När världen sänds i svartvitt

0kommentarer

Det var som om de flesta färger bleknat bort denna torsdag och det enda som återstod var gråskalan.
 
Men också den är vacker och ibland befriande vilsam.
 
Att åldras vackert.
Också det avskavda och färglösa, det åldrade och rostiga, det gamla och slitna har sin värdighet, sin skönhet.
 
Vi människor har i alla fall en förmåga att sätta färg också på den gråaste dag.
Varningstexten förtjänar en stunds filosoferande. En bra varning och ett gott råd.
 
Tänk om denna skylt hängt runt halsen på Hitler, Mussolini eller Stalin. Hade det kunnat förändra något?
 
Det gäller att välja en god ledare, en som inte faller. En som visar vägen.
 
Jesus sa: "Och vägen dit jag går, den känner ni."
Tomas sa "Herre, vi vet inte vart du går.
Hur ska vi då känna vägen?" Jesus svarade:
"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer
till Fadern utom genom mig."
(Joh 14:4-6)
 
När vägen delar sig och min hund inte vet åt vilket håll vi ska gå så stannar hon och väntar in mig. När jag pekar och säger höger eller vänster så går hon dit jag säger. Hon litar på att jag är en god ledare som inte lurar henne på avvägar.
 
Jag tror att vi kan göra likadant. Om vi stannar upp och lyssnar så kommer Han som ÄR vägen också att visa den för oss.
 
 
Sist men inte minst...
En Vinterhundloka och en...
...Vinterhundtoka!
 
 
Se dig omkring.
Du är sedd, du är älskad!
 
/Karina
 

Kommentera

Publiceras ej