02 Mar

16:44

När man får en stund av sinnesro

0kommentarer
Söndagskväll i Landeryds kyrka. Därutanför smyger sig vårvintermörkret stilla på, här inne råder ett mjukt och fridfullt ljus.
Om och om igen får vi sjunga orden från Psaltaren 139:
 
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
 
Till slut blir orden våra egna och känns alldeles sanna och självklara.
Vi tänder de där små fladdrande, flämtande ljusen och slås av hur lika de är oss. Vi vill lysa och brinna men orkar inte alltid. Och när vi är som tröttast och helt utan kraft så duger vi också. Någon känner oss utan och innan. Någon vet vilka vi egentligen är och kommer att bli.
 
Möt mig nu som den jag är,
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig.
(Psalm 767)
 
För en liten stund får vi andas frid och samla energi inför en vardag som inte alltid är så enkel att hantera.
 
/Karina
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

03 Feb

19:09

När man tänker på platta paket

0kommentarer
Jag har varit lite frånvarande på bloggen de senaste veckorna och det beror till stor del på att jag varit mitt i en köksrenovering och jag har då haft lite svårt att fokusera på annat...
 
En sak har i alla fall slagit mig där jag gått omkring i stöket,
nämligen att livet nog är som ett platt paket...
(Här finns en viss risk att någon drar en parallell till pastor Janssons klassiska "Livet är som en påse"...)
 
Men jag tänker att det nog är så att vi får alla delar, alla förutsättningar, men sedan är det upp till oss att montera ihop delarna. Att göra något vettigt av det hela.
Och precis som med de där platta paket så finns det hjälp att få, en bra instruktion att följa. Och skulle vi inte få ihop delarna så kan vi alltid kontakta supporten.
 
"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna,
bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber,
han får, och den som söker, han finner,
och för den som bultar skall dörren öppnas."
(Matteus 7)
 

/Karina
KARINAS TANKAR
Kommentera

28 Dec

09:11

Vinter

0kommentarer
Så kom den ändå till slut. Vi vet väl inte hur långvarig och intensiv den blir men nu är den här och det med besked!
Jag menar förstås vintern!
I skogen står de allra mest fantastiskt julklädda granar man kan tänka sig!
Någon har lagt stor omsorg på att täcka varje gren med små gnistrande iskristaller.
Och har man riktig tur så kan man rent av få se den ovanliga, men så här års ändå förekommande, snöfjärilen!
(Vill du tvunget ha en mer vetenskaplig förklaring så är min gissning spår efter hoppande ekorre!)
Och ljuset.
Det krispiga, pastellfärgade.
Fullt av hopp!
 
Vi är aldrig så ensamma som vi ibland tror.
Gud är också där.
 
/Karina
 
 
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
(ur Psaltaren 139)
KARINAS TANKAR
Kommentera

20 Dec

15:19

När man känner av julstressen

0kommentarer
Är du stressad över allt du borde hinna innan jul?
 
Det behöver du inte vara.
Julen känner inte till några "måsten".
Den bryr sig inte om nyputsade fönster och hembakta kakor.
Den kommer bara smygande ändå, hur som helst.
Allt du behöver göra är att lugnt vänta.
Julen kommer alltid som den ska.
 
/Karina
 
Ty ett barn varder oss fött,
en son bliver oss given,
och på hans skuldror
skall herradömet vila;
 och hans namn skall vara:
 Underbar i råd,
 Väldig Gud,
 Evig fader,
 Fridsfurste.
 Så skall herradömet varda stort
 och friden utan ände
 över Davids tron
 och över hans rike;
 så skall det befästas och stödjas
 med rätt och rättfärdighet,
 från nu och till evig tid.
 HERREN Sebaots nitälskan
skall göra detta.
(Jes. 9)
KARINAS TANKAR
Kommentera

27 Nov

16:11

När man får lite novemberljus

0kommentarer
Vi är en samling tappra själar, vi nordbor, det måste man ändå tillstå.
Hörde på radio att vi hittills fått 45 minuter solsken i november men den statistiken har nog fördubblats denna torsdagseftermiddag!
Ett varsamt och mjukt ljus, som en smekning över kinden en sorgsen dag.
Som en stilla viskning i den smygande skymningen:
Var inte rädda, jag är alltid med.
Också i mörkret.
 
