Långaryds församling

En alldeles vanlig söndag. En i mängden av alla söndagar. Nästan en vardagssöndag... Vad skulle kunna göra den värd att minnas? Vad skulle kunna göra den värd att dokumentera?

Kanske att...

...vi redan i dörren till kyrkan togs emot av en alldeles bedårande söt kyrkvärd?! Aino hade fått mycket god hjälp av barnbarnet Emmy som välkomnade kyrkobesökarna!

Det som också gör den värd att minnas är...

...att vi fick fira vår gudstjänst just i solnedgången! Den som någon gång varit i Landeryds kyrka just när solens sista strålar når över granhäcken vet att dessa strålar letar sig in bakom glasmosaikkorset på ett alldeles speciellt sätt. En liten extra gåva från vår Herre. (Bilden gör inte rättvisa åt det jag försöker beskriva, man måste uppleva det på plats!)

...och Rune talade om en Jesus som ibland inte heller orkar vara så där genomtrevlig. Rent av en mänsklig Gud. 

Något som också gör denna söndag värd att minnas är...

...Kristins postludium där hon sjöng Tomas Boströms "Innanför":

Innan verkligheten vaknat
har du vakat över mig.
Innan första andetaget
har jag andats djupt i dig.
Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta.
...
Innan livet ens har börjat
har du burit det till slut.
Innan döden slutit in mig
har du öppnat vägen ut.
Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta.

Och innanför och utanför kyrkan smyger sig mirakel efter mirakel på oss...

...och de där små krokuslökarna som Tisdagsklubben planterade i september har nu stuckit upp sina blad och knoppar!

Visst var detta en söndag värd att minnas och dokumentera?!

/Karina

Söndagen den 18/3 kl 15.00 är det familjegudstjänst i Landeryds kyrka, barnkören ochTisdagsklubben medverkar! Efteråt är det kyrkfika med brödförsäljning i församlingshemmet! Behållningen går till vår fasteinsamling!

Skulle du vilja bidra med något hembakat till denna försäljning så är det mycket välkommet! Det du bakat kan du lämna in i samband med gudstjänsten! Har du frågor så kan du prata med Helen Skoogh som vet det mesta! (dock inte då det gäller recept och gräddningstider...)

Bild från förra årets bakande i Tisdagsklubben!

På tisdagskvällen var det dags för terminens första 3XT, det vill säga Tjejer (i alla åldrar!!!) som Träffas och Trivs! Just den här kvällen stod filmvisning på programmet och Långaryds församlingshem hade därför förvandlats till en riktigt bra biosalong!

Det enda som saknades var väl doften av popcorn och godispapper på golvet...

Förväntansfulla 3XT:are väntar på att filmen ska börja!

Anna-Karin hälsade oss välkomna och presenterade kvällens film som var:

"Änglavakt" med Mikael Nyqvist och Isabella Scorupco i huvudrollerna! Filmen handlar om en lycklig familj där barnet plötsligt insjuknar mycket allvarligt. Till slut är det enda som återstår ett tynande hopp. Då kommer hjälp från ett oväntat håll. "Våga tro och allt är möjligt"!

En mycket sevärd och tankeväckande film som gav inspiration till samtalet vid den obligatoriska fikastunden!

Långarydsdamerna hade fixat en massa goda frallor att fika!! Alldeles särskilt goda var Gullvis kolakakor som kom som efterrätt!

Efter film och fika var det dags att avrunda kvällen med andakt och psalm 510.

"Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks till dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre tag emot det".


OBS! Nästa gång (den 27/3) ska vi plantera vårkrukor! Av praktiska skäl kommer vi då att vara i Olanders blomsterhandel i Hyltebruk istället för i Landeryds församlingshem. Eget fika medtages! Vi träffas alltså på Olanders kl 19.00!

Tisdagen den 21/2 samlades damerna i Landeryds syförening för sin årliga paketering av babypaket!

Inger förevisar hur paketen ska plockas i hop. I varje paket ska finnas en filt, en handduk, fem tygblöjor, en sydd body och en i trikå, korta och långa byxor, en kofta, en mössa, en sparkdräkt, ett par strumpor, en liten påse med hygienartiklar och sist men inte minst en nalle! (Kanske har jag glömt något...)

Elvi och Birgitta funderar på om de glömt något...

Som tur var så fanns en instruktion att tillgå!

Allt som ska ingå i paketet är samlat på den handstickade filten! Observera nallen som nu ska ut på sitt livs resa!

