I förra veckan och helgen innan dess var det läger. Mia och jag var mer eller mindre på läger från torsdag kväll till onsdag eftermiddag. Jätteroligt och en smula intensivt.
 
Vi började skolavslutningsdagens kväll med läger i Jälluntofta för barnen i pastoratets alla barngrupper.
 
När det är barn från många olika ställen är det bra att börja med lite namnlekar. Här pågår tidningsleken. Den som tar ska springa och försöka slå "Kalle" på benen med en tidning. För att komma undan ska "Kalle" ropa någon annans namn och då ska den som tar springa till honom istället. Och så håller man på tills någon inte hinner säga ett annat namn och blir slagen. Då får tagaren byta plats med den som inte hann komma på ett annat namn. Fast vi bytte ut tidningen mot en ihoprullad duk. Mycket mjukare!
 
Framåt kvällen, när vi hade varit och grillat vid campingen, fortsatte vi med fler lekar. Det här en stafett där man skulle springa med en tennisboll mellan knäna...
 
...men barnen kom på att det var lättare att hoppa fram!
 
Den här lite skakiga bilden föreställer längdspottning med godisnapp.
 
På fredagen var vi nästan hela dagen vid campingen. Vi paddlade...
 
...badade...
 
...fiskade...
 
...och hade vattenkrig. Nu kanske någon undrar om det verkligen fungerar att ha vattenkrig med 30 barn utan att någon som inte är med också blir blöt? Svaret är att det gick jättebra. Barnen hade full koll på vilka som var tillåtna mål. Ända tills en fullt påklädd Pia (vår församlingsassistent) fick för sig att skjuta på en lika fullt påklädd Helen. Sedan gick ingen säker.
 
Här är resultatet av en hel dags fiskande.
 
Temat för lägret var "Jesus och vatten". Och här går Naemi på vattnet. Det ska vara ett prästbarn till att klara av något sådant!
 
Här är nog nästan alla lägerbarnen.
 
Ibland är det lättare att manövrera en kanot om man är i vattnet.
 
På lördagen hade Mia och jag paus. (Eller paus och paus... Mia med familj var på Långarydsföreningarnas Lisebergsresa och själv var jag på Tiraholm och övade teater hela dagen.) Anna-Karin och Pia startade upp nästa läger - konfirmandläger på Gullbrannagården med sommarkonfirmanderna. (De konfirmerar sig i Unnaryds kyrka kl 11 på söndag!)
 
Fast när jag kom till Gullbrannagården på lördagskvällen satt Pia och Anna-Karin på sitt rum med en fikakorg och såg på prinsbröllopet.
 
Här försöker jag hålla en lektion om Gud och det onda, men konfirmanderna tyckte det var roligare med rockringarna. (Fast sen lyssnade de och diskuterade ordentligt - jag har nämligen bara duktiga konfirmander!)
 
På måndagen var vi på Arosfortet (ungefär som "Fångarna på fortet"). Bilden är från en av cellerna. Konfirmanderna ville inte ha med oss ledare i sina lag, men en av våra duktiga konfirmandfaddrar förbarmade sig över oss. Så vårt lag fick heta "Elin och pensionärerna".
 
(Och så bör det väl tilläggas att vår komminister är en tävlingsmänniska utan dess like. Hon kastade sig mellan ribbstolar och klättrade runt i labyrinter med friskt mod. Hon löste till och med en matteuppgift och såg till att vi klarade cellen där problemet på bilden ovanför fanns.)
 
På tisdagskvällen firade vi en fin mässa på stranden. Konfirmandfaddrarna Moa och Linn ledde mycket av mässan och läste en berättelse om att inte överge ina drömmar.
 
Och så gjorde vi en massa annat förstås! Vi tävlade, gungade, lekte maffia, åt ofta och mycket, hade gymnastiska övningar i korridoren, spelade brännboll mot föräldrarna som hälsade på under söndagen och mycket annat roligt.
 