/Karina
 
Jag är med er alla dagar till tidens slut.
/Jesus
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

19 Nov

16:31

När man får kura novemberskymning

0kommentarer
Det är något så stillsamt och rogivande med novemberskymningen. Den som börjar redan vid tretiden och som förvandlats till mörker strax efter fyra.
 
Det är som om skymningen vill uppmana till vila och nedskruvade krav. Den ber oss att bara vara en stund, tända ett ljus, andas.
Och även naturen går till vila. Några månader då kraft ska samlas för den vår som än en gång skall komma.
 
Utan vila ingen återväxt.
 
/Karina
 
Kornet har sin vila djupt i frusen jord, 
är ej dött, det väckes av ditt skaparord.
Kärlek från Gud, åt allting ger du liv.
Kärlek med ditt ljus kom, 
kom och hos oss förbliv.
(Sv. ps 204)
 
 
 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

02 Nov

11:38

Sinnesromässa på alla helgons dag

0kommentarer
Alla helgons dag fick vi avsluta på bästa tänkbara sätt,
nämligen genom att fira sinnesromässa i Landeryds kyrka.
Julia och Julia från Burseryd spelade tvärflöjt för oss. Hon till höger heter Samuelsson i efternamn, vad hon till vänster heter i efternamn vet jag tyvärr inte. Och hon i mitten är ju bekant för oss alla! (Rebecka Josefsson)
Vi fick en stund av vila och kanske lite eftertanke. En stund av gemenskap inför vår Herre som ser och älskar var och en av oss även om vi inte är några helgon...
Och vi fick tända var sitt ljus. Visst flämtar och fladdrar de ibland och något lutar lite oroande men de har ändå kraft att lysa.
 
Och när vi kom ut på kyrktrappan kunde vi se alla ljus på gravarna.
De som vilar där var inte heller några helgon men de är inte bortglömda.
Det brinner små ljus även för dem.
Ingen går spårlöst förbi.
 
/Karina
 

.De skall gå till den heliga staden
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom
porten till en okänd värld, till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld, i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis. De skall dansa där.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång

(Ps. 172)

 

KARINAS TANKAR REPORTAGE
Kommentera

31 Oct

17:38

När man får minnas dem som inte längre är med

0kommentarer
Allhelgonatid. Tid för saknad. Tid för tankar. Tid för vemod och kanske kvardröjande smärta.
Tid att vårda sina minnen.
Sakta lär vi oss något viktigt om livet. Vi lär oss att kärlekens konsekvens är att en dag sakna mer än vi trodde var möjligt
men vi inser också att det var värt sitt pris.
Tacksamheten för det vi hade växer sig större än sorgen över de förluster vi gjorde.
Och vi vågar tro att någon bevarar dem vi mist.
Genom död och till liv i Guds kärleksfulla närhet.
 
/Karina
 
Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro 
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.
(Sv. ps 758)
KARINAS TANKAR
Kommentera

21 Oct

17:12

När man får en stund av vila

0kommentarer
Då, i somras, när mitt liv och mina tankar var så präglade av oro för en skruttig gammal pappa kom jag i alla fall i väg till Gotland några dagar.
Det blev en annorlunda resa där jag hade svårt att fokusera, svårt att vara där.
 
Men en förmiddag, på den plats jag älskar allra mest på ön, så fick jag lov att landa för en stund. Jag fick vila.
Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig.
 
Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du lita, lita, lita på mig.
(Sv. Ps. 755)
 
Och sedan kunde jag resa mig, något starkare, och orka några steg till.
/Karina
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

20 Sep

09:14

När man är på en kastanjeresa

0kommentarer
Trogna bloggläsare minns kanske att jag i våras skrev ett par inlägg om mitt kastanjeträd där hemma.
För 15 år sedan plockade jag upp en liten hård och blank och brun kastanj i Kristianstad och den fick följa med hem och stoppas i jorden i min trädgård.
 
I våras blommade mitt träd för allra första gången.
Och i går när jag klippte gräsmattan råkade jag köra över en liten grågrön "knöl", och där inuti...
...låg den mest fulländade lilla kastanj.
Så nu står jag här igen med en liten hård och blank och brun kastanj i min hand.
En biljett till ännu en skapelseresa.
En oförglömlig färd.
 
/Karina
 
"Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt." 
(Joh 12:24)
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

18 Sep

15:56

När man tänker på nåden

0kommentarer
Oj, vilka sensommardagar vi upplever så här lite drygt halvvägs in i september!
Kanske försvann din sommar, liksom min, bakom oro och allt det svåra som också hör livet till?
Jag tror dessa sensommardagar är för oss!
 
Eller kanske förmådde du ta vara på varje solstråle, varenda sommardag?
Jag tror dessa sensommardagar är för dig!
 
En kär vän liknade en gång nåden vid ett kantarellställe.
Vi behöver inte plantera dem.
Vi behöver inte vattna eller sköta dem.
Vi behöver inte ens förtjäna dem.
Vi kan bara skörda.
 
/Karina
 

Oändlig nåd mig Herren gav
och än idag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
var blind men nu jag ser.

Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.

Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.

Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord.

(Sv ps. 231)

 
KARINAS TANKAR
Kommentera

11 Sep

09:13

I mognadens tid

0kommentarer
Det är väl trots allt så nu att sommaren sakta glider oss ur händerna.
Vi märker det i morgondimman, i kvällsmörkret, i naturen som långsamt stillnar och kommer till ro.
 
Visst kan vi känna vemod och saknad.
Sommaren är så kort och hösten och vintern känns så lång.
Men nu kommer också mognadens tid.
Allt det sommaren gav finns lagrat i frukten.
Solskensdagar,
hällande regn,
oväntade vindar,
insektsangrepp,
ljumma julinätter.
 
Så mycket som är vackert. Så mycket som är svårt. Allt finns samlat i det som är mognad.
 
Och en dag kommer trädgårdsmästaren och hämtar sin skörd. Med varsamma händer lossas frukten från grenen. Försiktiga fingrar skrapar bort de angrepp som skadat och gjort illa.
 
Han böjer sig ner och drar in den friska och syrliga doften.
Doften av mognad.
 
/Karina
 

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn, 
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig. 
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår. 
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand. 

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort och 
inte ens en sparv till marken faller ner, om inte 
du har stakat ut när livet börjar och tar slut. 
Vart än jag flyr så finns du där, 
du har mig mycket kär. 

Som luften sluter om varenda dal och höjd, 
som vattnet fyller ut de stora havens djup: 
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, 
vart än jag går. För varje andetag är ditt: 
Du bor i livets mitt. 

Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner, 
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll. 
Men blomman som i vila går ska snart slå ut 
i evig vår och vad som sås i ringhet här du 
ger sin blomning där.

(Psalm 798)

KARINAS TANKAR
Kommentera

18 Aug

16:57

När vi får tända ett ljus och säga Tack

0kommentarer
En dag står vi där.
Med fumliga händer får vi tända ett ljus och viska vårt Tack.
 
Tack för dem vi hade.
Tack för de omistliga vi mist.
 
För det är ju så. Vi har varandra bara som lån och en dag ska vi lämna tillbaka.
Lämna tillbaka i de trygga händer som varsamt räcks fram.
Våga lita på att också vi en dag ska välkomnas av Faderns öppna famn.
 
