När jag var på stiftsmötet i Växjö i lördags kom någon från för länge sedan fram till mig. Vi var en gång en del av varandras liv och vardag då vi bodde på samma internat, delade det mesta och blev vuxna tillsammans.
 
Nu möttes vi igen, 28 år senare. Båda nu medelålders, en komminister och en kyrkorådsordförande. Han började prata om något kortspel vi fördrivit våra kvällar med och hur han aldrig riktigt förstått reglerna men ändå spelat vidare. Jag kunde inte minnas just det men började skratta och då skrattade han med. Det där skrattet, det mindes jag.
Minnena han väckte har hållit mig varm sedan dess. Jag har tänkt på dem jag mött i livet, alla de som varit viktiga för mig. Även om det var för länge sedan, även om det mesta är glömt. De har alla tänt små ljus i mitt hjärta. Ljus som fortfarande, efter många år, lyser och värmer mig.
 
Och jag tänker på den där grabben som inte riktigt förstod spelreglerna men som ändå vågade fortsätta spela.
Det blev nog en bra präst av honom.
 
Käre himmelske Fader,
Tack för de människor vi möter,
i dag och i framtiden.
Tack för dem vi en gång hade,
i går och för länge sedan.
Bevara och beskydda dem alla.
Hjälp oss att i våra hjärtan spara
det goda de en dag kommer att ge,
allt det goda de en gång gett.
Amen
 
/Karina
 
 
För några veckor sedan var församlingens kyrkvärdar samlade i Långaryd och nu i onsdags var det dags att träffas i Landeryd!
 
Det var lite för kallt i kyrkan för att ha hela samlingen där men vi hann i alla fall att titta lite i sakristian och på de kläder som hänger där. Vi gick också upp på läktaren där flera vackra mässhakar förvaras och där hittade vi...
...ingången till Narnia! Petter var modig nog att prova att gå in där!
 
Väl tillbakakomna efter det äventyret gick vi till församlingshemmet.
Där pratade vi en hel del om att läsa bibeltexter eftersom det ingår i kyrkvärdens uppgifter.
 
Och Petter hade ju inte varit Petter om han inte plockat fram två av kyrkoårets mest svårlästa texter som vi fick öva på. Det var Påskdagens episteltext 1 Kor. 15:12-21 och Pingstdagens episteltext Apg. 2:1-11. Slå gärna upp dem och prova att läsa dem högt!
 
Rebecca är alldeles ny som kyrkvärd och har ännu inte utsatts för varken Påskdagens eller Pingstdagens "prövningar" men det gick riktigt bra ändå!
 
Efter denna kväll påstår Petter att vi är fullärda som kyrkvärdar?!!
 
Vi får väl helt enkelt försöka leva efter de kloka orden: Det kan inte bli fel. Det kan bara bli annorlunda!
 
Och annorlunda blir det ibland!
 
/Karina
 
 
I tisdags kväll var det nya kyrkofullmäktige sammankallat till sitt första möte.
Bilden är tagen strax innan mötet började och därför saknas några deltagare.
 
Kyrkofullmäktige är Hyltebruks pastorats högsta beslutande organ och kommer att ledas av ordförande Anna Roos som valdes under mötet!
 
En valberedning tillsattes också och de ska nu jobba fram förslag på kandidater till det kyrkoråd (motsvarar nuvarande kyrkonämnd ungefär) som ska jobba med frågor runt pastoratets verksamhet, fastigheter, ekonomi och personal under kommande år. Kyrkofullmäktige samlas igen i december och då ska kyrkorådet tillsättas.
 
Den 1/1 2014 ska allt vara klart så att arbetet i det nya pastoratet kan dra igång!
 
Pia hade fixat riktigt god fika åt oss! Pia jobbar, förutom med att vara församlingsassistent också som församlingshemsvärdinna! Det gör hon riktigt bra!
Helen ser nöjd ut!
 
Bön inför pastoratssammanslagningen och den nya mandatperioden:
 
Tack, Herre,
för att det är oss vanliga
människor du använder
för tjänst för ditt rike.
Vi behöver inte vara
märkvärdiga och felfria.
Just den kantstötta,
skrangliga och bräckliga
kan du använda för att sprida
ljus och hopp.
Den tomma krukan fyller du.
Den som ingenting är
kan få kraft - i dig.
Amen.
 
 
/Karina
 
 
 
 
Långa pappersark som var fulla av diverse små konstverk fyllde borden i stora salen i Landeryds församlingshem!
 
Barnen i Tisdagsklubben hade nämligen bestämt sig för att skicka en hälsning till vår vänförsamling i El Salvador! Av de långa pappersarken kommer mindre stycken att klippas ut och omvandlas till små hälsningar som kan skickas över hela jorden! Fiffigt va?!
 
Och här kommer en bildhälsning till er i El Salvador och även alla andra som läser dessa rader!
Hej på er alla!
(Hälften av barnen hade valt uteaktivitet och var ute i skogen och byggde vindskydd med Rebecka Josefsson, vår kyrkomusiker! De säger säkert också "HEJ".)
 
Petter och Rebecca ordnade en lek som hette "Profetsallad" och alla barnen fick var sitt profetnamn att hålla reda på!
Här förklarar Petter och Rebecca reglerna. Jag kunde tyvärr inte vara med eftersom jag skulle fara vidare till ett möte med nya kyrkofullmäktige! Helen och Rebecca skulle också med dit men de fick komma lite senare.
 
Helen berättade i alla fall när vi träffades senare på kvällen att de fått ihop en riktigt fin "profetsallad"!  =D
 
/Karina
 
Ps. Vi får besök av Christian från vår vänförsamling i februari! Jag återkommer snart med ett litet inlägg om arbetet med vår vänförsamling. Ds.
 
 
 
tisdagen den 29 oktober
Tisdagsklubben kl 17.30 i Landeryds församlingshem.
 
onsdagen den 30 oktober
Kyrkvärdsträff kl 19 i Landeryds kyrka.
 
torsdagen den 31 oktober
Stor och liten kl 9.30 i Långaryds församlingshem.
Kyrkokören övar kl 19 i Landeryds församlingshem.
 
fredagen den 1 november
Allhelgonadagen
18.00 Mässa i allhelgonatid i Unnaryds församlingshem, Sven Hagberg och Petter Bäckman.
 
lördagen den 2 november
Alla helgons dag - Helgonen
18.00 Sinnesrogudstjänst i Långaryds kyrka, Anna-Karin Samuelsson. Kvällsmacka med bibelsamtal.
söndagen den 3 november
 
Alla själars dag – Vårt evighetshopp
16.00 Minnesgudstjänst i Landeryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson och Anna-Karin Samuelsson.
18.00 Minnesgudstjänst i Jälluntofta kyrka, Sven Hagberg och Anna-Karin Samuelsson.
18.00 Minnesgudstjänst i Långaryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson.
Nu börjar våra trefaldighetssöndagar att sina. De som började med Heliga Trefaldighetsdag i slutet av maj och sedan har pågått genom hela sommaren och hösten, bara avbrutna av några "specialsöndagar. (T.ex. Den helige Johannes döparens dag, den Helige Mikaels dag och Tacksägelsedagen.)
Nästa söndag är det "Alla själars dag" och sedan kommer den sista trefaldighetssöndagen innan "domsöndagarna" som avslutar vårt kyrkoår.
 
