





















En bild från bussen på väg till Liseberg.

Titti och Anna-Karin på Liseberg. (Och en KU:are från Gislaved.)

Några av våra KU:are åker Uppswinget på Liseberg.

Några andra av våra KU:are som åker Lisebergsbanan. (Det syns inte så jättebra,
men de finns där.)

Det finns förstås lugnare åkturer också, till exempel Kaninresan. Men tro nu inte att Linn
åker Kaninresan frivilligt - det var en lite småbarnslig KU-ledare som tvunget ville åka och
Linn var snäll och följde med.

KU:are som precis har åkt Uppswinget. (Kan tilläggas att den lite småbarnslige KU-ledaren
faktiskt också åkte Uppswinget, det var nämligen villkoret för att han skulle få sällskap på
Kaninresan. Och så grymt kul det är att åka Uppswinget! I alla fall tredje och fjärde gången
när man inte har lika fullt upp med att vara livrädd..)

Och så åkte vi förstås en massa andra saker också, men då blev det inga bilder. Här
åker vi buss på väg hemåt. Det blir ett väldigt vackert ljus om juninätterna.

Runt 23.30 var vi framme i Unnaryd. Vid kyrkogårdsgrinden väntade en katt på oss.
Och KU:arna åkte hem till sig - trötta, men ganska lyckliga.
som så länge har varit förskonat från krig.
Vi tackar dig för att vi lever i ett land
med demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet.
Gud, låt alla människor känna sig hemma i vårt land.
Hjälp oss att motverka våra fördomar
och istället se varje människa som den hon är.
Vi ber för vårt land och vårt folk,
för vår konung Carl XVI Gustaf,
för regering och riksdag,
för Långaryd och de som här
beslutar om arbete, skola och miljö.
Hjälp oss alla att ta ansvar för det
vackra land som vi inte ärvt av våra
föräldrar, utan lånar av våra barn
och barnbarn.
Herre, gör oss till redskap för din frid!
Låt oss bringa kärlek, där hat råder!
Låt oss bringa förlåtelse,
där orätt har begåtts!
Låt oss skapa endräkt, där tvedräkt råder!
Låt oss bringa tro, där tvivel råder!
Låt oss bringa sanning, där villfarelse råder!
Låt oss bringa hopp, där misströstan råder!
Låt oss bringa ljus, där mörker råder!
Låt oss bringa glädje, där sorg och
bedrövelse härskar!
Amen.
På den Heliga Trefaldighetsdag (3/6) firade Rune sin sista gudstjänst som ordinarie kyrkoherde i Långaryds församling. Om två veckor får vi ju välkomna Berndt Olsson som ny tillförordnad kyrkoherde i vårt pastorat. Detta innebär inte att vi avtackar Rune, vi hoppas att han vill fortsätta rycka in vid behov, men han slipper nu ifrån "kyrkoherdeansvaret" för oss.
(Rune med blomman han fick som ett litet tack från oss!)
Under de senaste åren har vi vid ett par tillfällen stått utan kyrkoherde i vårt pastorat och båda gångerna har Rune med glädje och stor värme ryckt in och axlat ansvaret. Vi har inte behövt oroa oss, Rune har varit en trygg klippa att luta sig mot! För detta är vi i Långaryd mycket tacksamma!
Rune är en mycket god och varm herde som med en ständig glimt i ögat tagit sig an de uppgifter som lagts på honom i kyrkoherderollen.
Jesus sa: "Saliga äro de ödmjuka ty de skola ärva jorden".
Det gör Rune till en mycket, mycket rik man! Gud välsigne din fortsatta gärning och vandring Rune!
Två av Långaryds "kyrkoherdar emeritus" på samma bild. Vi är glada över dem båda och hoppas att de vill fortsätta finnas i vår församling!! (Det framkommer inte på just denna bild men Bo Gunnar är på tok för långhårig i nacken, klippning anbefalles!!!)
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe i församlingshemmet! Ett särskilt tack till Aino som ordnat detta!
Kyrkkaffets två hedersgäster var förstås Kerstin och Rune Bolmblad!
Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne.
Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner,
att till din likhet närmare vi hinner,
Jesus, vår Herre.
För oss den väg som fram i stillhet drager,
giv oss den kärlek som allt mer tilltager,
allt tror och hoppas, lider och fördrager,
Jesus, vår Herre.
(Sv. ps. 93: 3-4)
/Karina

Kören var förstärkt med en duktig stråkensemble.

