När man får en stund av vila
0kommentarer
Då, i somras, när mitt liv och mina tankar var så präglade av oro för en skruttig gammal pappa kom jag i alla fall i väg till Gotland några dagar.
Det blev en annorlunda resa där jag hade svårt att fokusera, svårt att vara där.
Men en förmiddag, på den plats jag älskar allra mest på ön, så fick jag lov att landa för en stund. Jag fick vila.
Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig.
Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du lita, lita, lita på mig.
(Sv. Ps. 755)
Och sedan kunde jag resa mig, något starkare, och orka några steg till.
/Karina
Kommentera