Men i dag fick vi markera denna tjugoandra söndag efter heliga Trefaldighets dag genom att fira Mässa i Landeryds kyrka! Söndagens tema var "Frälsningen".
Sven ledde gudstjänsten och Rebecka spelade!
 
På kyrkvärdsstolarna hade vi god förstärkning och hjälp i form av en liten Arvid! Han tog sin uppgift på stort allvar!
Ola sjunger och Arvid håller traktor! Var och en har sin syssla.
 
Söndagens evangelium är hämtat från Markus 4 och lyder:
 
Jesus sade: "Med Guds rike är det som
när en man har fått utsädet i jorden.
Han sover och stiger upp, dagar och
nätter går, och säden gror och växer,
han vet inte hur. Av sig själv bär jorden
gröda, först strå, så ax, så moget vete i
axet. Men när grödan är mogen låter 
han skäran gå, för skördetiden är inne".
 
 
Jag tror nog att den där mannen inte bara väntar på sin skörd. Han är nog där med sin omsorg och näring under hela växtperioden.
 
/Karina
 
 
I lördags var vi ett gäng som åkte på stiftsmöte i Växjö!
Det var Pär Petersson, diakoniassistent i Färgaryd, Susanne Edhe Larsson och Sylvia Sjöö, Färgaryds kyrkoråd och Aino Larsson och jag från Långaryds kyrkoråd. (Allas vår Petter Bäckman var också med men han körde i egen bil och missade morgonfikan.)
 
Sedan tidigare var Bo Lindbladh och Anna-Karin Samuelsson på plats eftersom det var "präst- och diakonmöte" torsdag-fredag. Stiftets ca 300 präster och ca 80 diakoner har alltså samtalat och överlagt i ett par dagar och på lördagen öppnades mötet upp för att även omfatta representanter från församlingarnas kyrkoråd!
 
Efter morgonfikan var det samling för alla i Växjö konserthus stora samlingssal.
Kommer man riktigt nära den stora ikonen som visas på scenen så ser man att den är uppbyggd av centimeterstora mosaikbitar. Varje mosaikbit är ett fotografi av en alldeles vanlig liten människa! Fantastiskt!
 
Vi blev fint välkomnade av vår biskop Jan-Olof!
Något suddig i konturen på just denna bild men en jättefin människa och en god representant för vår kyrka!
 
Under dagen kunde man välja olika seminarier att lyssna på! Jag hörde bland annat ett om Internet och "sociala medier". Det är viktigt att kyrkan och församlingen finns med även där, vår nya "kyrkbacke". 
Vår lilla församlingsblogg är ett försök till detta. Vi vill förmedla något om vad som händer i församlingen och kanske även en aning om det som är så mycket större än vi kan förstå!
 
Dagen avslutades med en härlig mässa i den vackra domkyrkan.
700 människor, kraftfull psalmsång och pompa och ståt!
Och vår biskop predikade om vägen vidare. Vägen ut i våra församlingar där tillväxten kan ske!
 
/Karina
 
I tro och helig oro
går vi som Herrens folk
att i en okänd framtid
få vara Ordets tolk.
Vårt mål är själva vägen,
ett liv i tjänst åt Gud.
Vi går med sång om kärlek,
Guds stora glädjebud.
(Psalm 922:4)
 
 
 
 
 
 
 
Herren välsignar dig och beskyddar dig.
...kanske med ett par röda och täta gummistövlar när marken är full av blöta löv.
 
 
Herren låter sitt ansikte lysa över dig och visar dig nåd.
...kanske genom att låta hoppet om en annan tid leva genom hela vintern.
 
 
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
...kanske genom att erbjuda en oväntad rastplats på din vandring.
 
 
I Faderns, Sonens och den Helige Andens namn
...för att du är så oändligt älskad.
 
Amen.
 
/Karina
 
 
 
 
Jag gjorde en utflykt och predikade i Hyltebruks kyrka härom söndagen. Här följer min predikan därifrån.
 
”Halleluja!” – är ordet för idag.
 
För det betyder att prisa Gud. Att tacka och lovsjunga honom som älskar oss med evig kärlek och därför så länge har visat oss godhet.
 
Nåd och tacksamhet hör ihop och därför behöver vi öva oss på att se den nåd som faktiskt finns i våra liv, även om den kan verka långt borta. Det är ju inte så konstigt om man blir tacksam och prisar Gud om man har varit blind eller lam hela livet och plötsligt blir botad. Den tacksamheten kan vi kanske begripa. Det är ju inte så konstigt att man bryter ut i jubel efter en så total förbättring.
 
Fast egentligen är det ju vi som är hyfsat friska som har störst anledning att tacka – tack gode Gud för att jag har fått vara frisk ännu en dag! För jag tror att det är en sjuka hos oss, att vi har alldeles för lätt att fokusera på det som är dåligt eller saknas helt, istället för att vara tacksamma för det som är bra. Vi klagar på den knäppa chefen och den trasiga kopiatorn, istället för att vara tacksamma för att vi har ett jobb att gå till. Och det är så lätt att ta dem vi älskar för givna och inte ge dem den tid och kärlek vi vill under den korta tid vi får tillsammans.
 
Man kan fundera på de här undren som det står om i dagens evangelium, för visst känns det som att de har blivit sällsyntare? Varför gör inte Gud sådana under nu för tiden? En sak ska vi veta, och det är att det faktiskt sker sådana där under runt om i kristna församlingar. Och så funderar jag på undrena kanske är vanligare än vi tror, fast vi inte ser dem eftersom de sker på nya sätt.
 
Jag tänker på det som händer runt om på sjukhus och universitet, där man nu kan bota många av de sjukdomar som för ett antal år sedan ledde till döden. Gud har gett människan hennes förnuft, den här unika förmågan att upptäcka, utveckla och uppfinna – människans gudslikhet – det är en av de stora gåvorna som Gud har gett.
 
Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:
jag känner världens byggnad och elementens verkningar,
tidsåldrarnas början och slut och förlopp,
solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,
årens kretslopp och himlakropparnas ställningar
djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,
andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,
växternas arter och rötternas hemliga krafter -
allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,
ty jag fick undervisning av visheten,
hon som med sin konst har format allt.
(Vish 7:17–22)
 
står det i Salomos vishet. All kunskap är en gåva från Gud. Men saken är den att vi är så vana vid många av de här sakerna att vi tar dem för givna. Precis som många av oss tar det som en självklarhet att vi ska vara friska. Vi är liksom så världsvana att vi inte tänker på vilka fantastiska gåvor vi har fått, även om sådana här sprakande höstdagar, som det har varit ett tag nu, ibland tränger lyckas tränga igenom vår världsvana och berör oss.
 
Att se nåden i det vanliga, att ana Guds kärlek bakom, det är en stor utmaning. Men det är också så att när vi övar oss i tacksamhet så upptäcker vi fler saker att vara tacksamma för. Sakta blir vi lyckligare.
 
Kärleken är en sådan där sak som kan rubba våra banor. Den är en fruktansvärd kraft och den kan göra oss väldigt sårbara. Samtidigt är den kanske den största nåden vi kan uppleva. Det är en typisk sådan sak som man ska tacka Gud för, även om den emellanåt kan väta våra kinder och riva i våra hjärtan.
 
Du som nyss har blivit förälskad – tacka Gud för att han lät er mötas och för fjärilarna i magen! Du som levt ett halvt sekel med samma människa – tacka för allt det vackra ni fått dela och kommer att få dela. Och om tiden har runnit ut – tacka Gud för minnena och kom ihåg att Gud inte är ”en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.” (Luk 20:38) Ett storslaget återseende väntar oss runt hörnet.
 
Och så ska vi tacka för det största kärleksbeviset vi har fått – nämligen att Gud blev människa i Jesus. Att han, som egentligen skulle sitta på en tron omgiven av himlaväsen som ropar ”Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren”, valde att bli människa och underkastade sig våra villkor. Att han gick igenom det största lidandet för att visa hur mycket han älskar oss. Att han besegrade döden, så att vi kan hoppas på ett evigt liv, på ett återseende.
 
Och så den största nåden av alltihop – att vi faktiskt kan veta att Jesus har gjort det här. Det är historiskt faktum att Jesus sa som han säger i Bibeln, att han dog på korset och att graven var tom på den tredje dagen på ett oförklarligt sätt. Oförklarligt om nu inte Jesus faktiskt uppstod från de döda. Det är inte så att jag tror på det här för att jag är kristen – jag är kristen eftersom jag vet att det här har hänt. Och det är en underbar nåd. Det är något fantastiskt som jag borde tacka för mycket oftare än jag gör.
 
Där finns en till sak att som vi kan vara tacksamma för i det här, och det är att Gud vet hur det är att vara människa. Och därför kan vi komma till honom med allt det som oroar oss, allt som tynger oss, alla problem. Precis som människorna kom med lama, blinda, lytta och stumma till Jesus. Och så kommer han att hjälpa oss. Det kanske inte händer så där direkt, vi kanske inte upptäcker det på en gång. Vi kanske aldrig märker det. Men i det tysta verkar Gud. Kanske sänder han dig en vän som vandrar med det genom det svåra. Kanske verkar han på andra sätt. Men verkar gör han.
 
Därför ska vi varje dag tacka Gud för saker som har gått bättre än vi trodde, för stora och små lyckopiller i vardagen. Och när vi övar oss i tacksamhet på det här viset, så blir vi sakta lyckligare. Sakta blir livet lättare att leva. Mer och mer vågar vi lämna över våra orosmoln i Guds händer och lita på att han har koll.
 
Lovsång tillkommer dig,
o Gud, på Sion.
Vi infriar våra löften till dig,
du som hör bön.
Till dig kommer alla människor
för att bekänna sina synder.
När vår skuld blir oss för tung
förlåter du oss.
Lycklig den utvalde
som får komma dig nära
och vara på dina förgårdar.
Vi mättas av det goda i ditt hus,
av det heliga i ditt tempel.
Förunderligt svarar du oss och ger seger,
Gud, du som räddar oss,
du tillflykt för hela jorden
och de fjärran haven,
du som reste bergen med din styrka,
rustad med kraft,
du som stillade havets brus,
vågornas brus och folkens larm!
De som bor vid jordens ändar står häpna
inför dina mäktiga gärningar,
öster och väster fyller du med jubel.
Du tar dig an jorden och ger den regn,
du gör den bördig och rik.
Guds flod är full av vatten.
Du får säden att växa,
du sörjer för jorden.
Du vattnar åkerns fåror
och jämnar ut dess tiltor.
Med regnskurar gör du jorden mjuk,
du välsignar det som växer.
Du kröner året med goda gåvor,
där du går fram gror feta skördar.
Ödemarkens beten frodas,
höjderna klär sig i jubel.
Ängarna smyckas av fårhjordar
och dalarna höljer sig i säd.
Allt är jubel och sång.
 
En stor sak vill Gud säga till er idag: Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet.
 
Halleluja!
Amen.
 
Petter
Jesus, Nåd, Predikan, Tacksamhet, Tacksägelsedagen,
måndagen den 21 oktober
Bibelstudium kl 19 i Långaryds församlingshem.
 
tisdagen den 22 oktober
3 x T träffas och trivs i Långaryds församlingshem. Boktips står på programmet.
 
onsdagen den 23 oktober
Husförhör på Höstro kl 14.30. Diakonigruppen bjuder på fika.
Kyrkorådet sammanträder i Långaryds församlingshem kl 19.
 
torsdagen den 24 oktober
Stor & liten i Långaryds församlingshem kl 9.30.
Kyrkokören övar i Landeryds församlingshem kl 19.
söndagen den 27 oktober
 
Tjugoandra söndagen efter Trefaldighet – Frälsningen
10.00 Mässa i Landeryds kyrka, Sven Hagberg.
17.00 Mässa i Jälluntofta kyrka, Sven Hagberg.
 
måndagen den 28 oktober
Bibelstudium kl 19 i Långaryds församlingshem.
Vi vandrar på okända vägar.
Vi vet inte vad som väntar oss där framme, bakom nästa krök.
Är det då konstigt att vi ibland dröjer i steget, stannar och tvekar?
 
Och alla har vi vår egen väg att gå.
En väg som är olik alla andras.
Det kan kännas både ensamt och svårt.
 
