Det händer att orden inte riktigt räcker till. Och då tycker jag ändå att jag är ganska bra på det svenska språket. Men hur ska jag kunna beskriva musikgudstjänsten i söndags?
Ett antal gånger har jag sagt till konfirmanderna att Gud är större än vad våra ord kan beskriva. Därför behöver vi olika bilder för att kunna tala om honom. De olika liknelserna i Bibeln växer samman, så att vi kan ana honom som är större. Som när olika mosaikplattor tillsammans bildar ett större motiv.
Så jag får helt enkelt försöka beskriva olika aspekter av det som hände. Här följer först en stilstudie i Rickys utövande av dirigentkonsten:
Gud sade: "Vi skall göra människor till vår avbild, lika oss" (1 Mos 1:26a)
Människan är gjord till att vara lik Gud, att vara hans medskapare i världen.
När man ser hur Ricky med sina handrörelser och blickar lockar storslagen musik ur strupar och
instrument (eller för den delen när Christians bilder lekande lätt växer fram på blädderblocket),
då blir det som en bild av hur Gud skapar och får den döda materian att leva, vi kan ana hur Guds
skaparkraft rinner över i oss människor. "Not from me - but from heaven - comes all" som Händel
själv sade.
Nästan hela kören. Det började i fastan, i Jesu lidande, så som det förutsades av profeten Jesaja:
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
(Jes 53:3-8)
Fantastiska solister fanns det också - vår alldeles egen JohanneEli Funder till exmepel.
Martin Thörnqvist.
Sopransolisten Susanne Flinck från Malmöoperan
Ove Gotting
Utanför kyrkan gick det mot skymning, men musiken gick samtidigt från fastan och lidandets mörker
till påskens och uppståndelsens ljus.
Messias är hebreiska och betyder "den smorde". I de gamla Israel krönte man inte kungar, man smorde
dem med helig olja. Judarna väntade på en mäktig kung som skulle komma och återupprätta deras rike,
de väntade (och väntar alltjämt) på Messias.
Vi kristna menar att Messias redan har kommit och att det skedde när Gud blev människa i form av Jesus.
Det är han som är kungen och härskaren, "den smorde", men Jesus sade
"Mitt rike hör inte till denna
världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli
utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.” (Joh 18:36)
Högre än kören. Högre än de gyllene kungamonogramen. Högre än prästen i predikstolen. Över döden på
korset. Till och med högre än orgelpallen. (Fast vi tycker mycket om Ricky.) Där tronar den uppståndne
Jesus i absidvalvet. Han är högst och hans rike är av ett annat slag.
På grekiska heter Messias "Christós". Eller som vi säger:
Kristus
Så var de himmelska tonerna över. De följdes av några ögonblicks hänförd tystnad innan applådernas
åska bröt ut. Vid min sida var flickornas ögon blanka av tårar. Solisterna fick blommor.
Och även Ricky (med flera) förstås.
Här slutar mitt försök att beskriva det obeskrivbara. Jag hade kunnat beskriva det såhär också: Jag är ganska säker på att långraydsborna, som trots allt är ganska bortskämda när det gäller musik, slog nytt rekord i stående ovationer.
Tack!
Petter