Helen Skoogh höll en kort aftonbön och Petter Bäckman läste episteltexten!

Pingstdagens läsning är en utmaning för varje kyrkvärd. Om du undrar varför så slå upp Apostlagärningarna 2:1-11 så förstår du! Petter klarade dock provet med glans!

Sedan klev den där kyrkorådsordföranden fram och började tala om "eldsjälar"... (Fördelen med att vara bloggreporter är att man själv slipper vara med på bild men här var Petter snabb att rycka åt sig kameran!)

Men Petter fick snart lämna kameran vidare till Bodil Rumpunen eftersom det visade sig att det var Petter och Helen som var de där eldsjälarna det talades om! De fick ta emot var sitt presentkort på en retreat som ett litet TACK för allt deras arbete med våra barn och ungdomar!
Att vara en eldsjäl, att brinna för något gott, det måste bero på att den Helige Anden är där och lägger ved på brasan.

Vår Ricky fick blommor från kören som tack för terminen! Han fick också en blomma från församlingen för allt det där "extra" han gör. Till exempel tar sig tid, diskar och pysslar med tisdagsklubben!

Och Anna Roos passade på att göra reklam för det nya "Sockenbudet". Allmän lokal information och vårt församlingsblad i ett gemensamt häfte. Missa det inte!

Efter gudstjänsten bjöd kyrkokören alla på korv på kyrkbacken!

Helen och Ola har fullt upp med att dela ut korv åt alla!
/Karina
Den 25/5 var det dags för "Stor och liten" att åka på vårutflykt i det härliga vädret! Man gjorde ett bondgårdsbesök hos Ingrid och Kenneth Haraldsson i Ekenäs utanför Broaryd!
Ingrid visade runt bland djuren!
När barnen tittat färdigt på kossor och andra djur där de gosiga lammen och kattungarna blev favoriter, dukades det fram fika på altanen!
Både stor och liten var med!
Flera av barnen passade även på att prova utedasset...!
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej påhimlafästet, fågeln ej i kända nästet.
(L. Sandell)
/Anna-Karin (Genom Karina)

Diakonigruppen hade bakat tårta som dukades upp längst ner i kyrkan. Det soM blev över fraktades till Höstro så att även de som inte orkat ta sig till kyrkan fick smaka!

Flera av pensionärerna gick till och från Höstro i det vackra försommarvädret!

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
(L. Sandell)
/Anna-Karin (genom Karina)
Eftersom dessa försommarkvällar inneburit andra aktiviteter än att uppdatera bloggen kommer här några försenade bilder från söndagens (20/5) högmässa i Långaryds kyrka!
Vi hade fint besök av vår alldeles egen sångerska Therese Carlsson som sjöng vackert för oss!
Gudstjänsten leddes av Bo Gunnar som här är i samspråk med Polly och Jens efter fullgjord tjänstgöring!
Och vår alltid lika välklädde Petter var, tillsammans med Ylva, kyrkvärd denna söndag!
En liten, liten församling med fantastiska människor! Det är vad Långaryd är!!
Gud, som är sanningens Ande,
låt din nåd vila över oss
och led oss djupare in i livet med dig.
Vi ber om lyhördhet och frimodighet.
I Jesu namn.
Amen.
/Karina
Gud, vi ber för prinsessan Estelle.
Låt henne få en trygg uppväxt
och dag för dag mogna för sin uppgift
att representera Sverige.
Och så ber vi att hon genom allt
får känna att du är nära och bär henne.
Vi ber att hon, och alla döpta,
får höra din röst som oavbrutet säger:
"Du är sedd och älskad, varje dag i livet."
Amen.

Prinsessan Estelle (foto: Kungahuset.se)
Gud, du som är kärlekens källa
och livet i vårt eget liv
tack för våra barn.
Vara människa
och leva i denna värld är inte lätt.
Bevara dem för det alltför svåra.
Tack för ditt ljus i deras hjärtan
och din närvaro i livets alla skeden.
Må de få erfara kärlek
och ge kärlek vidare.
Må de glädjas över att finnas till
och steg för steg finna sin väg.
Din välsignelse över dem
och över oss alla!
Amen.
(Margareta Melin)

Långaryds kyrkas dopskål från 1702. (Den står i själva dopfunten vid dopen.)
Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.
(Jesaja 41:10)

Redan på fredagkvällen var det dags för fotografering. Då är det bra att ha en mamma
eller en storasyster med sig, så att kåpan sitter rätt och håret faller fint. Eller så får man
helt enkelt lita på sin konfirmandledares skarpa kyrkvärdsögon.

