Det har väl inte undgått er att Långaryds församling om bara några dagar får fint besök av Christian från vår vänförsamling i El Salvador. Jag kollade på SMHI:s hemsida och kan konstatera att de i dag har 29 grader varmt och solsken där.
 
Trots detta har jag hört att Christian längtar efter kyla och snö...
Vad säger man...?
Gud hör bön!!
 
/Karina
 

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.
Joh 15:7 
 
 
Visst vore det ibland intressant att få svar på frågan varför?
 
Vi jobbar på så gott vi kan. Vi kämpar och vi ordnar. Vi funderar och räknar ut.
 
Men vad är det vi bygger och varför?
När man är mitt i byggandet är det inte alltid så lätt att se vad det ska bli av det hela. Vi får jobba lite på måfa och hoppas det blir bra.
 
Ibland önskar vi att vi visste mer. Att vi kunde se våra liv lite ovanifrån, med lite perspektiv. Att vi kunde se en bit framåt och därigenom förstå det som hände i går.
Men behöver vi egentligen det? Skulle något bli bättre om vi visste mer?
 
Kanske är det så att just detta är vår uppgift?
Att mitt i vår undran, ängslan och ovisshet ändå försöka bygga en plats för kärleken.
 
Jag tror vi kan vila i detta:
En dag ska alla våra varför ersättas av ett därför.
 
/Karina
 

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

1 Kor 13:1-12

 
 
 
 
 
När har vi egentligen tillräckligt?
 
Tillräckligt med pengar?
Tillräckligt med prylar?
Tillräckligt med tid?
Tillräckligt med kärlek?
Tillräckligt med framgång?
 
När känner vi oss nöjda?
När har vi nog?
 
Vad är det vi söker?
Vad är det vi egentligen behöver?
 
Svaret finns kanske närmare än vi tror.
En liten stund av frid. En känsla av att det är OK.
Att vi duger.
Att vi är bra precis som vi är.
 
För det är ju det vi är. Oavsett allt vi tror oss behöva.
 
Och tills sist en dag, efter den allra sista resan, är vi framme.
Vi kliver i land, sänker axlarna, vet att vi kommit hem. Vet att det är nog.
 
Vi faller i den öppna famn som möter oss och viskar mot hans axel:
-Nu har jag tillräckligt.
 
Och Fadern svarar ömt:
-Du ska få mer.
Mycket, mycket mer.
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
måndagen den 27 januari
Bibelstudiegruppen tar sig an Nya Testamentet kl 19 i Långaryds församlingshem.
 
torsdagen den 30 januari
Stor & liten kl 9.30 i Långaryds församlingshem.
Kyrkokören övar kl 19 i Långaryds församlingshem.
 
lördagen den 1 februari
Sista anmälningsdag till Världens fest den 8 februari i Nyarps bygdegård.
Anmälan görs till:
Aino Larsson, telefon: 0371-402 22, e-post: ainolarsson@telia.com
Inger Andersson, telefon 0371-402 17, epost: 037140217@telia.com
Här kan du läsa om Världens fest 2013 och 2012!
 
söndagen den 2 februari
Kyndelsmässodagen – Uppenbarelsens ljus
11.00 Gudstjänst i Femsjö kyrka, Josefin.
15.00 Familjemässa i Landeryds kyrka, Mia och Anna-Karin.
15.00 Familjegudstjänst i Unnaryds församlingshem, Josefin.
18.00 Sinnesromässa i Långaryds kyrka, Mia.
 
måndagen den 3 februari
Församlingskåren håller årsmöte kl 19 i Långaryds församlingshem.
Man är i full gång med att byta värmesystem i Långaryds kyrka vilket fått till följd att det just nu är +2 grader i kyrkan... Vi som i dag planerat att fira gudstjänst i Långaryd var därför tacksamma att den var flyttad till församlingshemmet!
Med ganska små medel förvandlas församlingshemmet till en jättefin gudstjänstlokal.
 
Mia ledde gudstjänsten och...
Rebecka spelade.
 
Något som är fint med att fira gudstjänst i församlingshemmet är att vi kommer så nära varandra, och närheten till varandra hjälper till att skapa närhet till Gud.
 
En annan bra sak med gudstjänst i församlingshemmet är att...
...det bara är några steg till kyrkkaffet!
Gudstjänstlokalen är ju också församlingens hem och fikahörna!
Ett stort och varmt tack till vår Mia som både bakat kakan, bryggt kaffet och tog hand om disken!
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
Det verkar minsann vara säsong för årsmöten. I tisdags var det Landeryds syförening och  i går, onsdag, Långaryds kyrkliga syföreningar som höll sitt!
Ett annat församlingshem och andra damer men samma flitiga händer och samma vilja att göra gott som hos syföreningen i Landeryd!
Syföreningarna i Långaryd har däremot något annat som de inte har i Landeryd, nämligen:
Zita Holmén!
Jag hoppas att ingen tar illa upp om jag utnämner henne till Långaryds församlings sötaste syföreningsdam?!
 
Eftersom församlingsrådet också hade möte i församlingshemmet denna kväll startades de båda mötena med en gemensam andakt.
Denna andakt leddes av Mia som sedan hade fullt upp med att försöka hinna vara med på två möten samtidigt!
 
Mia talade i andakten lite kort om vägen, att vandra på den och vem som är vägen.
 
