Nåden räcker
0kommentarer
I morgon är det Domsöndagen
Hur lätt är det inte att se sig själv där på de anklagades bänk med ansiktet gömt i händerna för att slippa möta domarens blick.
Och allt dumt jag gjort, alla fula tankar jag tänkt, alla misstag jag begått, alla svek jag är skyldig till, all min snålhet mot dem som behövde mig, all min missunsamhet mot dem som fått mer, allt räknas upp av en hånfull åklagare.
Listan blir lång.
Men för varje anklagelse åklagaren läser upp hör jag en röst som svarar:
-Det där har jag redan burit åt henne.
-Det där har jag förlåtit henne.
-Det där har jag sonat på korset för henne.
Och när jag slutligen lyfter blicken förstår jag att det är domaren som svarar på anklagelserna. Han möter min blick och säger:
-För dig har jag dött.
-För att du ska få leva med mig.
/Karina
Se, Guds närvaro omsluter människorna.
Han ska bo hos dem och de ska vara hans folk,
och Gud själv ska vara hos dem som deras Gud.
Han ska torka varje tår från deras ögon.
Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt
och ingen smärta. För det som förut var är borta.
(Upp. 21:3-4)
Kommentera