Vi pratade om ondska och förlåtelse. Om döden och kärleken. Dop och konfirmation. Bön och självkänsla.
 
Här är nästan alla konfirmanderna på bild. Unga, kloka och roliga konfirmander på väg in i vuxenlivet, förhoppningsvis med ett frö av tro i hjärtat. Och framför dem en nästan fyrahundra år äldre kalk som vi nyss firat mässa med.
 
Ät mitt bröd, drick mitt vin, kom till mig så ska du ej hungra.
Ät mitt bröd, drick mitt vin, tro på mig så ska du ej törsta.
(Sv Ps 727)
 
fred och kärlek
 
Petter
Gullbrannagården, Jälluntofta, Tisdagsklubben, konfirmander, läger,
Ingen vet väl riktigt för vilken gång i ordningen, men nu har de varit hos oss i Landeryds kyrka igen!
New Orleans Jazz Cats!!! Det blir inte riktigt sommar i Landeryd om dessa "goa gubbar" inte får lufta sina instrument i vår kyrka!
I år var nog vädret det sämsta hittills och det fanns lite mer långväga besökare som talade om snö/hageldrivor på vägen... Men när klockan slog 18 var kyrkan ungefär lika välfylld som traditionen bjuder och Mia fick hälsa alla välkomna!
De flesta av musikanterna är numera välbekanta ansikten för oss. Trummisen och trombonisten har nog varit med alla år tror jag!
 
Hängivna musikanter är tacksamma att fotografera. Här kommer några "stilstudier":
 
 
Som vanligt var musiken uppdelad i två avdelningar med fikapaus mitt i. För första gången fick kaffet detta år intas inne i församlingshemmet eftersom regnet hängde i luften.
 
Innan pausen höll Mia en kort andakt och då fick vi, ackompanjerade av Jazzkatterna, sjunga den vackra psalmen 48, "Vilken vän vi har i Jesus".
 
/Karina
 

Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän,  som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

Har du sorger och bekymmer, är du modlös trött och svag, Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag. Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.

Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår. Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång, älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång.


 
 
 
 
 
Landeryd, Sommarmusik,
Traditionsenligt så bjöds det in till friluftsgudstjänst på Nissaryds skans på midsommardagens förmiddag.
Och nästan lika traditionsenligt så fick gudstjänsten flyttas inomhus på grund av osäkra väderförhållanden.
Men det gör inte så mycket eftersom Axelssons loge är ett så bra alternativ och lätt förvandlas till en fin (och torr!!) gudstjänstlokal!
Som kyrkvaktmästare ställs man inför lite olika utmaningar när gudstjänsten inte hålls i kyrkan. Exempelvis blir man ganska så "handgripligen" ansvarig för att få liv i kyrkklockan!
Mia höll i gudstjänsten och Andreas spelade.
 
Bland det finaste med att ibland fira gudstjänst någon annanstans än i kyrkan är att vi kommer så nära det vardagliga och därmed också själva livet. Titta bara på den gamla bilen där bakom...
...en gammal Volvo 142:a med varselljus och allt. Den vore helt klart värd ett eget reportage men uppmärksammas i alla fall med denna bild!
Efter gudstjänsten hade damerna i Nissaryds syförening ordnat gott kyrkfika till oss alla!
Vi må tycka att sommaren inte varit så alldeles fantastiskt lysande så här långt...
Men oj vad den ändå ger om vi bara väljer att se och ta emot.
 