Vi fick också sjunga psalm 303:
 
Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den börjar här, den börjar nu,
var än den går, den går till Gud.
 
 
Någon ser med glädje och kärlek på just oss.
Dig och mig.
 
/Karina
 
 
 
 
 
På tisdagskvällen var det mycket på gång i Landeryds församlingshem! Tisdagsklubbsbarnen byttes vid sjutiden ut mot ett gäng glada syföreningsdamer som skulle ha sitt årsmöte!
Kvällen inleddes med en liten andakt. I väntan på den har ett och annat handarbete redan plockats fram!
Här är det en väldans fart på strumpstickorna!
Flitiga fingrar som med sitt skapande gör så mycket gott, både för vår församling och för människor runt om i vårt land och på vår jord!
 
Efter att ha tagit bilderna gick jag hem men damerna satt kvar och bestämde bland annat vart pengarna som samlats in under 2013 ska gå.
Jag tror att det så småningom serverades gröt, det är tydligen en del av årsmötestraditionen!
 
Tack till er i våra syföreningar för allt arbete ni gör i det tysta!
 
/Karina
 
 
 
Söndagen den 2/2 är det familjegudstjänst i Landeryds kyrka med fika efteråt!
Detta måste förstås förberedas på både det ena och det andra sättet och Tisdagsklubben började därför sin termin med ett storbak!
Ett gäng tog på sig uppdraget att göra världens godaste corn flakes kakor!
 
Jo då, de lyckades, det kan jag intyga!
 
En grupp fick i uppdrag att rulla världens godaste chokladbollar!
Dessa fick jag aldrig chansen att prova men ni ser ju själva hur goda de ser ut!
 
Och i köket gjordes minsann...
...världens godaste kanelbullar!!!
Jag fick passa ugnen och då räkade jag visst få i mig en liten, liten bulle så jag vet att de faktiskt ÄR världens godaste!
 
Som ni förstår så fick man sätta ut en vakt...
...vars uppgift var att rädda kakorna undan diverse kakmonster!!
 
Tack vare att Mattias tog sin uppgift på allvar så har du chansen att få smaka världens bästa kyrkfika söndagen den 2/2!
 
Välkommen då!!
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
Livets Gud,
för oss till brunnar med 
levande vatten
och var för oss en källa
som ger liv i överflöd.
I Jesu namn.
Amen.
 
På andra söndagen efter Trettondedagen firade vi på kvällen en "Sinnesromässa" i Landeryds kyrka. Mia ledde gudstjänsten och Eva (Bengtsson) spelade.
 
Sinnesromässa är lite nytt för oss som tidigare firat sinnesrogudstjänster men aldrig i kombination med mässa.
 
Det blev en mycket fin gudstjänst med plats och tid för eftertanke, vila, tystnad, sång och bön.
Och så förstås en måltid, delad med, och för, alla!
Maria och Mia.
 
 
Och Livets källa då?
Jo, jag tror vi fick smaka av den.
Denna källa som erbjuds oss varje dag och varje stund.
Precis nu.
 
/Karina
 
 
I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla utan krav.
Klara ymder, öppna dagar:
här en strand vid nådens hav.
 
I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.
 
I Guds Ande kan jag andas:
bön ger liv ur död som svar:
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.
 
Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.
(Sv Ps. 522)
Långaryds församlingskår träffas ungefär en gång i månaden enligt följande:
 
3 februari: Årsmöte kl 19 i Långaryds församlingshem.
3 mars: Petter berättar om kyrkans symboler kl 19 i Landeryds församlingshem.
7 april: "Bertil Holmén delar med sig av sitt kunnande" kl 19 i Långaryds församlingshem.
5 maj: "Vägen till präst" Josefin Dahlgren berättar om den svenska prästutbildningen.
 
Dessutom finns bibelstudiegruppen som leds av Jens Bøggild. De träffas kl 19 i Långaryds församlingshem vid följande tillfällen: 20 januari, 27 januari, 17 februari, 24 februari samt 24 mars, 31 mars. Tidigare har man studerat Gamla Testamentet, men från den 27 januari griper man sig an Nya Testamentet.
 
Nya och gamla medlemmar är varmt välkomna!
Församlingskåren, bibelstudiegrupp, bibelstudium,
måndagen den 20 januari
Bibelstudiegruppen börjar sin termin kl 19 i Långaryds församlingshem. Nya och gamla deltagare är varmt välkomna!
 
tisdagen den 21 januari
Tisdagsklubben startar kl 17.30 i Landeryds församlingshem – för barn i låg- och mellanstadieålder.
Landeryds kyrkliga syförening har årsmöte kl 19 i Landeryds församlingshem.
 
onsdagen den 22 januari
Långaryds kyrkliga syföreningar håller årsmöte i Långaryds församlingshem kl 19.
 
torsdagen den 23 januari
Stor & liten börjar kl 9.30 i Långaryds församlingshem. För barn och deras daglediga föräldrar. Vi fikar, leker och sjunger en stump.
Kyrkokören inleder sin termin kl 19 i Långaryds församlingshem.
 
söndagen den 26 januari
Tredje söndagen efter Trettondedagen – Jesus skapar tro
10.00 Mässa i Långaryds kyrka, Mia.
18.00 Frälsarkransmeditation i Landeryds kyrka, Mia och Anna-Karin. Redan kl 16 är man välkommen till ett samtal utifrån Frälsarkransens pärlor, en fördjupning och fortsättning på höstens husförhör.
 
måndagen den 27 januari
Bibelstudiegruppen träffas kl 19 i Långaryds församlingshem och tar sig an Nya Testamentet.
Så här några veckor in i på det nya året känns julen och ledigheten redan avlägsen och det januarigrå är över oss på alla tänkbara sätt.
Det går att välja olika sätt att angripa detta faktum.
 