Men vi vandrar aldrig helt ensamma.
Vi är inte övergivna hur vilse vi än går.
I de värsta uppförsbackarna kan vi ibland ana en hand som milt vilar på vår rygg.
Som varsamt för oss framåt och vidare.
 
Någon vet vart vi ska.
 
/Karina
 
Nu är "husförhörssäsongen i full gång och på onsdagskvällen samlades Landeryds och Linnås rotar i Landeryds församlingshem för traditionsfullt husförhör!
Många rotebor kom och alla var nog, likt Emils Lina en gång, beredda på frågor om vad de första människorna faktiskt hette och hur Gud skapade människan? För hur gick det egentligen till med de där små krumelurerna i örona??
 
Men tji fick de som läst på om detta för årets husförhör handlar nämligen om:
Frälsarkransen!
 
Detta fantastiska lilla "armband/radband" som i sina pärlor bär både oss och hela livet. Där ryms både ökendagar och bekymmerslöshet, natten och uppståndelsen, dopet och kärleken och så uppståndelsen och Gud förstås. Och mellan många av pärlorna finns en avlång tystnadspärla, en liten stund att få vila i.
 
Där finns en liten skimrande "jagpärla" och mellan denna och den lysande guldfärgade "Gudspärlan" finns bara en tystnadspärla, en liten stund att få vila i. Längre bort är aldrig vår kärleksfulle Fader.
 
Frälsarkransen har tagits fram av Biskop emeritus Martin Lönnebo och vill du köpa en frälsarkrans och/eller en av de små böcker som finns om den så hjälper gärna vår diakon Anna-Karin dig med detta!
 
Anna-Karin hade föresten en JÄTTESTOR frälsarkrans när hon tillsammans med oss gick ett varv genom kransen!
 
Inget husförhör är väl komplett utan lite gott fika?? I vårt fall var det så fantastiskt ordnat att det var Rosie Lundström och Kerstin Johansson som ordnat detta!
Vi som fick ta del av allt detta vill gärna säga TACK!
Vilken trygghet och glädje att få tillhöra en församling där människor gärna möts en stund, får vila och vara tillsammans några timmar. En liten paus på den långa resan hem.
 
/Karina
 
Så låt oss i världen ej rädas
att leva som Mästaren lär,
Guds källa oss kraften förunnar
att vara Hans tjänare här.
(ur årets husförhörspsalm 236)
 
 
 
 
 
 
 
Landeryd, frälsarkransen, husförhör,
Den där Tisdagsklubben verkar vara en väldigt bra klubb, där borde man nog gå med!! 
 
I går hade de "filmtajm" med egen biografskötare...
egen "korvgumma"...
...ganska fri tillgång till diverse "snacks"...
...och servicepersonal som likt flygvärdinnor gick runt med ketchup och senap!
...ja, sämre kan man ju ha det en tisdagskväll!
Nöjda klubbmedlemmar!
 
/Karina
 
 
 
 
tisdagen den  15 oktober
Barnkören och Tisdagsklubben med start kl 17 i Landeryds församlingshem.
 
onsdagen den 16 oktober
Husförhör för Landeryds och Linnås rotar i Landeryds församlingshem kl 19.
 
torsdagen den 17 oktober
9.30 träffas Stor & liten i Långaryds församlingshem.
Sopplunch kl 12 i Landeryds församlingshem.
Kyrkokören övar kl 19 i Landeryds församlingshem.
 
söndagen den 20 oktober
Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet – Samhällsansvar
10.00 Mässa i Unnaryds församlingshem, Bo Gunnar Åkesson.
18.00 Gudstjänst i Långaryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson.
 
måndagen den 21 oktober
Bibelstudiegruppen träffas kl 19 i Långaryds församlingshem.
I söndags firade vi Tacksägelsedagen i en vackert smyckad Långaryds kyrka.
Damerna i Långaryds syförening hade plockat med sina vackraste skördealster som fick glädja oss alla i kyrkan!
Den här bilden tog jag när kören övade strax innan gudstjänsten. Visst ser det ut som om körmedlemmarna tycker om sin nya körledare Rebecka Josefsson?!
Rebecka välkomnades som vikarierande kantor/kyrkomusiker i samband med gudstjänsten. Jag är säker på att hon med all sin glädje kommer att bli till rik välsignelse i vår församling!!
Ungdomskören var också med och så Ricky då förstås.
Här kära bloggläsare får ni en unik inblick i hur det kan vara i sakristian strax före en gudstjänst. Vår kyrkoherde är inte helt överens med kyrkvärden (Annelie Good Erlandsson, tyvärr något skymd...) om vilket som är fram och bak på mässhaken...
...och så vår älskade Ricky då... Ricky som numera är rektor på musikskolan i Gislaved och som därför fick motta församlingens och pastoratets Tack för allt han gett oss under de senaste 10 åren.
 
RICKY:
Tack för det trafikkaos som uppstått utanför kyrkan i samband med dina stora konserter.
Tack för ditt orgelspel som har väckt den mest morgontrötte kyrkbesökare.
Tack för att du lyft en medelmåttig landsortskör till något de inte själva trodde var möjligt.
 
Men också...
Tack för allt ditt pysslande med Tisdagsklubbsbarnen.
Tack för allt diskande efter kyrkkaffen.
Tack för att du ser alla du möter.
Tack för att du så ofta stannat upp och glidit ner i kyrkbänken för att växla ett par ord.
 
Men framför allt...
Tack för att du är just Ricky. En 2 meter lång och gänglig walesare med ett av de största och varmaste hjärtan vi kommer att få möta på den här jorden.
 
 
 
Efter gudstjänsten fick de som uppnått rätt ålder gå vidare till församlingshemmet där det bjöds in till "de äldres dag" med kyrklunch. (En och annan som inte uppnått pensionsålder nästlade sig föresten också med men de fick diska efteråt!)
Alla var nog hungriga efter gudstjänsten som dragit ut lite på tiden!
God mat och god stämning bjöd måltiden på!
Energiska och duktiga diskare efteråt i köket! 
 
Tack till alla som hjälpt till denna dag!
 