Sedan skulle då filten svepas om alltsammans till ett stadigt paket!

Vår diakon Anna-Karin i färd med att nästa ihop ett av sina paket. Fyra säkerhetsnålar stänger paketet och kan så småningom användas för att hålla ihop tygblöjan på ett litet barn, fiffigt uträknat!

Syföreningsordföranden packar ihop ett av många, många paket!

Maj fokuserar på sin uppgift!

Ingrid kontrollerar att allt finns med i paketet. Lägg särskilt märke till den vackra filten som är virkad av mormorsrutor. Hur många timmars jobb ligger inte bakom den?

En hel säck full med kommande glädje och tröst för många små barn!

Paketen läggs i plastpåsar som i sin tur läggs i säckar! Här är de första av många säckar klara!

Men damerna i syföreningen packade glatt vidare bland staplar av tygblöjor, högar av hemstickade koftor och drivor av små kramdjur!

Alla som på något sätt bidragit tackas varmt. Många har skänkt garn till filtar och koftor. Många har också skänkt begagnade men välskötta kläder och nallar. En del har skänkt tvålar och annat som behövs till ett nyfött barn! Många har skänkt timme efter timme av sin tid.

Årets resultat blev hela 281 paket, en otrolig siffra!! Första året man packade babypaket var år 1998 och då fick man ihop 20 paket. På 15 år har 1830 paket packats av syföreningen!!

Hur många timmars kvinnokraft som gått åt under dessa 15 år går inte att räkna ut men det är kärlek, omsorg och omtanke i kubik.

Paketen körs nu till Erikshjälpens uppsamlingsdepå för vidare distribution ut i världen. Tänk när en ung, nyförlöst fattig mamma öppnar filten och hittar den allra vackraste stickade babykofta där. Och en nalle, och strumpor med små blommor på och en massa annat hon behöver till sitt barn!

Jesus sa: "Det ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig".

/Karina

Alla som varit med vid våra församlingsfrukostar har fått höra lite om Wettershus och äta det lite speciella Wettershusbrödet! 

Eftersom jag precis är hemkommen från en "jobbhelg" på Wettershus och då hade kameran med vill jag nu även få visa några bilder från gården. Wettershus är beläget mellan Jönköping och Gränna och när man kommer på motorvägen tar man av på avfarten "Ölmstad". Efter några kilometer på små skogsvägar kör man under E4:an och är framme!

Att komma till retreatgården Wettershus är en möjlighet att både bokstavligt och bildlikt ta ett steg åt sidan. Att lämna vardagen och alla krav för att under några dagar bara få vara.

Gårdens huvudbyggnad liknar ett pepparkakshus i snön! I denna äts alla måltider och där finns storstugan där man kan sitta framför brasan i lugn och tyst ro.

Bordet är dukat inför middagen!

Bilden är tagen från "öppenhetens rum" där många av gårdens aktiviteter som meditationer och annat äger rum. Nere till höger skymtar gästlängan där alla gäster bor i enkelrum. Utsikten över Vättern, Visingsö och Västergötland är otrolig och måste upplevas!

Gårdens hjärta (i hård konkurrens med köket!) är det lilla kapellet där man samlas till morgon- och aftonbön.

I kapellet samlas man i en cirkel utmed väggarna. Ingen är först och ingen är sist.

Och mitt i kapellet och mitt i oss finns ALLT vi någonsin behövt.

I det stora och i det lilla andas det omsorg om gästerna...

...och överallt finns påminnelser om en omsorg som är ännu större!

Skulle du vilja vet mer om Wettershus eller retreater så kan du prata med mig eller gå in på Wettershus hemsida: www.wettershus.com

Jag åker till gården ganska ofta så om du skulle vilja åka med någon gång så är du välkommen med!

Jag avslutar med en dikt av Margareta Melin som varit med och byggt upp mycket av verksamheten på Wettershus. Dikten speglar väl retreatens och Wettershus tanke:

Stanna upp
andas ut
hämta andan.
Tänka efter
lyssna in
sova ut.
Vara här och nu
utan ambitioner
nollställd, öppen, fördomsfri.

Tid att drömma
och betrakta sina drömmar.
Möta allt som kommer
lära känna mer och mer
sitt mikrokosmos
och utan att värdera
ta i famn
sin sårbarhet och styrka.
Sin rädsla och besvikelse.
Sin längtan och sitt hopp.

Vandra inåt mot sitt hjärta
koncentrera sina vida cirklar
mot ett centrum som är tidlöst evigt.
Alla cirklars mitt
är en och samma.
Gud är livets källa
mitt i allt och alla.