/Karina
 
 
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!
(Lindström)
För snart 4 år sedan fick vi åka på diakonvigning i Växjö då Anna-Karin Samuelsson vigdes till detta kall. Jag hade nog inte trott då att jag skulle få uppleva att ännu en av mina käraste vänner skulle diakonvigas några år senare.
Den här gången var vi lite rutinerade och hade fika med! Denna intogs på parkeringen utanför domkyrkan!
Vi var på plats i god tid och det fanns möjlighet att i lugn och ro begrunda den vackra och lite ovanliga altartavlan.
Där framför väntar de blivande diakonernas och prästernas utstyrsel.
Domprost Thomas Peterson inledde så småningom gudstjänsten.
Och där är hon ju, "vår" blivande diakon!
Allas vår Annika Källner (f. Gustafsson), född och uppvuxen i Landeryd och numera boende i Burseryd.
(Till höger om Annika står Ulla Svensson som tillsammans med Annika skulle vigas till diakon.)
Här genomförs vigningsbönen för Annika. Till vänster om Annika ser du ryggen på Kerstin Berggren som var Annikas assistent under vigningen. Till höger står Gunilla Jarl, kyrkoherde i Reftele där Annika har sin tjänst.
Och så skulle stolan (det röda bandet) kläs på.
Och det vackra diakonsmycket med duvan skulle hängas om halsen.
Här ser du Växjö stifts alldeles nyvigda präster och diakoner. 
Visst är det något i blicken och leendet hos dem som gör att man förstår att de varit med om något stort?
Sedan skulle det firas nattvard. Vår biskop Fredrik läste instiftelseorden.
Om du undrar över de många nattvardskalkarna så var det för att varje ny diakon och präst sedan fick dela ut nattvarden vid sin egen station. (Och det var bra eftersom det var mycket folk i kyrkan och alla ville få ta emot nattvarden från "sin egen" diakon eller präst.)
Så småningom avslutades gudstjänsten med att de nyvigda, och vi andra också förstås, fick ta emot välsignelsen av biskopen!
Sedan återstod väl egentligen bara uttåget. Kören gick först.
Här får vi ju även se Kerstin Berggren framifrån!
Fanan där bakom är Växjö stifts vapen och de tre huvudena symboliserar missionären S:t Sigfrids tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De drabbades av ett grymt öde vid sitt missionerande i Småland. (Blir du nyfiken på denna berättelse så kan du googla och hitta mer information)
Och allra sist i processionen gick vår fina biskop Fredrik.
En god herde för vårt stift.
Där utanför, i solskenet, möttes två barndomskamrater och diakoner i en varm kram.
Jag är glad och stolt över att de är mina vänner!
 
Och nu tänker jag inte längre att en diakon- eller prästvigning bland mina vänner är något jag får uppleva en gång i livet. Nej, nu funderar jag mer över vem det blir nästa gång?!
 
/Karina
 
Lär mig din väg, o Gud, lär mig din väg.
Ge mig ditt bistånd, Gud, lär mig din väg.
Hjälp mig i tro på dig vandra din viljas stig.
Bred du ditt ljus kring mig, lär mig din väg.
 
Tvivlar och tvekar jag, lär mig din väg.
Nalkas mig stormfylld dag, lär mig din väg.
Lys mig, när vägen går fram genom dunkla snår,
torka mitt hjärtas tår, lär mig din väg.
 
Var jag min uppgift får, lär mig din väg.
Tills jag vid gränsen står, lär mig din väg.
Tills jag med fröjd går in, Herre, i vilan din,
bärande kronan min, lär mig din väg.
(Sv Ps. 783)
 
 
På söndag får Växjö stift tre nya diakoner och tre nya präster. Och en av de nya diakonerna är Annika Källner som är uppvuxen i Landeryd.
 
Här kan du se ett youtubeklipp med Annika och några av de andra blivande diakonerna och prästerna berättar om sin kallelse och sina tankar inför vigningen.
 
Petter
På söndagsförmiddagen firade vi gudstjänst i Landeryds kyrka.
Söndagens tema är "Vårt dop" och i dagens bön ber vi:
 
Livets Gud,
tack för att du genom dopet
förenar oss med Kristus
i hans död och uppståndelse.
Hjälp oss att dag för dag
leva i vårt dop,
och mogna i vår tro.
I Jesu namn.
Amen.
Anna-Karin höll i gudstjänsten.
 