 
Käre himmelske Fader,
Hjälp oss att se de gåvor du lånar oss.
Hjälp oss att förvalta den tid vi får med varandra.
Amen.
 
/Karina
 
 

GAMMAL FÄBODSPSALM

Tack o liv, för allt du tog och allt du gav
för vänner, blommor, träd
Tack för allt det svåra som vi lär oss av
på strävsam färd

Tack o käre Fader, för att jag en gång
får i din himmel bo
Den långa evighetens dag
i stilla frid och ro

Snart öppnas porten till min Faders hus
Han nämner milt och ömt mitt namn
Och jag skåda ska ett stort och mäktigt ljus
Hans varma famn
Ja, jag skåda ett stort och mäktigt ljus
Hans varma, vida famn

Tack liv, för det vackra
Tack liv, för kärlek som du gav
Tack o liv, för allt du tog och allt du gav
Tack för sol och tack för regn
Tack för att jag ser bortom den mörka grav
ett himmelskt hem

 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

15 Jul

09:19

När det är som det är...

0kommentarer
Jag är ledsen att uppdateringen på vår församlingsblogg just nu är obefintlig.
Jag lovar bättring, kanske inte just nu men snart.
 
Jag hoppas i alla fall att du har en fin sommar och förmår se och njuta av de där små undren som dyker upp längs din väg.
En blommande Cikoria i trädgårdens fikahörna.
Mogna smultron i vägkanten.
 
Små hälsningar från en kärleksfull Skapare.
 
/Karina
KARINAS TANKAR
Kommentera

22 Jun

21:00

Söndagsskoleminnen

0kommentarer
Nästa söndag kl 18 spelar Jazzcats i Landeryds kyrka och innan dess är det tänkt att vara en liten utställning med temat "söndagsskoleminnen" i församlingshemmet från kl 16.00! Har du något gammalt söndagsskolminne liggande? Kanske ett fotografi, ett tidningsurklipp, någon liten sak eller en sondagsskolebok? Ta i så fall med detta till församlingshemmet!!
För egen del har jag rotat lite i mina gömmor och då hittade jag söndagsskoleböcker från min tid i Landeryds missionsförsamlings söndagsskola på 70-talet.
 
Följande bilder är från min söndagsskolebok från 1974 då jag var 7 år. Redan då hade jag en förkärlek för att kommentera bilder...
Ja, det är han sannerligen!
Ja, men visst!
Jag var redan då en hejare på olika musikinstrument!
  
(Jag vet inte riktigt hur denna bild hamnade i min söndagsskolebok faktiskt. Kopplingen till det kristna budskapet är kanske inte alldeles självklar men jag hade säkert en god tanke..!)
 
/Karina
 

Vi sätter oss i ringen
och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon
som tycker om varann.

För Gud är allas pappa
och jorden är vårt bo.
Och vi vill vara vänner
med alla, må ni tro.

Tack gode Gud för jorden
och alla människor.
Gör en familj av alla
en enda jättestor.

 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

11 Jun

16:13

Annandag Pingst

0kommentarer
Annandag Pingst är ju helgdagen som för ett antal år sedan fick stryka på foten för att Nationaldagen istället skulle få bli en helgdag.
Och på något sätt var det som om den också försvann ur kyrkans medvetande och förvandlades till en måndag, vilken som helst!
 
Men nu känns det faktiskt som om vi trots allt återerövrat denna dag genom att fira den med en gudstjänst i vår församling. Jag ska erkänna att det kändes lite konstigt och motigt att kliva av vardagen och in i kyrkan men väl där var det värt "besväret"!
I andakten pratade Mia om att vi är som en handske. Det är först när något fyller oss (Helig Ande) som vi blir riktigt användbara. En bra och tänkvärd liknelse.
Vi fick tända ljus för oss själva eller något vi bar på. Små flämtande lågor som är en del av världens ljus.
Vi fick fira nattvard tillsammans.
 