Vi skulle inte törsta så
om inte källan fanns.
(M. Melin)

/Karina

Nej, Långaryds kyrka har inte förärats en skulptur av skulptören Giacometti, men tydligen ingår ett visst mått av akrobatik i kantorstjänsten. Belysningen måste vara vacker, samtidigt som kvällens artist, konsertpianist Nina Gade, inte ska bli bländad på pianopallen. Förutom att vara konsertpianist är Nina Gade docent vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn. Hur hamnade då en sådan stjärna i Långaryd?

Jo, vår danske präst Jens har varit föreståndare för Refugiet Fuglsang, en mycket viktig plats i danskt kulturliv, där Nina Gade ofta spelat. Och så knöts kontakten mellan Nina och Långaryds församling.


Musikgudstjänsten inleddes med att Jens talade över söndagens evangelium:

När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.” Jesus sade: ”Skall då jag komma och bota honom?” Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk.
(Matt 8:5-13)

Den kristna tron är unik bland världens religioner. Buddhister måste genom tusentals återfödslar slipa bort sina brister för att så småningom frälsa sig själva och nå Nirvana (utslocknande, det vill säga slippa att existera). Islam, å sin sida, är en handfast religion. Gör dina plikter (Islams fem pelare) och Inch Allah, om Gud vill, kommer du till paradiset.

Den kristna tron talar istället om tillit. Att, som officeren i evangelietexten, våga lita på Gud, våga tro att han vill dig väl. Och våga tro att han kan det som du inte mäktar med. Att tro är att ha en tillitsfull relation med Gud, som att bli förälskad. När man är förälskad blir det egna egot en bifigur i relationen. Våga lita på Gud!


"Min kärlek är korsfäst."

Så tog Nina Gade plats vid flygeln och vi fick höra himmelsk musik klinga från flygeln och växa i det heliga rummet. Det var musik av Haydn och Chopin. Till slut Liszts vackra musik som illustrerar tre av renässansförfattaren Petrarcas kärlekssonetter.

Klara och kyliga och lena vatten
där sina vackra lemmar
hon lade, den enda jag vill kalla kvinna;
vänliga gren mot vilken
(jag suckar när jag minns det)
hon lutade sin vackra rygg och midja;
blommor och gräs som täcktes
lätt av hennes klänning
och hennes vackra bröst;
heliga, stilla luft
där kärleken lät två vackra ögon öppna mitt hjärta;
- lyssna nu, ni alla,
till de sista sorgsna ord jag sjunger.


Nina Gade vid flygeln (och en dansk pipkrage i förgrunden). Det är en upplevelse att se händerna speglas i den blanka pianolacken på flygellockets undersida, när de flyger fram som lärkvingar över tangenterna. Det är också en upplevelse att se hur Ninas make, i en enda sammanhängande rörelse, ibland reser sig och vänder blad. Graciös som en balettdansör. Perfekt precision.

Så måste man jag ta tillfället i akt och säga att det är fantastiskt att Långaryds Prästgård har fortsatt att fungera som just en prästgård. En utpost för finkultur och bildning mitt i den småländska granskogen.

Tack!
Petter

Landeryds kyrkliga syförening har haft sitt årsmöte och nedan följer några bilder från kvällen:

Ordförande Aino Larsson höll i mötesförhandlingarna.

Intresserade syföreningsmedlemmar lyssnade och kom med idéer!

Inget symöte är fulländat utan några varv med stickorna eller virknålen!

Flitiga fingrar!

Efter väl genomfört årsmöte så var det så dags för kvällens höjdpunkt:

Risgrynsgröt och smörgås!!

Syföreningen har mycket på gång i vår. Den 21/2 packar man årets alla babypaket som sedan skickas till behövande mödrar. Denna packning är väldigt speciell och syföreningsdamerna jobbar hårt hela året för att samla material till paketen!

Givetvis kommer ett reportage från packningen då den är genomförd!!

På trettondagen var det en och annan Långarydsbo som valde att fira gudstjänst i vår systerförsamling Unnaryd! Där fick vi lyssna till vackra "christmas carols" framförda av Unnaryds kyrkokör!

Vi som satt i kyrkbänkarna fick också sjunga med i flera av sångerna som finns i vår psalmbok, t.ex. "Dagen är kommen" (ps. 122) och "Gläns över sjö och strand" (ps. 134).

Vår "egen" Petter ledde gudstjänsten och läste bibeltexter som beskrev hela frälsningshistorien.

