




Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."
(Dan Andersson)




Ett litet frö får dö och bli till liv
När regnet faller ner utför min kind
Du torkar alla tårar med din vind
Då ser jag din kärlek mot mig
Då känner jag livet ifrån dig
När regnet faller ner utför min kind
Då vet du att jag älskar
Som himlen runt vår jord ditt ord är stort
Leder mig på vägen som jag går
Som ljuset ifrån skymning gör mig väl
Så styrker du det svaga i min själ
Så ser jag din kärlek från dig
Så känner jag livet ifrån mig
Som himlen runt vår jord ditt ord är stort
Då vet jag att du älskar.





EVANGELIETEXT: MATTEUS 6: 19-24
Dagens text är hämtad ur det som kommit att kallas Jesu bergspredikan och det är det längsta av Jesu tal. Det innehåller mycket undervisning som fortfarande, 2000 år senare är aktuell och viktig. Bergspredikan handlar mycket om empati och hur vi ska förhålla oss till varandra. Bland annat finns i detta tal ”den gyllene regeln”: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Bergspredikan lär oss också mycket om vi hur ska förhålla oss till Gud och det är här som Jesus lär oss hur vi ska be i bönen ”Vår Fader”.
I det avsnitt som är dagens evangelietext handlar det mycket om var vi lägger vår kraft och tid. Låter vi längtan efter jordisk rikedom ta för stor plats i våra liv eller samlar vi på himmelska skatter.
Men vad är det då Jesus säger? Jag har plockat ut några av de ord Jesus sa och funderat lite runt dessa.
SAMLA INTE SKATTER HÄR PÅ JORDEN, VILKA SKATTER MENAR JESUS DÅ?
Det handlar nog ganska mycket om precis vad det låter som, nämligen ekonomiska tillgångar. Jag tror inte det är så att vi inte får ha pengar, en trygghet, på banken. Nej, jag tror det mer handlar om hur vi ser på pengar och vad vi väljer att använda dem till. Vi ska inte använda våra tillgångar i syfte att förminska andra.
Jag tror det är helt OK att ha en ny bil och för en oteknisk person kan en väl fungerande bil vara en förutsättning för att vardagen ska fungera. Men man ska inte köpa den med tanken att nu har jag minsann en finare bil än grannen.
Vi behöver alltså fundera på syftet med det vi köper och samlar på oss, våra jordiska skatter. Detta är väldigt mycket lättare sagt än gjort men om vi, när vi står där och tvekar inför ett köp ställer oss frågan varför behöver jag detta så kanske ett och annat förblir oköpt?
Något som nog är lite typiskt i vårt insamlande av jordiska skatter är att dess glädje är så kortvarig. Snart tycker vi att vi måste köpa något mer eller annat.
Vi måste nog ibland fråga oss om vi kanske faktiskt har tillräckligt, precis som vi har det?!
SAMLA DINA SKATTER I HIMLEN, VILKA SKATTER TALAR DÅ JESUS OM?
Här handlar det definitivt inte om några ekonomiska tillgångar, det tror jag vi kan vara säkra på. När det gäller himmelska skatter så har den allra fattigaste precis samma möjligheter som en miljonär. Kanske rent av större?!
Det som är så fint med de himmelska skatterna är att det nog inte behöver vara så hemskt svårt att samla dem. Det kanske inte är svårare än att orka möta blicken och le mot den som kommer i vår väg? Säga ”hej” till tiggaren utanför Konsum, inte gå långa omvägar förbi A-lagsbänken. I dag kan vi samla skatter i himlen genom att ge något i kollekthåven. Det blir en insättning i den himmelska banken som kommer att ge bra ränta en dag!
Att förmå känna tacksamhet för det vi faktiskt har, all den rikedom som vi fått bara genom den gåva som livet är blir också till himmelska aktier som aldrig sjunker i värde.
Vad räknar vi som rikedom? Ser vi oss som rika? Vad innebär det att vara rik? Vem tänker du på som rik?
Man kan nog vara rik på många sätt men när vi tänker efter så slås vi nog ofta av detta att det som är vår verkliga rikedom inte kan bedömas i ekonomiska termer och att det som verkligen är viktigt i livet faktiskt ofta är gratis.
–Vår familj och våra vänner, koltrastens sång om våren, varma vardagsmöten, små tecken på kärlek.
Saker som är gratis och som dessutom bygger på vår himmelska förmögenhet.
TY DÄR DIN SKATT ÄR, DÄR KOMMER OCKSÅ DITT HJÄRTA ATT VARA, VAD MENAR JESUS MED DET?
Kanske handlar det om hur lätt det är att drunkna i allt det jordiska. Vi har så lätt att känna oro för våra saker och för vår ekonomi.
Går börsen upp eller ner, ska jag köpa eller sälja? Vart ska vi resa i år? Vad imponerar mest på arbetskamraterna?
Låter vi allt detta fylla våra tankar och sinnen blir där kanske inte så mycket plats över för annat? Då kanske vi inte har tid att vårda våra relationer eller fika med vännen. Vi kanske rent av glömmer att vara tacksamma för allt vi faktiskt har.
Vi har så fullt upp med alla våra prylar att vi glömmer bort att vårda vår själ och vår relation med Gud.
Vårt hjärta är inte längre där det borde vara.
NI KAN INTE TJÄNA BÅDE GUD OCH MAMMON, VAD VILL JESUS SÄGA MED DETTA?
Om vi börjar med ordet ”mammon” så är det arameiska, alltså det språk Jesus talade till vardags, och betydelsen är helt enkelt ”förmögenhet”, ”rikedom” eller ”jordisk egendom”.
Det är nog väldigt lätt hänt att vår jordiska egendom, hur stor eller liten den nu är, blir hela vårt fokus. Vår strävan blir att få den att växa. Vi läser börsnoteringar och samlar på hög. Gläds när vi ser siffrorna på bankkontot öka, oroar oss och ligger sömnlösa när tiderna blir sämre. Vi glömmer vad som var syftet med pengar, att hjälpa oss och andra till ett bra liv.
Och värst av allt är att vi kanske då glömmer vad som är syftet med våra liv, nämligen att samla på de himmelska skatterna.
-De enda skatterna som har ett bestående värde.
TILL SIST:
När har vi tillräckligt? Vad är det egentligen vi söker? Vad är det vi behöver?
Svaret finns kanske närmare än vi ibland tror?
En liten stund av frid. En känsla av att det är OK. Att vi duger. Att vi är bra precis som vi är. För det är ju det vi är, oavsett allt vi tror oss behöva.
Och till sist en dag, efter den allra sista resan, är vi framme.
Vi kliver iland, sänker axlarna, vet att vi kommit hem.
Vet att det är nog.
Vi faller i den öppna famn som där möter oss och viskar mot hans axel:
-Nu har jag tillräckligt.
Och Fadern svarar ömt:
-Du ska få mer.
Mycket, mycket mer.
/Karina




