Andra söndagen i fastan

0kommentarer

En alldeles vanlig söndag. En i mängden av alla söndagar. Nästan en vardagssöndag... Vad skulle kunna göra den värd att minnas? Vad skulle kunna göra den värd att dokumentera?

Kanske att...

...vi redan i dörren till kyrkan togs emot av en alldeles bedårande söt kyrkvärd?! Aino hade fått mycket god hjälp av barnbarnet Emmy som välkomnade kyrkobesökarna!

Det som också gör den värd att minnas är...

...att vi fick fira vår gudstjänst just i solnedgången! Den som någon gång varit i Landeryds kyrka just när solens sista strålar når över granhäcken vet att dessa strålar letar sig in bakom glasmosaikkorset på ett alldeles speciellt sätt. En liten extra gåva från vår Herre. (Bilden gör inte rättvisa åt det jag försöker beskriva, man måste uppleva det på plats!)

...och Rune talade om en Jesus som ibland inte heller orkar vara så där genomtrevlig. Rent av en mänsklig Gud. 

Något som också gör denna söndag värd att minnas är...

...Kristins postludium där hon sjöng Tomas Boströms "Innanför":

Innan verkligheten vaknat
har du vakat över mig.
Innan första andetaget
har jag andats djupt i dig.
Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta.
...
Innan livet ens har börjat
har du burit det till slut.
Innan döden slutit in mig
har du öppnat vägen ut.
Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta.

Och innanför och utanför kyrkan smyger sig mirakel efter mirakel på oss...

...och de där små krokuslökarna som Tisdagsklubben planterade i september har nu stuckit upp sina blad och knoppar!

Visst var detta en söndag värd att minnas och dokumentera?!

/Karina

Kommentera

Publiceras ej