


Må Gud omsluta dig på alla sidor.
Bevara hoppet hos dig,
låta tvivlet ge vika.
Må Gud omsluta dig på alla sidor.
Bevara ljuset hos dig,
låta mörkret ge vika.
Må Gud omsluta dig på alla sidor.
Bevara friden hos dig,
låta rädslan ge vika.


är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej",
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem










allt som vill tynga min själ.
Du lovat att bördorna bära,
du lovat att själv vandra med.
Din närhet är nog,
för jag vet att du dog
för att jag skulle leva och ha allt.
Varje dag, o jag ber,
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg du befallt.






att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Hjälp mig att leva en dag i taget,
att glädjas åt ett ögonblick i sänder
- och att acceptera motgångar som en väg till frid.
Hjälp mig att - på samma sätt som Du -
ta denna syndiga värld precis som den är,
inte så som jag önskar att den skulle vara,
och att lita på att Du gör allt väl
om jag överlåter mig åt Din vilja.
Ge mig nåden
att få leva någorlunda lycklig i detta livet
- och i fullkomlig salighet tillsammans med Dig
i det tillkommande.


Psalm 139
För körledaren. Av David, en psalm.
Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.




ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar:
här en stund vid nådens hav.

När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - och störst av dem är kärleken.
(fritt från 1 Kor 13)






närmare dig!
Om det än blir ett kors
som lyfter mig,
sjunger jag innerlig:
Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.
Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.