20 Jan

16:07

Andra söndagen efter Trettondedagen - Livets källa

0kommentarer
Livets Gud,
för oss till brunnar med 
levande vatten
och var för oss en källa
som ger liv i överflöd.
I Jesu namn.
Amen.
 
På andra söndagen efter Trettondedagen firade vi på kvällen en "Sinnesromässa" i Landeryds kyrka. Mia ledde gudstjänsten och Eva (Bengtsson) spelade.
 
Sinnesromässa är lite nytt för oss som tidigare firat sinnesrogudstjänster men aldrig i kombination med mässa.
 
Det blev en mycket fin gudstjänst med plats och tid för eftertanke, vila, tystnad, sång och bön.
Och så förstås en måltid, delad med, och för, alla!
Maria och Mia.
 
 
Och Livets källa då?
Jo, jag tror vi fick smaka av den.
Denna källa som erbjuds oss varje dag och varje stund.
Precis nu.
 
/Karina
 
 
I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla utan krav.
Klara ymder, öppna dagar:
här en strand vid nådens hav.
 
I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.
 
I Guds Ande kan jag andas:
bön ger liv ur död som svar:
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.
 
Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.
(Sv Ps. 522)
KARINAS TANKAR REPORTAGE
Kommentera

17 Jan

15:59

Innesittarväder

0kommentarer
Så här några veckor in i på det nya året känns julen och ledigheten redan avlägsen och det januarigrå är över oss på alla tänkbara sätt.
Det går att välja olika sätt att angripa detta faktum.
 
Man kan dra upp axlarna, sänka huvudet och sedan muttrande bara knega på tills den första krokusen kikar upp och säger hej någon gång i början av april.
 
Man kan också välja att fånga de grå dagarna, låta dem ge det de faktiskt har att erbjuda.
Den lilla glädjen.
De små fåglarna.
En mugg kaffe och en överbliven lussekatt från frysen.
Lyckan att få vara inomhus, att ha tak över huvudet när det snöar på tvären där ute.
 
Man kan vara rik på många olika sätt.
 
Vi är i goda händer. Omsorgen om oss är oändligt stor. Också de allra gråaste januaridagarna. Alldeles särskilt just då.
 
/Karina
 
Se på himlens fåglar,
de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador,
men er himmelske fader föder dem.
Är inte ni värda mycket mer än de? 
Matt 6:26
 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

16 Jan

16:05

En stadig grund

0kommentarer
Ofta när jag är ute på vandring ser jag lämningar av dem som en gång bodde på dessa platser, i dessa skogar.
 
Och det som alltid slår mig är att det som finns kvar är grundstenarna, det andra är borta sedan länge.
Och då funderar jag på vilka som är mina grundstenar?
Vad kommer att finnas kvar då allt annat sviker och är borta?
Kommer jag att stå stadigt då?
 
Jag förtröstar i tanken på att grunden lagts av en timmerman från Nasaret.
 
/Karina
 
Därför säger Her­ren Gud:
Se, jag lägger en grundsten på Si­on,
en sten som håller pro­vet,
en ut­vald hörnsten som säker grund.
Den som har tro förhas­tar sig in­te.
Jes 28:16
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

11 Jan

12:30

Ett litet boktips

0kommentarer
Jag har i höst läst en nyutkommen bok av Tomas Sjödin som jag gärna vill rekommendera: En bok som handlar om något många av oss nästan glömt bort och är så dåliga på att prioritera, nämligen vårt behov av vila.
 
Det hör på något sätt till att vi ska ha "fullt upp" med en fullklottrad almanacka och mycket spännande på gång. Annars är vi ju inte riktigt med, ingen att räkna med. Eller?!
 
Tänk om det är precis tvärtom? Tänk om vi missförstått alltihop?
"Vilan är inte den sista sucken av utmattning, men en öppning för nya begynnelser. I kärleken, i arbetet, i skaparprocesserna, i formandet av den människa jag vill bli och kanske inte ens vet att jag vill bli."
(ur boken)
 
Visst känns det lite lockande med en stunds vila? Och vem vet vad det kan leda till?
 
