling (och för Jesus!!) att vi kan fylla vår kyrka till bristningsgränsen en ljummen julikväll!

Vi var ca 230 personer som samlades denna kväll. Hela behållningen går till fortsatt musikverksamhet i vår församling!

I den vackra och varma sommarkvällen var det musikgudstjänst i Landeryds kyrka.
Gislaveds musikskolas irländska folkmusikgrupp, Sky Crofters, stod för musiken.


Den här lappen hade en omtänksam kantor satt upp i Långaryd eftersom det hade
blivit fel i en av annonserna.


Sky Crofters bjöd på ett varierat program med folkmusik från Irland och Skottland.


Amanda Bengtsson, Miranda Simmons och Gabriella Josefsson.


Rasmus Jonsson och Mats Nyström.


Ricky spelade till psalmerna, och jag tycker nog att han passade på att visa sig lite
extra på styva linan när det var så många musikaliska människor i kyrkan.


Hela ensemblen. Fr. v. Rasmus Jonsson, Mats Nyström, Amanda Bengtsson, Miranda
Simmons, Gabriella Josefsson, Gustav Mauritzson, Anton Fransson.

På Söndagen före Pingst är temat "Hjälparen kommer" och i den gammaltestamentliga
läsningen (Första Konungaboken 19:9-16) handlar det om hur profeten Elia mötte Gud
på berget Horeb:

En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte
i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet
kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.

Och i det suset var Gud. Vill man möta Gud, om man vill känna Andens ledning, då ska man
inte söka Gud i det storslagna och högljudda, utan i stillheten och tystnaden. Söka Honom
i nattvarden, i gudstjänsten och i bönen. För i det storslagna och högljudda blir Gud lätt
överröstad, det är så mycket annat som pockar på vår uppmärksamhet att vi missar det
viktigaste.

Vi måste söka stillheten så att vi kan höra det stilla suset som är Andens vägledning. Då kan
det bli som vi sjunger i Sv ps 754

Guds kärleks makt är frisk och stark
fast år och stunder vänder.
Hans Ande genomsyrar allt,
vi vilar i hans händer.
Då spelar Skaparen och vi
blir toner i han symfoni
av ljus och ljud och färger.

I lördags var KU på Liseberg.


I väntan på bussen passade Petter på att spela lite piano.


Titti skickade följande "nöd-sms" på morgonkvisten: Snälla sätt på en termos kaffe.
Jag har glömt mitt kaffe


I bussen.


I bussen en gång till fast från ett annat håll.


Linn, Lisa med flera i kön till Uppsvinget.


Fler modiga som ska åka Uppsvinget.


Isak och Felix däremot tyckte, liksom Petter, att uppsvinget inte är så mycket att ha.


Fastspända. Nu finns det ingen återvändo.


Lisa och Jenny, som inte heller tyckte att Uppsvinget var så mycket att hänga i
julgranen.


Delar av Unnaryds och Långaryds KU-grupper.


Man är ganska högt upp när man åker Uppsvinget.


Flumeride däremot kan man nog åka, tänkte Petter. Vad han inte tänkte på är att
vatten ofta är blött...
I samband med musikgudstjänsten i söndags kväll avtackades vår diakoniassistent Titti officiellt av Långaryds pastorat och församling.


Vår vackra kyrka fylldes så sakteliga i sommarkvällen.


Desto större aktivitet var det i ett av rummen under läktaren där Lise-Lotte och
Ylva förberedde "plockmat" till minglet efter musikgudstjänsten.


Såhär fint dukade de upp under läktaren!


Vår duktiga kyrkokör framförde ett varierat program med stycken av Mendelsohn
Rutter och Bruckner, men även svenska folkvisor.


Körlogistik


Så var det tid för andakt och Titti talade om bönen, ett ämne som ligger henne
varmt om hjärtat.


Så fortsatte musiken. På orgelpallen satt dagen till ära Ingrid Melltorp, orgelpedagog
vid Malmö Musikhögskola, som kanske hamnade lite i skymundan eftersom alla var
så fokuserade på Tittis avtackning.


Så var det då dags för Tittis avtackning. För pastoratet talade vår kyrkoherde
Bo Gunnar Åkesson...


...och Kyrkonämndend ordförande Ove Benjaminsson.

