Söndagsmusik med Rebecka

0kommentarer

På den nittonde söndagen efter Trefaldighet hade vi på kvällen "Söndagsmusik" i Landeryds kyrka.
 
Vår nya och fantastiskt duktiga kantor Rebecka Josefsson spelade och sjöng vackert för oss!
Rebecka blir lite mer officiellt välkomnad på söndag (13/10) i samband med gudstjänsten i Långaryd kl 11.00, Ricky kommer också att vara med.
Vi hoppas du också kommer!
 
 
Söndagens tema var "Trons kraft" och vi läste evangelietexten från Johannesevangeliet 9 om den blinde mannen som blir botad av Jesus vid Siloadammen.
 
Några små tankar utifrån denna text:
 

När mannen som var född blind och som blivit helad av Jesus åter mötte honom får han av Jesus frågan om han trodde på Människosonen . Mannen svarar då med en motfråga: ”Vem är han Herre? Jag vill tro på honom”. Jesus svarar då: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig”.

 Ibland kan jag lite avundssjukt tänka att de hade det allt lite lättare, de där som levde i Palestina på Jesu tid, som faktiskt fick möta honom ansikte mot ansikte. De fick vara med om under, blinda som kunde se, lama som kunde gå. Så påtagligt och enkelt att tro.

 Men tänk om det egentligen är lika enkelt att få möta Jesus här och nu? Tänk om han sitter med här i kyrkan just nu? Tänk om han sitter alldeles bredvid dig? Kanske kan vi rent av känna värmen från honom? Kanske kan vi höra honom tala i musiken? Kanske ser vi honom i leendet hos den vi möter? Kanske anar vi hans närvaro i det goda som hela tiden sker?

De vardagliga miraklen ska vi inte förakta, inte glömma bort. Varje ny morgon i våra liv är ju just ett sådant. Att vi kunnat ta oss hit i kväll är ett annat.

 Våra böner besvaras dagligen även om vi inte alltid ser svaren. Vi kanske inte ens är medvetna om att vi bett? Gud vet vad vi behöver innan vi ens själva förstår det.

 Jag tror att vi kan träna oss i att se. Jag tror rent av att vi kan be om att få bli mer seende. Det är en bön som Jesus hör och besvarar. Det gjorde han redan för 2000 år sedan.

Psalm 798:
Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.
 
Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort
och inte ens en sparv till marken faller ner,
om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.
Vart än jag flyr så finns du där, du har mig mycket kär.
 
Som luften sluter om varenda dal och höjd,
som vattnet fyller ut de stora havens djup:
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs vart än jag går.
För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.
 
Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner,
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.
Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår
och vad som sås i ringhet här ger du sin blomning där.
 
/Karina
 
 

Kommentera

Publiceras ej