Så skulle konfirmanderna ställa upp sig. Rune hittade sin plats först.

Så måste kåporna rättas till igen. (Eller ungefär fjortonhundrasjuttiotre gånger
till... Det är inte världens smidigaste plagg.)

Så skulle det tas enskilda bilder och det var många som ville titta i kameran.
Och sen övades det och övades och övades...

På lördagförmiddagen kunde man ta såhär stämningsfulla bilder om man var
på rätt ställe...

... då var nämligen konfirmandernas föräldrar där och pyntade kyrkan inför
konfirmationen.

Blommor i alla fönstren måste man ha när det är konfirmation!

Och såhär fint blev det i koret! Det är imponerande att konfirmandernas föräldrar
lyckades hitta så mycket blommor.

Och plötsligt var det den stora dagen! Konfirmanderna redovisade genom att
berätta om olika delar av den kristna tron.

Till exempel berättade Emmie och Annie om Fadern.

Efter redovisningen följde ett tal till konfirmanderna och det hölls av Petter.
Här följer en del av talet:
Vi som har varit era konfirmandledare, Rune, Anna-Karin, Kristin och jag, vi har varit det för att vi har upptäckt något fantastiskt som vi vill dela med så många som möjligt – vi har upptäckt hur mycket bättre livet blir om man låter Gud ta plats i det, om man säger ”ja” till Gud. Det är precis som Albin sa i redovisningen – Guds Ande är med oss, som en tändsticksask i fickan. Tändstickorna kan sprida värme och ljus, men då måste man använda dem. Ni har Guds Ande med er, men det är upp till er att låta Gud ta plats i era liv, för det är först då ni har någon nytta av det. Och därför har vi skrivit några verser ur det tjugonionde kapitlet i Jeremia bok, som en minnesvers för er. Där står det nämligen:
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka.
Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig
skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat
söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.
(Jer 29:11-14)
Låt inte det här jaet ni alldeles strax ska säga till Gud bli något som hände en gång och som ni lämnade bakom er – sök efter Gud helhjärtat, så kommer ni att finna honom. Och när ni känner Guds närvaro i era liv är det fantastiskt. Missförstå mig inte – ni kommer att möta motgångar i livet, det kommer att vara skitjobbigt ibland. Ni kommer väl ihåg att jag berättade om när jag hade sönder min frälsarkrans utanför Sofiakyrkan – i själens och nattens mörker. Men mitt i det jobbiga kommer ni känna att Gud är med, att det finns ett ljus som lyser i mörkret, en kärlek som bär över djupen.
Så sök helhjärtat efter Gud och ni kommer att finna honom – ni kommer att höra rösten som oavbrutet säger: "Du är älskad och förlåten."
Alldeles nykonfirmerade konfirmander får höra sändningsorden:
Kära vänner.
Ni tillhör Jesus Kristus.
Ni är kallade till den stora uppgiften att göra
hans kärlek och rättfärdighet kända i världen.
Han skall inte överge er.
Han är med er genom Guds ord, nattvarden
och bönen. Gå ut i livet omslutna av Guds frid.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Amen.
Konfirmanderna, Anna-Karin och Rune på en rad utanför kyrkan efter konfirmationen.
Samma sak, fast lite mer konstnärligt.
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka.
Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig
skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat
söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.
(Jer 29:11-14)

...men tyvärr också ganska kall och fuktig. Det innebar att den planerade gökottan i Träpjas backe fick omdirigeras till Landeryds församlingshem!

Vår Rune predikade över det som Jesus lämnade efter sig på jorden efter sin himmelsfärd, t.ex. kyrkan.
Jag har aldrig tidigare funderat över ordet "kyrka" men vet efter Runes predikan att det kommer från ordet "kyrie" som betyder "Herren". När någon kallar oss kyrkans folk så är det den finaste titel vi någonsin kan få; vi är Herrens folk!

Ungdomskören, där både Regina och Ricky ingår(!) sjöng och spelade fantastiskt vackert för oss, bland annat Leonard Cohens klassiska "Halleluja"!

Ingen friluftsgudstjänst är ju komplett utan den där kaffekorgen man har med sig! Och då spelar det absolut ingen roll om friluftsgudstjänsten firas inomhus!