Gud ditt folk är vandringsfolket. Själv du mitt ibland oss går.
Du oss leder, du oss stärker, när vår väg blir lång och svår.
//Bröd från himlen, ur din faders hand vi får.//
 
Låt kristallklar källan strömma med det vatten som ger liv.
Bli vår eldstod under natten, och om dagen molnstod bli.
//Starka klippa, var vår tillflykt och vår frid.//
 
När jag når de mörka vatten, över dem skall färdas ut,
räds jag ej. På andra sidan finns en värld av sång och ljus.
//Där skall lovsång stiga stark som havets brus.//
(Sv Ps. 298)
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Långaryd, Långaryds kyrkokör, Rebecka Josefsson, Ricky, de äldres dag,
I lördags bjöd Landeryds syförening in till sin nya tradition "Basar med skördefest"!
Detta lockade många till församlingshemmet och när klockan slog 14.00 var lokalen så gott som fullsatt!
Det hela började med att syföreningens ordförande Aino Larsson hälsade alla välkomna till basaren! Sedan släpptes hugade spekulanter lösa på allt fint som fanns att köpa!
Många var ivriga att få handla!
Mycket har syltats och saftats och tagits till vara på för att sedan kunna säljas på skördefesten!
För att inte tala om allt som bakats och paketerats fint och inbjudande!
Det gällde verkligen att hålla sig framme om man ville köpa bröd!
Efter allt handlandet smakade det bra med kaffe! Och när detta var urdrucket hölls en "miniauktion" på 20 härliga pajer som man dessutom kunde vinna fina priser på!
 
Eftermiddagen avslutades sedan med ett kärt besök av våra "egna":
Ylva och Ove Eriksson som sjöng allsång med oss! De påstod båda att de var förkylda och rossliga men det kunde i alla fall inte jag uppfatta!
 
Ett stort Tack till alla som bidragit med gåvor och alla som sedan köpte dem! Resultatet av eftermiddagen blev över 34 000 kr som syföreningen nu kan fördela efter behov!
 
Och ett JÄTTETACK till syföreningen som jobbar så hårt för att kunna hjälpa andra. Så länge det finns sådana som ni så finns det gott hopp om vär värld!
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
Landeryd, syförening,
Som många av er säkert har fått veta genom diverse media ansökte Långaryds kyrkoråd tidigt i våras om att få sälja Långaryds kyrkas gamla kormatta. Länsstyrelsen har avslagit ansökan och den 25 september beslutade kyrkorådet att överklaga Länsstyrelsens beslut, vilket har väckt stort intresse hos media. Mattan är tillverkad hos Märta Måås-Fjetterström AB i Båstad 1952. Modellen heter Örtagården och formgavs 1932 av Märta Måås-Fjetterström. Efter renoveringen 1993-1994, när Långaryds kyrka blev befriad från den kalla militärgröna nyansen som hade rått i kyrkan sedan 1930-talet, passade mattan inte längre in eftersom den går i en helt annan färgskala. (Se exempelvis HP:s reportage, länk finns här nedanför.)
 
Anledningen till att kyrkorådet vill sälja mattan är att den dels är ett högklassigt konsthantverk och därför inte bör ligga hoprullad och bortglömd, dels att den har ett så pass stort ekonomiskt värde. (En ny Örtagården skulle kosta uppåt millionen, för vår begagnade kan man få i runda slängar tvåhundra tusen kronor.) Vid en eventuell försäljning kommer givetvis inte pengarna att gå upp i den stora budgeten, utan pengarna kommer att placeras på ett konto och öronmärkas till investeringar i Långaryds kyrka.
 
Här nedan följer först länkar till olika medias rapportering och sedan kyrkorådets överklagan i fulltext.
 
Puls i P4, Sveriges Radio. (Sändes den 3 oktober 2013, inslaget om mattan börjar ca 1 timme och 9 minuter in i programmet,)
 
TV4Nyheterna Halland. (Sändes den 3 oktober 2013.)
 
Hallandsposten den 5 oktober 2013. (Här finns en bild där det syns hur illa mattans färger stämmer med kyrkorummet i övrigt.)
 
Överklagan av Länsstyrelsens beslut angående den gamla kormattan i Långaryds kyrka, Långaryds församling, Hylte kommun.
 
Långaryds församlings kyrkoråd överklagar härmed Länsstyrelsens beslut den 12 september 2013 att avslå kyrkorådets ansökan om tillstånd att avyttra den gamla kormattan i Långaryds kyrka. Nedan redogörs för skälen till denna överklagan.
 
Det grundläggande skälet till att Långaryds församling bör ges tillstånd att avyttra mattan är att den inte längre passar in i kyrkan. Långaryds kyrkas interiör är (åtminstone till stor del) nyklassicistisk, men fram till renoveringen 1993–1994 doldes rummets skönhet av en kall, militärgrön färgsättning som stilmässigt var helt fel för ett nyklassicistiskt kyrkorum. Det var med denna färgsättning i åtanke som mattan utvaldes och inköptes år 1952. De grå, gröna och bruna tonerna i mattan passade någorlunda väl ihop med den (stilmässig felaktiga) färgsättningen. I samband med 1990-talsrenoveringen togs, i samråd med Länsstyrelsen och Länsantikvarien, en ljust blå färgsättning fram. Denna färgsättning harmoniserar väl med kyrkans nyklassicistiska arkitektur. I samband med renoveringen specialbeställdes även nya kormattor, som, förutom att harmoniera med korets färgskala, på ett modernt sätt plockar upp interiörens nyklassicistiska arkitektoniska element. Den nya kormattan är ett exempel på Långaryds församlings fortsatt höga ambitioner när det gäller konstnärliga och hantverksmässiga kvalitéer. Detta ledde emellertid till att den gamla kormattan rullades ihop och lades undan då den, varken storleks- eller färgmässigt, passade in. Där har den i nära tjugo års tid legat utan att någon saknat den eller ens skänkt den en tanke. Detta visar på att den inte hör till de inventarier som är intimt förknippade med Långaryds kyrka. Kyrkliga inventariers främsta värde får de ”i ett sammanhang och på en bestämd plats”.[1] I fallet med den gamla kormattan är det sambandet redan brutet. Sammanhanget där mattan fick sitt värde finns inte längre.
 
Det är förvisso sant att mattan, i likhet med annan textilkonst, är ett exempel på kvinnligt konsthantverk. Men när det gäller kvinnligt konsthantverk är sådant redan väl representerat i Långaryds kyrka. Eva Spångbergs madonnaskulptur har sin naturliga plats i koret och vad gäller textilkonst är kyrkan rikt försedd med mässhakar, antependier och, inte minst, vackra altarringskläden i hålsömsteknik.
 
Långaryds församling har höga kulturella ambitioner. Sedan 1980-talet har vi en av södra Sveriges bästa läktarorglar och församlingens körverksamhet håller så hög nivå att konserterna lockar besökare från Halmstad, såväl som Värnamo och Jönköping. Den rika musikverksamheten är för övrigt ytterligare en anledning till att mattan inte kan beredas plats i kyrkorummet då textilier har en allt för negativ inverkan på akustiken. (Långaryds kyrka har genom sina fördelaktiga proportioner en erkänt god akustik.)
 
