Långaryds församling

I fredags var KU i kyrkan. Vi var uppe i tornet och nere i gravkammaren under kyrkan. De flesta tyckte nog att tornet var läskigast.

Efter att vi hade fikat och lekt två omgångar av "fyra man i soffan" gick vi tillbaka til kyrkan för att fira andakt. Nedan följer andakten:

"BIKTSPEGEL"

Anden drev honom ut i öknen,
och han var i öknen fyrtio dagar
och sattes på prov av Satan.
Han levde bland de vilda djuren,
och änglarna betjänade honom.
(Markus 1:12-13)

Det står många gånger i Bibeln att Jesus drog sig undan. Ibland med lärjungarna, ibland utan. "Varför?" kan man fråga sig.

Texten jag läste nyss är precis från början av Markusevangeliet, innan Jesus hade börjat sin "karriär". Jag tror att det är nyttigt att ibland dra sig undan och tänka över sitt liv. "Är jag den jag vill vara?" Jesus och lärjungarna behövde det i alla fall. De gick ut i öknen.

I öknen är det stilla.
I öknen kan man vara ensam.
I öknen är det vackert.

Ibland gick de upp på ett berg istället. Samma där: på berget finns ensamheten, stillheten, men också naturens skönhet.

Och vi bombarderas med tusentals fler intryck varje dag än Jesus och lärjungarna gjorde. Vi har ännu större behov av att stanna upp, söka stillheten och fundera över våra liv. Fastan är tiol för den typen av eftertanke, att avstå något av överflödet för att komma närmre sig själv och närmre Gud.

Ett sätt att göra det är med hjälp av en biktspegel, ett antal frågor om din relation till Gud, till andra och till dig själv. Vi ska använda oss av en sådan idg. Jag kommer att ställa frågor och ni svarar på lapparna. Ingen kommer att läsa lapparna, vi ska elda upp dem sen. Ta chansen att vara ärlig! Det här är mella dig och Gud.

Luther säger att vi ska "tänka och tala väl om vår nästa, och tyda allt till det bästa":

- Hur är du mot andra? Försöker du tolka det de gör till det bästa, eller dömer du snabbt ut dem?
- Hur är du mot din familj? Visar du din uppskattning så mycket som du borde? Så mycket som du vill?

I "Vår Fader" ber vi "förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss":

- Förlåter du fullt ut när du säger att du gör det? Eller finns ilskan, irritationen, känslan av att vara sviken, kvar?
- Jesus säger att vi ska älska våra fiender - Kan du förlåta även den som inte ber om det?

Jesus säger "Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta":
- Vad har du för relation till Gud? Låter du Honom ta plats i ditt liv?

Det finns en fortsättning på det Jesus sa - Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, och din nästa som dig själv.

- Älskar du dig själv så att du kan älska andra? Är du den du vill vara?
- Vad ägnar du din tid åt? Hur mycket av det du lägger tid på är egentligen oviktigt?

Nu är det inte fler frågor. Ni kan komma fram oc lägga lapparna i korgen och tända ett ljus i ljusbäraren.

När jag svarar på sådana här frågor blir jag medveten om att jag inte alltid är så förlåtande som jag vill vara, att jag inte låter Gud ta tillräckligt med plats i mitt liv. Det är det som är synd. Ordet synd betyder just "att missa målet". Att ha så fullt upp med sitt liv att man glömmer bort att leva det som man vill, glömmer vem man egentligen vill vara.

Och allt det där känns tungt...

Men vet då att Gud älskar dig! Han tycker inte om allt du gör, men Han förlåter dig alltid. När vi går emot det vi egentligen vet är rätt, när vi missar målet, då förlåter Gud oss, så att vi kan förlåta oss själva. Och när Gud har förlåtit är det som blev fel lika borta som det vi skrev på lapparna blir när vi har eldat upp dem.

Det känns ibland som att man är i öknen och sätts på prov av Satan. Som om man lever bland de vilda fjuren. Men Gud ser, älskar och förlåter dig. Han sänder sina änglar för att betjäna dig.