Vi fick möjlighet att förnya våra doplöften, formulera en personlig förbön och tända böneljus. Det blev en mycket fin gudstjänst!
Regina spelade och sjöng fantastiskt vackert för oss!
 
Efter gudstjänsten kunde de som ville fortsätta gemenskapen en stund i församlingshemmet!
 
Och det gick ju bra att fika vid provisoriska bord också! (De ordinarie borden är ju på slipning på Bengtssonss snickerifabrik!)
 
/Karina
 
Ja, nu är det slut promenerat för den här terminen, åtminstone vad promenadgruppen angår. Var annan tisdag har vi träffats i ur och skur för att gå en runda tillsammans och därefter fika och samtala om allt möjligt. Nu tar vi sommarlov(hoppas bara sommaren kommer nån gång...) och promenarar vidare tisdagen 25/8 kl 09:30 och träffas som vanligt vid Landeryds församlingshem. Alla som gillar att gå en runda är välkomna, vi går ca 2-3 km. Varmt välkomna till hösten både nya och gamla promenad vänner hälsar Anna-Karin och Mia och varmt tack för denna terminen!
 
Ja vad händer i Landeryds församlingshem? Ser du vad som är fel?
Jo just det här finns inga bord längre! Vad nu, tänker någon kanske, har det varit en bordstjuv i farten? Nej, du kan vara lugn, borden kommer snart tillbaka! De är bara på välbehövlig make over, kan man säga. De är och slipas och kommer snart tillbaka till oss, som nya! Vi får se om de är tillbaka redan nu till söndagens kyrkkaffe efter gudstjänsten kl 10 som Anna-Karin leder, annars finns det andra bord som kommer användas då, så kaffe och dopp blir det oavsett! Mia
Den himmelska matematiken är inte självklart logisk, i alla fal inte sett med mänskliga ögon.
 
Hur kan en vara tre som samtidigt är en? Fader, son och ande!
På heliga Trefaldighetsdag firade vi gudstjänst i Långaryds kyrka och kanske gjorde Mias predikan oss något lite klokare. Det är i alla fall gott att veta att vi inte riktigt behöver förstå Gud och hur han kan uppenbara sig. Det viktigaste är att vi förstår att han är kärlek.
Vi fick dela bröd och vin, vårt tydligaste tecken på Guds kärlek till oss.
-För att vi ska få leva.
Olle Jigsved spelade på vår vackra kororgel.
Och där på altaret får vi ändå ett bevis för att sommaren väl snart är här?!
Blommande syrener.
 
/Karina
 
 
Jag tror på en Gud, en enda,
en konstnär som målar liv.
Så tar han ett ord och formar
en evighet inuti.
 
Jag tror på en Gud, en enda,
ett gudabarn, mänskoson.
Med kärleken vill han öppna
en evighet inifrån.
 
Jag tror på en Gud, en enda,
en ande, mysterium,
som andas i evigheten och
öppnar mitt inre rum.
(Tomas Boström)
 
Nu ikväll har kören haft sin sista övning för denna terminen. Vi "provsmakade" på det vi ska öva in till hösten och framföra för alla som vill komma och lyssna till oss 8/11. Efter detta drog vi oss till Mammas för att äta en mycket god middag med efterrätt och fortsätta vår goda gemenskap på detta vis. Naturligtvis tackades vår körledare Regina med en sommarblomma och vi tillönskades alla en god sommar av vår nya ordförande Annelie.
En trevlig kväll som fick avsluta en härlig vårtermin! Alla körsångare hälsas välkomna tillbaka till hösten och vi har plats för ännu fler sångsugna!
Mia
I dag åkte stor & liten på utflykt till Ingrid och Kenneth Haraldsson, Ekenäs, Broaryd för att få titta på alla djuren. Det var ett glatt gäng mammor, barn, en församlingspedagog och en präst som intog gården i varma kläder.
 
