Långaryds församling

Som du kanske sett i inlägget här nedan så har jag blivit tillfrågad om, och accepterat, att bli veniat i pastoratet. Och i söndags var det alltså dags att debutera som "predikant". Jag har lite svårt med ordet predikan och väljer hellre att kalla det för en betraktelse. Den kommer här om du är intresserad av att läsa den!

 

(Kanske känns det som en lång text? Jag läste någonstans att en predikan inte ska vara längre än den tid det tar för en halstablett att smälta i munnen. Jag tror faktiskt att denna text klarar det testet. Prova!)

 

 

PÅSKENS VITTNEN – BETRAKTELSE  ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN

När jag skulle försöka formulera några tankar runt den här texten började jag med att läsa igenom den och fundera på vad den ville säga mig i stora drag. Det är ju en välkänd text som vi hört så många gånger, några lärjungar som ger sig ut på ett nattligt och först ganska misslyckat fiskafänge. Hur berör det egentligen mig?

När jag sedan läste texten igen och igen började jag upptäcka hur många små detaljer som nämns, sådant som jag så lätt ”slarvar över”. Och ju mer jag tänkte på de där små detaljerna, desto mer kände jag att de var viktiga, att de faktiskt vill förmedla något.

Jag kommer därför att presentera några av dessa små detaljer ur texten och några av de tankar och funderingar de väckt hos mig.

---

Påskens vittnen, de där första, de som verkligen var med den där gången då allting hände, de var allt en samling ängsliga och osäkra människor.

Precis som jag och kanske även du?

Titta bara på Simon Petrus. Den lärjunge som Jesus planerat att bygga hela sin kyrka på. Inte nog med att han förnekar Jesus tre gånger den där allra sista och svåra natten. Inte ens efter påskdagen, när han redan mött den uppståndne Jesus, är det några riktiga ”tag” i honom. Inte ens då förmår han påbörja sitt kyrkbygge. Vad gör då denne Petrus, klippan? Jo, han ger sig ut och fiskar…

Och jag tänker att det är ungefär så vi också ofta reagerar när det blir lite för mycket, när vi inte riktigt förstår vad som händer och varför det händer. Visst tar vi då gärna ett steg tillbaka. Vi söker oss gärna till det hemvanda och trygga. En kopp kaffe vid köksbordet, en skogspromenad, några timmar på vedbacken. En stund att få tänka efter och landa i det som hänt eller kanske ett sätt att få slippa tänka alls. Få lite distans och perspektiv på en gungande tillvaro.

Så småningom när saker och ting börjar falla på plats igen kan vi gå vidare. Vi kan bygga den där kyrkan eller ta tag i de problem som drabbat oss.

---

Men vad gör då Jesus när det krisar för oss? Jo, han sätter sig förstås strax bredvid och väntar in både Petrus och oss. Och när han ser att hans älskade har det svårt då griper han in. Med stor ömhet säger han:  -Mina barn, har ni ingen fisk?

Och sedan säger han: -Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni. Och när lärjungarna gör så blir näten fulla.

Kanske vill Jesus med detta säga till sina lärjungar och förstås oss att de alltid kan vända sig till honom när det blir svårt, när ingenting lyckas. Om de bara vågar lyssna till, och lyda Jesus så kommer han att hjälpa dem.

Kanske handlar det också om att göra något på ett nytt sätt, med en annan infallsvinkel, våga tänka ”nytt”. Vi har så lätt att fastna i ett beteende, att göra som vi alltid gjort, så som vi blivit lärda. Om och om igen gör Petrus, och kanske även vi, på samma sätt, kastar ut våra nät eller önskningar eller vad vi nu bär på åt ett och samma håll fast det inte fungerar. Vi gör helt enkelt som vi brukar. Tänk om vi skulle göra som Petrus faktiskt gjorde när han lyssnade på Jesus och vågade bryta sin vana. Tänk om vi då också får våra nät fulla av fisk eller, i vårt fall, kanske snarare bönesvar och glädje.

---

Något som är lite spännande är hur exakt antalet fiskar som lärjungarna till sist får i nätet anges i berättelsen. Vi får höra att ”nätet var fullt av stora fiskar, 153 stycken”. Att antalet anges så exakt väckte min nyfikenhet och jag provade att googla frågan ”varför fanns det 153 fiskar i nätet?”. Det visade sig då att det finns ungefär 14 000 ställen på internet där man kan läsa om just detta. Jag gick inte igenom samtliga artiklar men de två eller tre jag kikade på hade samma svar, nämligen att under antiken, som ju Jesu tid räknas till, kände man sammanlagt till just 153 olika fisksorter och man trodde att det var så många det fanns i världen!

Jag tänker att det man ville säga med detta är helt enkelt att alla får vara med, alla är räknade med i den himmelska matematiken. Ingen ställs utanför, det finns plats för alla sorter. Och precis som det anges i berättelsen så håller näten trots att fiskarna är så många, trots att skörden är stor. Det finns inga begränsningar!

---

En annan detalj jag la märke till är detta att när lärjungarna kommer iland med sin stora fångst ”så fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.” Där fanns alltså redan en måltid förberedd åt dem. Ändå säger Jesus: -Hämta några av fiskarna som ni just fick.

Man kan ju fundera över vad Jesus skulle ha de där extra fiskarna till, maten var ju redan klar? Min tanke runt detta är att det handlar om att vi inte behöver göra oss några större bekymmer om att vi måste ha så mycket med oss när vi möter Herren. Allt är redan ordnat och förberett. Även om våra nät är tomma och vi känner oss misslyckade är vi välkomna att dela en måltid med Jesus.

Och är det så att vi skulle ha lyckats få något med oss så är inte detta oviktigt för Jesus. Han vet vilka vi är och vad vi bär med oss och detta vill han använda. Ingen av våra gåvor är för liten och obetydlig för att bli använd i Herrens goda händer.

---

Till sist vill jag stanna upp inför detta att Jesus faktiskt sitter där på stranden och väntar på sina lärjungar några dagar efter att han dött på ett kors?! Om detta skulle lärjungarna komma att vittna på ett sätt som gjorde att den kristna kyrkan drygt 2000 år senare är spridd över hela världen.

Och i dag sitter vi här i Landeryds kyrka och vi är också påskens vittnen. Vi fick inte vara med då när det verkligen hände. Vi fick inte se vår älskade mästare bli uppspikad och dö på ett kors. Vi fick inte se den tomma graven några dagar senare. Vi fick inte möta den uppståndne och känna på hans sargade händer. Men ändå är också vi påskens vittnen. Något har berört oss, något gör att vi sitter här. Något gör att vi stämmer in i Kristusropet: Ja, han är sannerligen uppstånden.

 

Vi är också påskens vittnen.

Genom ett vänligt ord då det behövs, en liten gåva till dem som fått mindre, ett leende till den okände vi möter. Kanske en förbön för någon. Genom att peka på Kristus.

Vi är också påskens vittnen.

---

Och en morgon, när vår stund kommer, när vår fisketur är över, ska vi närma oss en strand där någon sitter och väntar på oss. En måltid är redan förberedd.

Och kanske säger då Jesus till dig eller mig: - Du fiskade väl inte alltid på rätt ställen men du försökte i alla fall.

Välkommen hem mitt barn.

Amen.

/Karina