Långaryds församling

En lam man i Kafarnaum botas

2 1Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma.  2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.  3Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.  4Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen.  5När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

 

6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva:  7”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?”  8Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan?  9Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?  10/11Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.”  12Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”

 

Tullindrivaren Levi kallas

13Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem.  14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom.

 

15När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom.  16När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ”Äter han med tullindrivare och syndare?”  17Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

 

Bröllopsgästerna fastar inte

18Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?”  19Jesus svarade: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.  20Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta.  21Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva.  22Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.”

 

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

23En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick.  24Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?”  25Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta?  26Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.”  27Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.  28Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

Det andra kapitlet kan man säga handlar om fyra tillfällen när Jesus positionerar sig i förhållande till vad många judar tänkte vid den tiden. (Sedan ska man vara medveten om att Judendomen var en väldigt splittrad religion under det första århundradet. Det fanns en väldig massa inriktningar, man talar till och med om flera judendomar. I Nya Testamentet möter vi till exempel saddukéer, fariséer och seloter. Och fastän fariséerna ofta verkar vara på kollisionskurs med Jesus stod de honom närmre i många religiösa frågor än vad till exempel saddukéerna gjorde. Ur den fariseiska judendomen utvecklades den rabbinska, som egentligen är den Judendom som finns kvar idag. De andra försvagades och försvann efter att templet förstörts år 70 e Kr.)

 

Först möter vi den lame mannen som bars till Jesus på en matta. (Och precis i första versen får vi ett bevis på att Jesus verkligen bodde i Kafarnaum.) Det finns mycket man kan säga om de verserna, till exempel om hur viktigt det är att komma till Jesus när man har ett problem även om det är besvärligt. Men det jag tänkte peka på nu är att det första Jesus gör är att föråta mannens synder. Det är det viktiga tycker Jesus. Det är vad Jesus har kommit till jorden för att göra. Allt det andra storslagna han gör är för att visa att han är den han säger att han är, för att folk ska tro på att han faktiskt kan förlåta synder. "Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig" (Mark 2:10/11)

 

Sedan bör man kanske påpeka att judarna vid den här tiden såg ett samband mellan synd och misslyckanden i livet. Drabbades du av sjukdomar eller blev lam, stum eller blind, var det ett straff för att du (eller dina föräldrar) hade begått en synd. Och det vänder sig Jesus emot. Ingen människa kan leva syndfri, ingen människa kan göra sig själv rättfärdig. Alla behöver vi förlåtelsen. Och ännu viktigare: det syns inte i detta livet om du har en plats i himlen. Men de där tankarna, att den som har ett bra förhållande till Gud kommer att vara frisk och tjäna mycket pengar, finns tyvärr även bland kristna i Sverige. Framgångsteologin, som det kallas, kom smygande från USA på 1980-talet sipprade in i frikyrkorna.

 

Så kallas tullindrivaren Levi (som även kallas Matteus på andra ställen, den Matteus som enligt traditionen skrev Matteusevangeliet) till lärjunge. Levi är ett judiskt namn (en av Israels/Jakobs söner hette ju så) och många judar såg ner på de judar som var tullindrivare. De tyckte inte om att tullindrivarna samarbetade med romarna. Och dessutom var det mångaa tullindrivare som levde upp till sitt dåliga rykte genom att kräva in mer pengar än de skulle och stoppa överskottet i egen ficka. Det står ofta "tullindrivare och syndare" i evangelierna, det vill säga "tullindrivare och andra syndare". Och många sådana utstötta och föraktade människor följde Jesus. "Omvänd er och tro" var ju Jesu budskap när han började predika. De här människorna ville omvända sig, de ville ha det Jesus hade att erbjuda. I ett Israel där fariséerna ägnade hela livet åt att försöka hålla varje bud, och på så sätt skaffa sig en plats i himlen, kommer Jesus och säger att man kan börja om och lämna det som blev fel bakom sig. Du är älskad och förlåten.Och så åt han med dem. För judarna och alla andra folk runt omkring var det viktigt med vem man åt. Att äta med någon är att erkänna honom som sin jämlike. Äter man med syndare så smittar deras synd liksom av sig och man blir rituellt oren. Men Jesus åt med tullindrivare och syndare. Och visade att Gud visserligen hatar synden, men älskar syndare.

 

Några ord om bröllopsgästerna, brudgummen och fastan kanske man ska klämma hit också. Judarna är ju Guds folk och förbundet mellan Gud och judarna liknas ofta vid ett äktenskap. Det judiska folket är "gift" med Gud. Och samma bild används för att beskriva det nya förbundet mellan Jesus (som ju är Gud) och alla kristna. Och så säger Jesus att när brudgummen forfarande är på festen, det vill säga när Gud fortfarande vandrar som människa på jorden, då behöver inte han lärjungar fasta. Det nya förbundet är just nytt och därför kan man inte förvänta sig att Jesus lärjungar ska göra som Johannes eller fariséernas lärjungar.

 

Och så till sist berättelsen om när lärjungarna plockade ax på sabbaten. Man fick plocka ax på andras åkrar (se 5 Mos 23:25) men det räknades som arbete och fick alltså inte göras under sabbaten. Och fariséerna förebrådde Jesus för det. Men så säger Jesus: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten." (Mark 2:27) De där reglerna som fariséerna och andra judar ansträngde sig så hårt för att följa har alltså egentligen inget egenvärde. De är till för att hjälpa människan - inte stänga in henne. Man får hänga tvätt och klippa gräs på söndagar - det viktiga är att man tar sig tid att vila och inte arbetar dygnet runt. Paulus skriver: "Allt är tillåtet – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet – men allt bygger inte upp." (1 Kor 10:23)

 

Fred och kärlek!

Petter