Vi började hos fåren. Om ni tittar noga så ser ni en års lammunge mitt bland alla barnen. Den stod så snällt och lät sig klappas och barnen sjung Bä bä vita lamm. Fast efter ett tag ville den tillbaka till sin mamma och blev då smidigt upplyft av Frida och tillbaka lämnad till de övriga fåren. 
Sen kollade vi på korna, ankorna, hundarna och de två stora kaninerna som fick gräs att mumsa på.
Vi besökte hönsen, och fick titta på kycklingarna som kläckts igår. Sen var det dags för hästbesök och här ser vi hur Ingrid matar Experia och Lady.
Två ursöta små kattungar fick vi också bekanta oss med. Behöver jag säga att de blev barnens favorit! Den andra busungen befinner sig bakom den röda tunnan, som de roade sig med att springa runt.
Kalvar finns det så klart också på gården och här bekantar sig Petter med en av dem.
När vi tittat på alla dessa fina djur och sett den stora traktorn också blev vi inbjudna i huset där vi bjöds på supergott fika: hembakat bröd, grova ringar, chokladsnitt och rabarberkaka! Stort tack till Ingrid och Frida som ordnat det så fint för oss!
Mia
 
I måndags var det annandag pingst och då var vi ett gott gäng som samlades för att fira lovsångsmässa tillsammans i Landeryd. Efter mässan hade vi bjudit in de frivilliga i Unnaryd och Landeryd, som gör ett enormt arbete med att hjälpa våra asylsökande vänner med både det ena och det andra, till en liten sammankomst. Anna-Karin hade bakat goda pajer och till efterrätt blev det något som somrigt som glass och frukt och jordgubbar! Det blev inte en terminsavslutning, för detta viktiga arbete tar inte sommaruppehåll men väl en härlig kväll där vi fick tillfälle att tacka för allt gott arbete. Du kanske också vill hjälpa till? Kontakta Anna-Karin.
Missa inte heller café Träffpunkten i Landeryd på måndagar eller vår lilla second hand butik till vilken du kan lämna in kläder.
Mia
 
På pingstdagens kväll var det dags för kyrkokörens traditionella sommarkonsert.
Här är hela gänget i gång under ledning av Regina Burton!
 
Duktiga musiker hade de också med sig!
Här ett kärt återseende i form av harpisten Gloria Joyce Burt. En fantastisk kvinna och ett fantastiskt instrument!
Här är ännu en fantastisk kvinna och musiker! (Även om det inte känns så länge sedan vi sist hade glädjen att lyssma till Lena Carlberg Nielsen.)
Något som är så fint med vår kyrkokör är att det känns som om alla är beredda på, och har kapacitet att kliva fram som solister. Här är det Ola och Anne-Marie som sjunger för oss!
Mia var också beredd på, och hade kapacitet att ge oss en fin andakt!
Efter avslutad gudstjänst tågade kyrkokören ut och fortsatte sjunga på kyrkbacken. 
Något får oss att ana att de upplevde det som lite kyligt?!
Tittar man på hur kyrkbesökarna var klädda så förstår man att de var bättre rustade för utevistelse denna pingstdagskväll. (Och ändå frös de nog lite...)
 
/Karina
Som sol om våren stiger 
i makt mot himlens höjd 
och all naturen viger 
till livets nya fröjd, 
i själens riken Anden 
går fram med vårens bud: 
nu brister alla banden, 
nu skapar livets Gud. 

Som elden guldet renar, 

så Andens helga glöd 
med själen sig förenar, 
vår synd blir glömd och död. 
O salighet och fruktan, 
när Anden kommer när! 
O nåderika tuktan, 
o eld, som allt förtär! 

