Långaryds församling

VÄLKOMMEN MED!

Faktaruta

Namn: Petter Richard Harald Bäckman

Ålder: 23

Yrke: Församlingsassistent, egentligen gymnasielärare.

Familj: Pappa Pelle, mamma Paula och lillebror Alfred. En mormor, tre fastrar, fyra farbröder, en moster, en morbror, nio kusiner och sju kusinbarn.

Bor: I Södra Remma, snart i ett eget hus som min farmor bodde i tidigare.

Utbildning: Jag gick samhällsprogrammet med kulturinriktning på gymnasiet. Och nu är jag rykande färsk gymnasielärare i religionskunskap och historia.

Medlem i: Svenska kyrkan och Långarydssläkten (aBf aCE DAE A:4). Sen borde jag egentligen vara med i Svenska Kyrkans Unga, men jag har nog glömt att uppdatera mitt medlemskap…

Intressen: Religion, filosofi, konst, arkitektur, och människor. Allt som är vackert helt enkelt!

Favoriträtt: Pannkakor!

Favoritmusik: Jag tycker om all musik som är genomtänkt och genomarbetad. Jag lyssnar gärna på klassisk musik och jazz. Men lika gärna på The Ark och A Camp.

Senast lästa bok: Herman Lindqvists självbiografi Mitt i allt. Ljusets dotter av Elisabet Nemert om det gäller skönlitteratur. (Sådan tur att jag inte har hunnit läsa Femtio nyanser av honom ännu! Det hade ju sett lite illa ut…)

BERÄTTA NÅGOT OM DIG SJÄLV SOM VI INTE REDAN VET: En del av er vet säkert redan att jag är en utpräglad kvälls- och nattmänniska. Får jag välja gör jag hellre något kl 10 på kvällen än kl 10 på förmiddagen. Och jag tycker om att ligga och dra mig till långt fram på förmiddagen. Undantaget är när jag är på läger, för då brukar jag studsa upp efter bara några timmars sömn. Så ordnar jag med frukosten och när de andra lägerdeltagarna kommer till frukosten, sömniga och rufsiga i håret, står jag där påklädd, med håret i ordning och är nästan jobbigt pigg. Det är som att jag har en särskild ”lägerväxel”. 

VILKA ÄR DINA FÖRVÄNTNINGAR PÅ KOMMANDE MÅNADER I TJÄNST HOS OSS? Jag förväntar mig att Andens vind ska dra över våra byar och att våra stora kyrkor ska fyllas vid varje gudstjänst. Skämt åsido, så ser jag fram emot hårt, roligt och viktigt arbete för ”att göra Jesus Kristus känd, trodd, lydd och älskad” i våra församlingar. Och det kan man förstås inte göra ensam eller på några månader. Men alla vi, förtroendevalda och anställda, kan sträva åt det hållet, sträva efter att så ett frö av tro hos ungdomar och andra vuxna. Sedan känns det väldigt kul att få möjlighet att ägna sig åt konfirmandarbete och Kyrkans Unga ”på riktigt” och inte bara i luckorna i skolarbetet. (Och slippa det dåliga samvetet när man väljer KU framför studierna…) 

VAD HOPPAS DU KUNNA TILLFÖRA VÅRT FÖRSAMLINGSLIV? Till att börja med så har jag en pedagogisk utbildning i botten som jag redan har märkt att jag har stor nytta av i till exempel konfirmandarbetet. Och egentligen är det en tillgång i allt vi gör i församlingarna, för det handlar hela tiden om att förmedla ett budskap.

Men viktigare är att jag har erfarenhet av vad det innebär att vara ung och kristen i början av 2000-talet. Jag vet hur det är att komma till tro och bli en gudstjänstfirare här i våra församlingar och det tror jag är en väldigt värdefull erfarenhet när man ska hjälpa andra att lära känna Jesus.

 VILKET ÄR DITT FAVORITBIBELSTÄLLE OCH VARFÖR? ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna” (1 Kor 15:20) eftersom det sammanfattar den kristna tron för mig och fyller mig med hopp. Jesus har uppstått – döden är inte slutet och Gud kan vända det mörkaste mörkret till ljus, glädje och liv. Det gäller även allt det jobbiga som drabbar oss i livet. Gud kan vända det till något bra och göra vatten till vin.