Och som så många gånger förr fick vi en hälsning av vår fantasirika och kärleksfulla Fader. Denna kväll fick han det att se ut som om det låg diamanter i den lilla glasburken (som säkert har ett fint namn som jag inte kommer på...). Altarduken fick lysa i regnbågens färger. Det var fint. Sådan är vår Gud.
 
/Karina
 
KARINAS TANKAR REPORTAGE
Kommentera

01 Jun

19:11

Högmässa på söndagen före Pingst

0kommentarer
Hjälparen kommer är det hoppfulla temat denna söndag då vi firade högmässa i Långaryds kyrka.
Bo ledde gudstjänsten och Susanne spelade.
Vi delade bröd och vin i den måltid som vill påminna oss om det stora som en gång hände. Den gången då hopplösheten utrotades ur världen.
För Jesus är aldrig längre bort än att vi, om vi ser på honom, alltid får en kärleksfull blick tillbaka.
 
/Karina
 
Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. 
Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen;
ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ”Abba! Fader!” 
Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn.
Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar,
om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.
(Rom 8:14-17)
KARINAS TANKAR REPORTAGE
Kommentera

25 May

18:47

När man tänker på bönen

0kommentarer
Någon av er kanske minns att jag för några veckor sedan skrev om min glädje över ett kastanjeträd som jag för 15 år sedan planterade och som nu äntligen hade knoppar!
 
Natten efter inlägget kom frosten.
Inte bara en natt och någon enstaka minusgrad utan natt efter natt med 3-5 minusgrader.
 
Jag ställdes inför ett litet dilemma.
Får man i en trasig och hungrande värld uppta Guds dyrbara tid med något så banalt som en bön för några kastanjeknoppar?
 
Jag tror faktiskt man får be om banala saker också.
Vi blir alltid lyssnade på.
 
Ändå blir det inte alltid som vi vill och ber och hoppas.
Det där är svårt att förstå.
Min tro är att vi en dag får svar på varför.
Allt kommer att bli bra till slut där hamma i vår Faders hus.
 
Och vi blir alltid lyssnade på.
 
 
Men hur gick det med kastanjeknopparna då?
Jo då, någon höll en värmande hand runt de små knopparna.
Kastanjeljusen är på väg att tändas.
 
/Karina
KARINAS TANKAR
Kommentera

24 May

11:01

När man förundras

0kommentarer
Tänk ändå...
Vad krävs för att skapa en ormbunke?
Hur mycket fantasi?
Hur mycket tålamod?
Hur mycket lekfullhet?
Hur mycket kärlek?
 
Och du och jag,
vi är skapade av samma konstnär.
Samma kärleksfulla Fader.
 
/Karina
 
 
Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
(Matt. 6)
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

20 May

19:11

När man börjar undra...

1kommentarer
Kära läsare, nu börjar du väl undra om bloggen lagts ner? Så är förstås INTE fallet! Att visa er vår församlings verksamhet gör vi med stolthet och glädje!!
 
Grejen är att jag åter igen varit på Wettershus några dagar och därmed missat allt roligt som hänt här hemma i församlingen.
 
Därför har jag inga bilder från visningsgudstjänsten i Långaryd eller familjedagen i Jansberg eller sinnesromässan i Landeryd.
 
Däremot har jag bilder från ett vårligt Wettershus, för tillfället får ni hålla till godo med detta!
På Wettershus har jag fått ladda batterierna och fylla på glädjeförråden.
Jag har fått tid till det att tänka och bara vara.
Sånt där som kanske inte annars hinns med.
De stora perspektiven har funnits där.
Och de små detaljerna.
Det har varit vila på alla plan.
 
Och än en gång slår mig tanken:
Ibland behöver man åka bort för att komma hem.
 
/Karina
 
KARINAS TANKAR
Kommentera
Wettershus,