Man kan dra upp axlarna, sänka huvudet och sedan muttrande bara knega på tills den första krokusen kikar upp och säger hej någon gång i början av april.
 
Man kan också välja att fånga de grå dagarna, låta dem ge det de faktiskt har att erbjuda.
Den lilla glädjen.
De små fåglarna.
En mugg kaffe och en överbliven lussekatt från frysen.
Lyckan att få vara inomhus, att ha tak över huvudet när det snöar på tvären där ute.
 
Man kan vara rik på många olika sätt.
 
Vi är i goda händer. Omsorgen om oss är oändligt stor. Också de allra gråaste januaridagarna. Alldeles särskilt just då.
 
/Karina
 
Se på himlens fåglar,
de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador,
men er himmelske fader föder dem.
Är inte ni värda mycket mer än de? 
Matt 6:26
 
 
 
Ofta när jag är ute på vandring ser jag lämningar av dem som en gång bodde på dessa platser, i dessa skogar.
 
Och det som alltid slår mig är att det som finns kvar är grundstenarna, det andra är borta sedan länge.
Och då funderar jag på vilka som är mina grundstenar?
Vad kommer att finnas kvar då allt annat sviker och är borta?
Kommer jag att stå stadigt då?
 
Jag förtröstar i tanken på att grunden lagts av en timmerman från Nasaret.
 
/Karina
 
Därför säger Her­ren Gud:
Se, jag lägger en grundsten på Si­on,
en sten som håller pro­vet,
en ut­vald hörnsten som säker grund.
Den som har tro förhas­tar sig in­te.
Jes 28:16
 
I går (måndag) hölls Hyltebruks pastorats allra första kyrkoråd och det leddes förstås av vår eminente ordförande Bo Gunnar Åkesson!
Någon vänlig själ har tillverkat en alldeles ny ordförandeklubba just för detta ändamål:
Med förhoppning om "EN-LIGA BESLUT i HYLTEBRUKS PASTORAT". Visst är det fint?! Och självklart är klubban tillverkad av en EN!
 
Vid detta första möte togs inga stora beslut. Det handlade mest om delegationer och firmateckning och sänt. Men nu är vi i alla fall igång och det känns spännande!
 
Långaryds församlingsråd har sitt första möte den 22/1 kl 19.00 i Långaryds församlingshem. Är du invald där så kan ju det vara bra att veta! (Kallelse är skickad via mail.)
 
/Karina
 
Med Gud och hans vänskap,
hans ande och ord
samt bröders gemenskap
och nådenes bord
de osedda dagar vi möter med tröst,
oss följer ju Herden,
oss följer ju Herden,
oss följer ju Herden,
vi känner hans röst.
(Sv. ps. 59)
 
 
Predikan på Första söndagen efter Trettondedagen
Den 12 januari 2014
Texter: Jesaja 43:1–4, Markus 1:9–11
 
Ibland finns det djup i en text som först inte träder fram. Symbolik som är hemlig tills någon berättar om den. Och så är det med den här texten, för Jesus gör ett mycket fysiskt nedstigande i den texten. Och inte bara ner i Jordanfloden för i en enda mening sjunker han sisådär 700 meter – från det bergiga Galileen ner till nederdelen av Jordanfloden, som ju mynnar ut i Döda havet, den lägsta punkten på jordytan. Och då blir det liksom en bild, en förstärkning av vem Jesus faktiskt är, vad som är julens innersta innebörd – Gud som stiger ner till oss.
 
Nu vet jag inte om det var uträknat så av Jesus och Johannes, att Jesus dop skulle laddas med så mycket symbolik som möjligt, eller om det bara var en slump att Jesus lämnade det höga och vandrade ner till det lägsta. Men i alla fall var det så det blev och då kan vi använda den bilden för att förstå Jesus bättre. Medvetet eller omedvetet, så djupnar berättelsen när vi vet att Jesus rör sig ner i de djupaste djupen.
 
För det är ju det vi egentligen firar när vi firar jul i kyrkan, inte Jesus födelsedag, utan att Gud har blivit människa. Att han har delat våra villkor – att han har skrattat och gråtit, hyllats och hatats. Att Gud lämnar det höga och oåtkomliga och vandrar med oss ner till det djupaste och svåraste. Nära oss. Jämte oss. Efter sitt dop fastar Jesus i öknen och frestas av Djävulen – Gud har också upplevt hur det är att ha ökenperioder i livet.
 