Och eftersom Petter är Petter så hade han lagt omsorg på att ytterligare förklara och ge bakgrund åt de olika texterna!


Efteråt var det förstås en och annan flicka som ville ha en autograf!
(nåja, det kanske var konfirmander som skulle ha sina kyrkogångsböcker signerade...)


Något man kanske inte alltid tänker på är allt extra arbete kyrkvaktmästarna har med ljuständning och ljussläckning så här i juletid. Vi säger ett stort tack till er för att ni gör våra kyrkbesök extra mysiga och "juliga" så här års!!!

Julkrubban i Unnaryds kyrka.

Nu är julen över och vi går in i en period med lite mer vardag igen. Jag vet inte om ni funderat över Fritidsresors reklam? Där säger Mads Mikkelsen att "livet är inte dagarna som går utan dagarna man minns". Jag håller inte riktigt med honom, eller jag tänker att det kanske handlar om att göra dagarna som går till dagar man minns!

En alldeles vanlig, grå och trist januaritisdag med mycket på jobbet och ett tomt smörpaket i kylskåpet bär också med sig möjlighet till oväntade leenden och några goda ord. Ta vara på det dagen ändå ger och spara det i din tanke eller i en liten anteckningsbok. Även denna gråa, trista tisdag är en del av gåvan LIVET.

Och i vår församling har vi mycket roligt att se fram emot under terminen! I februari får vi till exempel besök från vår vänförsamling i San Salvador! Då kommer det att hända mycket!!

Mer om detta och annat som händer kan du läsa här, i vårt församlingsblad eller i annonser  HP.

Långt ute i den småländska obygden, alldeles på gränsen till Göteborgs stift finns en liten, liten församling med stor, stor kraft! Det är en församling som kanske inte så många känner till men den är känd och buren av Gud och det gör den till en rikt välsignad församling!!!

I denna församling finns till exempel:

Ett barn och ungdomsarbete med mycket glädje, många hyss och fokus på Jesus!

I denna församling finns också:

Vackra kyrkor som ibland inte räcker till åt alla som vill komma!

I denna församling finns:

Ricky!!! (Övriga kommentarer känns överflödiga, we just love you!)

I denna församling finns även:

En prästgård med en dansk präst och prästfru som vi alla tagit till våra hjärtan!

I denna församling finns:

En musikverksamhet som skulle få de stora konserthusen att häpna! (om de kände till den...)

I denna församling finns också:

Anna-Karin!! Vad säger man?? Vi är GLADA att vi har dig!

I denna församling finns också:

Rune!! En god, varm och "pillemarisk" herde! (På bilden flankerad av en alldeles, alldeles nybliven diakon)

I denna församling finns:

Människor med drömmar, visioner och konkreta planer för vad som ska ske under kommande år!

Det är med stor stolthet jag som kyrkorådsordförande i Långaryds församling summerar år 2011 och med förtröstan och tillförsikt ser fram emot år 2012. Vi har så mycket som är fantastiskt i vår församling!

Tack till alla anställda, frivilliga, förtroendevalda och inte minst alla kyrkobesökare som varit med och format år 2011. Nu får vi tillsammans be att även år 2012 blir ett välsignat Herrens år. Med Guds hjälp och våra förböner kommer det att bli så.

Käre Himmelske Fader,
Det nya året överlåter vi åt dig.
I dina händer befaller vi arbetet som förestår,
glädjen som du ger, prövningar som väntar oss,
ja, även skilsmässan från detta livet, om det år som kommer
blir vårt sista.
Låt varje dag få föra oss närmare dig.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi dig.
Amen.

(ur sv. psalmbokens bönbok, något bearbetad)

/Karina

(Bilderna i detta inlägg är ett litet, litet urval av alla de biler som tagits och publicerats på bloggen under året. Vill du se mer av vår verksamhet så är det bara att leta i bloggarkivet! ...och även om du tittar på allt i bloggarkivet så är även detta bara ett litet urval av verksamheten. Alla syföreningsmöten, församlingskårsmöten, andakter på Höstro, Stor och liten samlingar o.s.v. kommer sällan med. Har du bilder eller önskemål om vad som skulle kunna vara med på bloggen så prata med Petter eller Karina!)

 

Man vet att det snart är jul när...

...granen står tindrande utanför Landeryds kyrka och det till och med är lite snö på marken!

Man vet att det snart är jul när...

...alla ljusen brinner i adventsljusstaken!

Man vet att det snart är jul när...

...vi sjunger psalm 113, det är en ros utsprungen!