Och för Långaryds kyrkoråd talade ordförande Karina Johansson och Helen Skoogh,
som sa att de hade råkat glömma sitt tal och därför fick säga sanningen istället...
Även Kyrkans Ungas "ålderspresident" Petter Bäckman talade litegrann.


Efter att kyrkokören sjungit Kulanders "Vid sommarens grind" var det dags för
mingel och smarrig plockmat under läktaren.

Så gick en halvtimme eller två. Folkmassan tunnades ut. Och från koret kunde två
kvarvarande kyrkvärdar och vaktmästaren höra Sv Ps 758 sjungas med av en vacker
stämma ackompanjerad av stilla pianotoner. Det var två av församlingens trotjänare
och arbetshästar som tog avsked av varndra. Där i stillheten och enkelheten fanns det
vackraste avtackningstalet.
Herre till dig får jag komma,
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser
all min svaghet och vet
att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Herre, till dig får jag lämna
att som vill tynga min själ.
Du lovat att bördorna bära
du lovat att själv vandra med.
Din närhet är nog,
för jag vet du dog
för att jag skulle leva och ha allt.
Varje dag, o jag ber,
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg du befallt.

Herre, till dig får jag komma
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.
En alldeles ljuvlig försommarmorgon fick vi uppleva en fantastisk gökotta hemma hos Majken och Gunnar på Klockaregården, Långaryd!

Vår Herre hade ordnat med sin allra vackraste gudstjänstlokal, solen sken och göken gol alldeles på riktigt!

Snöbollsbusken blommade alldeles intill men den fick nog ingen att tänka på vinter och snö!!!

Fördelen med friluftsgudstjänster är att fler får möjlighet att delta!

Efter gudstjänsten dukade vi upp våra medhavda kaffekorgar!

Kaffe smakar väl aldrig så gott som en utomhus en tidig förmiddag i början av juni?!

Tack till Majken och Gunnar, Susanne, Ricky och Birger och framför allt vår käre himmelske fader som ordnat detta så bra!
Tisdagen den 31/5 avtackades Titti av 40+gruppen i Långaryds församlingshem. Kvällen inleddes med en klurig tipspromenad!

Marianne och Vivianne, som hade ordnat kvällens aktiviteter och mat, hade tänkt till och samtliga frågor hade "kvinnotema"!


Efter tipspromenaden vidtog stövelkastning i oroande närhet av de parkerade bilarna...

Titti svingar en stövel över huvudet!

Stilstudie av kvällens skickligaste stövelkastare Helen Skoogh.

Efter alla uteaktiviteter så var det äntligen dags för mat! Den goda maten hade Marianne och Vivianne också ordnat!

Gunnel avtackar vår kära Titti!

Gunnel läste en dikt om "dagen i dag som är din dag". Vi tackar alla Titti som gett oss så mycket under sina år i vår församling. Vi önskar också all välsignelse över de nya uppgifter som ligger framför henne! Vi kommer alltid att minnas allt Titti sagt och gjort med stor värme och hoppas vi får ses i olika sammanhang!

Må din väg få dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen
må Gud hålla dig i sin hand.
(Sv. ps 730)
I lördags ägde årets två konfirmationer rum. Klockan 13 var det konfirmation i Långaryds kyrka och klockan 16 var det dags i Unnaryd. Men förberedelserna började förstås tidigare. Långaryds konfirmander hade sin generalrepetition i torsdags, men då hann inte jag ta några kort eftersom han hade fullt upp med annat.


Men när unnarydskonfirmanderna hade sin generalrepetition och fotografering
dagen efter hann jag ta några bilder.


Det är viktigt att kragen ligger rätt. UMIV:aren Linn är framme och rättar till.
Kyrkvärdsmaterial, månne?


Skärpet måste också sitta rätt.


Och den ständigt närvarande Titti såg till att kameravinklarna etc blev de
bästa tänkbara. Hon är bra på det mesta, Titti.


Så var det lördag och Långaryds församlingshem fylldes av något nervösa
konfirmander.


Hade man riktig tur kunde man få hjälp av själve kyrkoherde Åkesson att
rätta till rosen på kragen.


Vår vackra kyrka fylldes så sakteliga.


Bertil Holmén var på plats för att föreviga händelsen.


Så var timmen plötsligt slagen och konfirmationen inleddes med bön.


Redovisningen handlade om Frälsarkransen. Konfirmanderna hade varsin pärla
berätta om.


