Den allra sista augustidagen var det så dags för marknad på det stora marknadsfältet i Gassljunga, en plats som upplevt så många marknader under åren.
 
Kl 10 invigdes marknaden av marknadsgeneralen Anna Roos! 
Elegant klädd, som kommen direkt ur en 40-talsmarknad!
Hungriga marknadsbesökare togs emot av dessa systrar!
Marknaden inleddes med en andakt. Det kändes tryggt att konstapel Svedberg var med och styrde upp hur folk skulle sitta!
Mia ledde andakten och för musiken stod Ylva, Ove och Emil Eriksson.
Dessa tre passade lägligt nog på att släppa en ny CD just i dag!
En massa knallar som sålde mat och fint hantverk fanns på plats!
Och här kunde man köpa blommor!
Och skulle man råka tillhöra den där Långarydssläkten så kunde man ställa sig i en lång kö i väntan på att få ta emot senaste släktboken!
Här har vi visst konstapel Svedberg igen. Enligt egen utsago ska de suspekta personer han samlat ihop här placeras i finkan...
 
Nedan följer en massa bilder på den Astrid Lindgren kavalkad som framfördes.
 
Jag blir alldeles varm i hjärtat av dessa människor.
Dessa tokiga, galna och begåvade människor som bjuder så på sig själva!
Dessa modiga människor.
 
Och tänk att det är VÅRA människor.
Jag är så stolt att känna dem!
Här kommer Pippi smygande!
Och här försvinner Pippi i sin pappas famn.
(En viss kantor fnissar lite åt sin komminister där i bakgrunden!)
Madicken och Elisabeth. Pilutta dej...
Emil och Ida!
Och Emil kunde till och med hjula, det du!
Världens bästa Karlsson på taket och lillebror.
Karlsson rockar loss!
Sedan kom världens starkaste Pippi tillbaka!
Hon fick ett oroande brev från sin pappa som var tillfångatagen av ruskiga sjörövare.
Ja, ni ser ju själva vilka otäckingar...
Respektingivande är ordet...
Visst blir man lite rädd?
Eller hur?
Och de här två, det var de farligaste av alla!
Men Pippi hon räddar sin pappa!
Och slåss med de skräckinjagande sjörövarna.
Hon ger dem minsann vad de tål!
Men Pippi hade ju inte varit Pippi om hon inte avslutat fighten med att dansa tillsammans med alla rövarna!
 
Och sist men inte minst...
...en bild på detta stiliga Landerydspar som besökte den anrika Långaryds marknad!
 
Jag har sagt det tidigare och jag kommer att säga det igen:
 
Dessa människor på vår lilla plätt av världen,
det finns inga som de.
Och de är mina.
 
/Karina
 
 
 
Vädret var inte det allra mest optimala för att ha en friluftsgudstjänst denns söndagseftermiddag men det hindrade inte att hela busslass med folk letade sig till Jansberg i dag!
Det var "Smålandsgillet" från Göteborg som denna helg bekantar sig med vår bygd och då passade på att vara med på vår traditionella friluftsgudstjänst!
Fast det där opålitliga vädret gjorde att vi fick hålla till inne i den gamla ladan. Det fungerade bra på alla sätt utom att det är svårt att fotografera i den dåliga belysningen. (Rebecka hade föresten lite svårt att se sina noter också . Men det fixade Petter genom att lysa för henne med den ficklampa (?!) som är inbyggd i moderna mobiltelefoner!)
Så här fullt var det inne i ladan. Ett 70-tal gudstjänstdeltagare fick vi det till!
När det var dags för fika hade regnet upphört och några av oss vågade sig på att sitta ute och fika. Här sitter dagens kyrkvärdar Ylva och Petter!
Och lagom tills Smålandsgillet skulle få en guidad visning av husen i hembygdsparken så tittade minsann solen fram.
Och om man böjde sig ner i gräset så kunde man få vara med om ett lite oväntat men spännande möte:
En liten skalbagge som förvånat stirrade tillbaka.
 
Söndagens tema är "Nådens gåvor".
 
Jag tänker på hur lätt det är att se andras gåvor och hur svårt det är att se sina egna.
Hur lätt det är att ifrågasätta sig själv.
 
Men det är nog som Mia sa i sin predikan: Vi är alla unika och olikformade pusselbitar. Alla behövs för att skapa en helhet.
 
Herre, visa mig din väg,
och gör mig villig att gå den.
(Den heliga Birgittas bön)
 
/Karina
 
Vi har via Katarina Åkesson fått en hälsning från vår vänförsamling i El Salvador!
 
Bilderna visar den gudstjänst som man firade för att uppmärksamma att Hoppets Hus nu firar 18 år. Någon av bilderna visar också den marsch som varje år genomförs för att få regeringen att verka för minskat våld i El Salvador.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har också fått en hälsning från församlingens biskop på spanska och den är översatt till svenska av Christian som ju många av oss fått glädjen att träffa. 
 

                                                        San Salvador 18 Agusti 2014 

Estimadas hermanas en Cristo Reciban un caluroso saludo lleno de amor y agradecimiento de parte de nuestra comunidad pero sobretodo de parte mía. El hermano Christian Chavarría me comenta de sus actividades y del geste de bondad que ustedes realizan con nuestra iglesia.

Ustedes se han convertido en una inmensa bendición para nuestra gente, en primer lugar para los más necesitados que atendemos en el proyecto Casa Esperanza en San Salvador. Como ustedes saben ahí socorremos a más de 150 personas de la calle, que necesitan de nuestro auxilio, y sobre todo de nuestro amor y caridad.

