Långaryds församling

Berättelsen om de tre männen med sina tre gåvor guld, rökelse och myrra är har jag hört varje jul så länge jag kan minnas. Döm därför om min förvåning när jag härom dagen för första gången fick höra talas om att det finns en legend som talar om en fjärde kung!

 

 

På väg mot den uppgjorda mötesplatsen i öknen såg kungen en nödställd man vi vägkanten, han hade blivit rånad och slagen. Kung Artaban tog med sig mannen tillbaka till det värdshus han passerat flera timmar tidigare. Eftersom han var en fattig kung hade han inte så mycket pengar att betala mat, vård och uppehälle för den slagne mannen där på värdshuset, utan bröt av en av juvelerna från smycket som betalning till värdshusvärden.

Dagen därpå återupptog han sin resa mot mötesplatsen och när han kom fram dit hade de tre andra redan brutit upp för att fortsätta sin resa. Genom att fråga sig fram så följde han sina kamrater i ryggen, men när han väl var framme i Betlehem var de redan avresta, men staden var i oro. Herodes satter skräck i folket, då han beordrat sina soldater att döda alla gossebarn under två år. Kung Artaban träffade en ung mor som berättade att familjen han sökte redan hade gett sig av i skräck och flytt mot Egypten och hon själv fruktade sin sons liv. Medan de pratade med varandra kom soldaterna och skulle ta pojken ifrån henne. För att rädda pojken gav han den andra juvelen till soldaten och pojkens liv skonades.

Även om kung Artabans gåva med tiden blivit mindre var han ändå fast besluten att hylla den nyfödda kungen och tidigt nästa morgon fortsatte han sin färd mot Egypten. På vägen mötte han många personer, b.l.a. en eremit ute i öknen. När han berättade om sin resa och vad han sökte kände eremiten till den nyfödde kungen och sa: ”Den kungen kommer att behöva offra sitt liv för att vinna sitt rike.”

Väl framme i Egypten visste ingen någonting om den lilla flyktingfamiljen. Så efter idogt letande fick han vända tillbaka med ofullbordat ärende. Han fortsatte sitt letande runt om i österns land under många år och försörjde sig genom att ta jobb som grovarbetare på olika värdshus.

Efter trettio år av sökande kom han till Jerusalem vid påsktid, en stad som var fylld av rykten om en Jesus som skulle korsfästas som straff för att han sa sig vara Guds son. Kung Artaban tänkte att det var för att rädda denne mannens liv han skulle använda sin tredje juvel. Han skyndade sig genom staden fulla gator för att hinna fram. Men medan han sprang genom vimlet mötte han en gråtande flicka. Han stannade upp för att fråga vad som orsakade tårarna. Hon berättade då för honom att hon skulle säljas som slav för att hennes far skulle kunna betala sina skulder. Kung Artabam kunde inte bara lämna flickan utan gav henne sin sista juvel, för att den skulle kunna betala skulden. I samma stund skälvde marken och när han tittade upp såg han Jesus hängande på korset. Kung Artaban fick sin juldag på långfredagen. Då fick han möta kungarnas kung.

 

Även om vi varken kan kalla oss kungar eller särskilt visa så har vi alla gåvor som vi kan dela med oss av. Om vi ger våra medmänniskor av detta så är det kanske faktiskt Jesus vi ger gåvorna till?

När vi efter vår avslutade vandring får möta Jesus kommer han inte att titta på vad vi bär i våra händer. Han kommer att se det vi delade med någon längs vägen.

/Karina

Om du vill så kan du åka till S. Hestra kyrka (Broaryd) på Trettondagen den 6/1 kl 18.00! Där framförs då "Legenden om den fjärde vise mannen" som musikal!