












Mette kommer att möta oss då och då i kyrkans bil ifall någon inte orkar gå mer.
Väl framme i Långaryd har vi några bilar stående med vilka vi transporterar er som är chaufförer tillbaka till Landeryd och för er som bor i Landeryd hjälps vi åt att köra er tillbaka.
Så varmt välkommen att vandra med oss! Mia, Anna-Karin, Rebecka och Mette

Du är en viktig del av hela Svenska kyrkan. Här har vi samlat 12 goda skäl till att vara medlem i Svenska kyrkan.
1. Kyrkobyggnaderna




låt oss i den helga flamman brinna till vår sista stund.
Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår,
så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår.





Oändlig nåd mig Herren gav
och än idag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
var blind men nu jag ser.
Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.
Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.
Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord.
(Sv ps. 231)


Först rullade vi till Rydaholm bil och leksaks museum och där åt vi medhavd fika och firade morgonbön. Sen fick vi en suverän guidning av ägaren! Kan verkligen rekommenderas! Så stort, fint och intressant här var! Vi fick bl.a. se en bil från 1901 och lyssna till skojiga instrument!
När vi tittat en stund drog vi oss till Växjö för att äta lunch lite ståndsmässigt på Teleborgs slott! Mätta i magarna skulle vi sen åka in till domkyrkan, men då hände det! En skarp smäll hördes och Roger, vår chaufför, konstaterar att en luftbälg(eller vad det heter) hade gått sönder och Roger meddelade att den bussen kommer vi ingen väg med. Så nu behövdes Anna-Karins bil, hon fick börja med att hämta 4 stycken. Under tiden kom en lokalbuss så jag säger till Roger: Kan vi inte åka lokaltrafik? varpå vår hjälte Roger kastar sig ut i gatan och stoppar bussen, förklarar nödläget och den vänlige chauffören stannar och stoppar upp all trafik genom att låta oss alla kliva på! Så vi kom till domkyrkan i alla fall och fick en fin guidning. Under tiden fick Roger iväg bussen till verkstaden och ordnade en ersättningsbuss och chaufför, så blott en timma försenade kunde vi lämna domkyrkan för att styra kosan hemåt via ett besök på Sussies café där vi avnjöt ostkaka med sylt och grädde!
Ja, det blev en fin resa och Anna-Karin och jag, Mia, vill tacka er som följde med och en stor eloge till Roger som ordnade allt så bra!

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.
Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort och
inte ens en sparv till marken faller ner, om inte
du har stakat ut när livet börjar och tar slut.
Vart än jag flyr så finns du där,
du har mig mycket kär.
Som luften sluter om varenda dal och höjd,
som vattnet fyller ut de stora havens djup:
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs,
vart än jag går. För varje andetag är ditt:
Du bor i livets mitt.
Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner,
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.
Men blomman som i vila går ska snart slå ut
i evig vår och vad som sås i ringhet här du
ger sin blomning där.
(Psalm 798)