De höga kulturella ambitionerna är ytterligare en anledning till att Långaryds församling bör få tillstånd att avyttra mattan. Det kapital som kommer in vid en försäljning kommer givetvis inte att försvinna in i en stor budget för att bli löner eller takpannor. Kapitalet kommer att placeras i en fond för att även kommande investeringar i Långaryds kyrka ska kunna leva upp till de högt ställda konstnärliga och kvalitetsmässiga ambitionerna.
 
Den gamla kormattan är, som bekant är, ett 1900-talsalster och enligt Riksantikvarieämbetets råd gällande tillämpningen av Kulturminneslagen bör ”ett strikt urval” göras bland sådana föremål. Alla 1900-talsföremål i en kyrka ska alltså inte skyddas av Kulturminneslagen.[2] Den gamla kormattan har visserligen hög konstnärlig kvalitet, men den är inte unik och absolut inte ”viktig för berättelserna om platserna och människorna”.[3]
 
I ett ärende av den här typen bör man även ha Riksdagens kulturpolitiska mål i åtanke eftersom dessa mål är grunden för all kulturpolitik, inklusive Kulturminneslagens tillämpning. Bland annat ska kulturpolitiken
 
-  främja kvalitet och konstnärlig förnyelse
-  främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas[4]
 
Genom att avyttra mattan vill Långaryds församlings kyrkoråd bidra till en sådan positiv kulturutveckling och möjliggöra framtida investeringar i konst av god kvalitet. ”Ny konst i äldre kyrkorum är ett led i arbetet att främja ett levande kulturarv.” Precis som de kulturpolitiska målen anger måste ett kulturarv, om det ska förbli levande, inte bara bevaras, utan också användas och utvecklas.[5] Att avyttra mattan är de facto ett led i att både bevara och utveckla det levande, och högst vitala, kulturarv som Långaryds kyrka utgör.
 
Det finns många kyrkor där Märta Måås-Fjetterströms mattor har en alldeles självklar plats, där de på ett naturligt och vackert sätt förgyller kyrkorummet. I de fallen ska givetvis mattorna skyddas och bevaras. Men Långaryds kyrka är inte ett sådant fall. Om vi inte får tillstånd att avyttra den gamla kormattan kommer den bara att ligga oanvänd och bortglömd. Högkvalitativa konsthantverk, som Märta Måås-Fjetterströms mattor, ska användas och beundras och vår matta får betydligt större möjligheter till det om den avyttras.
 
Därför överklagar vi härmed Länsstyrelsens avslag på vår ansökan om tillstånd att avyttra mattan.
 
 
Långaryds församlings kyrkoråd, enligt beslut den 25 september 2013
 
genom
 
Karina Johansson
kyrkorådets ordförande
 
Pettter Bäckman
fil. kand. i historia
kyrkvärd i Långaryds kyrka
 
[1] Riksantikvarieämbetet. (2012). Vägledning för tillämpning av Kulturminneslagen - Kyrkliga kulturminnen (4 kap. 1-18 §§). http://www.raa.se/publicerat/varia2012_38.pdf (Läst den 30 september 2013.) s.40.
[2] Ibid. s. 40–41.
[3] Ibid. s. 40. Detta är några de exempel som i vägledningsskriften ges som skäl för att skydda 1900-talsföremål.
[4] Ibid. s. 8.
[5] Ibid. s. 9.
Långaryds kyrka, kormatta,
Som ett stillsamt fyrverkeri...
...som en dämpad fanfar...
...som en tyst explosion...
...så lämnar sommaren oss, så tackar den ljusa årstiden för sig.
De vackraste av kormattor ska rullas ihop och stuvas undan.
 
 
Och sedan det novembergrå.
 
Det sena och tveksamma morgonljuset.
Det tidiga och påträngande kvällsmörka.
 
  
Tänk om vi fått november för att vi ska få träna oss på att lysa själva?
För visst är det så att mörker bara kan vara mörker så länge inget lyser i det?
 
/Karina
 
Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har inte övervunnit det.
Joh 1:5
 
 
 
 
 
På den nittonde söndagen efter Trefaldighet hade vi på kvällen "Söndagsmusik" i Landeryds kyrka.
 
Vår nya och fantastiskt duktiga kantor Rebecka Josefsson spelade och sjöng vackert för oss!
Rebecka blir lite mer officiellt välkomnad på söndag (13/10) i samband med gudstjänsten i Långaryd kl 11.00, Ricky kommer också att vara med.
Vi hoppas du också kommer!
 
 
Söndagens tema var "Trons kraft" och vi läste evangelietexten från Johannesevangeliet 9 om den blinde mannen som blir botad av Jesus vid Siloadammen.
 
Några små tankar utifrån denna text:
 

När mannen som var född blind och som blivit helad av Jesus åter mötte honom får han av Jesus frågan om han trodde på Människosonen . Mannen svarar då med en motfråga: ”Vem är han Herre? Jag vill tro på honom”. Jesus svarar då: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig”.

 Ibland kan jag lite avundssjukt tänka att de hade det allt lite lättare, de där som levde i Palestina på Jesu tid, som faktiskt fick möta honom ansikte mot ansikte. De fick vara med om under, blinda som kunde se, lama som kunde gå. Så påtagligt och enkelt att tro.

 Men tänk om det egentligen är lika enkelt att få möta Jesus här och nu? Tänk om han sitter med här i kyrkan just nu? Tänk om han sitter alldeles bredvid dig? Kanske kan vi rent av känna värmen från honom? Kanske kan vi höra honom tala i musiken? Kanske ser vi honom i leendet hos den vi möter? Kanske anar vi hans närvaro i det goda som hela tiden sker?

De vardagliga miraklen ska vi inte förakta, inte glömma bort. Varje ny morgon i våra liv är ju just ett sådant. Att vi kunnat ta oss hit i kväll är ett annat.

 Våra böner besvaras dagligen även om vi inte alltid ser svaren. Vi kanske inte ens är medvetna om att vi bett? Gud vet vad vi behöver innan vi ens själva förstår det.

 Jag tror att vi kan träna oss i att se. Jag tror rent av att vi kan be om att få bli mer seende. Det är en bön som Jesus hör och besvarar. Det gjorde han redan för 2000 år sedan.

Psalm 798:
Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.
Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.
 
Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort
och inte ens en sparv till marken faller ner,
om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.
Vart än jag flyr så finns du där, du har mig mycket kär.
 
