Långaryds församling

(Matt 15:13)

 

Jag har funderat på tårar i helgen. Inte så konstigt kanske, när helgen bestod av Alla Helgons dag och Alla själars dag. (Bibelversen här ovan är förresten från en av texterna till Alla Helgons dag.)

 

Tårar är något vackert, för tårar är ett tecken på kärlek. De lyckliga tårarna är det förstås på ett alldeles uppenbart sätt. Men än mer är tårarna av oro det. Och allra mest den djupa sorgens och saknadesn tårar.

 

När man gråter av oro för någon, av maktlösheten när man inte kan hjälpa, då är det ett stort kärleksbevis. Då märker man hur mycket man bryr sig. Då märker man hur viktigt det är att den människan finns kvar hos en. Mer än några ord kan säga, talar de salta dropparna om kärlek.

 

Och när insikten om att det aldrig kommer att bli fler underbara ögonblick med den underbara människan som har gått vidare, tränger kärleksorden fram som diamanter i ögonvrån. Du vet, de där orden som man aldrig fick fram. Jag mötte en änka på minnesgudtjänsten. Jag har sett henne skratta och ha tusen järn i elden, precis som alltid. Men när ljuset tändes trängde sorgen och saknaden, ja själva kärleken, igenom och blev till diamanter i ögonvrån.

 

Jag minns den dagen då jag fick veta att min kusin inte längre fanns hos oss. Jag sprang till Farmor. För att trösta? Jag minns inte längre, men det var självklart för mig då, att det var till Farmor jag skulle. Hon satt i sin stol och grät, min älskade Farmor. Men så såg hon att jag hade kommit dit och slutade gråta. Hon höll tillbaka sin sorg för att inte tynga mig med den. Jag kan inte föreställa mig vad det kostade henne. Mitt i sorgen över ett barnbarn som lämnat henne alldeles för tidigt, höll hon tillbaka sina tårar för min skull. Djupaste kärlek i de återhållna tårarna.

 

Den djupaste kärleken är inte söt eller flufffig, den består av salta diamanter.

 

Jag lyssnar på Magnus Ugglas version av Jag och min far och med salta diamanter i ögonvrån saknar jag Farmor.

 

Sista kvällen Farmor var som vanligt spelade jag piano och vi sjöng glada väckelsesånger. "Det här får vi göra om" sa Farmor och jag tror att vi kommer att få det.

 

(Uppenbarelseboken 7:17)

 

Fred och kärlek

Petter