Sedan är jag mycket förtjust i minnesversen jag fick i min konfirmandbibel, Psaltaren 40:2-4, men den får ni slå upp själva!

 VILKEN BIBLISK PERSON SKULLE DU VILJA VARA OCH VARFÖR? (HÄR ÄR DET LITE FUSK ATT VÄLJA JESUS TYCKER JAG!) Jesus hade jag faktiskt inte velat vara, för jag har en känsla av att jag inte hade klarat av det. Och det hade ju inte varit så bra om Jesus hade gått och gömt sig när det började dra ihop sig på skärtorsdagen… Men min namne Petrus är en fascinerande person, en oslipad diamant som får reflektera Guds ljus. Det är fint att veta det var Petrus som Jesus utsåg till lärjungarnas ledare. Petrus som inte alltid hade tänkt färdigt innan han pratade. Petrus som litade så mycket på Jesus att han gick honom till mötes på vattnet. Petrus som så tydligt fick uppleva Jesus kärlek och förlåtelse, trots att han hade svikit sin älskade mästare.

 NÄMN EN PERSON (DÖD ELLER LEVANDE) SOM DU BEUNDRAR OCH BESKRIV VARFÖR: Min älskade farmor Ruth. För hennes kärlek och omtanke. För att hon alltid fanns tillgänglig. Och för hennes vassa och genomroliga humor.

 VAD SKA DU BLI NÄR DU BLIR STOR? Jag ska bli vis. Sedan finns det en massa människor, som jag har stort förtroende för, som tycker att jag ska bli präst. Och visst känner jag den kallelsen ”inifrån” också, men jag är inte säker på att jag är riktigt lämplig. Eller så ställer jag helt enkelt lite för höga krav på en präst.

Och så presenterar vi vår nye komminister Andreas:Faktaruta

Namn: Andreas Tage Almer

Ålder: 56      

Yrke: präst, diakon

Familj: Ja, hustru och tre utflugna pojkar.

Bor: Alvesta och S. Åkershult

Utbildning: Undersköterska, diakon, teol kand

Medlem i: Svenska Frimurarorden

Intressen: Vandring, Korsord

Favoriträtt: Svår fråga, kanske bruna bönor med fläsk, eller …

Favoritmusik: Lite allätare men nog mest musik från 60- och 70-talet.

Pågående böcker: Bengt Pleijels: ”Att älska Sverige tillbaka till Gud. Paulus brev till svenskarna med kopia till Rom” och i bilen ljudboken ”Skojarna i örtagården” av Arto Paasilinna.

BESKRIV DIN BAKGRUND I NÅGRA MENINGAR: Prästson från Skåne med en tidig kallelse som efter lång vandring fullbordades i prästvigning 2009 och dessförinnan diakonvigning 1983. Funnits i kyrkans hägn sedan barnsben och med visst avbrott runt de 20. Har under mina år arbetat mestadels med människor inom bl a sjukvård, som diakon i församling och som stiftskonsulent. Har fått göra några längre pilgrimsvandringar i Europa.

 PÅ VILKET SÄTT KÄNDE DU TILL LÅNGARYDS PASTORAT INNAN DU BÖRJADE DIN TJÄNST HOS OSS? Under min tid som stiftskonsulent i Växjö stift fick jag vid ett antal tillfällen besöka församlingen, träffa ungdomsgruppen, vara med på mitterminsmöte, gästa under husförhör. Det jag då mötte och kände trivdes jag gott med. Har även under hösten följt Långaryds blogg vilket har varit roligt.

 VILKA ÄR DINA FÖRVÄNTNINGAR PÅ KOMMANDE MÅNADER I TJÄNST HOS OSS? Mina förväntningar under mina kommande månader handlar nog mycket om vad behövs i pastoratet, vad jag kan hjälpa till med. Naturligtvis har jag en förväntan när det gäller gemenskapen i församlingarna, förväntningar på ett vi tillsammans. Att vi får mötas, fira gudstjänst, samtala, bära och hjälpa varandra. Att vi ber för varandra.

 VAD HOPPAS DU KUNNA TILLFÖRA VÅRT FÖRSAMLINGSLIV? Att kunna ge det som under våren behövs i församlingarna.

