När man känner sig lite hängig
0kommentarer
Hur mycket vi än försöker så orkar vi inte alltid.
Vi känner oss trötta, ledsna och hängiga.
Vi går med sänkt huvud.
Tittar ner i marken.
Lyfter inte blicken.
Det är just då vi har möjlighet att se dem.
De där små, små tecknen.
Den alldeles speciella kärleken som är reserverad för de hängiga.
För oss med sänkta huvuden.
För oss som inte orkar lyfta blicken.
-Och så får vi våra vingar tillbaka.
/Karina
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig ikväll -
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig ikväll -
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.
(Ylva Eggerhorn)
Kommentera