Dramatiserad busstur i Långarydssläktens fotspår 27/8

0kommentarer

Vi som var med på den förra bussturen för några år sedan fick ett minne för livet och glömmer det aldrig. Därför var det med höga förväntningar som jag anmälde mig till den nya resan som gick av stapeln nu under marknadshelgen. Att få tag i biljett var lättare sagt än gjort men jag lyckades till slut få en återbudsplats!
 
Och mina förväntningar?
Jo då, de uppfylldes gott och väl!
Äventyret startade i kyrkan där en, minst sagt, chockad dräng berättade om fasansfulla spökupplevelser. Den något mer timide klockaren tog det med större ro.
Visst är det något bekant över honom?! Jag kan bara beklaga att jag har sådant dåligt minne för namn att jag inte kan redogöra för klockarens namn. 
(Kanske kan du, Petter, komplettera här och där det behövs?)
Efter kyrkbesöket forslades vi med buss ut i skogen där vi minsann stötte på halvtroller Erik Räf. Här är det en kvinna och hennes barn som söker hans hjälp med skörden.
Färden gick sedan vidare till Yttersjöholm där vi stötte på en lite tvär men godhjärtad dansk(?!) klok gubbe.
Han var för övrigt mycket intresserad av vilka alla vi "invandrare" som kom med bussen egentligen var?? Det kan man ju faktiskt undra...
En hel gästgivarfamilj fanns också på plats.
En full soldat hade också vägarna förbi Yttersjöholm denna soliga lördag.
En viss likhet med klockaren på de första bilderna får mig att fundera på om de kanske var släkt?
En mjölnarkvinna höll till vid den gamla kvarnen.
Det är lätt att tycka om människorna och platserna i vår bygd.
Här är ett lite omaka par, smeden och den gamla ogifta tvåbarnsmodern, där tycke uppstod mellan dem precis när vi var på plats!
Självklart fikade vi också. (Ni som följer den här bloggen vet att det är sällan vi gör något tillsammans i Långaryd utan att också fika!)
Utanför Yttersjöholms gamla skola fick vi möta den stränga lärarinnan och hennes välartade skolbarn.
De visade oss hur en gymnastiklektion kunde gåtill. Här tror jag de är på väg "upp på tå"!
Och så till slut, strax innan bussen skulle vända åter mot Långaryd, kom minsann "LateNisse" förbi. Han var en gårdfarihandlare som var känd för att slänga cykeln med en smäll utanför dörren. Då visste man att han var på ingång.
Den där LateNisse kunde minsann berätta en och annan historia,han...
 
Och sedan åke vi hemåt igen. Kanske inte så mycket klokare men fyllda av förundran.
Förundran över dem som en gång levde här, men kanske ännu mer förundrade över dem som lever här nu.
 
Tack till er som bjuder så mycket på er själva och av er tid. Det stärker oss alla.
 
/Karina

Kommentera

Publiceras ej