Vad intet öga spanar, 

vad intet öra hör, 
vad ingen tanke anar, 
när Anden hjärtat rör, 
ur djupen uppenbaras, 
från höjden stiger ner: 
Guds hemlighet förklaras, 
och tvivel är ej mer. 
(Sv. Ps. 162)
 
På söndagen före pingst firade vi förmiddagsgudstjänst i Landeryds kyrka, ledd av Petter.
Regina sjöng och spelade och hon hade fin hjälp av Rebecka i sången!
Petter anammade en av vår vänförsamlings traditioner då han innan postludiet uppmanade oss att sjunga och hurra för Katarina som fyller år just i dag! Och det ställde vi förstås gärna upp på!
Efteråt bjöds det på kyrkfika i församlingshemmet!
Bordet blev välfyllt!
 
Söndagen före pingst handlar om den hjälpare som är på väg och Petter predikade jättefint om detta. Jag hoppas vi får läsa hans predikan här inom kort!
 
Visst är det fint att tänka att vi inte är ensamma, aldrig någonsin. Hjälpen och trösten är på väg.
 
/Karina
 
Oj, vilken intensiv lördag det blev för Mia och Regina!
På förmiddagen var det 2 dop i Långaryds kyrka då vi fick välkomna Hampus Karlsson och Astrid Andersson i Guds stora familj!
 
Och på eftermiddagen var det inte mindre än 2 vigslar i Landeryds kyrka! Detta måste vara ganska unikt och det kan ibland gå flera år mellan tillfällena men i lördags slumpade det sig alltså så!
 
Den första vigseln var mellan Linnea Philip och Tobias Somero och den andra var mellan Annelie Algerbo och Göran Karlsson.
 
Eftersom jag var bjuden på det sistnämnda bröllopet och dessutom fick brudparets tillåtelse att publicera några bilder från vigseln så får du här se hur fina de var!
 
Annelies dotter Josefine sjöng vackert för oss!
Den där vigselringen skulle hittas i den djupa innerfickan...
Mia ber för ringen och äktenskapet.
Här säger Annelie något fint till Göran.
Visst ser han nöjd ut?!
Två av de finaste människor jag känner har fått hitta hem hos varandra.
Den här bilden blev tyvärr lite suddig men det är lite roligt att se hus Annelie och Göran verkligen anstränger sig för att börja gå i takt till utgångsmusiken!
(Som för övrigt bestod av Gunnar Viklunds "Vi ska gå hand i hand"!)
 
 
Vi ber om Guds välsignelse över dopbarnen och brudparen.
Amen.
 
/Karina
 
Minns du än hur det var, när vi möttes du och jag?
Du var allting för mig, för jag såg ju bara dig
Å jag kände med ens, det är dig jag vill ha
Å jag minns än de orden jag sa: 

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag
Om det händer ibland att vi lessnar någon dag
Ska vi trösta varann, det är så det ska va´
Vi ska gå hand i hand du och jag

Jag kan se än idag
Hur vi gick där du och jag
Upp för altarets gång å med orgelbrus och sång
När vi vigdes och prästen välsignat oss två
Kan jag minnas vad jag tänkte då 

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag
Om det händer ibland att vi lessnar någon dag
Ska vi trösta varann, det är så det ska va´
Vi ska gå hand i hand du och jag 

Efter åren som gått 
Har jag lärt mig och förstått
Att där lyckan ska bo
Finns det kärlek, hopp och tro
För vi älskar varann
Och har det så bra
Och vi följer de orden jag sa: 

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag
Om det händer ibland att vi lessnar någon dag
Ska vi trösta varann, det är så det ska va´
Vi ska gå hand i hand du och jag
 