En vallfartssång.




Ett litet frö får dö och bli till liv
När regnet faller ner utför min kind
Du torkar alla tårar med din vind
Då ser jag din kärlek mot mig
Då känner jag livet ifrån dig
När regnet faller ner utför min kind
Då vet du att jag älskar
Som himlen runt vår jord ditt ord är stort
Leder mig på vägen som jag går
Som ljuset ifrån skymning gör mig väl
Så styrker du det svaga i min själ
Så ser jag din kärlek från dig
Så känner jag livet ifrån mig
Som himlen runt vår jord ditt ord är stort
Då vet jag att du älskar
Störst av allt är kärleken
Går genom döden för mig
Genom mig
Om igen
Då vet jag att du älskar
Du älskar mig
Jag ger dig allt
Jag lämnar aldrig dig
Nu ser jag din kärlek mot mig
Nu känner jag livet ifrån dig
När löven faller av och kvar är vi
Då vet jag att du älskar
Nu ser jag din kärlek mot mig
Nu känner jag livet ifrån dig
När regnet faller ner utför min kind
Då vet du att jag älskar



och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld,
i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.


Och så när allt förändrats
när tiden inte längre finns.
Så ser jag oss tillsammans
och då är resans slut det enda som vi minns
Stad i ljus i ett land utan namn
Ge mig liv där allting föds på nytt
(Py Bäckman)





”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.”
Bli kvar i min kärlek, så avslutas dagens evangelium. Det låter väl enkelt? Men i själva verket så kan det kännas som det svåraste av allt. Det kan vara svårt att tillåta sig att faktiskt vara så älskad. Vi har så lätt att hitta fel hos oss, fel som, i våra ögon, gör oss mindre värda att älska.
Så hur ska vi då göra för at bli kvar i Jesu kärlek? Kanske behöver vi inte göra så mycket alls? Kanske handlar det helt enkelt om att låta Jesu kärlek verka ostört i oss. För även om vi inte orkar eller kan förstå hur vi skulle kunna vara värda den kärleken, även om vi flyr undan, så stannar Jesus kvar hos oss. Också där i flykten är han med.
I psalm 189 som vi strax ska avsluta andakten med så kommer vi att sjunga:
Var stund din närhet jag av nöden har;
I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.
Jag tror vi kan förlita oss på detta. Vi har en Gud som stannar hos oss. Oavsett hur vi upplever våra misslyckanden eller hur våra liv gestaltar sig.
/Karina





är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej".
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.