Liam Burton är rutinerad, både som kyrkfikadeltagare och som fotomodell för vår församlingsblogg! Han ställer snällt upp och ler!

Rune hade lite bråttom eftersom han hade fler uppdrag denna Himmelsfärdsdag. Dock hann han plocka med sig en chokladboll som färdkost!
Kristi himmelsfärdsdag innebär inte på något sätt att vi nu är lämnade vind för våg! Jesus är alltid med oss, i det vi gör och i våra hjärtan! Detta blir ännu tydligare på söndag då temat är "hjälparen kommer" ocn nästa helg då det är pingst med temat "Den helige anden".
Min Jesus, min Herre Gud det finns ingen som du.
Min lovsång jag ger till Dig mer och mer,
förundrad av din kärleks djup.
Du tröstar, du skyddar, styrker den vacklandes steg.
Forma min dag, mitt liv och mitt jag. För alltid vill jag tillbe dig.
Ropa till Gud över hela vår jord, stiger en hyllning, en hymn utan ord.
Berg faller ner, havets vågor bryts när dom hör Herrens namn.
Din kärlek och glädje nu fyller min själ.
Min sång går till Honom som gjort allting väl.
Inget kan mätas med löftet jag har i Dig.
(Sv. Ps. 703)
/Karina

Efter ytterliga några timmar på bussen var vi påväg upp till Örnnästet, men det var fortfarande snö på vägen så vi kunde inte åka ända upp. Så istället besökte vi ett museum med dokumentation från andra världskriget och vi gick även ner i en bunker.





Vi tittade också i några vackra kyrkor...

...och var utanför Mozarts GeburtsHaus. En del av gänget åkte även upp till en stor borg och fick en guidad tur där.

Hela dagen därpå åkte vi buss mot Rom och var framme på kvällen.






Vi satt otroligt nära och hade utmärkta platser i solen!


Dagen därpå hann vi med väldigt mycket. Vi var nere i Katakomberna och firade mässa där...



...spanska trappan...

Dagarna gick på tok för fort och den var en underbar resa! Vi åkte buss hem hela nästa dag och stannade i Tyskland på hotell en natt för att sedan åka hela vägen hem dagen därpå.
Trots Tisdagsklubbens namn hade man valt fredagen den 11/5 till sin utflyktsdag! Föräldrar och barn packade in sig i bussen och for iväg!
Vart skulle då alla dessa glada barn?
Jo, till Öströö fårfarm som ligger mellan Ullared och Falkenberg!
Som namnet antyder ligger gården på en ö och omgivningen är mycket vacker!
Fåraherden Kristian tog emot hela tisdagsklubbsgänget och följde med på det "lammsafari" som utlovats!
Barn och föräldrar fick klättra upp på vagnar och sedan kunde safarin börja!
Väl ute på fälten kom en hel fårflock springande! Rasen på just dessa får heter "gotlandsfår" eller "utegångsfår".
Snart var flocken väl samlad runt sin fåraherde!
Till sin hjälp i arbetet med att hålla reda på fårflocken har Kristian sin medarbetare Hjördis! (vallhund!)
Närbild på Hjördis! (Vi kan avslöja att Helen gärna vill ha Hjördis som hjälpledare i Tisdagsklubben i höst! Hjördis har nämligen en otrolig talang för att hålla reda på, och samla ihop en flock! Bra egenskaper för en Tisdagsklubbsledare!)
Förutom gotlandsfåren så fanns det även ett gäng "Highland cattle" som gärna kom fram och hälsade på i vagnarna! Kristian lugnade oroliga föräldrar med att kossorna vanligtvis inte kliver upp i vagnarna...
De allra minsta "flaskmatade" lammen fanns framme på gården.
Det var många som ville försöka klappa dem!
Och de allra, allra minsta lammen fick vara inomhus med sina fårmammor!
Efter allt detta var det så äntligen dags att äta!!!
Hungriga barn, ledare och föräldrar tog plats i den mysiga restaurangen!
Mätta och glada och med många upplevelser i bagaget åkte Tisdagsklubbsgänget hem igen!
Blir du nyfiken på Öströö fårfarm så har de en jättefin hemsida där du kan läsa mer! Adressen är: www.ostroofarfarm.com
1 maj-firande.

Solen sken och flaggan fladdrade (fast den kom inte med på kortet, vår utsände fotograf är nämligen inte så lång..) när kören framförde ett vackert program med vårsånger utanför NTO-lokalen i Landeryd.