Sedan finns det saker som är svåra att förstå med att Jesus döps. För det här dopet som Johannes döpte med är till viss del en annan sorts dop än det kristna dopet. Det är ett omvändelsedop. Människor kom till Johannes i öknen. De ångrade en väldans massa saker – sorger och misstag i livet, saker som inte gick att göra ogjorda. Och så gick de ner i Jordan, blev döpta, alltså doppade, av Johannes och så fick de gå upp på den andra stranden. Den gamla människan, med alla misstag och allt svek, drunknade eller tvättades bort och en ny människa steg upp på den andra stranden. Och det är ett något som alla människor behöver, alla behöver få lämna det som har blivit fel bakom sig och börja om på nytt i förlåtelsen. En nystart – som med nyårslöften ungefär. Alla behöver det, alla utom Jesus som ju är utan synd.
 
Så varför döps Jesus? Kanske är det som en förebild? Alla behöver ju döpas och därför vill Jesus vara med oss där också, längst ner där Jordanfloden rinner ut i Döda havet. Precis som när han, som är oskyldig, blir korsfäst för våra skulder. Eller är det kanske så att Jesus inte hade insett hur speciell han var? Han kanske tänkte att han också hade syndat, att han också behövde dopet? Och först när himlen öppnar sig, när resten av Treenigheten är där tillsammans med honom, fattar han vem han är. Då förstår han sin roll och vad han ska göra. Och så börjar det.
 
Där börjar det som leder fram till korset. Det ultimata nedstigandet. Från Galileen till Döda havet. Från Himmelen till korset. Döden. Graven. Hela vägen är han med dig. Men där är inte slutet, för Guds kärlek är starkare än döden. Han stiger inte bara ner i Jordanfloden, han stiger upp på andra sidan. Och Himmelen öppnar sig så att vi kan ana Gud.
 
Samma sak händer varje gång en människa döps. Vi blir bekräftade som Guds barn. För ett ögonblick står Himmelen öppen och någonstans viskar Gud: ”Du är mitt älskade barn, du är min utvalda.”
 
När vi döps blir vi liksom inympade i Jesus, i döden och uppståndelse. ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:3–4) skriver Paulus till romarna. Det är som att vi får en vattenstämpel när vi döps, där Gud skriver: Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig.
 
Och så vet vi att Gud har stigit ner i de allra djupaste djupen. Det känns ibland som att jag drunknar i ånger och ångest. Saker jag inte skulle gjort och saker jag skulle gjort. Och Djävulen, människor och jag själv trycker ner mig, försöker hålla mitt huvud under vattnet. Och då får vi påminna oss att vi är döpta. Att Gud har stigit ner i djupen. I botten av det bottenlösa finns alltid Gud och vi får ta spjärn mot honom och skjuta upp genom vattenmassorna. Som en kork i döda havet. Och hela tiden säger han till oss:
 
Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Du är dyrbar för mig,
jag ärar och älskar dig.
(Jes 43:1–2, 4)
 
Amen.
Dop, Förlåtelse, Inkarnation, Jesus, Predikan,
På söndagskvällen fanns möjlighet till en stunds stillhet i Landeryds kyrka då det där bjöds på "Söndagsmusik".
 
Det var 2X Rebecka som sjöng och spelade! (I höstas hade vi besök av 2X Julia från Burseryd som spelade tvärflöjt. Det verkar vara en lyckad musikalisk kombination att ha samma förnamn!)
Rebecca Bäckman sjöng och Rebecka Josefsson spelade och sjöng.
Rebecka är dessutom nytillträdd kyrkvärd i Landeryd. Det är vi jätteglada för.
Petter höll en liten andakt. Jag skulle tro att vi får ta del av hans betraktelse här inom kort!
 
I förbönen fick vi alla möjlighet att tända ett ljus för något vi vill lämna i Herrens goda händer.
 
På slutet blev det lite smågalet när Petter kom på att de duktiga flickorna skulle ha varsin blomma...
...så då lånade han två blommor från altaret. Han såg en parallell till kung David och hans soldater som åt av skådebrödet i templet när de blev riktigt hungriga.
I vilket fall så tror jag att vår Herre med glädje såg att de båda Rebeckorna fick varsin blomma från altaret!
(Jag beklagar den usla bildkvaliteten men jag fick lite bråttom att dokumentera denna specialla händelse.)
Och jag tänker att det är lite som det är i vår församling.
Vi kanske är lite tokiga och rent av flamsiga men det vi gör kommer från hjärtat och med värme. I uppriktig glädje och av omsorg om varandra.
 
/Karina
 
Herre, till dig får jag komma,
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser all min svaghet
och vet att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.
(sv ps. 758)
 
 
 
 
 
söndagen den 19 januari
Andra söndagen efter Trettondedagen – Livets källa
11.00 Gudstjänst i Femsjö kyrka, Mia.
18.00 Mässa i Jälluntofta kyrka, Bo.
18.00 Sinnesromässa i Landeryds kyrka, Mia.
 
tisdagen den 21 januari
Landeryds kyrkliga syförening har årsmöte kl  19 i Landeryds församlingshem.
 
onsdagen den 22 januari
Långaryds kyrkliga syföreningar håller årsmöte i Långaryds församlingshem kl 19.
 
söndagen den 26 januari
Tredje söndagen efter Trettondedagen – Jesus skapar tro
9.30 Gudstjänst i Unnaryds församlingshem, Josefin.
10.00 Mässa i Långaryds kyrka, Mia.
11.00 Högmässa i Femsjö kyrka, Josefin.
18.00 Frälsarkransmeditation i Landeryds kyrka, Mia och Anna-Karin. Samtal från kl 16.
 