Efter redovisningen samlades konfirmanderna runt altarringen för att bekänna
sin kristna tro med orden i trosbekännelsen och sedan säga "ja" till den tro de
döpts till och på sätt bekräfta (confirmare) sitt dop.


Konfirmandlogistik.


Lisa, Rebecca och Emmy ledde förbönen.


Och så var det dags för konfirmandernas första mässfirande som konfirmerade.


Fem av Långaryds församlings Unga Medarbetare. Amanda, Lisa, Emmy, Rebecca
och Mathilda. Überduktiga allihop!


Unnaryds konfirmander tillsammans med Titti och Susann efter konfirmationen.


Och till sist: Unnaryds Unga Medarbetare (+ Ida Hjelmqvist) som också är
ûberduktiga! Sofie, Elina, Ida, Linn, Nelly och Angelie.
I lördags var konfirmanderna i Växjö för att titta på domkyrkan. Här följer lite bilder!


Tidigt på morgonen (i alla fall med konfirmandmått mätt) stod några konfirmander
och väntade på bussen i Långaryd.


Bussen susade fram genom de småländska skogarna. (Just den här bilden är tagen
på väg till Landeryd.)


Framkomna i Växjö var det dags att äta de medhavda frallorna. På bilden
Eddie Holmén, Unnaryd. I bakgrunden kan vi se Växjö domkyrka och, om
jag inte minns fel, ett skolhus från 1600-talet där bland andra Carl von Linné
har gått i skola.


Titti dök in i bussens innan mäte och langade ut fralla efter fralla tills alla hade
fått sin ranson.


Utanför domkyrkan finns en staty föreställande Smålands apostel, Sankt
Sigfrid av York. Lägg märke till skylten som talar om att man kan tävla i
100 meter Runsten en bit bort i Linnéparken.


Tre konfirmandflickor, varav en fyrbent. Eller möjligen fyra konfirmandflickor,
varav en gömmer sig.


I domkyrkan guidades vi av prästen Carina Samuelsson. I bakgrunden ser
vi glaskonstnären Bertil Valliens magnifika altarskåp.


I Glasriket Smålands domkyrka finns det, som sig bör, mycket glaskonst.
Här ser vi domkyrkans "dopkälla" i glas och småländsk granit. Dopkällan
föreställer floden Jordan och stenarna på sidorna föreställer Sankt Sigfrid
och Johannes Döparen.


Såhär ser altarskåpet ut när det är stängt.


Och såhär ser det ut när det är öppet! Altarskåpet heter Från mörker till ljus
och föreställer olika centrala berättelser i Bibeln. Och är inte "från mörker till
ljus" en ganska bra sammanfattning av det som står i Bibeln? Det sammanfattar
hur Gud vänder sorg till glädje, synd till förlåtelse, hat till kärlek, död till liv. Kort
sagt hur han vänder mörker till ljus. "Fiat lux"


Men har man sett! En till fd "långarydsbo" i domkyrkan! Den här kororgeln
är nämligen tillverkad på Västbo orgelbyggeri i Håknaryd.


Guidningen avslutades vid domkyrkans ljusbärare, som också är ett konstverk
med mycket glas. De som vill fick tända ett ljus.


Så for vi till Sankt Sigfrids folkhögskola där vi firade andakt i kapellet och
sedan åt. "Mö'e mat och go'er mat och mat i rättan ti'!"

Sedan vi bjudits på glass lämnade vi Sankt Sigfrids stad och återvände till
vår egen kampblandade mylla.
Här kommer ett litet reportage om vad KU har gjort de senaste veckorna!

Den 29 april fortsatte KU påskfirandet med att ha pyjamasparty i Långaryds församlingshem.


Vi grillade korv.


Och invigde församlingshemmets kuddkrigskuddar.


Vilket efter fem sekunders kuddkrig ledde till att Jenny hamnade på golvet.

En vecka senare hade KU våravslutning i Vallsnäs.


Vi spelade brännboll.


Timmen var sen och skuggorna långa.


Antingen ropar Emmy något till sin lagkamrater, eller också vänder hon sig
bort för att hon inte vill vara med på bild.


Nelly med en mäktig sving av typen "kärringslag".


En bild tagen med risk för fotografens liv.


Spriiiiing!


Emmy ville fortfarande inte vara med på bild... Men jag tycker bilden blev
ganska bra ändå!


En EPA-traktor är något väldigt roligt, tyckte alla pojkarna (och Linn).


Att posera och också kul.