Som luften sluter om varenda dal och höjd,
som vattnet fyller ut de stora havens djup:
Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs vart än jag går.
För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.
 
Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner,
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.
Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår
och vad som sås i ringhet här ger du sin blomning där.
 
/Karina
 
 
onsdagden den 9 oktober
9.00 Torgandakt i Unnaryds församlingshem, Anna-Karin Samuelsson.
14.30 Andakt på Höstro, Anna-Karin Samuelsson.
19.00 Husförhör i Åkers rote hos Kerstin och Bert Göransson, Åker. (OBS!)
 
torsdagen den 10 oktober
9.30 Stor & liten i Långaryds församlingshem.
19.00 Husförhör i Nyarps och Långaryds rotar hos Gunnel och Harald Larsén, Klockargården.
19.00 Körövning i Landeryds församlingshem.
 
fredagen den 11 oktober
Kyrkans Unga träffa kl 19 i Unnaryds församlingshem.
 
lördagen den 12 oktober
Basar i Landeryds församlingshem kl 14. Landeryds kyrkliga syförening anordnar försäljning, lotterier och servering. Owe och Ylva Ericsson underhåller med sång och musik.
 
söndagen den 13 oktober
Tacksägelsedagen – Lovsång
11.00 Högmässa i Långaryds kyrka, Bo Gunnar Åkesson. De äldres dag.
18.00 Mässa i Unnaryds församlingshem, Bo Gunnar Åkesson. Kvällsmacka med bibelsamtal.
En liten text om änglar, som tar sitt avstamp i Daniel 10:15–19.
 
Jag fascineras litegrann av att synen liksom blir för mycket för Daniel, att budskapet från Gud är så stort att det inte riktigt går att ta in. Det är som att Daniels fattningsförmåga först inte räcker till. Och jag tror att det är så med en del saker i vår tro – de är så stora eller så annorlunda att vi inte riktigt kan ta in dem och så lämnar vi dem därhän. Lyfter på hatten och går vidare, som Martin Luther sa att man ska göra med bibeltexter som man inte förstår.
 
Änglarna är en sådan sak för mig. Jag kan sjunga: Glöm inte bort att änglarna finns! Att de är där för att se hur du har det! Och de kan hjälpa dig, fast de inte syns – glöm inte bort att änglarna finns!” Visst kan jag göra det, men för det mesta känns det lite overkligt med osynliga andemakter. Skapelsen kan jag se och smaka på. Jag har läst tillräckligt med historia för att veta att Jesus har funnits och att graven var tom. Den heliga Andens kraft har jag känt starkt många gånger. Men änglarna?
 
Det betyder budbärare eller sändebud, det där ordet ängel. ”Angelos” på Nya Testamentets grekiska, ”malák” på hebreiskan i Gamla Testamentet. Och det är ju det de är i Bibeln. De kommer till Maria på bebådelsedagen. De kommer till Josef och säger att han ska ta med för Maria och den nyfödde Jesus till Egypten. När Jesus hade fötts i Betlehem berättade änglarna om undret för herdarna. Vid den tomma graven fanns en ängel med det största budskapet av alla – att döden och ondskan är besegrad, att livet och kärleken är större.
 
Ibland sänder Gud ut sina änglar att rädda människor – Daniel får hjälp av en ängel i lejongropen och Petrus blir räddad ur fängelset av en ängel. Ibland sänder Gud ut sina änglar till rädda människor, och nästan alltid när en ängel visar sig i Bibeln, så börjar den med att säga ”Var inte rädd”. Det finns 365 ”var inte rädd” i Bibeln, en till varje dag på året. Det är gott att veta.
 
Och det är väl kanske så att vi inte behöver förstå änglarna. Det räcker kanske att veta att Gud är större än det onda. Att det finns så mycket mer i Skapelsen än vad vi kan förstå och ta in och att det finns änglar mitt ibland oss, fast osynliga. Och en dag kommer vi att få se dem och förstå. Då kommer vi att dansa med änglarna, då kommer vi att få förstå det där som är för stort för att ta in nu.
 
När livet är tungt, omöjligt att ta in, då viskar Guds änglar, hans sändebud: ”Var inte rädd, du högt älskade, allt skall gå väl. Var stark, var stark.”
 
Det är nämligen Guds budskap till oss i lejongropar, ugnar och fängelser. Det är hans budskap till oss när storslagna obegripliga saker händer. Det är Guds budskap en alldeles vanliga dag.
 
Var inte rädd, du högt älskade, allt skall gå väl. Var stark, var stark.
Amen.
 
Petter
Kärlek, Nåd, änglar,

Komminister 100 %

 Vi söker dig som vill vara med att bygga en församling som är förankrad i nuet, rotad i traditionen och vänd mot framtiden. Du får särskilt ansvar för Unnaryds och Femsjö församlingar.

Tjänsten är en allmän prästtjänst med alla de uppgifter som finns i en församling.

Vi ser gärna att du arbetar med människor i alla åldrar och har ett särskilt intresse och engagemang för diakonalt arbete.

Vi vill också att du tillsammans med musiker och församlingsassistent arbetar med att utveckla och stärka gudstjänsten.

Vi ser det som självklart att du vill samarbeta med kollegor och andra anställda, då vi ser församlingsarbetet som ett lagarbete, där både anställda och förtroendevalda, bidrar på olika sätt.

 Du kommer i första hand att arbeta tillsammans med en kyrkomusiker och en församlingsassistent.

I pastoratet finns förutom kyrkoherde ytterligare en komminister, två diakoner, fyra musiker, assistenter i församlingsarbete, kanslipersonal och vaktmästare. 

Ditt tjänsteställe blir i Unnaryd. Vi kan ordna med boende.

 Tillträde 1 januari, 2014 eller efter överenskommelse

 Vill du veta mer om tjänsten?

 Kontakta:

Sylvia Sjöö, ordf. Indelningsdelegerades AU

Tfn. 0703-96 95 75

Bo Lindbladh, kh

Tfn. 070-523 69 71

 Ansökan skall ha inkommit senast 31 oktober, 2013 till:

fargaryd.pastorat@svenskakyrkan.se

eller:

Svenska kyrkan

Box 4

314 21 Hyltebruk

Arbetsledande kyrkvaktmästare 100 %

  Vi söker en arbetsledare till det nybildade Hyltebruks pastorat. Du kommer att ansvara för sex kyrkogårdar, sju kyrkor och sju församlingshem. Till din hjälp har du 9 kyrkvaktmästare, varav två är säsongsanställda. 