Observera att det har smugit sig in en del felaktigheter i församlingsbladet. Detta gäller!
På söndagens förmiddag firade vi gudstjänst i Långaryds kyrka. Eftersom det var vår nye kyrkoherde Bo Lindblads första gudstjänst i vår församling (bortsett från Nyårsdagen) passade vi på att välkomna honom lite grann!
Vi ber om Guds välsignelse över Bo och hans gärning som vår kyrkoherde i Hyltebruks pastorat. Vi ber om och hoppas på ett gott samarbete och många goda möten.
Amen.
 
Om någon undrar om vi inte ska avtacka Bo Gunnar så är svaret att det ska vi verkligen INTE göra! Vi tänker faktiskt behålla honom. Han kan vara bra att ha när det kommer till att diska efter kalas och sånt nämligen. (OK, Bo Gunnar har fler goda sidor än så!) Vi utser därför härmed Bo Gunnar till hedersmedlem i vår församling för evärderlig tid!
 
Katarina läste upp den hälsning som vi fått från vår vänförsamling i El Salvador. Vill du läsa den själv så kan du bara lugnt fortsätta neråt i bloggen så kommer du snart till hälsningen!
Vi fick också ta emot en ny medlem i vår församling och i Guds stora familj eftersom lilla Klara från Bökhult döptes denna dag. Stolta föräldrar är Camilla och Mikael. (Om jag skriver att farmor heter Gunnel Carlsson så vet de flesta vilka det handlar om!)
Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn
så var det för mig att komma till Gud
jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mej.
Och jag kände: Här hör jag hemma,
jag vill vara ett barn i Guds hem.
(sv. ps. 774)
 
/Karina
 
 
 
 
Vi har genom Katarina fått en hälsning från vår vänförsamling.
Läs den och låt dig beröras av orden som Christian (vår kontaktperson i El Salvador) översatt till svenska:
 

Kära Katarina

Kära vänner i Langaryd

Vi hälsar er i Jesu Kristi namn.

Vi fran den Lutherska Kyrkan La Resurrección i San Salvador hälsar er alla genom Christian Chavarría som är  vår kanal mellan er och oss. Vi önskar er lyckönskningar för detta nya år som vi börjar, och med förhoppningar att våra brödraskapet flottor blir mycket mer befogenhet genom att dela vår tro, vår glädje, vår sorg och våra förhoppningar. Vi är ett folk som ni vet, överlever många situationer av motgångar vardagliga, vi lever varje dag som om det vore den sista dagen i våra liv, eftersom vi inte vet vad  förväntar oss i nästa steg , men vi alltid har våra hopp i Gud, och är övertygade om att det alltid blir bättre.

Det är vackert mitt i motgångar ni alltid finnas i våra liv. Era tankar, era böner är positiva energier som når oss trots det enorma avstånd som skiljer oss i fran varandra, och det ger oss styrka, det ger oss tröst och glädje att veta att vi står enade i villkorslös kärlek som en familj i Kristus Jesus.

 Vi tackar vår skapare för var och en av er i Langaryd, god hälsa av alla och era familj, att Gud alltid vare med er och fyller era live av rika välsignelser att hålla våra liv limmade till evangeliet och gudomliga kommandot," älska varandra som jag har älskat er".

 Tack så mycket för att ni visar oss  broderlig kärlek, tack så mycket för hjälpen ni har gett oss  i året 2013. Vi har kunnat göra leenden där redan det var inget leende mer , tack vare all hjälp som ni har skickat oss. Utan att ens veta folk, har ni blivit en enorm välsignelse för dem här i San Salvador.

Vi är mycket tacksamma att  maten inte missat vid bordet för mer än 140 utblottade-hemlösa människor, vara barn kunde ha sina Bibeln skolor och deras unika gåvor i ett helt år, julklappen. De har gjort många saker möjligt, så som  vår Biskop sa pa Jul Gudtjänst, "dessa bröder och systra är ljuset i mörkret, nu ber vi för var och en av dem i Langaryd församling".

 Vi ska följa er församling i bön, vi vill glädjas med er i era glädjeämnen och dela med er era sorg. Det är viktigt att hålla kommunikationen levande, mycket aktiv. Christian visar oss eran blogg, tyvärr vi förstår inte svenska men han översätts till oss och vi förstår allt arbete som ni gör för att hjälpa oss. Våra resurser vi misslyckas med att uppdatera oss tekniskt, därför vi inte har internet i vår kyrka att visa för hela församlingen era blogg. Men alltid berätta för dem av er. Vi är mycket glada att var bror Christian Chavarría kommer att besöka er nästa manad och hoppas att han far en god tid med er.

 Ta emot var hela församlings Hälsning och tacksamhet.

Vi önskar er alla en god fortsättning och ett välsignadt ar 2014!

Que Dios les Bendiga siempre  (Gud välsigne er alltid)

 Iglesia Luterana La Resurrección - San Salvador, El Salvador

 

 Christian har även skickat med några bilder från årets julklappsutdelning:

 
Tänk att vi får vara med och sprida julglädje på andra sidan jorden!
Några från församlingen tillsammans med biskopen!
 
