





Öppna dina slutna ögon, först då kan du se.
Öppna också hela hjärtat, ta emot vad Gud vill ge.
Våga leva livet öppet, våga leva det!
Öppna mina knutna händer, så att jag kan ta emot.
Öppna mina slutna ögon, så att jag kan se.
Öppna också hela hjärtat, så at jag kan ta emot
Livet som du anförtror meg nu och varje dag.


och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld,
i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.
















Och så när allt förändrats
när tiden inte längre finns.
Så ser jag oss tillsammans
och då är resans slut det enda som vi minns
Stad i ljus i ett land utan namn
Ge mig liv där allting föds på nytt
(Py Bäckman)




Kom och tag din boning bland oss, fast det här är trångt och lågt.
Kom och var hos dem som ängslas. Bara du kan ge oss fred.
tacka, bedja, återspegla i vårt liv din kärleks glöd.
när vi tar emot den frälsning som förvandlar oss till dig.
i förkrossad gråt, i salig lovsång inför dig, o Gud.





”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.”
Bli kvar i min kärlek, så avslutas dagens evangelium. Det låter väl enkelt? Men i själva verket så kan det kännas som det svåraste av allt. Det kan vara svårt att tillåta sig att faktiskt vara så älskad. Vi har så lätt att hitta fel hos oss, fel som, i våra ögon, gör oss mindre värda att älska.
Så hur ska vi då göra för at bli kvar i Jesu kärlek? Kanske behöver vi inte göra så mycket alls? Kanske handlar det helt enkelt om att låta Jesu kärlek verka ostört i oss. För även om vi inte orkar eller kan förstå hur vi skulle kunna vara värda den kärleken, även om vi flyr undan, så stannar Jesus kvar hos oss. Också där i flykten är han med.
I psalm 189 som vi strax ska avsluta andakten med så kommer vi att sjunga:
Var stund din närhet jag av nöden har;
I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.
Jag tror vi kan förlita oss på detta. Vi har en Gud som stannar hos oss. Oavsett hur vi upplever våra misslyckanden eller hur våra liv gestaltar sig.
/Karina





är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej".
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.




PS Vi fikade också. Det var gott och trevligt! Tack till Helen som hade rotat i frysarna!