Att möta någon från för länge sedan

0kommentarer

När jag var på stiftsmötet i Växjö i lördags kom någon från för länge sedan fram till mig. Vi var en gång en del av varandras liv och vardag då vi bodde på samma internat, delade det mesta och blev vuxna tillsammans.
 
Nu möttes vi igen, 28 år senare. Båda nu medelålders, en komminister och en kyrkorådsordförande. Han började prata om något kortspel vi fördrivit våra kvällar med och hur han aldrig riktigt förstått reglerna men ändå spelat vidare. Jag kunde inte minnas just det men började skratta och då skrattade han med. Det där skrattet, det mindes jag.
Minnena han väckte har hållit mig varm sedan dess. Jag har tänkt på dem jag mött i livet, alla de som varit viktiga för mig. Även om det var för länge sedan, även om det mesta är glömt. De har alla tänt små ljus i mitt hjärta. Ljus som fortfarande, efter många år, lyser och värmer mig.
 
Och jag tänker på den där grabben som inte riktigt förstod spelreglerna men som ändå vågade fortsätta spela.
Det blev nog en bra präst av honom.
 
Käre himmelske Fader,
Tack för de människor vi möter,
i dag och i framtiden.
Tack för dem vi en gång hade,
i går och för länge sedan.
Bevara och beskydda dem alla.
Hjälp oss att i våra hjärtan spara
det goda de en dag kommer att ge,
allt det goda de en gång gett.
Amen
 
/Karina
 
 

Kommentera

Publiceras ej