Man vet att det snart är jul när...

...bänkljusen ställt sig i givakt i väntan på att få lysa upp den mörka julnatten!

Man vet att det snart är jul när...

...blicken gärna vilar en extra stund på glasmosaikkorsets Jesusbarn.

Man vet att det snart är jul när...

...de duktiga tjejerna i ungdomskören sjunger orden som alltid rör mig till tårar:

Betlehem ligger så ödslig och grå,
änglar och herdar de samlas ändå.
Åter vill lamm och små barn hinna gå
till stallet där undret ska ske.
Murar som byggs runt en stad och ett land,
dörrar som stängs när en värld står i brand.
Hjärtan som hårdnar där hoppet försvann,
de hindrar ej människor att se:

I denna natt blir världen ny,
det händer i en avstängd by.
Och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig.

Barnet vi firar är blod av vårt blod.
Stallet är frihetens ödmjuka bo.
Stunden är helig och sången är god,
den klingar av kärlek och tro,
Paradis doftar av jord nu i natt.

Jorden tar himlen i famn likt en skatt.
Stjärnorna blinkar till änglarns skratt.
Från stenar skall lovsången gro:

I denna natt blir världen ny,
det händer i en avstängd by.
Och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig.
I natt skall markens herdar le
sedan böjer sig de vise tre.
I Betlehem skall alla se
att himlen öppnar sig.

Från berg till berg
spids sången i natt.
Från by till by
skall världen bli ny.
Dörrar sprängs upp
och murar rivs ner
när Kristus, vår vän
föds i var och en.

Betlehem ligger så ödslig och grå.
Änglar och herdar de smlas ändå.
Åter vill lamm och små barn hinna gå
till stallet där undret ska ske.


Och tänk, vi hinner också dit om vi bara vill!
(Bilderna är från söndagsmusiken i Landeryds kyrka den 18/12)

/Karina

Som det tidigare berättats på vår församlingsblogg har allas vår kära Helen Skoogh blivit utsedd till årets ungdomsledare i Hylte kommun!
I torsdags var det så dags för prisutdelningen i samband med kommunfullmäktiges sammanträde. I motieringen sägs bland annat att Helen fick priset för "sin omtanke och tydlighet med en stor portion humor"!

Vi som känner Helen kan bara hålla med! Och vi som känner Helen blir knappast förvånade över att Helen när hon fick chansen att låna mikrofonen passade på att berätta om vår vänförsamling i San Salvador (bevis på Helens omtanke)! Vi blir inte heller förvånade över att hon sedan ställde fram en tom glasslåda (bevis på Helens humor!)och uppmanade kommunfullmäktigeledamöterna att skänka en slant till vänförsamlingen! Vi förvånas inte heller över att de lydde hennes uppmaning (bevis på Helens tydlighet) och att de skänkte 1178 kr till våra vänner i San Salvador!

Oj, vad vi tycker om dig Helen.

(OBS! Bilden är inte från prisutdelningen!)

/Karina

I tisdags (13 december) var det luciagudstjänst i Långaryds kyrka. Eleverna på Landeryds
skola (som har övat en del med Ricky) framförde ett mycket fint och högljutt luciaprogram.


Lucia med tärnor ställer upp sig under läktaren. (Och nej, det är inget spöke i nedre högra
hörnet. Det är en kille i vit skjorta som passerar i hög fart)


"Natten går tunga fjät kring gård och stuva..."


Eleverna på Landeyds skola. Högt och bra sjöng de.


Sedan kallades "fröknarna" fram och fick presentpåsar som tack för terminen.


En präst fanns förstås på plats också och dagen till ära hette hon Mia Schulz Wigelsbo,
känd bland annat från sin roll som Åsnan i den storslagna uppsättningen av Julevangeliet
med Mamma Mu och Åsnan. Hon talade bland annat om den gyllene regeln och att människor
är som julklappar - det är visserligen trevligt med en snygg förpackningen, men det är
innehållet som räknas i sista änden. Sedan läste hon välsignelsen över dem av oss som
ville ta emot den. (Sådant är viktigt, annars kan man få Skolverket på sig. Fast kan ju le
lite när prästen balanserar på lina för att inte säga för religiösa saker, samtidigt som barnen
sjunger sånger med ett budskap som är kristnare än mången predikan. Men det kanske inte
räknas om man sjunger det?)

Frid och välsignelse!
Petter

Här följer ett litet reportage om vad som kan hända en fredagförmiddag (9/12) i Långaryd.