/Karina
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

09 Jan

16:01

Bakom hjärtats dörr

0kommentarer
Vi vet så lite om vad som göms bakom varje hjärtas dörr.
Vi vet så lite om de sorger som kan ha stuvats undan där.
Vi vet så lite om de rädslor som kan ha krupit in där och gjort sig bofasta.
Vi vet så lite om den oro som kanske ligger och gror i hörnen.
 
Därför:
Var varsam mot den du möter.
Var varsam mot dig själv.
 
En sak vet vi säkert om varje hjärtas rum:
Där finns alltid ett fönster.
Ett fönster för att släppa in ljus.
Ett fönster för att släppa ut ljus.
- Det ljus som alltid, och hos alla, bor där inne.
 
/Karina
 
Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
(Gal 6:2)
 
 
Everyone you meet is
fighting a battle you
know nothing about.
Be kind.
Always.
(okänd)
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

04 Jan

14:57

När livet faller i bitar

0kommentarer
Visst är det så ibland att man står där och känner sig skör som ett fågelägg.
Något har hänt.
Vi förstår inte alltid vad. Ibland vet vi precis.
Vi orkar inte riktigt.
Det brister.
Det känns som om vi går sönder.
Men där finns någon som kan se det vackra också i det trasiga.
Någon som ser skönheten hos de hopplösa.
Någon som har en alldeles speciell kärlek för de sköra och bräckliga,
Någon som älskar dem som ibland faller i bitar.
 
 
För just av det trasiga, just av det som gått sönder, kan något nytt och annorlunda skapas.
 
/Karina
 
 
Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade:
”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga
och sanna.”Och han sade till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, början
och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. 
(Upp. 21: 5-6)
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

28 Dec

14:32

Mellandagar

0kommentarer
Mellandagar, årets allra sista dagar.
Dagar mellan dem som varit och dem som ska komma.
En chans att samla ihop det gamla och ladda för det nya.
 
Kanske har du, liksom jag, lyckan att vara lite extra ledig. Kanske har du tid för att läsa den där boken, lägga ett pussel, slöa i soffan, gå på expedition.
Det sistnämnda gjorde min hund och jag för en liten stund sedan.
 
Decembereftermiddagen var grå och disig men ändå märkligt ljus.                                                                    
Jag vandrade långsamt och planlöst. Så som man kan göra när inga "måsten" väntar. Embla sprang och skuttade. Så som en hund gör då hon får rusa runt och hela skogen väntar.
 
Mellandagar.
Dagar mellan dagar.
Vi får lägga det gamla bakom oss.
Om det nya vet vi ännu inget.
 
Både det som varit och det som kommer får nu vila i vår Faders händer.
 
/Karina
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

27 Dec

15:46

Vi är på väg

0kommentarer
Härom dagen stod jag och såg två av mina käraste vänner hoppa in i sin bil och köra i väg i riktning mot Sotaryd. Det såg så vardagligt och självklart ut att det var svårt att riktigt förstå att de just startat sin resa mot Kenya.
 
Det är nog som uttrycket säger: "Varje resa börjar med ett litet, litet steg".
 
Vi måste backa ut från infarten för att komma iväg. Det kräver att man bestämt sig och agerar.
Vi är kanske osäkra på riktningen men börjar vi bara gå så ger det sig nog.
Och även om varken din eller min resa just nu bär av mot en annan världsdel så är vi ändå på väg någonstans.
Kanske har vi olika bilder av vårt resmål är men jag tror att vår längtan handlar om att en dag få komma hem på riktigt.
 
/Karina
 
 
Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 
I min faders hus finns många rum.
Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 
Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka
och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 
Och vägen dit jag går, den känner ni". 
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet".
(Joh 14:1-6)
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

25 Dec

09:48

Att vara uppe i ottan!

0kommentarer
Jag tillhör de morgonpigga men att gå upp så tidigt som kl 04.10 gör jag bara en gång om året, nämligen på juldagen!
 