Denna otroligt vackra Kristi himmelsfärds morgon fick vi samlas till friluftsgudstjänst i de vackra ekbackarna i Norra Remma. Närmare bestämt hos Ylva och Christer Johansson.
Kan en gudstjänstlokal bli vackrare?
Och här ser ni "kyrkbänkarna"!
Ylva och Lise-Lotte hade ordnat jättegott kyrkfika. Det fiffigaste var att det man betalade går direkt till vår vänförsamling i El Salvador! Snacka om att kunna fika med gott samvete!
Stärkta till både kropp och själ var det dags att ta sig an förmiddagens utmaning: En pilgrimsvandring på de gamla Remmabornas kyrkväg till Långaryds kyrka!
Fantastisk ciceron och guide på denna vandring var allas vår Bertil Holmén!
Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.
(Den heliga Birgittas (och vår!) pilgrimsbön.)
Den allra besvärligaste delen av vandringen, som gick över både ris och en mosse kunde man välja att avstå från att gå och istället hålla sig till skogsvägen. Men några hjältar, som dessutom hade bra på fötterna, gick även den delen!
Vi gick genom trollska skogar!
Här kom vi fram till "Ögonkällan".
Bertil berättade om den gamle kyrkvaktmästaren som hämtade vatten här och delade ut till gudstjänstbesökare som hade ögonbesvär. När kyrkvaktmästaren blev till åren så tyckte han att det var lite besvärligt att gå ända hit efter vatten så då tog han vatten hemifrån istället...
Jag vet inte om Bo i Remma har några bekymmer med sina ögon men han ville VÄLDIGT gärna nå ner till det där vattnet. Tyvärr misslyckades han trots sitt heroiska försök!
Och pilgrimshunden Embla var förstås med. Denna lilla hund formligen älskar att vandra med en stor flock människor och sällskapar än den ena, än den andra under hela vandringen!
 
Den här gången hade hon förstärkning av ytterligare 2 hundar!
21 tvåfotade vandrare var också med (Och jo, vi fick med oss Bo hem också!)
Och så öppnade sig landskapet och vi anar Långaryds kyrka där framme i soldiset. Det kändes riktigt högtidligt och det är lätt att förstå känslan hos de pilgrimmer som efter en lång vandring når exempelvis Santiago de Compostela.
Det är vackert i Långaryd om våren.
Trötta och nöjda efter 7 km vandring samlade vi ihop oss utanför församlingshemmet innan det var dags att bli transporterad tillbaka till Remma där bilarna väntade. Jag tror föresten att någon valde att gå samma väg tillbaka igen istället.
 
Vill du följa med oss på pilgrimsvandring? En ny chans kommer den 13 september då vi går från kyrkan till Hokhult.
 
/Karina
 
Må din väg gå dig till mötes.
Må vinden vara din vän.
Må solen värma din kind.
Må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen -
må Gud hålla dig i sin hand.
(Irländsk bön)
 
 
 
 
 
I dag var det sista tillfället för juniorerna och tisdagsklubben den här terminen. Juniorerna(barn i mellanstadiet) hade valt att vi skulle åka och fiska. Så trots att vädret var så där blev det fiskeutflykt. Killarna cyklade och tjejerna åkte med Regina och mig. Totalt fick vi upp 3 abborrar. Hugo fick upp den största, det är den på bilden, och Axel fick hjälpa till att ta loss den och lägga tillbaka. Linnea och Joel fick också upp varsin, som Axel la tillbaka. Själv lyckades jag fiska upp ett löv! Inte så illa för en vegetarian, men det la jag tillbaka själv! Efter fiskandet kände några sig manade att ta ett dopp. Ledarna gjorde det dock inte, utan vi var de enda som hela tiden hade på regnkläder! Sen samlades vi för god fika i församlingshemmet och läste klart boken För att du är du, som handlar om att vi är skapade av Gud, att vi duger och är värdefulla oavsett om vi har en massa prylar eller ej.