Christian berättar också att det i El Salvador finns 23 vulkaner, 7 av dem är just nu aktiva.
Vi får fortsätta be för våra vänner i El Salvador. Vi får också fortsätta hjälpa dem efter förmåga. I februari kommer Christian hit. Genom att komma med på "Världens fest" den 8/2 får du möjlighet att hjälpa våra vänner genom att köpa en biljett till detta. Samtidigt får du god mat, härlig underhållning och ett möte med Christian som då får berätta mer om vardagen i vår vänförsamling!
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
El Salvador, Vänförsamling,
Jag har i höst läst en nyutkommen bok av Tomas Sjödin som jag gärna vill rekommendera: En bok som handlar om något många av oss nästan glömt bort och är så dåliga på att prioritera, nämligen vårt behov av vila.
 
Det hör på något sätt till att vi ska ha "fullt upp" med en fullklottrad almanacka och mycket spännande på gång. Annars är vi ju inte riktigt med, ingen att räkna med. Eller?!
 
Tänk om det är precis tvärtom? Tänk om vi missförstått alltihop?
"Vilan är inte den sista sucken av utmattning, men en öppning för nya begynnelser. I kärleken, i arbetet, i skaparprocesserna, i formandet av den människa jag vill bli och kanske inte ens vet att jag vill bli."
(ur boken)
 
Visst känns det lite lockande med en stunds vila? Och vem vet vad det kan leda till?
 
/Karina
 
Vi vet så lite om vad som göms bakom varje hjärtas dörr.
Vi vet så lite om de sorger som kan ha stuvats undan där.
Vi vet så lite om de rädslor som kan ha krupit in där och gjort sig bofasta.
Vi vet så lite om den oro som kanske ligger och gror i hörnen.
 
Därför:
Var varsam mot den du möter.
Var varsam mot dig själv.
 
En sak vet vi säkert om varje hjärtas rum:
Där finns alltid ett fönster.
Ett fönster för att släppa in ljus.
Ett fönster för att släppa ut ljus.
- Det ljus som alltid, och hos alla, bor där inne.
 
/Karina
 
Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
(Gal 6:2)
 
 
Everyone you meet is
fighting a battle you
know nothing about.
Be kind.
Always.
(okänd)
 
söndagen den 12 januari
Första söndagen efter Trettondedagen – Jesu dop
11.00 Gudstjänst i Långaryds kyrka, Bo.
11.00 Högmässa i Femsjö kyrka, Josefin.
18.00 Gudstjänst i Unnaryds församlingshem, Pär.
18.00 Söndagsmusik i Landeryds kyrka, Petter.
På trettondagens förmiddag samlades vi till gudstjänst i Långaryds kyrka.
Vi började med att hälsa Mia välkommen till vår församling! (På nyårsdagen var det ju pastoratet som välkomnade henne och nu var det alltså församlingens tur!)
 
Vi får nu be för Mia och hennes kommande tjänst hos oss.
Vi ber för alla möten.
Vi ber för Mia då hon får vara med och dela våra allra lyckligaste dagar.
Vi ber för Mia då hon ska vara med oss under våra tyngsta dagar.
Vi ber för Mia då hon ska möta oss mitt i den grå vardagen, en tisdag i februari.
Vi ber om Guds allra rikaste välsignelse över Mia och alla hennes dagar,
så som de kommer att gestalta sig.
Amen.
 
Sedan var det hög tid att sätta igång gudstjänsten!
Mia ledde gudstjänsten tillsammans med Anna-Karin. Rebecka spelade.
Och så fick vi lite oväntat besök! Nämligen av Kasper, Melker och Baltsar.
...eller oväntat och oväntat... Att de vise männen skulla komma när vi firar trettondagen borde vi kanske ha räknat ut!
 
De vise männen talade om sina gåvor: guld som symbol föe en konungs visdomsskatt, rökelse för det hängivna offret och bönen och myrra för det lidande och död som en gång skulle nå den nyfödde.
 
Vår kyrkokör medverkade också.
De ackompanjerades förstås av Rebecka.
 
Efter gudstjänsten hade vi kyrkkaffe längst bak i kyrkan. Tyvärr glömde jag bort kameran just då, jag var väl helt enkelt för fikasugen...! 
 
Tack till er som ordnat med kaffet!
 
/Karina
 
Evige Fader, evig är din strålglans,
evigt är ljuset från Betlehem.
Här över barnet evig lyser glorian.
O, kom låt oss tillbeja vår Herre Krist.
(Sv ps. 122:5)
 
 
 
 
 
Levande Gud,
tack för att vi får samlas i ditt hus
till bön och lovsång.
Öppna oss för din kärlek
och uppfyll vår gudstjänst med din
närvaro.
I Jesu namn.
Amen.
(Dagens bön)
 
På söndagskvällen (som ju också var Trettondagsafton!) fick bi samlas till mässa i Landeryds kyrka.
 
Det var Mias första tjänstgöring i Landeryds kyrka, i alla fall som Komminister i Långaryd!
Petter och jag var kyrkvärdar och Petter fick leda oss i förbönen.
Rebecka spelade och hon sjöng dessutom under kommunionen.
Söndagen efter nyår har "Guds hus" som ämne.
Vår församling har två fina byggnader som kan beskrivas som just Guds hus. Men vi har också en mängd av människor som är Guds hus i lika hög grad, för Gud bor i hjärtat hos var och en av oss.
 