 Viss tjänstgöring på kyrkogårdarna, samt inköps- och budgetansvar ingår i tjänsten. Du kommer också att tjänstgöra som kyrkvaktmästare vid gudstjänster och kyrkliga handlingar.

Du är bra på att lösa problem, och har god förmåga att leda en arbetsgrupp. Du kommer att möta människor i olika livssituationer.

 Kvalifikationer: Dokumenterad erfarenhet av arbetsledning, gärna inom liknande område, är ett krav, Vi ser gärna att du har kompetens när det gäller fastighetsskötsel, liksom kunskap inom anläggnings och trädgårdsarbete. Behörighet när det gäller el-arbete är en merit.

Viss datavana erfordras.   Körkort B

 Du har kännedom om Svenska kyrkan och delar dess värderingar. Ett formellt krav är att du tillhör Svenska kyrkan.

 Tillträdesdag: 1 januari, 2014

 Upplysningar om tjänsten lämnas av:

Arbetsutskottets ordf. Sylvia Sjöö 0703-96 95 75 och vice ordf. Ove Benjaminsson 070-682 66 32, Kyrkoherde Bo Lindbladh, 070-523 69 71

 Din ansökan med löneanspråk skall ha inkommit senast 31/10 2013  till:

Hyltebruks pastorat  

Box 4  

314 21 Hyltebruk

 eller: fargaryds.pastorat@svenskakyrkan.se

 

Det är så lätt att känna sig liten och obetydlig, någon som bara kämpar på. Som försöker få ihop tillvaron. Som försöker räcka till. Som längtar efter fredag. Som ifrågasätter sig själv.
  • Det jag gör kan väl inte spela någon roll?
  • Jag kan väl inte betyda något särskilt?
  • Vem skulle sakna mig?
Sanningen är ju att du är alldeles unik. Du har gåvor som ingen annan har. Du är oersättlig.
Skapelsen skulle vara färglös dig förutan.
 
/Karina
 
Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.
(Sv. Ps. 791)
 
 
I går hade vi kyrkvärdsträff i Långaryds kyrka!
 
Jag tog med kameran för att göra ett litet trevligt reportage som kanske kan locka någon av er att också bli kyrkvärd i vår församling! Tyvärr vet jag inte om mitt uppsåt lyckades. Kanske kommer, i alla fall de första bilderna att avskräcka dig. Det jag kan säga är att jag hann vara kyrkvärd i 11 år innan detta drabbade mig. Aino har varit kyrkvärd i 30 år och så vitt jag vet har hon helt sluppit undan detta.
 
Vad var det då som hände??
 
Jo, det skulle pratas om prästens klädsel och då ville ju vår pedagogiske Petter visa på riktigt...
Och vem fick då offra sig?? Jo, men precis...
 
De snällaste av mina kyrkvärdskollegor sa att jag såg ut som en nunna. De styggare påstod att jag liknade ett spöke.
 
 
Färdigklädd i prästutstyrsel och något rufsig i håret:
Allt ska man va med om... En tanke som slog mig är att en präst nog sällan fryser under gudstjänsten.
 
Sedan tog Petter över mannekängandet, och det gjorde han med stil!
För mig som gillar Selma Lagerlöf går tankarna till en ung Gösta Berling!
Fantastiskt vacker mässhake. Nu får Petter rätta mig om jag minns fel men jag tror den är från 1870-talet och att rallare skänkte den till Långaryds kyrka.
Och detta är ett röcklin. Alba är det som Petter tog på mig på bild 1. (Eller kanske är det tvärtom, jag har lite svårt med dessa namn.) Oavsett så får Petter ett lite nästan änglalikt utseende i denna utstyrsel!
 
Sist men inte minst:
Det band som ligger över axlarna kallas "stola" och dess färg följer kyrkoårets. Denna röda stola är mycket vacker men används inte så många gånger under året. Den röda färgen används på annandag jul, Pingstdagen, Johannes döpares dag och Apostladagen.
 
Som ni förstår så behövdes efter detta lite fika!
Vi pratade om hur det är att vara kyrkvärd. Vilka arbetsuppgifter vi har och att vi är viktiga i gudstjänsten. Vi hjälper till exempel gudstjänstbesökarna genom att visa när man ska stå och när man ska sitta. Vi är också de som tar emot besökarna, det är vi som ska få dem att känna sig välkomna till kyrkan!
 
Riktigt roligt är det att Rebecca Bäckman denna kväll tog klivet in i kyrkvärdsrollen! Vi säger varmt välkommen i gänget!!
 
Och skulle du också vilja vara med så finns plats för dig också!
 
/Karina
 
Och om någon letar pressbilder, och inte prästbilder, på mig så föredrar jag att några av de här bilderna från några av de här reportagen används: Hovreporter, Påskdagen, B3
 
/Petter
I går var det både tisdag och Tisdagsklubb! Och jag var där med min kamera!
 
Eftersom jag hört rykten om avverkning gick jag en lååång omväg innan jag äntligen hittade utegruppen... De hade nog gått en rakare väg än jag. Dessutom satt de så tysta under samlingen som Helen höll i så jag kunde inte hitta dem på ljudet!
 
Men efter samlingen blev det minsann liv i luckan!
Det plockades fram "störar" (hittar inte riktigt ordet!) och rep för här skulle det byggas A-broar!
Ett väldigt virande och trasslande och knytande blev det. Tur att de var många som kunde hjälpas åt och hålla!
När alla tampar var åtdragna spändes rep i sidorna på A-bron. Alla fick sedan hjälpas åt att staga upp det hela så att den som skulle gå på A-bron fick hjälp med balansen!
Den som står i A-bron ska sedan med hjälp av kroppstyngden lirka fram först det ena "benet" på bron och sedan det andra!
Det är minsann inte så lätt..
 
Sedan gick jag tillbaka till församlingshemmet där innegruppen höll till. (För denna förflyttning valde jag att använda mina egna ben och inte någon A-bro!)
Rebecka och övriga ägnade sig åt diverse småpyssel!
 
Kan du se vad detta är?
LÄTT SOM EN PLÄTT! Det är Viktor Börjesson som kör formel 1! (Det kan ju vem som helst se!)
Och här tillverkas jättefina kylskåpsmagneter!
Sist men inte minst en bild på Gislaveds musikskolas rektor då han försöker få ut lim ur en ihoptorkad limburk!
 
Fina Tisdagsklubbsbarn och goa Tisdagsklubbsledare och Tisdagsklubbsföräldrar, det är vi rikt välsignade med i Långaryds församling!!
 
/Karina
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Familj, Landeryd, Tisdagsklubben,