Efter juniorerna tog barnkören vid och därefter tisdagsklubben. Här käkade vi korv på längden och tvären(ja, inte jag så klart) och så åt vi kakor! Sen tog lekandet vid. På bild nummer 3 ser ni hur de två lagen "tävlar" mot varandra i leken Familjen Olsson, som går till så att alla fått en roll i familjen och så berättar Helen en saga om familjen Olsson och när ens roll nämns gäller det att springa runt alla andra så fort som möjligt. Sen blev det klädrace, som ni ser här. Det gällde att fort få på sig en massa fina kläder som Helen tagit med och springa en stäcka, av med dem, i kassen igen och så tog näste i laget vid. Kan meddela att Helen och Regina vann över Rebecca och mig, så vi vill ha revansch! Efter allt lekande lugnade vi ner oss med sången Amen, tände våra böneljus och så läste jag klart berättelsen om Josef och hans 11 bröder och hur de till slut försonades med varandra. Därefter bad vi för det som är kvar av vårterminen och för sommarlovet. Det kändes som om en fin termin fick ett värdigt och bra avslut genom denna dag. Till hösten startar vi upp vår barnverksamhet igen men innan dess blir det pastoratsläger i Jälluntofta!
Vid tangentbordet, Mia
 
I tisdags var det dags för vårruset i Halmstad. Förutom en hel hop med andra kvinnor i olika åldrar så hade kyrkan ett lag bestående av Mia, Anna-Karin, Mette, Pia och Regina som höll i kameran. Josefin var också med men då hon glömt sina löparskor hemma fick hon göra en akututryckning till en skoaffär, och kom därför ej med på bilden. Men var inte oroliga, hon hann komma innan det drog igång!
Vädret, som varit så grått och regnigt här hemma, var riktigt bra i Halmstad, så det blev en höjdarkväll. Först när vi ätit klart vår picknick började det att regna, och då gjorde det ju inget!
Mia

Ja det har han, Andreas, kantor med huvudansvar för Unnaryds församling. Andreas har nu ikväll besökt församlingskåren i Landeryds församlingshem där vi fått lära känna Andreas lite mer. Han tog oss med på sin livsresa och gjorde lite nedslag här och var. Det var ett mycket trevligt program som även innehöll olika psalmer, gamla såväl som nya. Men hur var det nu med strängarna? Jo att Andreas är kantor, det visste vi ju redan och numera vet vi även att det musikaliska intresset började redan i småbarns åldern, då Andreas inte satt i kyrkbänken, utan han stod på knä på golvet så att kyrkbänken fick utgöra hans orgel och så spelade han med i alla psalmer! Men Andreas är inte "bara" kantor, på bordet ser ni olika symboler för sånt som är viktigt för honom. Han har arbetat som bagare, kommit på fjärde plats i SM i ostkaketillverkning och är medlem i Ostkakans vänner, arbetat med allt inom restaurangbranschen, är utbildad verkstads snickare, har sytt kläder och vävt mycket och prövat andra textilkonstformer, arbetar som konstnär och har haft flera utställningar, har arbetat inom hemtjänsten och inom demensvården, har en halv examen som arbetsterapeut, och jag har säkert glömt en del av vad denne tusenkonstnär har hittat på! Och med tanke på att Andreas strax är 50 så har han ju många år framför sig på att utforska nya sidor hos sig själv, som vi med spänning får följa! Och vi är glada och tacksamma att Andreas är hos oss som kantor i Hyltebruks pastorat, och att vi fått lära känna denna glada och öppna person som är Andreas lite bättre här ikväll. Mia
På måndag, 4/5, är det församlingskårens majträff! Vi träffas kl 19 i Landeryds församlingshem för att ha trevligt tillsammans och lära känna Andreas, kantor i Unnaryd, ännu bättre och kanske får vi sjunga något ihop med honom. Gott fika utlovas också av Polly och Jens! Alla är välkomna, antingen man är medlem eller ej! Och ja, det ska vara i Landeryd, det var en viss präst som sjabblade till det i predikoturerna igen, ber om ursäkt.
Guds välsignelse över er alla och den kommande veckan! Mia