Jag tror att vår församling kan delas in i två kategorier. En som tycker att midnattsmässa är det bästa som någonsin införts och att julottor borde förbjudas. Och så vi som sovit en bra stund när midnattsmässan drar igång och som förväntansfullt studsar (nåja...) ur sängen för att gå på julotta kl 05.00. (Sedan finns det också en liten minoritet som med förtjusning går på både midnattsmässa och julotta. Och så förstås Bo Gunnar och Rebecka som tjänstgör på båda och inte vågar gå och lägga sig mellan de båda gudstjänsterna av rädsla att inte vakna i tid.)
Det är något alldeles speciellt att i den tidiga och mörka morgonen köra genom skogen och komma fram till en upplyst och välkomnande kyrka.
Att låta sig värmas av alla ljusen, psalmerna och orden.
Fira minnet av den där natten.
Den natt som förvandlade världen till en plats som aldrig mer skulle bli hopplös.
 
 
Bo Gunnar är på denna bild något suddig i konturen. Det kan faktiskt bero på att han inte fått sova på hela natten... Eller?! Men visst är han lite änglalik trots allt!
Några som alltid gör en stor insats under gudstjänsterna fast de sällan syns är våra vaktmästare!
Under julnatten tjänstgjorde Mette på midnattsmässan i Landeryd och Birger, som synes, på julottan i Långaryd. Det är åtskilliga ljus som först ska tändas och sedan, någon timme senare, släckas.
Tack för allt ni gör för att vi ska få fina gudstjänster!
 
Och förstås ett stort Tack till Rebecka och Bo Gunnar för att ni orkade med båda gudstjänsterna och spelade och predikade så bra. Vilka hjältar ni är!
 
/Karina
 
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig Fader,
Fredsfurste.
(Jesaja 9)
 
 
 
 
 
KARINAS TANKAR REPORTAGE
Kommentera
julotta,

23 Dec

16:00

God Jul!

0kommentarer
Vi önskar dig en riktigt god och fridfull julhelg!
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus, över dem som
bor i mörkrets land strålar ljuset
fram. Du låter jublet stiga, du gör
glädjen stor. De gläds inför dig
som man gläds vid skörden, som
man jublar när bytet fördelas.
(Jesaja 9:2-3)
 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

22 Dec

18:51

4:e söndagen i advent

0kommentarer
Och så var den fjärde och sista av adventssöndagarna här och julen väntar bakom hörnet.
 
I Långaryds kyrka firade vi på eftermiddagen högmässa med Bo Gunnar i ambon och Petra Dyesson vid flygeln.
 
Granen har flyttat in och alla bänkljusen står färdiga att lysa upp julnatten.
Krubban är uppsatt och till och med det lilla Jesusbarnet är på plats. Lite för tidigt kanske men vi vill ju vara förberedda.
 
För nu kommer han, nu läggs han i en krubba.
Han som redan är här, då och nu och alltid.
 
/Karina
 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

22 Dec

09:27

Och det hände sig vid den tiden...

0kommentarer
...att en ung och ogift kvinna blev gravid.
Historien blev inte mindre komplicerad av att den man, med vilken hon var förlovad, inte var far till barnet.
 
Men mannen var av den ovanligt kloka sorten så han förstod att det inte rörde sig om en otrohetsaffär.
Nej, tvärtom, det var en trohetsaffär.
 
Och när värkarna startade var de båda, den unga kvinnan och den kloke mannen, på resa liksom så många andra just då. Sängplatserna var slut på alla värdshus.
 
Så i ett stall, någonstans ute på en äng födde kvinnan sin son.
Ingen på jorden visste men i himlen höll nog änglarna andan en liten stund.
För det var försoningen som den unga kvinnan fick föda in i världen.
 
Anade hon redan då att hon hädanefter och för alltid skulle leva sitt liv vid foten av ett kors?
 
/Karina
 
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
(Luk 2:19)
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

20 Dec

18:06

När det är som allra mörkast

0kommentarer
När det är som allra mörkast,
när skymningen kommer strax efter gryningen,
när vi känner att nej, nu orkar vi inte mer,
när vi är beredda att ge upp, packa och emigrera.
 
Då.
Precis då...
....är skaparhanden där och ger jorden en försiktig och kärleksfull knuff.
Jordaxeln tippar över och det blir långsamt ljusare igen.
 
/Karina
 
Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. 
(1 Mos 1)
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

17 Dec

14:12

Vi lever med rasrisk

0kommentarer
Att vara människa är att alltid leva med risken att det ska rasa.
Det är en del av livet.
Hela tiden och alltid måste vi räkna med att där kan falla en sten.
Eller flera.
 
