Någon undrade kanske var Petter höll hus i söndags. Svaret är att jag var i Krogsereds och Gällareds kyrkor och hade gudstjänst. Och därför tänkte jag att jag skulle dela med mig av min predikan. Texterna som jag utgick från var Femte Moseboken 6:4-9, Apostlagärningarna 2:24-35 och Matteusevangeliet 11:25-27. Håll till godo!
Det finns en del saker i vår tro som är både hyfsat lättfattade och totalt obegripliga på samma gång. Treenigheten är en sån sak. Vi kan förstås säga formeln att Gud är tre och ändå en. Vi kan ju liksom det här med Fader, Son och Ande. Fast det blir ändå lätt så att man tänker att Fadern är Gud och så är Jesus hans son. Och Anden är något lite flummigt som Fadern, eller möjligen Jesus, sänder till oss. Fast så är det ju egentligen inte – Sonen och Anden är lika mycket Gud som Fadern!
När man ska prata med konfirmander om Treenigheten kanske man förklarar det med att Gud en människa, som kan vara både barn, förälder och make på samma gång. Föräldrarna, barnen och frun möter olika sidor av samma människa. Eller som ett ackord! Tre toner som var för sig är olika, men ändå är en enhet – ”Som ett klockspel hör jag dig, heliga Treenighet, Fader, Son och Ande – Gud, tre i en och en i tre.” (Sv Ps 338:1)
En ikon föreställande Treenigheten - i de ortodoxa kyrkorna är man ofta bättre
på att komma ihåg att Gud faktiskt också är tre och inte bara en.
Fast ingen av de här bilderna når ända fram. Jag, som är lärare, vet ganska väl att när man ska förklara något finns det en risk att man förenklar så mycket att man nästan ljuger. Och Treenigheten är ett mysterium, vi kan inte förstå Gud. ”Allahu akhbar”, säger muslimerna – ”Gud är större”.
Vid kyrkomötet i Nicea år 325 enades kyrkofäderna om att det här med Treenigheten fungerar så att Gud är ”ett gudomligt väsen i tre hypostaser” – och det blir man ju mycket klokare av… Eller ”en gudomlig natur i tre personer”. Det blir lite lättare att förstå om man tänker sig att Gud är som vatten. Vatten kan ju ha olika ”personligheter”. Det kan vara flytande, det kan vara is och det kan vara ånga. Det är samma vatten, men vi möter det i olika former. Vått vatten och is har inte samma egenskaper, men det är ändå samma vatten. Och egentligen kan allt vi ser vara fast, flytande eller gas, det är bara en fråga om temperatur – kanske är det så att Gud gjort hela skapelsen, varje grundämne, till en treenig avbild av sig själv?
Det är inte så att Sonen började existera när Jesus föddes i Betlehem eller att Anden gjorde entré först efter himmelsfärden. Om du slår upp din Bibel och läser de tre första verserna ska du se att Treenigheten finns där:
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ’Ljus bli till!’ Och ljuset blev till.” (1 Mos 1:1-3)
Gud skapade himmel och jord – Fadern är ju den skapande sidan hos Gud. Alltings ursprung.
En gudsvind svepte fram – gudsvinden heter rochim på hebreiska, pneuma på grekiska, det är samma ord som översätts med Anden på andra ställen i Bibeln. Och det är ett feminint ord – den Heliga Anden är en hon. Gud är större än våra könsindelningar – både man och kvinna är skapade till Guds avbild.
Gud sade: ”Ljus bli till” – Johannes skrev i inledningen till sitt evangelium: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss” (Joh 1:14) Jesus är Ordet som blev människa. Och även Ordet finns med redan i Bibelns första verser.
Den har ett annat namn också, den här söndagen – den heter Missionsdagen. I episteltexten håller Petrus sin första predikan och evangeliet, det glada budskapet om att vi är älskade och förlåtna, att döden och ondskan är besegrade, börjar spridas över världen. Han började berätta om sitt möte med den treenige Guden.
Jag tror att min tro tog sin början när jag såg hur vacker världen är. När jag började förstå att allt det fantastiska och sinnrika som omger oss inte är tillfälligheter, utan mirakel. Sen byggdes den tron på när jag lärde mig om hur finstämd balans som krävs för att universum ska finnas. Hade universum utvidgat sig bråkdel långsammare efter Big Bang hade det inte blivit något universum – inga stjärnor och inga lysmaskar – ingenting. Någon måste ha varit med och styrt. Och Gud sade: ”Ljus bli till!”
Jag tror att min tro växte till när jag förstod att det är ett historiskt faktum att Jesus har funnits. När jag förstod att vi kan veta att han faktiskt har sagt det som står i Bibeln att han sa. Att vi vet att han blev korsfäst och att graven var tom på tredje dagen. Det är inget som kyrkan har hittat på i efterhand – fråga vilken religionshistoriker som helst! Fast en religionshistoriker får inte säga att Jesus har uppstått, utan får nöja sig med att graven på ett oförklarligt sätt var tom. Som Petrus sa: ”Jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven och hans grav finns här än idag. [Men] Jesus har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det.” (Apg 2:29, 32)
Jag vet att min tro växer varje gång jag i en gudstjänst, en bön, en sång eller en promenad känner att Gud är nära. När jag känner att Gud leder mig. När jag får en liten hälsning från Gud i en psalmvers eller en bibeltext och jag vet att det är ett svar på det jag har gått och grunnat på. Eller när jag upptäcker att jag råkar befinna mig på rätt ställe vid rätt tillfälle. Ganska ofta känner jag att det blåser en gudsvind genom mitt liv.
Jag är kristen därför att jag har mött samma treeniga Gud – Skapare, Räddare, Hjälpare - som Petrus berättade om. Det är så mission går till, det är så kyrkan växer – genom att vi berättar för andra om hur Gud finns med i våra liv. Och vi får berätta om det fastän vi inte kan förstå Gud helt, han är nämligen större än vad vi kan ta in. Vi behöver inte ha alla svaren för att berätta om hur vi möter Fadern, Sonen och Anden.
Vi kan inte förstå Gud, men det är som i den gammatestamentliga texten: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.” Jesus lägger till att vi ska älska Gud av hela vårt förstånd. (Mark 12:30) Med både hjärna och hjärta, både förnuft och känsla. Då kan vi börja ana något litet av honom som är större. Och allra närmast kommer han oss i Jesus, för det är som Jesus säger: ”Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (Matt 11:27)
Prästen Bengt Pleijel skriver: ”Guds treenighet är inte till för att plåga våra hjärnor utan för att trösta våra hjärtan. Vi tror inte på tre gudar utan på En Gud, som uppenbarar sig för oss som Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Guds tre-enighet är ett mysterium - en hemlighet. Vi kan aldrig förstå det helt. Så om du begriper, att du inte begriper så mycket av detta, så har du begripit något mycket väsentligt.”
Så får vi konstatera att vi inte kan förstå Gud, men älska honom av hela hjärtat, med hela själen, med hela förståndet och med all kraft. Då kommer du att varje dag upptäcka lite mer av honom. Du kommer att känna att han är nära, som Skapare, Räddare och Hjälpare. Som Fader, Son och Ande.
Amen.
