Sommarmusik, utställning och avtackning av Bo Gunnar
0kommentarer
I söndags var det sommarmusik i Landeryds kyrka, men innan dess var det utställning av
lokala konstnärer och fika i församlingshemmet.
Några av alla de som ville titta på konst, fika och höra vacker musik.
Tre vackra tavlor av Helga Lyding.
Pingviner och is kändes alldeles lagom svalkande i den kvalmiga sommarkvällen.
Fyra tavlor av Göran Jonasson, samt Majken som tyckte bäst om den med näckrosorna.
Två tavlor av Andreas Ivarsson.
Mer konst. De här tavlorna är målade av Gulla Ivarsson och Pia Johansson.
Petters favorit för dagen. En disig dag vid en smålandssjö målad av Andreas Ivarsson.
Kyrkan började fyllas. Både på vänstra...
...och på högra sidan.
Och i sakristian satt Bo Gunnar skrudad och färdig och blev intervjuad.
Kvällens artister var Ylva och Ove Ericsson från Långaryd som framförde sitt program
som de kallar för Till din blomstrande äng efter en av sångerna, en lågmäld lovsång som
återfinns i Psalmer i 2000-talet.
Ove sjunger.
Bo Gunnar predikade över söndagens tema som var Efterföljelse.
Ylva och Ove framförde några stycken till.
Och så var det dags för avtackning. Kyrkans Ungas ålderspresident kyrkovärd Petter
Bäckman i Södra Remma (som tyvärr inte kom med på bild) och kyrkorådets vice
ordförande fru Helen Skoogh framförde församlingens tack till Bo Gunnar.
Och till Katarina förstås! Bo Gunnar fick en kyrkljusstake (för att "lysa upp på socialnämndens
möten") och en penninggåva att vidarebefodra till församlingens vänförsamling i San Salvador.
Bo Gunnar avslutade avtackningen med att säga att präster kommer och går, men
det viktiga är att det finns en levande församling med Kristus i centrum. Då lever
kyrkan vidare.
Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.
(Hebreerbrevet 13:8)
Och så avslutade Ylva och Ove med att framföra Gabriellas sång av Py Bäckman.
Till din blomstande äng
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Du har aldrig begärt av mig att jag ska
skriva kärlekssånger.
Du har aldrig begärt av mig att jag ska
måla ditt porträtt.
Du har aldrig begärt av mig att jag i
ångest, skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt och
alltid tro det som är rätt.
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Jag har aldrig begärt av dig
att du för mig ska gå på vatten.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska göra det till vin.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska tända sol om natten.
Nej, det enda jag har bett om
är att få tro att jag är din.
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
lokala konstnärer och fika i församlingshemmet.
Några av alla de som ville titta på konst, fika och höra vacker musik.
Tre vackra tavlor av Helga Lyding.
Pingviner och is kändes alldeles lagom svalkande i den kvalmiga sommarkvällen.
Fyra tavlor av Göran Jonasson, samt Majken som tyckte bäst om den med näckrosorna.
Två tavlor av Andreas Ivarsson.
Mer konst. De här tavlorna är målade av Gulla Ivarsson och Pia Johansson.
Petters favorit för dagen. En disig dag vid en smålandssjö målad av Andreas Ivarsson.
Kyrkan började fyllas. Både på vänstra...
...och på högra sidan.
Och i sakristian satt Bo Gunnar skrudad och färdig och blev intervjuad.
Kvällens artister var Ylva och Ove Ericsson från Långaryd som framförde sitt program
som de kallar för Till din blomstrande äng efter en av sångerna, en lågmäld lovsång som
återfinns i Psalmer i 2000-talet.
Ove sjunger.
Bo Gunnar predikade över söndagens tema som var Efterföljelse.
Ylva och Ove framförde några stycken till.
Och så var det dags för avtackning. Kyrkans Ungas ålderspresident kyrkovärd Petter
Bäckman i Södra Remma (som tyvärr inte kom med på bild) och kyrkorådets vice
ordförande fru Helen Skoogh framförde församlingens tack till Bo Gunnar.
Och till Katarina förstås! Bo Gunnar fick en kyrkljusstake (för att "lysa upp på socialnämndens
möten") och en penninggåva att vidarebefodra till församlingens vänförsamling i San Salvador.
Bo Gunnar avslutade avtackningen med att säga att präster kommer och går, men
det viktiga är att det finns en levande församling med Kristus i centrum. Då lever
kyrkan vidare.
Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.
(Hebreerbrevet 13:8)
Och så avslutade Ylva och Ove med att framföra Gabriellas sång av Py Bäckman.
Till din blomstande äng
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Du har aldrig begärt av mig att jag ska
skriva kärlekssånger.
Du har aldrig begärt av mig att jag ska
måla ditt porträtt.
Du har aldrig begärt av mig att jag i
ångest, skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt och
alltid tro det som är rätt.
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Jag har aldrig begärt av dig
att du för mig ska gå på vatten.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska göra det till vin.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska tända sol om natten.
Nej, det enda jag har bett om
är att få tro att jag är din.
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Kommentera