Det kan vara något som någon säger eller låter bli att säga.
En förhoppning vi byggt upp som inte håller för det verkliga.
Ett misslyckande fast vi ju egentligen var så bra.
 
 
En del dagar är vi starka.
Då kan vi stå emot även tuffa påtryckningar.
 
Men ibland blir det för mycket.
Stenarna är både stora och tunga.
De blockerar vår väg och vi måste tänka om.
Hitta nya lösningar och våga prova andra vägar.
 
Så är det att vara människa.
-Att kanske ibland tappa modet men att alltid plocka upp det igen!
 
/Karina
 
Jesus sa:
"Känn ingen oro och tappa inte modet!"
(Joh. 14:27)
 
 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

14 Dec

15:05

När vi går vilse

0kommentarer
Jag vet inte hur det är med dig men jag tillhör sorten som går vilse.
Mest hela tiden faktiskt.
 
Jag tappar bort mig än här och än där, försvinner bort på orosstigar och in i dunkla bekymmersdimmor. Jag tar omvägar runt stora tvivelsberg och fastnar i gnälliga trötthetsrevor. Jag lyfter inte blicken och missar därför målet. Jag går i cirklar och kommer tillbaka dit där jag började min vandring.
Men jag blir alltid hittad igen.
 
Det var för de vilsegångnas skull Jesus gav sitt liv.
För att kunna hjälpa oss hela vägen hem,
 
 
/Karina
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

13 Dec

15:48

Inför tredje advent

0kommentarer
Nu drar det ihop sig.
 
På söndag tänder vi det tredje ljuset i våra adventsljusstakar. Bara en dryg vecka kvar till jul.
 
Är vi färdiga med alla våra "måsten"? Har vi ens börjat på dem?
Finns det någon tid att sitta ner en stund?
 
Kanske tända ett ljus (eller tre!), dricka en kopp kaffe och gnaga lite på en pepparkaka. Andas djupt och känna en aning av frid.
 
Vet du, jag tror det är så att julen inte kräver något av oss.
Det är vi som kräver en massa av julen.
 
/Karina

Ty ett barn varder oss fött,
en son bliver oss given,
och på hans skuldror
skall herradömet vila;
och hans namn skall vara:
Underbar i råd,
Väldig Gud,
Evig fader,
Fridsfurste.
(Jesaja 9)
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

08 Dec

16:33

I ett litet hörn av världen

0kommentarer
Alltså de där Långarydsborna, hur mycket kraft och vilja finns det egentligen i dem??!
 
I lördags var det dags för den årliga julbasaren och när jag kom dit vid tretiden var hela parkeringen utanför bygdegården fullsmockad med bilar och väl inkommen i bygdegården så var den förstås lika smockfull med glada människor!
Här får du kanske en liten aning om hur mycket folk det var! I förgrunden står vår Aino som sålde lotter och fint hantverk för IM:s räkning!
 
Och strax bredvid henne stod Katarina och sålde lotter, hantverk och almanackor för arbetet i vår vänförsamling i El Salvador!
Visst ser det lite ut som om Katarina har en tankebubbla över huvudet? Undrar vad hon tänker? Har du en idé om det så skriv den under kommentarer!
Här är en liten flicka som hittat julklapparna som låg under granen!
Och här är några som också hittat till Nyarps bygdegård. Undrar just om det är församlingsbor...?
Och våra fina systrar var förstås också på plats! Har ni sett så väl de matchar skylten om brandutrustning? De tänker då på allt!
Här står vår nye kyrkofullmäktigeordförande och språkar med vår nye komminister! Det blir säkert bra... ;)
Några frusna Bullerbybarn hade också hittat till bygdegården. Där möttes de tyvärr av en väldans grinig skomakare.
Den här eftermiddagen kunde tydligen precis vad som helst hända i Långaryd?! Plötsligt kom Ronja och ett gäng rumpnissar och vildvittror och jag vet inte allt.
 
Jag fann det bäst att lämna bygdegården.
 
Men där utanför bygdegården insåg jag att jag fortfarande befann mig i det mest fantastiska sagolandskap.
Och i detta sagolandskap, i gemenskap med dess tokiga och underbara människor, i ett litet hörn av världen, får jag leva mitt liv.
 
