I år var inte hösten lång, inte. Sommaren varade till mitten av oktober och ett par veckor senare var vintern här.
Det verkar inte riktigt som om naturen hunnit med i svängarna heller...
 
Och om bara några veckor är det advent och vi har en ankomst att invänta.
Mörkaste november bär på ett hopp.
 
/Karina
 
När höstens vindar riva
vårt land här upp i nord
hjälp mig att kylan driva
och värm mig med ditt ord.
Jag skall dig alltid ära
Du Gud som vill mig väl
och genom vintern bära
Din sommar i min själ.
                  M. Levengood
 
(Kan sjungas på melodin till "Den blomstertid nu kommer"...)
Om och om igen slås jag av hur välsignat det är att komma ut i naturen om morgonen. Det är som om hela skapelsen är nyduschad och alldeles fräsch.
 
Jag förundras över det konstverk en liten spindel skapat under natten och tanken slår mig:
Om en liten spindel kan skapa något sådant här, vilka förmågor finns då inte nedlagda i oss?
 
/Karina
Förundran är vad man måste känna inför skapelsen.
 
Varken mer eller mindre.
 
/Karina
Jag är ledsen för den dåliga uppdateringen på bloggen just nu.
Tiden och kraften har inte riktigt räckt till.
 
Jag ser ju att vi fortsätter ha många besökare och då är det trist att inte ha något nytt att visa.
Jag ska göra mitt bästa för att få till en bättring!
Men där finns någon som aldrig sviker, någon som alltid är med.
En tröst för oss alla.
 
/Karina
Jag är ledig några dagar och hade därför tid med en lite längre promenad denna vackra, dimmiga och daggvåta junimorgon.
Jag kan inte sluta förundras över hur perfekt det minsta lilla blad har formats.
Som om någon vlle glädja oss, få oss att hissna över skönheten.
Har du möjlighet denna sommar så stanna upp en liten stund.
Betrakta.
Se.
 
Skaparen finns här för att glädja och bära oss.
 
/Karina
Några blommor i en vas på ett slitet trappsteg.
 
Ibland behövs inte mer för att vi ska förstå.
Där finns någon som har omsorg om oss.
 
/Karina
 

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Ibland behöver vi fokusera på det som är riktigt nära.
 
 
Men ibland behöver vi ändra vårt fokus och se längre bort.
Det kan finnas något som talar till oss där, längre bort.
 
/Karina
Jag kan inte låta bli att visa en bild från Wettershus 50-års jubileum som firades i helgen!
 
Firandet har pågått i två veckor med bland annat en föreläsning av Tomas Sjödin på temat "Att vila".
I helgen kulminerade firandet med "prova-på-dagar" och sist men inte minst en jubileumsgudstjänst på Nationaldagen.
Vi hade bakat 7,5 meter rulltårta och här är det vår biskop Fredrik Modeus som tar sig en bit!
 
Är du intresserad av retreat eller att besöka Wettershus i sommar? Gå in på hemsidan (www.wettershus.se) och se vilka möjligheter som finns! Du kan också kontakta mig om du har någon fundering runt detta!
 
/Karina
När modet vuxit sig större än rädslan,  när vi vågar släppa taget om det som redan är förbi,  då kan stora under ske. 
 
/Karina 
 
Gullviva i disigt morgonljus.
Hoppet är oändligt i stilla majgryning.
 
/Karina
(Bilden är tagen i retreatträdgården "Gröna ängar", Wettershus)
 
Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort
och inte ens en sparv till marken faller ner,
om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.
Vart än jag flyr så finns du där, du har mig mycket kär.

Som luften sluter om varenda dal och höjd,
som vattnet fyller ut de stora havens djup:
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, vart än jag går.
För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.

Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner,
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.
Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår
och vad som sås i ringhet här du ger sin blomning där.
(Psalm 798)
Ibland vet vi inte att vi letat efter något förrän vi funnit det.
 
Ibland letar vi efter något som vi redan funnit.
 
/Karina
(Bilden är tagen vid Ölands brygga, Wettershus)
 
Matteus 7: 7 :
"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna,
bulta och dörren skall öppnas för er.
Ty var och en som ber, han får, och den som söker,
han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas."
En utsikt kan bli till en insikt.
En insikt kan leda till klarare utsikt.
 
/Karina
(Bilden är tagen vid det lilla biblioteket, Wettershus)
Ungefär med den här utsikten brukar mina dagar på Wettershus sluta. Så förmodligen även denna torsdag eftersom jag just nu är där och jobbar.
 
Det är tryggt att veta att vi är i gott förvar. Oavsett var i världen vi just nu befinner oss.
 
/Karina
 
Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.
(Psalm 189)
Visst snubblar och ramlar vi.
Visst tror vi ibland att vi gått fel och känner oss alldeles vilsna.
Visst tvekar vi och funderar på att vända om, byta riktning.
 
Men vi behöver inte vara rädda. Oavsett om stegen är tunga och vägen känns alltför lång.
 
Vi vandrar på hoppet stig.
 
/Karina
 
(Bilden är tagen på Wettershus)
Sorgmantel, en vacker fjäril med ett sorgset namn.
I dag på vår skogspromenad hade Embla och jag en sorgmantel som flög framför oss en lång stund.
Och varje gång den satte sig så sprang Embla fram och jagade iväg den.
 
Jag tänker att det är så att ha en hund, eller en god vän, som sällskap. De jagar bort det svåra, låter det inte komma för nära.
 
/Karina 
Jag har varit på Wettershus i helgen och har därför inga bilder från vår verksamhet att visa er. Däremot vill jag gärna visa hur solnedgången över Vättern såg ut i lördags kväll:
Förundran.
Det är den känsla Wettershus, min arbetsplats, ger mig.
 
/Karina
 
Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka.

Innan natten kommer vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten, Herre, vill jag tänka.

Innan natten kommer vill jag bedja
för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar, Herre, vill jag bedja.

Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks åt dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre, tag emot det.
(Psalm 510)
Ibland är det som om vinden tar tag i oss, ruskar om och trycker till.
Då är det bra med rötter som går djupt, som ger stadga och tyngd.
Som gör att vi står stadigt.
 
/Karina
 
 
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 
(Matt 7)
Vi får faktikt tro det.
 
Vi har en Gud som dog och uppstod för vår skull.
För att vi ska få leva med honom.
 
Vi får faktiskt tro det.
 
/Karina
 
 
Var inte rädd.Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
 
Han älskar dig, han väntar dig i kväll
- en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit. 
(Y. Eggehorn)
Jag har varit på Wettershus i helgen, denna otroligt vackra plats!
Men i solnedgången händer något.
Allt förvandlas från vackert till nästan överjordiskt.
Det är en nåd att få uppleva detta från fönstret på min arbetsplats.
 
/Karina
 
Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sej öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer
en blomma doftar och ett ax sej böjer.
Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

 Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mej hugsvala.
 
 Likväl ett töcken mej från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
O, om jag kunde nå dithän med båda
och honom skåda!

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sej förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara! 
 
(J-O Wallin)
 
 
Jag har hört på väderleksprognoserna i dag att det ska komma mer snö.
Och vi som börjat hoppas på vår...
 
Men ändå.
Vi är inne i mars, ljuset blir starkare för varje dag.
Det kan inte bli långvarigt.
 
/Karina
 
Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår
och vad som sås i ringhet här du ger sin blomning där.
(ur psalm 798)