I Allhelgonatid
0kommentarer
Tänd ett ljus på graven,
lägg en blomma där.
Gud som ser din längtan
genom sorgen bär.
(Ur "bönboken")
Sorgen klingar så småningom av, mattas ner, tonar bort.
Saknaden stannar kvar, vi får lära oss leva med den.
Låta den bli vår vän.
Saknaden är en del av livet, konsekvensen av att ha vågat leva och älska.
Och vi vågar faktiskt tro det, saknaden ska en gång förvandlas till återseendets glädje där hemma hos Gud.
/Karina
Tänk, när en gång vart varför blir besvarat,
var gåta löst, som jag här grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk, när jag Herrens väg ska fullt förstå.
Tänk, när en gång är stillad varje smärta,
vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn,
när varje tår avtorkats vid Guds hjärta
och varje snyftning tystnat i hans famn.
(Ps. 320 vers 2-3)
Kommentera