 VILKET ÄR DITT FAVORITBIBELSTÄLLE OCH VARFÖR? Det jag omedelbart tänker på är liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15:11-24) eftersom Gud vill att jag skall komma hem och att det aldrig är försent att vända hemåt till honom.

 VILKEN BIBLISK PERSON SKULLE DU VILJA VARA OCH VARFÖR? (HÄR ÄR DET LITE FUSK ATT VÄLJA JESUS TYCKER JAG!) Paulus, för att han spred evangeliet, besökte och bad.

 NÄMN EN PERSON (DÖD ELLER LEVANDE) SOM DU BEUNDRAR OCH BESKRIV VARFÖR: Jean-Marie Vianney, kyrkoherde i Ars, för hans villighet och hängivenhet att alltid finnas till för sina församlingsbor i bikt och gudstjänst även när han kanske inte ville eller orkade.

Tack till Petter och Andreas som tog sig tid att svara på dessa frågor. 

/Karina

På väg mot den uppgjorda mötesplatsen i öknen såg kungen en nödställd man vi vägkanten, han hade blivit rånad och slagen. Kung Artaban tog med sig mannen tillbaka till det värdshus han passerat flera timmar tidigare. Eftersom han var en fattig kung hade han inte så mycket pengar att betala mat, vård och uppehälle för den slagne mannen där på värdshuset, utan bröt av en av juvelerna från smycket som betalning till värdshusvärden.

Dagen därpå återupptog han sin resa mot mötesplatsen och när han kom fram dit hade de tre andra redan brutit upp för att fortsätta sin resa. Genom att fråga sig fram så följde han sina kamrater i ryggen, men när han väl var framme i Betlehem var de redan avresta, men staden var i oro. Herodes satter skräck i folket, då han beordrat sina soldater att döda alla gossebarn under två år. Kung Artaban träffade en ung mor som berättade att familjen han sökte redan hade gett sig av i skräck och flytt mot Egypten och hon själv fruktade sin sons liv. Medan de pratade med varandra kom soldaterna och skulle ta pojken ifrån henne. För att rädda pojken gav han den andra juvelen till soldaten och pojkens liv skonades.

Även om kung Artabans gåva med tiden blivit mindre var han ändå fast besluten att hylla den nyfödda kungen och tidigt nästa morgon fortsatte han sin färd mot Egypten. På vägen mötte han många personer, b.l.a. en eremit ute i öknen. När han berättade om sin resa och vad han sökte kände eremiten till den nyfödde kungen och sa: ”Den kungen kommer att behöva offra sitt liv för att vinna sitt rike.”

Väl framme i Egypten visste ingen någonting om den lilla flyktingfamiljen. Så efter idogt letande fick han vända tillbaka med ofullbordat ärende. Han fortsatte sitt letande runt om i österns land under många år och försörjde sig genom att ta jobb som grovarbetare på olika värdshus.

Efter trettio år av sökande kom han till Jerusalem vid påsktid, en stad som var fylld av rykten om en Jesus som skulle korsfästas som straff för att han sa sig vara Guds son. Kung Artaban tänkte att det var för att rädda denne mannens liv han skulle använda sin tredje juvel. Han skyndade sig genom staden fulla gator för att hinna fram. Men medan han sprang genom vimlet mötte han en gråtande flicka. Han stannade upp för att fråga vad som orsakade tårarna. Hon berättade då för honom att hon skulle säljas som slav för att hennes far skulle kunna betala sina skulder. Kung Artabam kunde inte bara lämna flickan utan gav henne sin sista juvel, för att den skulle kunna betala skulden. I samma stund skälvde marken och när han tittade upp såg han Jesus hängande på korset. Kung Artaban fick sin juldag på långfredagen. Då fick han möta kungarnas kung.

Även om vi varken kan kalla oss kungar eller särskilt visa så har vi alla gåvor som vi kan dela med oss av. Om vi ger våra medmänniskor av detta så är det kanske faktiskt Jesus vi ger gåvorna till?

När vi efter vår avslutade vandring får möta Jesus kommer han inte att titta på vad vi bär i våra händer. Han kommer att se det vi delade med någon längs vägen.

/Karina

Om du vill så kan du åka till S. Hestra kyrka (Broaryd) på Trettondagen den 6/1 kl 18.00! Där framförs då "Legenden om den fjärde vise mannen" som musikal!