Det var många nyfikna barn i kyrkan. Dels var det barnen och mammorna från Stor och liten,
och dels var det förskolebarnen från Solgläntan (även känt som dagis). De hade gått dit i ett
förfärligt väder med regn och (nästan) storm. Ganska så blöta kom de till kyrkan. Men vad var
det de var så nyfikna på? 


Jo, det ska jag berätta! I en korg på pianopallen låg den lille Jesus.
 

Och Åsnan och Mamma Mu var också där. De undrade om barnen, mammorna och fröknarna var
var kalvar och kossor. Och sedan berättade de om hur det var när de var med i stallet i Betlehem
den där första julen.
Åsnan tyckte att hon var viktigast i berättelsen för det var ju hon som tog Maria och Josef (och så
Jesus som låg i Marias mage) till Betlehem. Mamma Mu tyckte att hon var viktigast eftersom det var
hennes stall. Och så berättade de om att det kom en massa andra till stallet när Jesus hade fötts - det
herdar och kungar och Mamma Mu kan svära på att hon så en ängel eller två skymta förbi också.

De där kungarna som hälsade på hade med sig presenter till Jesus. Åsnan och Mamma Mu ville också
ge Jesusbarnet en fin present. Åsnan tyckte att hö nog kunde vara en var present, för det är det finaste
hon vet. Mamma Mu protesterade och sa att Jesusbarnet nog inte äter hö, det gör nästan inga barn. (Fast
när Åsnan frågade barnen påstod flera stycken att de visst äter hö.) Mjölk däremot, är en bra present,
tyckte Mamma Mu.
 

Sedan fick alla gå fram och titta och känna på julkrubban. Mamma Mu och Åsnan var så stolta
att de hade fått vara med i Betlehem.


Det fanns en hel del andra spännande saker man kunde titta på i kyrkan också. Det sjöngs en hel
del fina sånger också. Blinka lilla stjärna, Nu tändas tusen juleljus, Mamma Mu, och Bä, bä vita lamm.


Efteråt bjöds det på lussekatt, pepparkaka, klementin, saft, kaffe, thé och trevlig samvaro
i församligshemmet. Anna-Karin spelade och sjöng en trudelutt.

(Och för den något mer vuxne läsaren som kanske tyckte att det var något bekant över Mamma Mu
och Åsnan, så kan det ju nämnas att de gestaltades av diakon Anna-Karin Samuelsson och högvördiga
kyrkoherden uti Burseryd, fru Maria Schulz Wigelsbo.)

Jag upptäckte att Växjö sift har en julkalender. Bakom många av luckorna finns glimtar ur biskop Jan-Olofs fantastiska herdabrev Glädje för hela folket.



HÄR hittar du en länk till de luckor som öppnats hittills!

Allt gott i Kristus!

Petter

En hel vecka försenat (kan det månne bero på den berömda julstressen?) kommer här några bilder från julbasaren som Långarydsföreningar i samverkan anordnade i Nyarps bygdegård den 3/12.

Glada men något frusna KU:are stod i ett tält utanför bygdegården och sålde glögg och vinterdryck till sugna besökare. Det allra fiffigaste med att köpa den goda drycken var att betalningen gick till vår vänförsamling i San Salvador!

Inne i den välfyllda bygdegården bjöds det på stämningsfull Luciasång med både barn och äldre i det fina Luciatåget!

Anna ledde allsången!

Bengt-Åke och Anita sålde lotter med hjälp av en gammal hederlig tombola! Och nästan alla vann något! (Jag vann en chokladpeng!)

Ungdomskören, här förstärkt av ungdomliga Anna Roos, sjöng julsånger!

...och sist, men inte minst viktigt, fick Gunnar berätta om sina önskningar för självaste tomten!

Vi kan vara tacksamma som lever i en bygd där entusiaster tar sig tid att ordna sånt här och där befolkningen tar sig tid att komma!

I söndags (4 december 2011) inbjöd Långaryds och Landeryds kyrkokör, med Ricky i spetsen och tillsammans med Gislaveds kammarorkester, till sin traditionella julkonsert. Det var en mycket stämningsfull och proffsig upplevelse för oss som var där.


Ricky och Jens pratar ihop sig och gör en sista snabbkoll innan musikgudstjänsten börjar.


