Femte söndagen i fastan
0kommentarer
Den kärlek du till världen bar
ett evigt kors dig gav.
Din kärleks smärta bar du än
ut ur din öppna grav.
(Psalm 137:1)
I dag är det femte söndagen i fastan och vi närmar oss fastevägens mål. Dramatiken ska nu tätna. Messias ska rida in i Jerusalem under jubel för att några dagar senare svikas och dödas.
I Landeryd firade vi denna lite mulna vårsöndag högmässa med Bo.
Och tänk att ingen mindre än vår käre Ricky spelade!!
Precis som man gör då man återser en gammal vän som det var alldeles för länge sedan man såg, närmade sig Ricky orgeln med varsam försiktighet.
Men precis som det också är med gamla goda väner så dröjde det inte länge förrän det var som om de aldrig varit ifrån varandra!
Jag var kyrkvärd och eftersom Ola är bortrest i helgen hade han ordnat fina vikarier!
Arvid och hans faster Helen gjorde en lysande kyrkvärdsinsats! Och kolla bara hur snyggt klädd vår lille kyrkvärd är.
Gudstjänsten ska vara en lek inför Guds ansikte och det har dessa båda förstått.
Och Gud ler i sin himmel, det är jag säker på!
Det är fint att ha en så hoppfull människa som Arvid med i gudstjänsten!
Den vackra och lite slitna dopfunten där så många barn, så många av oss, blivit döpta.
Vi firade mässa.
Så mycket kärlek som räcks oss i det där lilla brödet, så mycket mer än vi kan förstå.
Som att för en liten stund få hålla universum i sin hand. Fjäderlätt och oändligt stort.
Ricky sjöng Litanian (Psalm 700:1) för oss:
Geom din heliga födelse, genom ditt kors och din död,
genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd,
i frestelse och fall, i välgång och lycka,
i dödens stund, på den yttersta domen:
Hjälp oss milde Herre Gud.
Hjälp oss i vandringen genom denna vecka
fram till det stora intåget i Jerusalem.
Hjälp oss att också efter palmsöndagen
våga gå med den sista biten av vägen.
Den som går till Golgata och din död.
Hjälp oss förstå att det inte slutar där.
Hjälp oss förstå att det är där det börjar.
Amen.
/Karina
Kommentera