Vi grillade korv också. Efter att Petter gett upp sina försök att göra upp eld
gick det riktigt bra! "Ät mer korv!" är förövrigt KU:s inofficiella motto.


Till varma korvar går det åt en hel del dricka.


Ketchup behövs det också!


Marshmallows grillade vi också några stycken.

Sedan spelade vi lite kubb, tackade Titti för hennes sju år hos oss med en
blomstergrupp (planterad i Bullens korv-burk) och firade andakt. Och därefter
for vi hem till Långaryd!
I söndags var det traditionsenligt första maj-firande i Landeryds NTO-lokal. Det, som vanligt, helt urspårade spexet är kyrkokörens sätt att visa att de egentligen inte är en professionell oratoriekör, utan en samling galna långaryds- och landerydsbor.


Kören inledde med traditionella vårsånger under Landeryds regntunga skyar.
En frusen fotograf valde att stanna inomhus.


Sedan fick man skynda sig in så att man fick en bra plats i salongen!


Temat för årets spex var "Talang". På bilden: den trehövdade juryn och längst
till höger den färgstarka programledaren.


Ungdomskören medverkade också. Malin Wingeskog visar upp sin vinst i ett av
lotterierna - en Plopp.


En medlem av Ungdomskören som inte var lika sugen på att förevigas.


Vår blomsterkrönte körledare.


Direkt från Skara: Bert Karlsson, skivbolagsdirektör, som letade nya talanger
att knyta till Marianne Records.


Som förband hade kören anlitat cittragruppen Cittronerna. De framförde
Ich kauf mir lieber einen Tirolerhut (Du borde köpa dig en tyrolerhatt) och...

 
Vildandens flykt, under vilken de fick sällskap på scenen av skock snattrande änder.


Nästa nummer var Ja Da, till vilken de mest snabbläsande medlemmarna i publiken
kunde få hjälp med texten.


Charlie Normans låt Syföreningsboogie framfördes med två dansanta damer.


Här kan man lyssna på Charlie Normans original från 1957:
http://www.youtube.com/watch?v=w4pvCpyeBCo


Programledaren som insåg att hon hade rätt till en kaffepaus och försvann hux flux.


Så att den stackars producenten fick ta över...


Så Ungdomskören fick blixtinkallas, förstärkta med en något äldre ungdom längst
till höger. De framförde STOP! (en gammal Spice Girls hit), You Raise Me UP samt
musikalklassikern Tomorrow.


Tre begåvade sångerskor i Ungdomskören.


Två unga beundrare.


Så dök en något skum (och lite bekant!) fågelskådare upp och framförde en
mycket märklig "sång".


Framträdandet väckte den här reaktionen hos juryn..


Så framförde kören det stripteaseinfluerade numret Det som göms i snö kommer
upp i tö
. (Den påpälsade damen var inte lika påpälsad hela tiden.)


Och ungefär här spårade spexet ur...


För att återställa ordningen inkallades några rutinerade mammor som framförde
Mamma är lik sin mamma.


Tydligen var det inte bara Jesus som uppstod i påskas.


Oh When the Saints Go Marchin' in


Kören framför I'm Gonna Ride i en något annorlunda sättning.


Och till slut framförde Tom Barkström och Anna Roos Smile.


Men firandet var inte slut för det - alla lotterierna fanns ju kvar! Här hämtar
"Sköna Maj" själv sin vinst.

Under fastan har Långaryds församling samlat in pengar till Hela Världens (fd Lutherhjälpen) insamling Allt för att utrota hungern!

Församlingsfrukost                                                                2 710
Musikgudstjänst med bröllopsmusik                                      12 857
Kollekt Familjegudstjänst i Landeryd (3 april)                          3 400
Brödförsäljning och lotteri (3 april)                                         2 765
Bössinsamling (vid Konsum och ICA)                                    10 293
Livsloppet                                                                            4 050
Skänkt av syföreningarna                                                    17 000
Kollekter Långaryd:
  -6 mars                                                                                770
  -3 april                                                                                 250
  -17 april                                                                             1 060
Kollekter Landeryd
  -6 mars                                                                                590
  -17 april                                                                             1 320

_                                                                                                                 

SUMMA SUMMARUM                                                          57 065


Ett stort tack till alla som har bidragit med gåvor, arbete och kollekt!
Ni gör en stor insats för att göra världen lite bättre och rättvisare!