Såhär konstnärligt blir det om man råkar fota parkeringsvakterna med blixt. Tydligen fungerar
reflexvästarna riktigt bra! När parkeringsutrymmet är begränsat och musikgudstjänsterna stora
gör de frivilliga parkeringsvakterna en ovärderlig insats. Det går förstås an att vara parkerings-
vakt om sommaren när det är varmt och skönt och en lätt bris fläktar över Munkahättan, men
när det är regn och rusk, som i söndags, är de värda en alldeles särskilt stor eloge!


Kyrkan var precis lagom välfylld. Jens har hälsat alla välkomna och är på väg till sin plats
i första bänken.


Kvällens solist var Ove Gotting, verksam framförallt i Jönköping och 2011 års mottagare
av utmärkelsen "Årets körledare". (Är det någon mer än jag som funderar på att nominera
en viss walesare i vår närhet inför 2012?)


"När Ricky dirigerar står blixten stilla." - gammalt kyrkordspråk. Och det är inte heller
helt lätt att få en skarp bild på honom "in action".


Men det finns förstås duktiga solister även i kyrkokören, till exempel Per Dahlström, vilken,
såsom traditionen bjuder, var solist till stycket Davids psalm (eller "Farornas konung" som
det skämtsamt kallas i kören).


Även Gislaved kammarorkester har skickliga solister, till exempel trettonåriga(!) Bori
Brezovszky, som för sin tolkning av Paganinis Cantabile fick kvällens första (om jag inte
missminner mig) applåd. Och det var en mycket välförtjänt sådan.


Marie Carlsson från Nissaryd heter en annan duktig solist som sjöng I denna natt blir
världen ny, skriven av Carola Häggqvist med flera. Ricky jämförde Marie med låtens
upphovskvinna, men jag tycker nog att Marie är både snyggare och trevligare än
La Carola.


Jens Bøggild ("prästen i prästgår'n" som han också kallas) ledde kvällens andakt och
det gjorde han med den äran. Och så är det något visst med en dansk "præstekjole".
Särskilt bra gör den sig framför vår predikstol, som trots att den är från 1756 är drygt
hundra år yngre än det mode som "konserverats" i den danska prästdräkten.


Så, efter att Ricky bestämt sig för att hoppa till "desserten", avslutades musikgudstjänsten
med O helga natt, Koppången och Den heliga staden.

Guds frid och välsignelse!
Petter

I fredag firade Kyrkans Unga Petters tjugotvåårsdag (lite för tidigt) med att ha pensionärsfest i Unnaryds församlingshem.


Efter att, med tramporgelsackompanjemang, ha sjungit Glädjens Herre gick
pensionärerna till kaffebordet, där det dagen till ära fanns inte mindre än nio
sorters kakor (varav sex hemmabakade).


Med van (och något darrig) hand serverade Anna i Norr-Remma kaffet.


Darrig var däremot inte Alfred i Sör-Remma som drack sitt kaffe på traditionellt
vis, det vill säga på fat.


Efter kaffet var det dags för allsång med fina och välkända gamla melodier
som Rosa på bal och Drömmen om Elin.


Sedan var det dags för bingo. Petter i Sör-Remma ansvarade för "drakulan".


Koncentrerade pensionärer med bingobrickor.


Efter bingospelet tackade Anna i Norr-Remma (som vann kvällens bingo) för
ett fint program och överlämnade en present till Petter. Presenten var en burk
inlagd rödkål.


Så följde dans till klassiska Sven-Ingvars-låtar som Det var dans bort i vägen.


På dansgolvet.


Jenny i Nissaryd och hennes kusin Lisa i Nissaryd skakar loss.


Vi provad även på modernare danser som breakdance, även om resultatet
mest liknade en skalbagge som vält.


Johanna i Nissaryd och Petter i Sör-Remma.


Några av festens yngre deltagare.


Och så dansades det vidare innan det var dags att åka hem.

I tisdags (29/11) hade 3XT julavslutning. Som traditionen bjuder så var det ett "knytkalasjulbord" som stod på programmet!

Gunnel hade fått den ansvarsfulla uppgiften att fixa prinskorv och köttbullar!

Helen fick uppgiften att öppna kexpaketen (det kan vara nog så komplicerat...)

Så här fint var det dukat! Snacka om JULBORD!

Äntligen var det dags att förse sig. Ella och Anna-Karin ser väldigt hungriga ut...

För många av oss var detta årets första julmat och den är ju alldeles särskilt god!

Efter all den goda julmaten överraskade Anna-Karin oss med julklappsleken!

Första delen av leken går ut på att få två lika tärningar och då får man ta ett paket från mitten av bordet. En del fick många paket och en del inga alls... Tur att alla ändå är glada!