Solen sken som sagt.

Rätt som det var fick Ricky något galet i blicken och börjad spana ut över publiken

Och där hittade han diverse gamla körsångare som han medmilt våld släpade
fram. Tydligen ville han ha mer klang i sin kör.

När vårsångerna var slut travade folk in (trots det vackra trädgårdsvädret) för
att njuta av årets körspex.

Kören sjöng några ytterligare sånger.

Och sjöng gjorde även Annie och Elin.

Sen var det dags för kaffe...

...och lottförsäljning till förmån för kören.

Och så drog spexet igång. I år var det Miljonjakten som gjorde ett nedslag i
Landeryd.

De flesta väskorna innehöll dock reklam. I den första var det en kör-rap.

Nästa väska innehöll reklam från Vägverket, som var ute och städade till tonerna
av Det som göms i snö.

AMF gjorde reklam om pensionsålderns fröjder. (Till höger ses Helen Skoogh dansa
med en gammal NTO:are vid namn Karlsson.)

Landeryds skola gjorde reklam för sitt hundraårsfirande. Den vilt plakatviftande
skolpojken(?) läste även en dikt om lärarens viktiga roll i skolan. Barnen på första
raden tyckte att dikten behövde läsas en gång till lite "långsammare och tydligare
och klarare i huv'et"...

Musikskolan hade skickat ut Brasses enmansband för att göra reklam. (Det gick
väl sådär...)

Ett företag som säljer "lagom söt konserverad gröt" var nästa annonsör.

Och till slut: inget körspex utan en nakenchock! Herrarna Lindroth, Dahlström
och Skoogh framförde ett stycke om hur blöjmodet ändrats över tiden.

Då döptes nämligen Ann-Sofie och Hans lille Arvid Egon.
Vi ber om Guds rikaste välsignelse över familjen, faddrar och alla andra runt omkring dem!
Gud har en famn, en stor, stor famn,
och där han sluter in
vart barn som döps i Jesu namn.
Han säger Du är min.
Gud har en himmel, stor, ja stor,
med rum för alla dem
som döpts en gång i Jesu namn.
Där har jag nu mitt hem.
(Sv. ps. 381)

Och alla vi som minns den här lille pojkens farmors far är väldigt nöjda med att det nu åter finns en Arvid i Södra Åkershult!!

...och utanför, på kyrkogårdsgången, hade penséerna drabbats av vårkänslor och rymt från de prydliga rabatterna!!
/Karina

Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den vägen är den helga tron
på Jesus Krist, Guds egen son.
Det finns en väg till Herrens bön,
som Jesus själv den strålar skön.
Vad ingen sett, vad ingen hört,
det har Han in i tiden fört.
Och vill du själv den vägen gå,
så är Hans ord att lita på,
men tvivla ej, allenast tro-
det går en bro från tro till ro.
Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den börjar här, den börjar nu,
var än den går, den går till Gud.
(Sv. ps. 303)

På fjärde söndagen i påsktiden med temat "Vägen till livet" fick vi fira en högmässa i Landeryds kyrka!
Vi hade fint besök av en "sångensamble" hämtad ur vår duktiga kyrkokör. Nissarydsinslaget i denna grupp är påtagligt!!

Som alltid när det är en 9.30-gudstjänst ordnar syföreningen kyrkkaffe! Just i dag var det Aino och Inger som fixat de goda kakorna och kaffet!

Två män, som har en plats i allas våra hjärtan, fikar tillsammans!
/Karina
(Bilden på vägen och grinden överst i reportaget är tagen en tidig vårmorgon på Wettershus.)

Nu skulle de inte bara ta bussen till Halmstad, utan de ska åka hela vägen
till Rom. Därav all packning.

UMIV står för Ung Medarbetare I Västbo och är ett koncept som man arbetat
med i många år i vårt kontrakt. Det går ut på att ungdomar efter konfirmationen
skriver på ett kontrakt där de lovar att hjälpa till med olika saker i sina församlingar
under två år och som "betalning" får de dels fyra utbildningsläger i Kulltorp och
dels en resa till Rom.

Vädret växlade medan vi väntade på bussen, men till slut dök den upp!
Nu önskar vi dem en trevlig resa! Och två UMIV:are har lovat att ta lite bilder, så det kommer nog att dyka upp två gästbloggare här om en dryg vecka!