Para nuestra iglesia  se le hace muy difícil atender siempre a todos con comida o brindándoles la atención necesaria debido a nuestra falta de recursos, pero ustedes nos están dando una mano de amor, de solidaridad que son signos del reino de Dios con nosotros aquí y ahora, y es lo que nos debe caracterizar a todos los hijos e hijas de Dios.

Muchas gracias por todo su apoyo y como siempre, reitero mi invitación a que un día puedan visitarnos y compartir con nosotros.

Que Dios les de abundantes bendiciones

 Dr. Medardo E. Gómez

Obispo- Iglesia Luterana de El Salvador

  

Kära systrar och bröder i Kristus

Ta emot en varm hälsning full av kärlek och tacksamhet från vår församling, men framför allt från mig. Brodern Christian Chavarría berättar om eran verksamhet och geste av godhet som ni utför med vår kyrka.

Ni har blivit en enorm välsignelse för vårt folk, för det första för de behövande att vi deltar i projektet Casa Esperanza, Amor y Solidaridad (Hoppet Hus, Kärlek och solidaritet) i San Salvador. Som ni vet där vi hjälper/stödjer mer än 150 hemlösa människor som behöver  vår hjälp, och framför allt vår kärlek och välgörenhet.

 För vår kyrka blir det mycket svårt att alltid närvara alla med mat eller att ge dem den nödvändig vården på grund av vår bristande resurser, men ni ger oss en hand av kärlek och solidaritet som är tecken på Guds rike med oss här och nu, och det är vad  måste karakterisera alla Guds barn.

 Tack så mycket för allt ert stöd och som alltid, upprepar jag min uppmaning till en dag kan besöka oss och dela med oss.

Gud ge er  riklig välsignelser

 Dr. Medardo E. Gómez

Biskop- Lutherska Kyrkan i El Salvador

En dag står vi där.
Med fumliga händer får vi tända ett ljus och viska vårt Tack.
 
Tack för dem vi hade.
Tack för de omistliga vi mist.
 
För det är ju så. Vi har varandra bara som lån och en dag ska vi lämna tillbaka.
Lämna tillbaka i de trygga händer som varsamt räcks fram.
Våga lita på att också vi en dag ska välkomnas av Faderns öppna famn.
 
 
Käre himmelske Fader,
Hjälp oss att se de gåvor du lånar oss.
Hjälp oss att förvalta den tid vi får med varandra.
Amen.
 
/Karina
 
 

GAMMAL FÄBODSPSALM

Tack o liv, för allt du tog och allt du gav
för vänner, blommor, träd
Tack för allt det svåra som vi lär oss av
på strävsam färd

Tack o käre Fader, för att jag en gång
får i din himmel bo
Den långa evighetens dag
i stilla frid och ro

Snart öppnas porten till min Faders hus
Han nämner milt och ömt mitt namn
Och jag skåda ska ett stort och mäktigt ljus
Hans varma famn
Ja, jag skåda ett stort och mäktigt ljus
Hans varma, vida famn

Tack liv, för det vackra
Tack liv, för kärlek som du gav
Tack o liv, för allt du tog och allt du gav
Tack för sol och tack för regn
Tack för att jag ser bortom den mörka grav
ett himmelskt hem

 
 
I söndags var vi några stycken som firade mässa i Landeryds kyrka. Det handlade om Förklaringberget och om de där små stunderna när himlen bryter in i vardagen.
 
Rebecca läste episteltexten från Uppenbarelseboken 1:9-18 och just som hon läste "och hörde bakom mig en stark röst, som en basun" mullrade åskan effektfullt i fjärran. Då var vi flera som drog på munnen och tackade Gud för hälsningen. Det finns ingen som är så bra på tajming som vår Herre.
 
Bo predikade och pratade bland annat om att det nog ofta är så att de där stunderna när man starkt har kännt Guds närhet är så privata att man gärna gör som lärjungarna i evangelietexten och håller det för sig själv. Eller borde vi kanske bli bättre på att dela med oss av våra upplevelser?
 
Jag tänker att det är klokt att göra som lärjungarna och låta det man har varit med om sjunka in. Inte prata sönder upplevelsen, utan känna och vara i det som händer. Men sedan, när det har gått en tid och upplevelsen har fått sjunka in, kan vi dela med oss. Kanske hjälpa någon annan att se Gud i vardagen. Lärjungarna måste ha gjort det, annars hade vi ju inte vetat vad som hände på Förklaringsberget. "...och vid den tiden berättade de ingenting för någon."
 
Och så det som blev dagens bästa bild! Nattvardssilver och disk från kyrkfikat. (Tack så mycket för det, Karina!)
 
Det är ju så det är att leva i församlingen - mässa och kyrkfika.
En hälsning från Gud mitt i vardagen.
En glimt av Himmelen mitt i åskvädret över Landeryd.
 
Här är rymlig plats. Här är Guds bord,
ett stråk av himmel och en doft av jord,
ett rop ur mörkret och ett svar i tro.
Gud är en av oss vid detta bord.
(SvPs 396:1)
 
Fred och kärlek!
 
Petter
 
PS. På söndag är det Musik i sommarkväll kl 18 i Långaryds kyrka. Duo Friberg står för musiken och jag ska försöka säga något klokt om andlig klarsyn. Fotoutställning med Lennart Borgs bilder blir det från kl 16 och då kan man även passa på att fika.
Kristi förklarings dag, Landeryd, kyrkfika,