När man stickat en strumpa, eller två...

0kommentarer

Jag var på besök hos Elsa Holmqvist och hon visade mig då de strumpor som hon sitter och stickar för att sedan skänka till Erikshjälpen.
Tidigare har hon skickat iväg ett 30-tal par och nu väntar ytterligare 54 par strumpor på att få värma små fötter någonstans i världen.
Jag blir ödmjuk och rörd av all den människokärlek Elsa förmedlar i allt hon gör och all den kärlek till Jesus hon förmedlar i det hon säger.
 
Tänk att ha syn så att man kan sticka strumpor och ben så att man kan stå på knä när man fyllt 90 år. Elsa Holmqvist är verkligen en fantastisk kvinna!
 
/Karina
 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

(Ps. 249)

Kommentera

Publiceras ej