Jag tackar Gud för det.
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
 
 
KARINAS TANKAR REPORTAGE
Kommentera

05 Dec

18:43

Att för en stund få bara vara...

1kommentarer
Den första adventshelgen tillbringade jag som gäst på Wettershus.
Denna lilla retreatgård på vätterbranten som är som en rastplats på vägen. Välkomnande och omfamnande.
 
En plats där jag för några dagar, i tyst gemenskap med andra gäster, kan dra mig tillbaka och umgås med mig själv. Hinna tänka ifatt.
Och björken utanför glasväggen i det vackra samlingsrummet, "Öppenhetens rum", växer sig för varje år allt större och starkare. Så många tankar har hängts i dess grenar, så mycket av både sorg och hopp har den fått bära.
Det finns en stor omsorg och värme i allt som möter på Wettershus.  
 Visst är det så att det till synes onödiga faktiskt är alldeles nödvändigt i våra liv?
 
Det är spännande att några dagar umgås med sig själv och sina tankar.
Kanske lite förvånat konstatera att man ju är ett helt OK sällskap?!
 
För tänk så mycket lättare det blir om man faktiskt så smått kan börja acceptera sig själv. Sluta motarbeta den man nu blev och är.
Och även om vi är för oss själva så är vi är ju inte helt ensamma, övergivna och utlämnade.
Någon finns vid vår sida.
 
Någon vill stötta och bära när det känns omöjligt att ta ett endaste steg till.
 
Jesus sa:
"Kom nu med mig bort till en öde trakt där vi får vara ensamma,
och ni får vila er något lite".
(Mark 6:31)
 
/Karina
 
Vill du veta mer om retreater eller Wettershus kan du kontakta mig eller gå in på www.wettershus.se
 
 
 
 
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera
Wettershus, retreat,

03 Dec

19:21

Till dig som läser vår församlingsblogg...

0kommentarer
...vill vi säga TACK! Det är så roligt att du tar dig tid att faktiskt titta in här ibland, det betyder så mycket för oss som jobbar med bloggen!!!
 
Och dessutom är ni ju så fantastiskt många! Långarydsbloggen snittar på mellan 30 och 40 unika besökare per dag. Det finns dagar när så många som 60 personer kikar in här!
 
Det finns till och med en och annan utländsk besökare här. Den senaste veckan har vi haft 6 besökare från så skilda platser som Kanada, Danmark, USA, Japan och Finland. Visst är det spännande?!
 
Något som också är riktigt roligt är att vi på senare tid fått lite fler kommentarer från er. Det är ju så fiffigt med bloggar att alla som läser också kan vara med och kommentera och tycka till!
 
Känner du för att kommentera något så gör gärna det men det är förstås helt OK att låta bli också.
Tack för att du är just här just nu!
 
Du är så oändligt värdefull.
 
/Karina
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera

25 Nov

18:39

Domsöndagen 24/11

1kommentarer
Dagens bön:
Herre Jesus Kristus
som möter oss redan här
i dem som hungrar och lider nöd,
och som skall möta oss
som vår Frälsare och Konung
vid livets och världens slut,
till dig ropar vi om barmhärtighet 
och nåd
i dag och alla dagar
intill tidens ände.
Amen
 
På Domsöndagens kväll samlades vi till gudstjänst i Långaryds kyrka.
Bo Gunnar predikade över söndagens inte alldeles enkla tema "Kristi återkomst".
 
Efter gudstjänsten fanns möjlighet att få en kvällsmacka och...
...samtidigt få reflektera några tankar som dagens texter och predikan kanske väckt.
För det är inte så enkelt att tänka sig varken livets eller världens slut. Hur ska det bli? Vad blir det då av mig?
 
Kanske kan vi våga tänka att Jesus egentligen aldrig lämnat oss, för det har han ju inte, det löftet har han gett!
 
Kristi återkomst känns lite mindre dramatisk om vi kan tänka oss att han faktiskt redan bor i våra hjärtan.
 
Och vi kan våga tro att nåden räcker.
Hela vägen.
 
/Karina
 
 
O döm oss Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
A. Frostensson
 
 
KARINAS TANKAR
Kommentera