Om himmelsfärden

0kommentarer

Tre predikningar har jag glömt att publicera, så nu kommer det en om dagen här på bloggen.
 
Predikan på Kristi himmelsfärds dag 2014
Träpjas backe den 29 maj 2014
Text: Apostlagärningarna 1:1–11, Johannes 17:1–8
 
Han känns så frånvarande ibland. Var är Jesus? Jag längtar efter att han ska vara närvarande i mitt liv, men han verkar vara så långt borta. Påsktiden känns så bra – Jesus lever och uppstånden möter han mängder. Men himmelsfärden?  Jesus lämnar oss. Och så står vi där och spanar mot himlen men Jesus syns inte till.
 
Och så kan man grunna på vad Himmelen egentligen är, för jag tror ju inte att Jesus hoppar hage på ett moln någonstans. Jag tror inte heller att man får syn på Gud om man kommer ett par kilometer upp i luften. För Himmelen, Guds rike, är något annat. Något som är helt annorlunda. Jesus säger att ”Mitt rike hör inte till denna världen.” (Johannes 18:36) Och lärjungarna frågar honom om det är nu som han ska göra Israel till ett mäktigt kungarike, men det är ju inte det som det handlar om. Jesus vill inte bli kung och bestämma, han vill bli älskad och följd.
 
Jag tror att Guds rike är att vara nära Gud. Där Gud är närvarande bryter Guds rike igenom. Och på det sättet är Guds rike redan där när Jesus vandrar på jorden, när han ger människor förlåtelse och botar sjuka. ”Guds rike är nära” (Markus 1:15) är det första Jesus säger i Markusevangeliet. För där vandrar ju Gud själv på jorden, som en levande reklampelare för Himmelen.
 
Det är det som vi brukar kalla för inkarnationen, att Gud har brutit igenom tid och rum och blivit en människa. Att han som egentligen är evig och helig valde att dela våra villkor. Slita, svettas, växa upp, åldras, lida, dö. En Gud som vet hur det är att vara människa.
 
Och så det stora att Gud väljer att dö för oss, som visar hur mycket han älskar dig och mig när han blir korsfäst för vår skull. Det ännu större att Gud blir levande igen och visar att han är mäktigare än döden. Lukas skriver om det i Apostlagärningarna att Jesus visade att han verkligen var levande igen under fyrtio dagar. Och sedan lämnade han dem.
 
Men vad blir himmelsfärden då? En Gud som tröttnat på jorden och lämnar oss? Som låter oss ana vad Himmelen är och sedan packar ner det i en väska och försvinner?
 
Fast jag tänker att himmelsfärden gör så att Jesus kan komma oss så mycket närmare. För ett par veckor sedan pratade jag om Påsken med dagisbarnen i Unnaryd och då var det ett av barnen som sammanfattade Kristi himmelsfärd med ”och sen blev han Gud igen”. Och jag tycker att det samlar ihop allt på ett väldigt bra sätt. För efter himmelsfärden är Jesus inte längre bunden av en kropp, utan han är fri att vara nära oss överallt. Vi kan förstås inte se honom, men vi kan känna hans närvaro. Vi upplever inte längre Jesus med ögonen, utan med hjärtat.
 
Allra närmast är han i nattvarden och när vi ber. När vi vågar vittna om honom. Ända till jordens yttersta gräns ska vi vittna om honom och få kraft från den heliga Anden. För när vi möts för att ana lite mer av Gud – i mässan, i bönen, när vi pratar om tron – då är Jesus nära. ”Ty där en två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matteus 18:20) säger Jesus.
 
Vi anar Gud, känner honom, men ser honom inte riktigt.
Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
hans kärlek blandas.
(SvPs 305:2)
 
Jesus möter oss på fler sätt. Han har ingen jordisk kropp längre, men du och jag, varje kristen människa blir en cell i Jesus kropp. Genom oss kan andra människor möta Jesus. Vi får vara Jesus kropp på jorden. När vi gör det – när våra händer hjälper, när våra fötter går dit ingen vågar eller vill gå, när våra ögon ser på andra med kärlek – då bryter Guds rike igenom för ett ögonblick. Då är Gud nära.
 
Vi ska inte vara rädda när vi gör det här, när vi berättar om Jesus för andra och låter tron bli handling, för Jesus är med. ”Känn ingen oro. [säger Jesus] Tro på Gud och tro på mig.” (Johannes 14:1) Och så ger han det där löftet, löftet som är hans sista ord på jorden enligt Matteus ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matteus 28:20)
 
Gud är nämligen aldrig långt borta. Gud vet hur det är att vara människa. Genom himmelsfärden så är inte Jesus längre bunden till en jordisk kropp, utan han kan vara nära varje människa, genom hela livet är han hos var och en av oss.
 
Och så är inte himmelsfärden en berättelse om Guds frånvaro, utan om hans närvaro.
 
Amen.
 
fred och kärlek!
 
Petter
 
 
Inkarnation, Jesus, Predikan, himmelsfärden, levande vatten, närhet,

Kommentera

Publiceras ej