11 Sep

09:13

I mognadens tid

0kommentarer

Det är väl trots allt så nu att sommaren sakta glider oss ur händerna.
Vi märker det i morgondimman, i kvällsmörkret, i naturen som långsamt stillnar och kommer till ro.
 
Visst kan vi känna vemod och saknad.
Sommaren är så kort och hösten och vintern känns så lång.
Men nu kommer också mognadens tid.
Allt det sommaren gav finns lagrat i frukten.
Solskensdagar,
hällande regn,
oväntade vindar,
insektsangrepp,
ljumma julinätter.
 
Så mycket som är vackert. Så mycket som är svårt. Allt finns samlat i det som är mognad.
 
Och en dag kommer trädgårdsmästaren och hämtar sin skörd. Med varsamma händer lossas frukten från grenen. Försiktiga fingrar skrapar bort de angrepp som skadat och gjort illa.
 
Han böjer sig ner och drar in den friska och syrliga doften.
Doften av mognad.
 
/Karina
 

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn, 
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig. 
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår. 
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand. 

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort och 
inte ens en sparv till marken faller ner, om inte 
du har stakat ut när livet börjar och tar slut. 
Vart än jag flyr så finns du där, 
du har mig mycket kär. 

Som luften sluter om varenda dal och höjd, 
som vattnet fyller ut de stora havens djup: 
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, 
vart än jag går. För varje andetag är ditt: 
Du bor i livets mitt. 

Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner, 
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll. 
Men blomman som i vila går ska snart slå ut 
i evig vår och vad som sås i ringhet här du 
ger sin blomning där.

(Psalm 798)

KARINAS TANKAR

Kommentera

Publiceras ej