Deltagarna gjorde sitt bästa för att få tärningarna att falla på rätt sätt!

När alla paket är utdelade kommer vi till lekens andra del. När deltagarna då får två lika på tärningarna får de stjäla ett paket från någon av de andra runt bordet. Denna del av leken sker på tid och ingen vet när slutsignalen går...

Äntligen fick vi så öppna våra paket! Här visade alla deltagare sin allra finaste sida och delade med sig så att alla fick paket!

Efter avslutande andakt tackade vi vår diakon Anna-Karin för den här terminen. Vi är så glada att hon är med oss i vår 3XT-grupp och vi ser redan fram mot nästa termins roliga aktiviteter!

Eftersom det handlat mycket om julklappar i detta blogginlägg kommer här avslutningsvis några julklappstips:

Till en fiende - förlåtelse.
Till en vän - ditt hjärta.
Till en behövande - din hjälp.
Till alla - barmhärtighet.
Till varje barn - ett gott exempel.
Till dig själv - respekt.

Det är minsann inte bara Tisdagsklubben som kan baka pepparkakor! KU kan också!


Härom fredagen träffade nämligen KU i Unnaryds församlingshem för att göra
just det.


KU:are och pepparkakor.


Petter fick lite smått panik för KU:arna inte började från kanten av degen, inte
stansade ut pepparkakorna tillräckligt nära varandra och dessutom åt för mycket
av degen. Anna-Karin, å sin sida, konstaterade lugnt att det är tur att Petter inte
ska bli förskollärare.


Förutom att baka pepparkakor spelade vi Wii också. (Det är ett tv-spel med
trådlösa kontroller. Spelar man till exemple ett tennisspel, så ska man slå med
kontrollen i luften som om man hade en tennisracket i handen.) Här spelas ett
bilspel.


Därefter åt vi upp de något brända pepparkakorna. Nelly hittade en konfirmandbok
och utförde alla tester som fanns i den på Sofie. (Till exempel "Vilken bibelbok passar
dig bäst?")


Rebecca och Elina tyckte att det var roligare att fjanta sig framför kameran.
Det finns egentligen bara en risk med det, och det är att man kan råka hamna
på bloggen.


Petter och Anna-Karin råkade också fastna på bild.

Ett litet barn av Davids hus
ska göra vinternatten ljus.
Ett barn ska hjälpa oss att tro,
här mitt ibland oss ska det bo.

Ett barn som kommer ifrån Gud
ska lära oss sin kärleks bud.
Det är advent, och än en gång
ska jorden höra änglasång.

(Sv ps. 736 1-2)

På första söndagen i advent firade vi en härlig familjegudstjänst i Landeryds kyrka som var alldeles fullsatt! Till församlingens stora glädje ramlade det in en hel busslast pensionärer från Tranemotrakten som valt att fira gudstjänst i lilla Landeryd!

Ricky hade fått fantastisk hjälp vid orgeln av duktige Robin Rumpunen som spelade!

Tisdagsklubben dramatiserade dagens evangelium om Jesus som kom inridande i Jerusalem.

En vild och lite tokig åsna hade de fått tag på...

Vår duktiga barnkör sjöng medryckande för oss!

De fick med HELA församlingen i sin avslutande rörelsesång! En del diggade som synes loss lite extra!

Vi fick också glädjen att ta emot en ny liten medlem i Guds stora familj eftersom lilla Ellie Ingrid Linnea döptes under vår gudstjänst. Vi ber om Guds rika välsignelse över Ellie och hennes familj!

Än dröjer det länge innan Liam Burton behöver använda sig av någon rullator... Men bilden sammanfattar ändå väl denna gudstjänst där alla, från den yngste till den äldste och orörlige, fick mötas inför Guds ansikte!

Efter gudstjänsten var det då dags att gå in i församlinshemmet och smaka på de där utlovade pepparkakorna som tisdagsklubben bakat!

Många fikasugna och härligt välfyllt blev det även i församlingshemmet!

Behållningen från kyrkfikat och tillhörande lotterier går oavkortat till vår vänförsamling i San Salvador som just nu lider nöd efter svåra översvämningar. En del av pengana kommer att användas till julklappar åt församlingens barn.
Nedan glada lottköpare!

Tack till alla som varit med och bidragit på olika sätt till denna söndags gudstjänst och kyrkfika!

Ett barn ska hjälpa oss att tro,
här mitt ibland oss ska det bo.
Det är advent, var glad, tänd ljus
för frälsaren av Davids hus.
(Sv. ps 736:3)