Dagens epistel:
 
Om det alltså finns tröst genom Kristus, 
uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden,
om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig
genom att visa enighet.
Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från
självhävdelse och fåfänga.
Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 
(Fil 2:1-4)
 
/Karina
 
 
Visst är det så ibland att man står där och känner sig skör som ett fågelägg.
Något har hänt.
Vi förstår inte alltid vad. Ibland vet vi precis.
Vi orkar inte riktigt.
Det brister.
Det känns som om vi går sönder.
Men där finns någon som kan se det vackra också i det trasiga.
Någon som ser skönheten hos de hopplösa.
Någon som har en alldeles speciell kärlek för de sköra och bräckliga,
Någon som älskar dem som ibland faller i bitar.
 
 
För just av det trasiga, just av det som gått sönder, kan något nytt och annorlunda skapas.
 
/Karina
 
 
Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade:
”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga
och sanna.”Och han sade till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, början
och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. 
(Upp. 21: 5-6)
 
 
 
Sin kärlek så skyddslös Gud världen förtror.
Som barnet i krubban Han här bland oss bor.
SvPs 737:3
 
Det stora med julen är att Gud kommer till oss som ett litet barn. Den allsmäktige har blivit hjälplös, den osynlige synlig. Den evige träder in i tiden. Den helige fick en blöja och lades i en smutsig krubba. Och så är Gud inte längre en gud ovanifrån, utan en gud underifrån. Allra närmast dem som samhället tycker är små och oviktiga. En gud som vet hur det är.
 
Att den här söndagen har fått temat ”Guds barn” beror på att den ligger så nära Menlösa barns dag, som var igår. Den dagen finns till minne av de kanske tjugo barnen som kung Herodes lät döda i Betlehem i sin jakt på Jesus. De menlösa, oskyldiga, barnens dag. De som dog för att en galen kung ville undanröja ett möjligt hot. För säkerhets skull. Nu kom ju Jesus undan förstås, för hans familj flydde till Egypten och så kom Gud att leva som flykting i ett främmande land under sina första år på jorden.
 
Man kan lätt snurra in sig i tanken att det här med Guds barn handlar om Jesus, att det är Jesus som är Guds barn. Vi är så vana att prata om Jesus som Guds Son, med pappa Gud uppe i himlen och Den heliga Anden långt borta i Söderhavet någonstans, att vi liksom missar det mest grundläggande med julen, nämligen inkarnationen – att Gud har blivit människa. Jesus är ingen halvgud, han Gud Sonen. En av personerna i Treenigheten som väljer att bli människa, väljer att dela våra villkor. En gud som vet hur det är.
 
Nej, det här med Guds barn det handlar istället om oss. Jesus säger att vi ska närma oss Gud som barn. Vi ska vara som Guds barn, vi ska prata med honom som med en älskad förälder. Gud vill inte i första hand att vi ska kalla honom ”Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste” (Jes 9:6) som vi läser på julnatten, nej han vill att vi ska säga ”Pappa”. När lärjungarna frågar Jesus hur de ska be säger han att de ska börja med ”Vår fader”. Fast egentligen använder han ordet ”Abba” – Pappa! Så nära ska vi vara Gud. Så nära vill Gud vara oss.
 
Och så ska vi bli som barn. Jag tänker på två saker som är typiska för hur barn förhåller sig till sina föräldrar. (Förutsatt förstås att det är kloka och kärleksfulla föräldrar. När vi pratar om Gud som en förälder måste vi hela tiden komma ihåg att det är med en bra förälder, till och med den bästa föräldern, vi jämför honom.)
 
Barn, och speciellt små barn, vill vara med sina föräldrar. De vill ha tid med dem och kunna prata om allt möjligt. Och vi är tänkta att leva så tillsammans med Gud. Nära. Jag pratar med mina föräldrar i princip dagligen – om småsaker och tvättråd och allt möjligt. ”Hur gör man det?” ”Vad tycker du blir bäst?” Eller att bara fika eller äta middag tillsammans. När saker bubblar upp i våra huvuden ska vi bubbla dem vidare till Gud, utan att censurera eller tänka. Precis som små barn som säger det de känner för. Och Gud tål att vi är arga på honom när vi inte förstår vad som händer, när hela livet tycks rasa samman. Då får vi skälla på honom. Skrika åt honom. Och han är med oss i gråten.
 
Sedan finns det en annan sak, som i och för sig har sin grund i att man är tillsammans ofta, och det är tilliten. Att barn litar, helhjärtat tror, att deras föräldrar kan fixa nästan allt. Och därför känner de sig trygga när de är med sina föräldrar. Så får vi krypa upp i Guds famn. Våga tro att han är vår klippa och vår borg. ”Från min första stund har du varit mitt stöd.” (Ps 71:6) För det är ju det som ärr att tro, att våga lita på att Gud har koll när vi inte får någon ordning på någonting. Gud lovar att vara med oss genom allt det svåra och hopplösa. Det finns en berättelse i Gamla Testamentet om hur Jakob brottas med Gud en natt. Gud säger till Jakob att släppa honom, men Jakob säger: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” (1 Mos 32:26b) Det är så vi också får göra genom det mörkaste och svåraste – envist hålla fast vi Gud. Som ett barn som klamrar sig fast vid sin förälder.
 
Och en av de största sakerna med vår kristna tro är att den där guden inte är en gud som är långt borta, det är ingen distanserad gud. Det är en gud som själv har varit människa med allt vad det innebär.
 
