Långaryds församling

En liten text om änglar, som tar sitt avstamp i Daniel 10:15–19.

 

Jag fascineras litegrann av att synen liksom blir för mycket för Daniel, att budskapet från Gud är så stort att det inte riktigt går att ta in. Det är som att Daniels fattningsförmåga först inte räcker till. Och jag tror att det är så med en del saker i vår tro – de är så stora eller så annorlunda att vi inte riktigt kan ta in dem och så lämnar vi dem därhän. Lyfter på hatten och går vidare, som Martin Luther sa att man ska göra med bibeltexter som man inte förstår.

 

Änglarna är en sådan sak för mig. Jag kan sjunga: Glöm inte bort att änglarna finns! Att de är där för att se hur du har det! Och de kan hjälpa dig, fast de inte syns – glöm inte bort att änglarna finns!” Visst kan jag göra det, men för det mesta känns det lite overkligt med osynliga andemakter. Skapelsen kan jag se och smaka på. Jag har läst tillräckligt med historia för att veta att Jesus har funnits och att graven var tom. Den heliga Andens kraft har jag känt starkt många gånger. Men änglarna?

 

Det betyder budbärare eller sändebud, det där ordet ängel. ”Angelos” på Nya Testamentets grekiska, ”malák” på hebreiskan i Gamla Testamentet. Och det är ju det de är i Bibeln. De kommer till Maria på bebådelsedagen. De kommer till Josef och säger att han ska ta med för Maria och den nyfödde Jesus till Egypten. När Jesus hade fötts i Betlehem berättade änglarna om undret för herdarna. Vid den tomma graven fanns en ängel med det största budskapet av alla – att döden och ondskan är besegrad, att livet och kärleken är större.

 

Ibland sänder Gud ut sina änglar att rädda människor – Daniel får hjälp av en ängel i lejongropen och Petrus blir räddad ur fängelset av en ängel. Ibland sänder Gud ut sina änglar till rädda människor, och nästan alltid när en ängel visar sig i Bibeln, så börjar den med att säga ”Var inte rädd”. Det finns 365 ”var inte rädd” i Bibeln, en till varje dag på året. Det är gott att veta.

 

Och det är väl kanske så att vi inte behöver förstå änglarna. Det räcker kanske att veta att Gud är större än det onda. Att det finns så mycket mer i Skapelsen än vad vi kan förstå och ta in och att det finns änglar mitt ibland oss, fast osynliga. Och en dag kommer vi att få se dem och förstå. Då kommer vi att dansa med änglarna, då kommer vi att få förstå det där som är för stort för att ta in nu.

 

När livet är tungt, omöjligt att ta in, då viskar Guds änglar, hans sändebud: ”Var inte rädd, du högt älskade, allt skall gå väl. Var stark, var stark.”

 

Det är nämligen Guds budskap till oss i lejongropar, ugnar och fängelser. Det är hans budskap till oss när storslagna obegripliga saker händer. Det är Guds budskap en alldeles vanliga dag.

 

Amen.