Sina första år tillbringade Jesus som flykting i Egypten. Gud vet vad det är att tvingas leva i ett främmande land.
 
Som tolvåring smet han från Josef och Maria, gick sin egen väg och fick skäll. Gud vet hur det är att vara ung, hur det är att vara osams med sina föräldrar, med dem man egentligen älskar.
 
När han började predika så trodde först hans familj att han var galen, de kunde inte förstå det han brann för, varför det var tvunget. Gud vet hur det är att bli missförstådd av de som står en närmast.
 
Tre intensiva år när Jesus predikade och gjorde under. Berömmelse, upphöjelse, förföljelse och avundsjuka. Allt det har Gud upplevt och så mycket intensivare än de flesta av oss gör under ett helt liv.
 
Jesus upplevde glädje och skratt, han sörjde vänner som lämnade detta livet. Han blev sviken och förrådd av dem han litade på. Han bad sina närmaste lärjungar och vänner att be med honom under sitt livs värsta natt, men de somnade och svek honom. Han fängslades, torterades värre än vi kan förstå och avrättades på ett av de grymmaste sätt mänskligheten har uppfunnit. Gud vet hur det är.
 
Jesus dog före oss och för oss. Och Jesus uppstod – före oss och för oss. Gud vet hur det är. Han förstår oss.
 
Och så är det så med Gud, som med alla bra föräldrar, att han aldrig slutar älska sina barn. Han kan hata det vi gör, gråta av sorg och oro när vi går vilse. Men han upphör aldrig att älska. ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss.” (1 Joh 4:10a) Den kärleken är större än alla våra misstag. Större än ondskan. Inte ens döden kan skilja oss från Guds kärlek.
 
Och att kärleken verkligen är så stor kan vi veta genom att Gud blev människa så att vi kan komma honom nära. Han gjorde ett starkt avtryck och verkligheten blev sig aldrig mera lik. För vi har en gud som vet hur det är.
 
Amen
 
Petter
Guds barn, Jesus, Kärlek, Nåd, Predikan,
Som ni säkert redan vet så gick ju Långaryds pastorat i samband med årsskiftet ihop med Färgaryds pastorat. Denna nya gemenskap heter "Hyltebruks pastorat" och händelsen firades med en stor festgudstjänst på nyårsdagen!
Bilden är tagen ca 15 minuter före gudstjänsten. Så småningom blev vi 185 gudstjänstdeltagare.
Här står några av dem och väntar ivrigt på att klockan ska bli 16.00.
En stor pastoratskör hade satts ihop, dagen till ära! Här står hälften av dem...
..och här står den andra halvan.
Gudstjänsten inleddes förstås med en procession! 
Vår nye kyrkoherde Bo Lindblad predikade.
Det här är Josefin Dahlgren. Hon är pastorsadjunkt och det innebär att hon är färdig präst som gör sitt allra första tjänstgöringsår. Det gör man hos en handledande präst i någon församling. Eftersom Josefin gjort sitt första halvår i Burseryds pastorat med Mia som handledare så föll det sig naturligt att hon nu fick följa med Mia till oss! Det är vi mycket glada för!
Och så Mia Schulz Wigelsbo då, Långaryds nya komminister!
Tänk att vi äntligen fått hem henne!!
Hon som i flera generationer hört till Långaryd.
Nu är hon här på riktigt och det tackar vi Gud för!
Vi har både MYCKET och MÅNGA att tacka Gud för!
Här är ett exempel till. Vår kantor Rebecka Josefsson, hon kan sjunga hon!
Jajamän!
Här är våra diakoner! Anna-Karin känner vi ju och strax bredvid står Pär Peterson.
Ännu en lokalkändis! Bo Gunnar, ny ordförande i pastoratets kyrkoråd och den som välkomnade Mia till pastoratet!
Långaryds församling kommer att välkomna Mia i samband med gudstjänsten på Trettondedagen kl 10.00 i Långaryds kyrka, kom med då! Det blir både körsång och kyrkkaffe!
Sedan var det dags för kalas i det fullsatta församlingshemmet!
"Systrarna i köket" hade ordnat catering och det var fantastiskt gott!
TACK till Ylva och Lise-Lotte!!!
Vår alltid lika stilige Petter (nybliven församlingspedagog i Hyltebruks pastorat minsann!) smög ut i köket med en öl, hmmm...
Men han försäkrade att det var en lättöl och att han egentligen tycker det är äckligt. Han var bara lite törstig!
Världens bästa kanslist Lotta Nykvist förser sig av tårtan. Lite skymd bakom henne står världens bästa kyrkokamrer Eva Liwenius!
Vår nye kyrkofullmäktigeordförande (och lite av en "borgmästare" för oss Långarydsbor) Anna Roos höll ett litet tal och presenterade anställda och förtroendevalda!
Detta kalas slutade så som alla bra kalas gör, med en rejäl disk att ta hand om...
Men det är inga problem med sådana här hjälpredor!
 
Tack till alla som varit med och gjort detta till en minnesvärd och lyckad dag!
Vilken fantastisk samling av fina människor vi har i vårt pastorat!
 
Det känns som om det nya pastoratet och samarbetet fått en bra start.
Nu är det upp till oss att bygga vidare på Långaryds fina församling!
Visst vill du vara med?!
 
/Karina 
 
 
 
 
Hyltebruks pastorat,